Det var kortlivat

 Efter helgerna, för att minska riskerna med Covid och allt, så gick vi två veckor online där jag jobbar. Det var ganska skönt att slippa jäkta tillbaka fysiskt till jobbet även om det är ganska svårt att undervisa fyraåringar över datorn!

Vi kom tillbaka förra tisdagen, 19 januari. Alla var himla glada att se varandra igen! Speciellt barnen. De saknar ju att umgås. Tyvärr blev det kortlivat då en av våra lärare testade positivt över helgen som var. Vi kom alla in till jobbet som i måndags, och de flesta gick och testade sig för säkerhets skull den morgonen. Det visade sig att två personal till testade positivt där och vi fick stänga skolan från och med tisdag. Under veckan har fler testat positivt (barn i klassen med sjuka lärare och vaktmästare etc). Jag måste testa igen nästa vecka eftersom jag var nära kontakt med speciellt en lärare som är sjuk nu. 

Inte nog med det. Hs klass är numera i karantän. Vi fick ett samtal från the situation room som de kallar det här om detta i onsdags. Någon i hans klass testade positivt och han var nära kontakt i måndags. Jo men så att. Det går riktigt bra nu. H ska också testas nästa vecka för säkerhets skull. 

Testet är ju inte så där jätteskönt men det känns som att man vänjer sig ju fler gånger man tar det. Hittills har jag tagit det tre gånger. Nästa vecka blir det fyra gånger. Förhoppningsvis går vi tillbaka igen den 8 februari, men vi får se. Det är många som är sjuka just nu...

Hoppas ni alla mår bra där ute!

Jullov

 Det har varit en intensiv period nu på jobbet med allt förberedande som ska ske innan jullovet (och packning av material för distansundervisning i januari). Dessutom kom en snöstorm inrullande i onsdags/torsdags vilket föranledde att vi fick en snödag på mitt jobb. Blir det för mycket snö som kommer, brukar skolor stänga ned för att det är riskabelt att ta sig till jobb och skola. Här är det ingen lag på vinterdäck till exempel. Det är också många ytor som ska plogas och rengöras. Så i torsdags blev jag hemma. Det ska man inte klaga på. Torsdagen skulle egentligen vara barnens sista dag (de barn jag är lärare åt), men det blev istället onsdagen. I fredags åkte alla lärare in till jobbet för att städa och ordna inför lovet. Vi ryddade om i klassrummet, hade god lunch och nån drink och sen kunde vi åka hem. Helt okej!

Dock fick vi reda på igår att en av våra elever testade positivt för Covid i lördags. Verkar som att hennes pappa började bli sjuk tidigare i veckan vilket föranledde att de också testade dottern (som är asymptomatisk). Nu träffade vi henne senast i onsdags (med mask på och bra ventilation) så man får hålla tummarna att det räcker för att inte ha blivit smittad...

Vecka 7

Nu är vår familj inne på vecka 7 i karantän. För sex veckor sedan stängde skolorna och därifrån räknar vi. Resten av staden stängdes ned veckan efter. Det går bra här. Men jag är helt klart över att jobba hemifrån. Det är otroligt påfrestande att försöka underhålla treåringar över Zoom (om ni inte hört vad det är så är Zoom en tjänst liknande Skype där man kan bjuda in folk på konferenssamtal). Dessutom skickar vi mail till familjerna plus har en blogg där vi spelar in en massa material som föräldrarna kan göra med barnen och visa. Vi spenderar massor med tid på allt och jobbar nästan dygnet runt. Tyvärr är det många föräldrar som vill ha mer och mer, som inte riktigt förstår att många har egna familjer hemma. Jag hemskolar ju H  till exempel samtidigt. N klarar sig för det mesta själv även om hon ju ibland behöver lite extra.

Många av våra lärare, inklusive jag och mitt team, fick ett mail av klassföräldrarna om vad de tyckte var rimligt att vi erbjöd. Vår klass var inte så galen, de vill ha mer Zoom (ett tillfäller mer per vecka). Vi har börjat smått eftersom våra elever har haft det lite jobbigt på våra möten via Zoom. Ett barn sa att det gjorde honom ledsen att se oss alla...eftersom vi inte kan vara tillsammans.

En annan klass tyckte att det var rimligt att varje dag ha små grupper 30 min var Zoom (16 barn delat på fyra= fyra grupper = 2 timmar per dag för lärarna).
De tyckte också att man skulle erbjuda 10 min individuella Zoom för barnen varje vecka.
Sedan hade de åsikter om vad som skulle erbjudas under varje Zoom-möte. Ungefär som att de själva var utbildade lärare...Mailet var helt absurt.

Under vår arbetsvecka händer detta:

Zoom med barnen 5 tillfällen per vecka (utspritt på fyra dagar) (30 min per tillfälle ungefär)
Zoom med närmaste teamet 2-3 ggr per vecka ) (30-60 min per möte)
Zoom med bildlärare och andra specialister 1-2 gånger per vecka (30 min  per gång)
Zoom med rektor eller annan admin 1-2 ggr per vecka (ca 30 min per gång)
Zoom med hela skolans personal 1 gång per vecka (60-90 min)

Dessa Zoom-möten kräver så klart att man planerar i förväg vad som ska göras.
Plus att vi spelar in material, säkert 5-6 filmer per vecka.
Skriver daglig blogg med massa pyssel och utmaningar.
Samlar ihop bilder som familjerna skickar för att blogga 1-2 ggr per vecka.
Svara på mail från föräldrar och admin.
Planera för nästa vecka.
Ringa vissa samtal till föräldrar eller admin.

Och ja, jag har ju H att försöka göra sina uppgifter mellan alla Zoom som måste göras....

Jag är trött. Fem veckor kvar för mig innan mitt sommarlov börjar (åtta för mina barn)...

Hösten!

Hösten är tydligen på ingång. Det som tyder mest på det är att höstterminen på jobbet har startat. I år har det varit ganska nytt för mig på den fronten. Dels har min kollegadelvis gått på mammaledighet! Hon ska bli mamma för första gången i oktober! Så spännande! För min del blev det också spännande eftersom jag skulle få en ny kollega. Hela sommaren har jag funderat på vem det skulle vara av alla som jobbar på skolan. Eller skulle jag få en helt ny person som är nyanställd? Tack och lov blev jag ihopparad med en underbar tjej som jag gillar väldigt mycket! Och första veckan gick suveränt tillsammans. Det bådar gott inför framtiden!
Sedan blev det för mig, alldeles färska barn, något yngre än jag vanligtvis har (de här är precis tre år eller ska fylla tre år). Och ett nytt klassrum.
Snacka om att ha mycket nytt för sig!

Så här ser vårt klassrum ut i år. Det kommer förmodligen att ändras under årets gång, men just nu ser det ut så här.

Hösten ja. På ingång. Sen att vädret är soligt med 35 grader kanske inte gör nåt? Idag gick vi till stranden eftersom det är holiday här. Labor Day. Det var riktigt trevligt!

Snart är det visst jullov?

Så brukar det vara när skolan har börjat där i augusti/september. Skolan startar och så plötsligt är det jul. Och när julen är över är det plötsligt skolavslutning i juni. Jag vet inte hur det där fungerar egentligen.

Första veckan gick väldigt bra. Jag jobbar nu med något yngre barn samt en ny kollega. Det har varit en vecka som gått upp och ned. Vi har ett gäng nya barn utan tidigare skolerfarenhet och för dem har det varit lite svårare. Trots det har det varit en smidig första vecka!

För min lilla H har det varit en smärtsam vecka också. Han har haft lite svårt att separera från mig på morgonen. Av flera anledningar skulle jag tro. Först och främst har han ju inte varit i skolan på nästan tre månader. Sedan har han fått nya lärare (som han visserligen känner igen, men som han inte varit med hela dagarna tidigare), nytt klassrum (och ny byggnad), nya klasskamrater, nu går han fem dagar i veckan istället för tre. Det tär på en liten kille. Jag får dock uppdateringar från hans lärare och han blir ganska snabbt glad igen efter att jag lämnat. Tack och lov. Vi får se hur nästa vecka går. Jag tror det blir bättre och bättre. Jag ser ju hur det är i mitt eget klassrum! Vilket känns fint!

Nu har vi i alla fall långhelg, eftersom det är Labor Day. Dock har en storm hotat under veckan och vi har varit försiktiga med planer. Nu har stormen bedarrat och kanske återfår styrka i mitten av veckan istället. Idag ser ut att bli en fin dag!

Ett "litet" sommaruppehåll blev det visst

Sommaren ja. Här är det fortfarande över 30 grader varmt dagligen. Ingen tillstymelse till höst än så länge. Min sommar så här långt har varit mycket händelserik. Så händelserik att jag måste punkta lite.

• Syrran M kom på besök i nästan två veckor. Mycket turistande eftersom jag råkade vara ledig ett par dagar. 
• Jag blev amerikansk medborgare! Den 12 augusti svor jag in mig i landet och räknas numera som amerikan. Känns bra faktiskt. Skönt att slippa behöva tänka på att förnya Green Card och sånt där. 
• Syster J kom också och hälsade på tillsammans med sin kille. Tyvärr jobbade jag, men ändå hann vi ses två utav dagarna. Mysigt!
• Jag har jobbat som en tok hela sommaren på sommarläger på min skola. Mycket utomhus, så jag har fått en fin solbränna. Även på benen! Värt att nämna!
• Senaste veckan har jag lärt känna min nya lärarkollega som jag ska jobba med under kommande år. Vi har fixat vårt klassrum och haft studiedagar hela veckan. Inklusive förstahjälpenutbildning. Trots att jag gjorde den förra året, känns det som om man börjar om från noll varje gång. Lite läskigt!

Detta är sista helgen innan skolan startar igen på måndag. I år kommer jag ha en något yngre grupp än förra året. Det blir spännande. Anledningen till det är att sonen min ska gå i den åldersgrupp som jag brukar undervisa i. Jag är inte så sugen på att ha honom i min klass! Just nu är han rebellisk så det heter duga! Jag kan se honom samla alla barn till en gemensam revolution mot mig...Det vore ju något.

I alla fall njuter jag av lugnet före stormen! På måndag smäller det. Sen brukar det plötsligt bli juni och sommar igen av någon anledning. Så snabbt känns det som  att det går.

Beachdag

Bronx Zoo. Familjen i bakgrunden är också svensk!

Glass på Coney Island

Coney Island

Ceremonien för medborgarskap. Man får en flagga också!

Högtidlig dag för 174 nya medborgare

Ta ett kort på mig mamma! Inne på Target...

Värmer hjärtat

Igår eftermiddag fick jag en förfrågan om att sitta barnvakt. Inte åt vem som helst utan till en liten tjej (och hennes lillebror) som jag brukade sitta barnvakt åt för tre år sedan. Då var jag gravid med sonen och den lilla tjejen var då bara 2.5 månad gammal. Jag satt barnvakt flera dagar i veckan under sommaren 2013.

Idag fick jag således sitta barnvakt åt tjejen igen, som nu är 3.5 år och hennes lillebror som är 3 månader, alltså i princip lika gammal som storasyster var när det begav sig. Säg, är inte det lite speciellt?

Det värmer i hjärtat att få ta del av en annan familj på det här sättet. De är fantastiskt fina, både föräldrar och barn och uppskattar en väldigt mycket. Nästan så det inte känns som att jobba. Bara nästan ;)

Jag hade en enorm tur efter den där hemska jobbupplevelsen på förskolan jag först jobbade på då jag flyttade till NY. Efter att jag slutade där fick jag kontakt med en hel bunt fina familjer som tog väl hand om mig och senare två fina förskolor, varav jag fortfarande jobbar på den ena. Allt har sin tid som man säger. Och man lär sig mycket!

Plötsligt händer det!

Lite har hänt sen sist jag skrev ett utförligt inlägg om mitt liv. Ja, ni vet, mina memoarer som är så olidligt spännande. Kommer ges ut om en 50 år eller så. Håll ögonen öppna!
Jag får helt enkelt göra punktform.

• Jag gick på intervju för amerikanskt medborgarskap i torsdag. Det gick väldigt bra. Svarade rätt på alla frågor och allt. Nu väntar jag på tid för ceremoni för att sväras in i landet som medborgare. Spännande tider. Kanske får jag rösta i valet i november? Hoppas

• Inte bara det hann jag med i torsdags. Jag vaknade också mitt i natten med en fruktansvärd värk i höger öra. Japp. Öroninflammation. Kul jul. Verkligen. Tur att jag var ledig och att min tid på USCIS var senare på dagen så jag kunde knalla till doktorn så fort de öppnade och få antibiotika. Som hjälpte nästan omedelbart.

• Långhelg denna helg. Vi firar USAs nationaldag, eller Independence Day som det heter här. Vi har planer för helgen. Något så när i alla fall. Idag är det picknick i parken. Imorgon åker vi till en vattenpark lite norr om New York. Måndag blir en lugn dag (det är då firandet sker) hemma med god mat. Inte illa tycker jag. Vädret ska vara fint också!

• En vecka kvar till jag har mina två veckors semester. Inte bara det. Nästa vecka jobbar jag bara tre dagar! Måndag och torsdag lediga. Nästan som att ha semester ändå... Typ. Förutom med 14 skrikande ungar runt benen...Vi har haft en ganska tuff grupp den här perioden. Vi har hållit ihop och lyckats överleva, men det har inte varit lätt. 

• Dottern har sommarlov nu. Härligt! Hon gick ut åk 3 med högsta betyg i alla ämnen! Vi är så stolta över henne så det är inte klokt! Vilken unge man har! På riktigt!

Vad gör ni i helgen eller på semestern?

Jo men så klart!

Sista veckan blev jag ju sjuk! I onsdags mådde jag konstigt hela dagen på jobbet. Inte undra på, vaknade sedan mitt i natten med 41 graders feber. Så jag fick vara hemma på torsdagen men släpade mig till jobbet sista dagen, vilket var i fredags. Man vill ju säga hej då till vissa av barnen som inte kommer tillbaka i höst och de som inte kommer på vårt sommarläger. Två månader är ganska lång tid att inte se barnen i den här åldern.
Det var i alla fall en mysig dag. Sonen kom också med och väl ute i parken, där alla barnen sjöng Idas sommarvisa tillsammans, uppslöt svägerskan och barnens kusin. Det var väldigt roligt att de kunde komma!

Under hela helgen var jag så sjuk. Jag gick till och med till doktorn för att utesluta halsfluss. Det var det inte. Istället misstänkte doktorn körtelfeber. Och det hade ju varit käckt! Eller inte. Testet kom tillbaka negativt och jag mår bättre. Halsontet försvann i måndags och febern i söndags. Tack och lov. Har väldigt sällan feber. Sista gången var säkert för tre år sen efter att jag tog vaccin mot influensan (en gång och aldrig mer igen!)

I måndags började så vårt sommarläger. Vi har ett knasigt gäng med barn i olika åldrar och det är verkligen en utmaning kan jag tala om. Med väldigt lite tid att förebereda och så ett gäng med barn som kommer ihop för första gången på det här sättet (i treårsåldern), så är det en startsträcka. Jag tror att vi börjar få ihop det nu i alla fall och det känns bra. Första dagen vara bara blä. Ville nästan hem och gråta. Jag var nog inte helt tillbaka på banan heller efter sjukdomen...nu känns det bättre. Dessutom är vi lediga en dag per vecka i fyra veckor framåt. Det hjälper också!
Välbehövligt efter ett insensivt år...

Annars då, hur har skolavslutningar gått för er hemmavid? :)

Memorial Day

Idag är det måndag. Och jag är inte på jobbet. Anledningen är att vi "firar" Memorial Day, till minne av de som krigat för vårt land, USA. Jag klagar inte. En ledig dag är en ledig dag. Och efter förra veckan behövdes denna dag. Vi hade rapportskrivning och utvecklingssamtal och massa annat att göra.
Bland annat kom det rymdskepp som vi planerat över hela året med barnen. En pappa i klassen hjälpte oss att sätta ihop det eftersom barnen ville använda metall och metall är ganska svårt att jobba med med mindre barn. I torsdags kom pappan med alla delarna och satte ihop det i klassrummet. Det är ett stort skepp. Barnen fullkomligt skrek av lycka! De satt i rymdskeppet och kramade varandra. Så glada var de.
Vi ska bara bygga taket och sen sätta ihop lite skruvar och annat så är det klart. Äntligen!

Apropå att fira de som kämpat för vårt land. Mitt medborgarskap går framåt. Jag kollade i fredags på hemsidan där man kan se statusen på ens ansökan och där stod det att en intervjutid har bokats. Tyvärr kommer den med posten så jag kunde inte se exakt datum och tid. Den intervjun kommer att innehålla olika tester om USAs historia bland annat. Jag fick en broschyr med frågor när jag tog mina fingeravtryck. Så jag ska börja studera den. Det är 100 frågor totalt man ska plugga. 10 frågor kommer på själva provet och man behöver få rätt på 6 av dem för att bli godkänd...

Efter att intervjun och provet är gjort får man vänta på en inbjudan till en ceremoni där man svär trohet till USA och sen vips är man medborgare. Vi får se när detta sker. Det vore lite roligt om det kunde ske den 4 juli på USAs nationaldag! Men vi får se. Intervju först.

Det blev inget påskande

Här smög påsken förbi nästintill omärkt. Jag och maken var ju bortresta så det blev inget firande. Dotterns skola hade inte ledigt för påsken i år, utan istället har den kommunala skolan ledigt för den judiska högtiden pesach som ligger sista veckan i april i år. Jag var alltså ledig för påsk en hel vecka och dottern gick i skolan. Något påskfirande blev det inte alls.

För oss gör det inget. Vi har inga traditioner att tala om kring påsk. Vi letar kanske ägg. Nåt år har vi målat ägg och ätit påskfrukost. Även när vi var små hade påsken väldigt lite intryck i vår familj. På sin höjd påskägg och eventuellt påskmiddag. Och påskmiddagen hade inga inslag av traditionsenligt ätande. Jag vet att vissa familjer alltid äter lamm, eller skinka eller kanske till och med skaldjur. Inget sånt hos oss.

Ja och så klart gick vi påskkärring! Det är ju en lite mer hednisk tradition som passade familjen väl ;)
Och så fick man godis. För en godisråtta som mig var det en trevlig högtid sockermässigt sett! Nästa år tror jag att vi ska ta och klä ut barnen till påskkärringar. Vi har firandet på mitt jobb som ju är på en skandinavisk skola, men sonen gick inte i skolan den dagen. Jag vet heller inte om han skulle vilja klä ut sig. Det skulle nog bli många protester. Nästa år är han lite större och kan övertalas lättare! Haha

Firar ni mycket påsk?

Som kalvar på vårbete

Veckan som gick var intensiv. Vi gick från vinterväder till sommarväder på 25 plusgrader ett par dagar. Och barnen på jobbet var som galna. Inte bara att vara ute i parken utan ett ton kläder, men rent känslomässigt. Det var en del galna upptåg och mycket känslor som for runt i klassen. Många irritationer och små konfrontationer hela tiden. Samma sak hände i höstas när vädret blev kallare. Så veckan har varit extremt intensiv med många fina stunder också.
Vi får hoppas att nästa vecka blir bättre! Det brukar vara så i alla fall.

För att avsluta veckan bestämde sig sonen för att vakna 04.45. på en lördag. Visst är det där lustigt? Att när han ska vakna mitt i veckan 05.30 ca så måste JAG VÄCKA honom. På helgen eller när han inte går i skolan vaknar han upp med ett skutt på okristliga tider? Orättvist. För mig alltså.

Det blir en fin dag på alla sätt i alla fall, trots den tidiga morgonen. Vi ska träffa dotterns gudmor som är på besök från Tyskland, gå på bio och mysa. Vi ska se "Zootopia" tillsammans och käka middag. Det blir fint det!

Hoppas ni njuter av helgen!

Vips!

EN vecka utan socker och en vecka tillbaka på jobbet. Intensivt. Skönt att jobba när man lägger om kosten för då hinner man liksom inte tänka på det. Förutom när man är på väg hem på tunnelbanan och man undrar varför man är så sötsugen och hungrig och inser att man inte käkat på nästan 6 timmar! Då gäller det att vara förberedd med lite frukt eller nåt.

Veckan på jobbet gick bra. Rutinerna sitter nästan igen.
Min kollega var borta under de första tre dagarna så jag fick en ersättare, som visade sig vara alldeles perfekt. Hon är vår bildlärare på skolan kan man säga, men hoppar in där hon behövs.
Det märktes att hon har mer erfarenhet än min kollega, det gick smidigt som attan under de tre dagarna.
Min vanliga kollega är en fin och trevlig kille som är mycket hjälpsam. Det enda som är negativt är att han har väldigt lite erfarenhet av att jobba med mindre barn och har t ex svårt att göra två saker samtidigt. När man jobbar med barn måste man hålla ögon och öron på många ställen hela tiden. Han kan sitta och jobba med en grupp barn vid ett bord och så kan det vara ett bråk med två barn som gråter alldeles intill utan att han reagerar förrän jag säger till (och jag kanske är upptagen med att byta blöjor/hjälpa tvätta händer på toaletten under tiden, men måste ändå hålla öronen öppna för att meddela kollegan) och han har precis lärt sig schemat vi har i klassrummet (efter fyra månader)...

I och med att han inte har så mycket erfarenhet är det också jag som måste komma med många idéer till klassrummet (istället för att vi hjälps åt). Visserligen gillar jag att bestämma ; ) Men skulle hellre ha lite draghjälp.
Allt detta kändes extra mycket när jag hade en superkompetent medkollega i början av veckan och sedan fick tillbaka min vanliga kollega. Jag är ju heller inte perfekt (nästan så klart! haha) och han retar sig säkert på mig också! Skulle jag tro.

Denna helg blir ganska lugn. Jag ska träffa en vän idag och se hennes nytillskott för första gången. Hon har en son som är lika gammal som H och i september fick hon en liten dotter också. Vi har inte hunnit träffas ännu (pinsamt!) men idag ska det ske. Äntligen!

Hoppas ni får en fantastisk helg!

2015 - året som gått

2015 var ett alldeles lugnt och bra år på alla sätt. Det startade lugnt och slutade lugnt. 2015 erbjöd mycket jobb och jobberbjudanden, många val.
Nya bekantskaper som har visat sig bli mycket goda vänner (Looking at you K! ;))

Vintern var lång och kall. Mycket snö och mycket slask. Våren blev extra välkommen med värme och grönska, liv.

Sommaren innebar jobb, men vi reste också till Sverige för första gången på tre år och fick träffa familjen. Värt guld! Sonen introducerades för majoriteten av familjen. Efter resan kändes det så himla bra. Batterierna var laddade och humöret var bättre.

I september fick jag erbjudande om nytt jobb - ett jobb som jag verkligen ville ha. Det var så klart en turbulent tid då jag var tvungen att säga upp mig från mina två andra jobb. Och sedan börja pendla mycket längre, till en annan stat. Det var dock ett bra val och jag trivs som fisken i vattnet än så länge.

Hösten gick snabbt. Swish! Och så var det jul!

Julen var lugn och fin. Mycket familj och mycket god mat. Lugna dagar utan krav. Inga måsten. Välbehövligt!

Nyåsafton blir likadan. Lugn och fin!

Ett bra år med andra ord!

 Kärlek!

En vecka är ett år

Först och främst måste jag tacka för alla bra förslag till julkalendrar! Det lutar nog åt att det blir en gemensam kalender som jag ska göra iordning under nästa helg då vi har långledigt för Thanksgiving. Fyra dagar ledigt! 

Den här veckan har varit lång men samtidigt kort. Hur kan det vara så? Sonen har nämligen också börjat på förskolan! Så det har varit intensivt och nervöst. Än så länge går han bara två dagar i veckan så ska vi utöka så småningom. 

Tisdagen var hans första dag och det gick bra. Vi åkte tåg tillsammans till skolan. Sen fick han spendera en stund i mitt klassrum i väntan på att skolan skulle börja. När det var dags gick vi upp tillsammans och jag lämnade honom med hans lärare. Det gick bra. Under dagen var han sen lite ledsen då och då, men tröstades snabbt. Sov bra och allt.

Onsdagen var en annan visa. Allt gick bra på tåget. Men sen när vi närmade oss skolan såg han att vi skulle tillbaka och han började gråta så snart vagnen var parkerad. Dock har vi ju möte på morgonen med alla lärare så han fick följa med till en annan byggnad. Då lugnade han ner sig och lekte med en annan liten pojke under tiden vi andra hade möte. Därefter gick vi tillbaka till vår skolbyggnad. När jag lämnade honom började han gråta, men lugnade sig ganska snart hörde jag. Under dagen kan jag sedan spionera lite på honom, vilket känns bra! Skönt att ha honom så nära. 

När jag hämtade upp honom sen sprang han till mig. Jag hade precis sett honom leka med ett par barn och vara helt okej, men så snart jag plockade upp honom så började han gråta och skälla på mig. "H gå hem" sa han. 

Jag vet ju hur det här fungerar eftersom jag jobbat med alla åldrar. Andra dagen är alltid värre än den första och sen får man se hur det rullar på. Alla barn är så olika!

Här är han efter första skoldagen!

Testat att ta hand om barngrupp med tappad röst - CHECK!

Jag åkte på nån jäkla förkylning i veckan. Inte så konstigt när båda ungarna här hemma har snorat och hostat och allt möjligt. Plus att jag har en hel hög med vandrande bakteriehärdar på jobbet som det bara rinner om dagarna i ända. Det vara bara en fråga om NÄR snarare än OM. Så i onsdags började det killa i näsan och halsen. Som ett brev på posten. Under natten blev det värre, jag vaknade med halsont och kunde inte sova. Torsdagen förflöt på jobbet, rösten blev sämre och sämre och när jag vaknade fredag morse var det i princip borta. Lite halsont, visst, men ingen röst - det var nog det värsta. Fortsatte ändå till jobbet och vi arbetade runt det där röstproblemet. Jag visste att vi skulle vara fler vuxna i klassen igår vilket så klart underlättade för oss.
Det var ändå en ganska lång dag. Jag var också tvungen att ringa viktiga samtal - i princip utan röst. Jag ringde upp och sa -
I lost my voice, can you hear me?
Det var knappt men personen svarade i alla fall! Och sen försökte jag tvinga fram vad jag ville ha sagt. Jag lät väl som en galen tonårskille i målbrottet!

I helgen blir det vila rösten. Som vanligt går det så där med det. Tänk vad mycket man använder rösten till när man tänker efter. Det var supersvårt att vara tyst igår på jobbet. Elva ungar som springer runt och så femton kollegor på det. Och föräldrar...

Jag läser!

Positivt med att pendla: läsningen! Jag har plöjt igenom ett gäng böcker på de här två veckorna redan. Bland annat "En man som heter Ove" av Fredrik Backman. Sist på bollen som vanligt! Men vad bra den var alltså! Jag skrattade, blev tårögd och skrattade om vartannat. Det är mycket möjligt att boken är ännu bättre på svenska? Jag läste den nämligen på engelska eftersom det var det enda sättet att få tag på boken just då. En ganska bra översättning vill jag påstå!

I övrigt är det en långhelg denna helg. Måndag innebär Columbus Day och både jag och dottern är hemma från skola och jobb. Dock ska jag på kurs hela dagen imorgon söndag. Jag ska gå förstahjälpen kurs igen. Här, där jag bor, är det lag på att lärare och de som har hand om barn tar en sådan kurs vartannat år. Vilket är bra! Ju oftare man gör det, desto lättare kommer det fram om man någonsin behöver det. Jag har ju gått en sån kurs säkert sex-sju gånger redan, men känner mig fortfarande osäker. Ändå känns det inte så lockande att fara ner till Manhattan och spendera över sex timmar på en kurs en söndag. Å andra sidan är det skönt att ha det överstökat!
Plus att jag är ledig på måndag, vilket betyder att jag får två dagar ledigt i alla fall...ibland är man smart!

Oktober, en hel vecka, pendling och stormar

Oktober smög sig på. Plötsligt en dag var det första oktober och med den månaden kom också regn. I flera dagar. Och kyla. De sista dagarna av september var riktigt varma och lite fuktiga. Obehagliga. Men så bara över natten kom kylan och regnet, som på beställning. Jag har som tur är mina gummistövlar som både är varma och vattentäta. Tyvärr har jag ingen varm OCH regntät jacka så maken fick helt enkelt söka på nätet och hitta nåt bra till mig. På min nya skola går vi ut i alla väder. Kanske inte orkaner och liknande. Vad jag vet i alla fall ; )
Så det gäller att vara förberedd. Tydligen ska jackan komma idag, vilket passar bra i detta väder. Bara för det kommer solen imorgon och det blir väl nån slags sensommar plötsligt igen! Inte mig emot!Skulle vara lite festligt att gå i shorts i oktober. Det har jag aldrig gjort.

Första veckan på nya jobbet har också passerat. Det har varit en tumult vecka minst sagt. Den började med en personaldag där vi fick utbildning i Reggio Emilia. Det roliga är ju att den pedagogista (som det heter i Reggio Emilia-världen) är samma som kom till min gamla skola, så jag känner henne lite grann. Det var skönt att få ett familiärt ansikte.
På tisdagen hade vi föräldramöte och inte många av mina föräldrar kom eftersom de barnen är återvändare. Lite trist. Jag kom hem strax efter 22 på grund av pendling och sen upp igen 05.30 på onsdagen för att återvända till skolan, Det kände som om jag borde sovit över helt enkelt...Skulle haft ett rum med säng där på skolan ; )

Resten av veckan gick bättre dag för dag. Barnen i min klass har haft många olika lärare under de första veckorna och inga rutiner har funnits ordentligt. De har liksom ändrats hela tiden. Vilket resulterat i att de är lite överallt. Inget fel på det, men om man har 11 barn i ett litet utrymme, med två lärare, leksaker etc så måste man ha någon form utav rutin för att få något gjort. Så jag har lagt ned mycket jobb på att få barnen att förstå rutinerna, så att de kan bli mer självgående och kan sitta still i fem minuter vid ett möte etc. Min lärarkollega är nyexaminerad och faktiskt inte för de äldre åldrarna utan som lärare för engelska som andraspråk. Han har alltså inte mycket erfarenhet ännu vilket bidragit till att rutinerna inte funkat. Men han är snabb att lära, ambitiös och väldigt snäll så jag är säker på att han kommer in i det snart!

Pendlingen har gått bra. Den ÄR lång, men jag får mycket böcker lästa. Jag försöker nu att lyssna på böcker också, men det är så svårt! Jag brukar fara bort i tanken och så missar jag flera sidor innan jag lyckas fokusera igen. Så jag måste öva lite mer tror jag. Jag ska också försöka skriva på min egen bok så småningom!

Hoppas ni har det bra!

Det är inte bara att börja jobba inte!

Om man nu skulle tro att det bara är att vandra in på sitt nya jobb och börja jobba, tror man fel! Jag har en hel lista på saker som ska ordnas:

- Fingeravtryck. Nationell databas över begådda brott är väl alldeles för organiserat, tycker USA. Alla stater har alltså sin egen databas och eftersom jag nu ska jobba i en annan delstat än New York måste jag boka tid för fingeravtryck nånstans i New Jersey. Jag får låna en bil på lördag för att fara över vattnet och ta mina fingeravtryck. Att åka tåg och allt sånt funkar inte så bra i NJ märkte jag när jag bokade tid...

- Första hjälpen. Vartannat år måste man uppdatera sin kurs och eftersom det var mer än två år sen måste jag gå en kurs igen. Detta skulle jag gjort på mitt gamla jobb nu i vinter, men eftersom jag börjar på det nya jobbet måste jag se till att fixa det själv. Vilket betyder att jag får ta ca åtta timmar en helgdag för att gå CPR, som det heter här. Det är ju en bra kurs, men jag hade hellre tagit den på nån personaldag istället...

- Hälsokontroll. I går gick jag till min husläkare för en hälsokontroll. Nya jobbet vill veta att jag är frisk och kry och kan jobba.

- Tuberkulostest vill man också ha. Som tur är funkar det med det jag tog för mitt första jobb här i USA för tre år sen. Jag fick leta reda på papperen så att jag kan ta kopior. Det är mycket papper som man bör spara på här i USA eftersom centrala register (och register mellan olika myndigheter) är få. Mycket är privat och det finns massor med olika instanser, därav är det svårt att ha allt i samma databas.

- Kolla resväg. Tyvärr kommer min resväg att vara ganska lång. Ca 1.5 timme enkel väg. Det är en ganska direkt väg dock vilket underlättar. En tunnelbanelinje och sen ett tåg som korsar över till New Jersey. Liten promenad och sen är jag framme. Vi håller på att kolla hur mycket det kostar att ha en bil så småningom. Är det så att jag trivs på jobbet kan det hända att vi flyttar så småningom.

Ja, och sen jobbar jag ju fortfarande mina andra två jobb, har två barn och en make etc, så det blir ganska mycket att stå i just nu...

I veckan fick vi också ett paket på posten. Som skulle innehålla böcker från en bloggvän här i USA. Malin hade inte bara skickat med massor med svenska böcker (svenska böcker som är värda sin vikt i guld här) utan också söta T-shirtar, Bamsepussel, pennor, tandborstar, påslakan, vantar, kepsar och till och med en fribiljett till ett museum. Hur hon fick ner allt i paketet är för mig fortfarande en gåta! Sonen blev genast alldeles överlycklig i en flygplansbok som var med i paketet och en gul/svart mössa som han sprang runt med på huvudet. Inomhus. I 25 grader.

En del av det som fanns med i paketet!

Tack!

Det går för jäkla snabbt i vändningarna alltså!

Här har man börjat vänja sig vid vardagslunken igen, upp på morgonen, göra sig klar för jobbet, åka till jobbet, jobba, jobba, jobba, komma hem, äta, lägga barn, träna, sova...
Och så plötsligt ställs allt på ända. Ett enkelt litet mail som jag inte bett om, men som kan komma att ändra vår situation enormt.
Ett mail om ett jobb jag inte sökt. Som damp ned i mitt knä. Bara så där. Som om himlen öppnat sig och släppt ned ett erbjudande inlindat i fint papper. Rätt ned i mitt knä. Och jag tar jobbet och springer av bara tusan.

För tre år sedan, när vi flyttade till New York, sökte jag massor med jobb. Och fick komma till många intervjuer. Bland annat på en skola i grannstaten New Jersey. Vid tidpunkten fick jag flera jobberbjudanden, bland annat från skolan i NJ. Eftersom jag fick ett erbjudande på ett jobb runt hörnet bestämde jag mig för att ta det istället. Det visade sig vara "hell on earth" på många sätt.

I alla fall. Jag trivs på skolan där jag jobbar nu. Väldigt mycket. MEN det är bara deltid och jag måste därmed ha två jobb för att få ihop heltid. Inte helt roligt faktiskt.

Med detta nya jobb är jag en del av ett team (på min nuvarande skola är jag "bara" Assistant Teacher även om rektorn jobbar mot att man istället jobbar kollaborativt) på två som arbetar tillsammans och planerar verksamheten.

Skolan är Reggio Emilia, något som jag dragits till de senaste åren. Ni som inte vet vad det är, kan jag berätta att det är en pedagogik som helt sätter barnet i fokus. De drar i trådarna på olika sätt. Visar barnen intresse kring något speciellt ser vi lärare till att provocera fram frågor och funderingar med hjälp av material och barnen själva. Pedagogiken stammar från Italien och skolan ska faktiskt skicka tre lärare till Italien i år för att fortbilda sig.

Lönen är mer än vad jag drömt om. Inte miljonär, men med tanke på vad jag tjänar just nu - på två jobb - känns det nästan så.

Sonen får dessutom en gratis plats på skolan i tvåårsgruppen. Gratis. En plats som normalt kostar ca 18 000. DOLLAR. om året.

Och just ja, nämnde jag att skolan är "svensk"? Skandinavisk skola för åldrarna 1-5 år. Med svenska influenser som gemensamma måltider (annars på skolor tar barnen med sig lunchlådor som de äter gemensamt vid ett bord). De har en egen kock som lagar veganmat.

Ja, ni förstår ju varför jag vill ha det här jobbet. Det värsta var att ringa min nuvarande rektor och berätta. De har varit fantastiska på alla sätt på skolan och jag kommer att sakna dem. Kanske är den nya skolan hemsk, men det vet man ju inte förrän man testat? Och jag är positiv!

Och just ja. Jag börjar om två veckor. Det är snart. Livet upp och ned som sagt.