Stora planer

Ja, jag hade stora planer för veckan som gick. Och allt bara föll, föll, föll, platt som en pannkaka. Jag skulle ut och springa en gång inför mitt lopp som går av stapeln på lördag. Så regnade det i måndags. Och tisdags. Och onsdags...Sen kändes det som om det var för nära inpå loppet. Jag vill inte riskera att ta ut mig i förtid. Dessutom regnade det igen. Inte nog med det. Sonen har också bestämt sig för att agera mardröm på natten vilket resulterat i att jag varit väldigt trött på dagen och faktiskt varit tvungen att ta några tupplurer här och var för att överleva.

Idag fick jag ta några timmar och fara ner med tunnelbanan över halva stan för att dels inhandla svenska presenter till storasysters avslutning. Vi ska fixa ihop en korg med svenska godsaker till hennes lärare är det tänkt. Och dessa godsaker fick inhandlas på Scandinavian House som finns här i stan. Till rediga priser. Väldigt rediga. Så rediga att jag fick ta och sålla lite grann också. Det slutade med choklad i form av dalahästar, Söderte (med tillhörande fin burk), geléhallon, Leksands Knäckebröd (mitt favorit!) och så lite tvålar made in Sweden av både hjortron och lingon och allt möjligt. Dessutom är det tänkt att jag ska baka nåt också. Funderar på småkakor? Storasysters lärare är lite utav en gottegris har jag fått viskat till mig (barn skvallrar om allt...Jag vet minsann vad Mrs S, hennes lärare, brukar mumsa på i klassrummet ;)) och jag är inte den som är den! Mums ska hon få!

Jag svängde också förbi och hämtade upp mitt startnummer till loppet på lördag. Fick ett finfint nummer (även om jag föredrar jämna siffror). Jag är något nervös ändå. 10 kilometer är inte nåt jag springer utav bara farten denna gång. Det kommer att bli tufft! Jag ser fram emot att det snart är över!

Om vi inte hörs innan loppet så kan ni väl sända mig en tanke runt 14.00 er tid på lördag. Då går startskottet! Tänk lite då och då fram till en 16.00 i alla fall. DÅ borde jag vara i mål!

Trillingnöten + magdans = sant

I fredags var jag en upptagen kvinna. Med råge. Morgonen inleddes med löpträning med mammorna i gruppen. Backträning minsann. Rena tortyren! Det dök dessutom bara upp en annan mamma och så jag. Plus två tränare! Lite extra press med andra ord. Jag överlevde i alla fall.

På kvällen hade jag lovat svägerskan att gå på Zumba (den där dans i grupp som blev poppis för några år sen) och magdans. Ja, ni såg rätt; MAGDANS! Man lever bara en gång gott folk och det gäller att passa på. Jag var tidigt till Zumban och väntade i träningslokalen som smattrade med spanska. Många latinas som väntade ivrigt på att få dansa. Instruktören var sen, 15 minuter sen faktiskt. Det är nog det värsta med just den lokalen som vi har nära, att det känns lite oprofessionellt. Sist jag var där för två år sen, kom instruktören sent även då, och var väl inte direkt engagerad i klassen. Dock var denna zumbainstruktör, som var både latino och flamboyant, väldigt duktig. Mycket energi och snabba steg. Inga visningar av olika danssteg inte, utan pang på rödbetan och sen gällde det att hålla i löshår och fladdrande bröst och rumpa. Nu är jag inte välsignad med nån rumpa att tala om, men jag försökte skaka på så gott det gick med det jag har. Jag svettades ordentligt! Vi fick till och med en liten publik utanför studion som stod och kikade in genom fönstren...Inte jag och svägerskan per se, men vår grupp.

Direkt efteråt var det dags för magdans. Och den gruppen hade ett gäng inbitna dansare som redan införskaffat klingande höftskynken och var allvarligt dedikerade att lära sig magdans. Den kvinnliga instruktören var även hon mycket duktig och inspirerande och berömde oss nya i gruppen för att hänga med riktigt bra. Vanligtvis var det många omtagningar när nya i gruppen kom, men inte då vi var där. Man är väl naturbegåvning (ironiskt menat)! 
Ja, det var mycket skak på allt möjligt som satt löst på kroppen. Mina höfter är ju enorm stela kan jag meddela. Det känns nästan som att de är stelopererade? Mitt i allt började instruktören snacka nåt om familjerestaurang, uppträdande med gruppen och gud och hans moster...Jag och svägerskan tittade skräckslaget på varandra och skakade på huvudet...Nej, tack!

Ja, så var danstimmen över. Trodde jag alltså. Plötsligt står alla i ring på golvet och de som varit med ett tag går in i ringen en och en och skakar loss. Inför allihop! Jättekul att se. Tills jag ser hur instruktören börjar putta in även de som är motvilliga! Svägerskan har tydligen gått nån magdanskurs innan och vet att de alltid avslutas med att man dansar ensam i mitten, om så bara för några sekunder. Vi är båda skräckslagna när vi inser att instruktören närmar sig oss! Hon är hänsynslös! In i ringen bara! Jag har ingen rytm eller reson i kroppen alls, den lyssnar verkligen på vad jag säger åt den. Skaka höften kan lika gärna innebär ett skak av tuttar...
Men in i ringen kom jag. Med klapp och applåder. Väldigt upplyftande i slutet i alla fall. Kändes inte så hemskt som jag trodde det skulle göra och alla var så vänliga.

Nån mer magdans får vi se om det blir, det var roligt att testa på i alla fall!

Ett trevligt samarbete med Äventyr Kidswear!

I jakten på att få ihop pengar till mitt välgörenhetsrace kontaktade jag en bloggvän, en svensk tjej vid namn Jenny som flyttat hit till USA för ett drygt år sedan, som nu startat en webbutik på Etsy.com (Hon bloggar även på jennyimaine. Kika gärna in på hennes fina blogg också!) 

På Etsy.com säljer hon jättefina handgjorda barnkläder i ekologiskt material. När jag frågade om hon ville erbjuda att donera några dollar för varje köp gjorda under en tidsperiod svarade hon "Absolut, inga problem!"

Nu kan ni gå in och kika på hennes Etsywebbplats Äventyr Kidswear, där hon har en ny sommarkollektion dessutom! Hon har också en egen hemsida http://www.aventyrkids.com/ där ni också kan gå in och kolla och även beställa. För varje inköp på 30 dollar eller mer, fram till och med den 10 juni, donerar hon 20% till min fundraising om man uppger koden "LLS" i rutan "Note till seller" när man betalar (uppge alltså INTE koden "LLS" i rutan för "Discount", då går den inte igenom). Jag kommer dessutom att matcha varje dollar som hon donerar upp till 150 dollar.
Hon fraktar kläder till hela världen, alltså även till Sverige om någon av er skulle vara sugna att köpa något fint (till era barn eller som present).

Jenny låter också hälsa att man bör kika in på webbplatsen senare under veckan, om det är någon storlek som saknas, eftersom hon inväntar leverans av tyger. Inte nog med det, hon kommer även att lägga till bebisfiltar i butiken! Det ser jag fram emot! Här under är ett axplock av vad hon har att erbjuda i sin butik:

Ekologisk T-shirt för toddlare

Supercoola unisexshorts

Jättesöt body och byxor. Obs. Bebis ingår ej! ;)

Verkligen stort tack till Jenny som gått med på detta! Nu är det dags att sluta läsa här och istället kika in på butiken!

Äventyr Kidswear på Etsy hittar nu här: https://www.etsy.com/se-en/shop/AventyrKids

Och hemsidan här: http://www.aventyrkids.com/

En månad kvar

Mitt välgörenhetsrace närmar sig med stormsteg! Nu är det mindre än en månad kvar tills det är dags. Igår hade vi ännu ett träningspass i parken och denna gång lämnade vi den vanliga banan (platt jämn mark) till förmån för lite terränglöpning i banan i skogen. Den banan är 5 km lång och har många backar. Vi sprang i princip hela banan och ända till mål. Därefter var det tänkt att vi skulle varva ned med en halv km gång. En av tränarna och en mamma joggade före oss, de hade lite energi kvar. Efter en bit insåg vi att de planerade att köra ett helt varv runt spåret (som är platt och ca 2.5 km lång) och inte bara en halv km! Så vi började också jogga.
Vår runda slutade på dryga 7.5 km löpning/jogg! Ja, då är det bara drygt 2.5 km till så har vi sprungit 10km. Detta känns mycket bra!

Dessutom har jag klickat lite med en av mammorna. Hon har också en liten son (de andra mammornas barn är äldre nu) född förra året, är lärare som jag och vi springer dessutom lika snabbt  långsamt. Tyvärr bor hon så klart ganska långt ifrån, hon åker med bil ca 20 minuter för att komma till vår park. Eftersom vi inte har bil skulle det ta oss mycket längre tid att åka åt hennes håll med kollektivtrafik. I alla fall är det roligt att kunna prata lite när vi springer tillsammans.

Efter att vår runda var över tog vi gruppfoto.

Tränarna på flankerna och jag i röd träningsjacka i mitten.

Och sedan fick vi besök av några Park Rangers på häst.

Enorma hästar! Jättefina! Dessutom var den äldre mannen en fellow europé, från England.

Nu har det varit lite regnigt de senaste dagarna, inte alls så härligt. Kvavt dessutom. Idag ska det vara sol hela dagen och helt okej värme. Det får nog bli en tur till parken i eftermiddag!

Kändisstalking i parken

Igår var det dags för tredje träningen med min mammagrupp i vår park. Jag tränar ju som sagt inför ett välgörenhetslopp i juni. Jag ska springa 10 km till förmån för leukemi - och lymfomforskning. Här hittar ni min hemsida (klicka på ordet hemsida) om ni vill stödja min insamling med några kronor.

Äntligen var det också fint väder då vi kom till parken! Varmt i solen, men lagom varmt för en springtur. Till en början var det bara jag av alla mammor som dök upp. Jag och TVÅ tränare! Det hade ju varit alldeles för mycket för mig. Som tur var kom det en mamma till precis innan vi skulle starta. En av mina tränare sprang dessutom Boston maraton i måndags, en fantastisk prestation! Väldigt inspirerande! Hon började dessutom springa efter att hon fyllt 50. Nu är hon väl runt 60 och har sprungit runt 16 maraton och oräkneliga kortare lopp.
Den löparklubb som huserar i "min" park är fantastisk på alla vis. De stöttar varandra till 150% hela tiden. När de träffar på varandra i parken under våra rundor är det glada tillrop, trevligt snack och varma kramar som gäller. I måndags hade ungefär 20 personer från klubben rest till Boston för att heja på de medlemmar som sprang maratonet. Vi träffades också en man från klubben som skulle mäta upp en bana inför ett lopp som går av stapeln imorgon söndag (som sprang längs med oss i snigelfart för sällskaps skull). Vi frågade så klart om han också sprungit Boston maraton någon gång, men det hade han inte. Han var ingen "maratonlöpare" sa han. Men dock hade han sprungit 11-12 andra maraton. Fastän han "inte" är nån "maratonlöpare"!

Otroligt vackert tidigt på morgonen!

Lägg till bildtext

Här ute springer vi

Dessutom såg vi en kändis springandes i parken. Nämligen den kvinnliga tvåan i samma maraton. Tydligen tränar hon i vår park här uppe och hon sprang förbi oss ett flertal gånger. Mina tränare var totalt starstruck och på gränsen till stalkers! Vinkade lite creepy och hälsade på henne då hon sprang förbi. Alla gångerna! Lite gulligt att se faktiskt.

Vi kunde i alla fall springa två varv runt parken utan att stanna. Ungefär 5 km allt som allt. Det här med att springa 10 km om någon månad börjar kännas helt okej. I maj ska jag lägga mer krut på löpningen för att orka 10 km löpning den 14 juni. Jag planerar att springa hela vägen!

April, april

Idag startade min aprilutmaning. Det är inte april ännu, officiellt, men idag är det måndag och som ni vet börjar ju allt nytt på måndagar. Ny diet, nytt liv, nytt jobb. Whatever. Allt börjar på en måndag. Min utmaning går ut på att träna ett träningspass varje dag under hela april. Eftersom jag startade idag blir det alltså 31 pass på lika många dagar.

Jag kommer att blanda pass hej vilt, men försöka se till att muskelgrupperna hinner med lite återhämtning också. Den första veckan, som startade idag, ser ut som följer:

Måndag:
- HIIT (High Intensive Interval Training, dvs ett kort explosivt träningspass på 12-20 minuter med hög puls) fokus på ben. Plus långpromenad.

Tisdag:
- HIIT, fokus överkropp. Promenad

Onsdag:
- Löpning 45 min - 60 min. Promenad

Torsdag:
- Yoga till Blossoms video. Ca 1 timme. Första yogan på hundra år. Promenad.

Fredag:
- Löpning plus lite styrka. Promenad. (Från och med nästa vecka är det mammagruppsträningen som sker på fredag morgon)

Lördag:
- HIIT med fokus helkropp. Promenad.

Söndag:
- Yoga. Promenad.

På söndagar utväderar jag den passerade veckan och planerar kommande vecka. Det känns både roligt och spännande. Det var två år sen jag hade en liknande utmaning och det är verkligen på tiden att jag har en till! Jag började träna igen för lite mer än en månad sedan och jag känner att styrka och kondition kommer tillbaka ganska snabbt. Det känns bra att veta att takterna sitter i. Jag tar det fortfarande lugnare än jag skulle gjort före graviditeten eftersom jag vet att jag ÄR svagare nu än då. Har man inte tränat ordentligt på mer än ett år, är risken stor för skador och nåt sånt vill man ju inte råka ut för!

2010 vid tjejmilen. I will be back! Kanske inte sommaren 2014, men sommaren 2015. 

Platt som en pannkaka!

Så kändes det efter förra veckans löpträning. Jo, i onsdags kände jag att det var varmt nog att kunna ge sig ut på årets första löprunda. Jag har ju ett lopp i juni att träna till och jag kände att det var dags att ta tag i det. Jag ska väl erkänna att det inte var en löprunda som jag brukade ägna mig åt förr i världen, när jag var mer vältränad. Då kunde jag springa en timme utan problem. Efter 1.5 år utan någon som helst löpning har denna timme drastiskt minskats. Så för att inte ta ut mig helt och tappa alla förhoppningar om att slippa krypa över målgången i juni, tog jag det ganska lugnt i onsdags. Jag satte min timer på 2 minuter gång och sen 1 minut löpning och gjorde en runda på drygt 45 minuter. Alldeles lagom. Dock kändes det lite långt att gå i 2 minuter så nästa gång blir det 1.5 minut istället. Jag var peppad att springa en gång till efter onsdagens premiär, men se, då återkom kylan med väldig fart! I torsdags var det många minusgrader och vind. Och ja, man KAN springa i minusgrader också. Men inte jag. Det känns inte aktuellt. Lite trist var det ändå. Det kändes så bra på första rundan, att vara igång liksom. Och så blir det kallt igen. Kylan ska fortsätta under veckan, om än något bättre än i torsdags. Vi får se hur det blir. Kanske att jag vågar mig ut ändå...Vi får se.

Jag ska också träna på att ta selfies, så ni får lite snyggare bilder.

Förutom träningen som så sakta återkommer till mitt liv, ska det tydligen vara vår på torsdag. Då är det officiellt vår här enligt kalendern. Lite lustigt är det, att det står i kalendern när sommar, höst, vinter och vår börjar. Det känns som att det är lite mer flytande i Sverige. Om jag skulle fråga er när vintern börjar i Sverige, vad skulle ni svara då? När första snön kommer? Slutet av oktober? Mitten av november? Kanske till och med december? När det blir vintertid kanske?

Vad vet jag? Jag tycker nog att det kan få vara lite flytande. Ibland har jag hört att vintern (t ex) startar då det varit ett visst antal dagar med ett visst antal minusgrader...En hel vetenskap det där.

Vatten över huvudet?

Jag vet inte om jag har gjort nåt dumt...kan vara. Jag kanske ångrar mig lite.
Men jag får stå mitt kast. I ett forum där jag är medlem, ett forum för vårt bostadsområde närmare bestämt, läste jag om en träningsgrupp som skulle starta i april. Varje lördagsmorgon i tio veckor skulle en grupp mammor träna tillsammans under en timme. Och som final skulle gruppen sedan springa tjejmilen i Central Park i mitten av juni. Allt detta i välgörenhetens tecken. Alla mammor skulle under våren samla in pengar till cancerforskning. Denna grupp skulle speciellt inrikta sig på leukemi och lymfom och försöka samla ihop 500 dollar var.

 Ja, och vad gör jag? Jag anmäler mig förstås! Vad hände där? Jag har ju liksom inte sprungit på typ 1.5 år och precis nu bara kommit igång med träning över huvudtaget...Och sprungit en mil har jag säkert inte gjort...sen...sen jag sprang tjejmilen i Stockholm - 2010!
Så. Ja. Nu är jag ju anmäld (för en liten summa som går till cancerforskningen). Så lika bra att gå all in som man säger här. Gjort är gjort. Uppdatering kommer jag så klart att ge er under tiden.

Måste bara smälta hur impulsiv jag kan vara...

HÄR är min hemsida för insamlingen om ni vill kika. Den kommer att uppdateras frekvent under våren...

Sett på gymmet

På gymmet häromdagen var det dags för lite gratissaker. Det är alltid roligt. Jag visste inte att de hade såna där event, men tydligen. Eventet häromdagen  var...tadaaa:

Japp. Pizza. På ett gym? Jag vet inte jag. För min del fick det vara, hur gott det än är. Jag hade gärna sett nåt annat. Som broccoli. Nä, kanske inte. Men varför inte nåt nytt lite nyttigare mellanmål? Promota nåt proteinpulver? Jag är verkligen inte emot pizza! Jag äter det nån gång i månaden. Dock kan jag tycka att det är sämre att servera på ett gym där de flesta besökare är överviktiga och kämpar mot sina matmonster ändå...
Hiss eller diss på pizzaparty på gymmet?

Vilsen i skogen

Ja, det blev intressant. Idag fick jag sällskap av syrran ute i bushen. Riktigt tragiskt gick det. Vi skulle springa nåt spår och syrran uppgav att hon visste vad hon gjorde. Det började väldigt bra. Vi sprang längs spåret men så kom det ett vägskäl och vi hamnade på en stig i skogen. Stigen var väl inte riktigt tillrättalagd och den var riktigt lerig och jäklig. Vi kutade som dårar runt och hoppades på det bästa.
Till slut kom vi ut på det rätta spåret igen och sprang åt ett håll. Vi visste inte riktigt åt vilket håll vi skulle springa så jag stannade en kvinna på vägen. Hon pekade åt ett håll och sa att man springer runt där. Syrran var helt slut vid det laget och skrek (nästan i alla fall), samtidigt som hon viftade bort tjocka svärmar av envisa myggor som hotade att förgöra oss: Var är utgången?? Kvinnan fattade inte riktigt vad tusan hon menade och syrran skrek en gång till: Var är utgången!?
Jag försökte förklara att hon menade hur man kommer till civilisationen. Till slut fattade kvinnan och pekade åt ett håll. Vi sprang iväg från kvinna och myggor och syrran såg ut som hon skulle dö vilken sekund som helst. Vid nästa uppförsbacke var syrran redo att ge upp. Hon skrek att hon skulle dö och att jag kunde springa själv mot "utgången" och lämna henne. Jag saktade ned och försökte uppmuntra henne att springa. Hon fortsatte oja sig hela vägen fram till "utgången", samtidigt som hon kastade av sig vindjacka och tjocktröja som hon av någon oförklarlig anledning hade tagit på sig inför springturen.
När vi väl kom ut var det dags för mygginvasion  en dryg kilometer. Miljontals myggor som försökte äta upp oss. Det var förjävligt! Syrran räknade till ca 75 000 myggbett vid hemkomst. Kan vara aningen  överdriven siffra, men samtidigt hotade hon att dö på vägen så jag förlåter henne.

Vår park

Den här parken vi har i närheten är som en present man kan öppna om och om igen. Helt galet. Nästan varje gång vi beger oss på promenad i parken hamnar vi på nya stigar och fantastiska områden.

Idag bestämde vi oss för att följa skyltarna med "Haren och sköldpaddan". Vi hamnade på en lång, lång, lång vandringsled. Den gick runt, upp, ned, genom en fantastiskt fin skog. På vissa håll hamnade vi så långt ifrån bilvägen att det enda som hördes var skogens tystnad och en och annan fågel. Dessutom var leden väldigt lång, vilket är en bonus. Vi slapp att gå i den stekande solen som annars hotar att överväldiga en när man går längre sträckor.
Hur härligt som helst!

Jag är hulken!

Idag fick jag äntligen till ett gruppass på gymmet. Först gick jag dit och gymmade en timme, lyfte skrot. Kunde bicepcurla 25 idag!!
Pounds alltså, inte kg. Men pounds ser så mycket bättre ut än kg (25 pounds är väl drygt 12-13 kg).
Efteråt gick jag på Bosupass.

Jag ville gå på det passet eftersom jag inte testat Bosumojängen tidigare. Själva passet var mer som step-up fast med Bosusaken liksom. Mer instabilt och svårare. Riktigt roligt att testa på. Instruktören var inte den "vanliga" supertränade instruktören, utan en som "jag" typ. Hon passade också på att käka nån slags powerbar eller chokladkaka och dricka cola under tiden också. Väldigt laid back alltså.
Jag själv skuttade runt som en nykläckt kyckling med koordination som en byrå. Och svettades som en vattenspridare.
Två timmar på gymmet. Check.

Relax

Idag är det dags att koppla av. Med träning, städning och tvätt. Allting är vad du gör det till. Så idag gör jag mina uppgifter till nåt avslappnande istället för "måsten". 

Teknikens under!

Jag upphör aldrig att förvånas att det finns så fantastisk teknik nu för tiden! I onsdags lovade jag mig själv att aldrig köra i Stockholm igen. Well, det löftet höll ungefär två dagar för igår bar det av igen. Visserligen en lördag eftermiddag/kväll/natt och ingen rusningstrafik. Jag och syrran gick på Nike Blast kvällsevent (Nike Blast är en tränings"mässa" under två dagar med massor av träningsformer och annat. Vi var på ett speciellt event som var under lördagkvällen istället.) och det fanns egentligen inget annat sätt än att köra dit.
MEN. Ett big MEN! Syrran har ju nåt flashigt GPS-program på sin telefon som vi följde utan problem. Fatta! Smidigt och helt fantastiskt. Vi åkte inte fel en enda gång. Visserligen stannade vi till nån gång för att se om det verkligen var rätt väg. Trots allt ska man ju inte lita till 100% på tekniken. Tyvärr.
Jäklar vilken skön resa det blev! No stress. Nu är jag nästan lite sugen på att skaffa en modääärn telefon jag med. Bara nästan.

On another note mina vänner. Nu missade jag ju Melodifestivalen igår kväll. Jäklar alltså. Jag letar febrilt på SvtPlay för att få se reprisen, men icke! Det står på sidan att man ska kunna se reprisen till imorgon kväll, men det enda som kommer upp är att nästa sändning är nästa lördag. Galet dåligt!
Istället kikar jag på bidragen på youtube. Men det är ju inte samma sak liksom som att se hela showen. Besviken.

Tack för det televerket!

Jag tränar ju som sagt på gym. Väldigt ofta dessutom, numera sju dagar i veckan. Jag vann nämligen en månad med Fitnessfighten av Linn som driver bloggen Drivkraften. Jag hade funderat på detta i höstas, men ansåg att  jag inte hade råd just då. Med Fitnessfighten får man träningsprogram och kostschema för en månad. De som fått bäst resultat under månaden får tävla om fina priser. Riktigt fina! Jag startade den 1 februari och avslutar den 29:e. Än så länge går det bra, men så är det bara dag 4 idag.
Igår var jag alldeles godissugen på kvällen. Och det blev starkare efter mitt gymbesök. Supersuget från helvetet! Inte bra att gymmet ligger vägg i vägg med en grekisk restaurang som har världens godaste baklava...
Inte nog med det. När jag passerar en butik på vägen har de jäklarna dekorerat sitt skyltfönster med GODIS! What is up with that? Geléhjärtan i ett skyltfönster till ett Beautycenter?

Life is not fair.

Vidare på min promenad hemåt passerar jag en pizzeria och en kiosk med massor av choklad. Ibland verka det som om den kiosken är specialiserad på choklad. Eller kanske det bara är i min fantasi just nu?

Jag anar en konspiration här. Det finns folk som anmält till Fitnessfighten som känner sig hotade och som placerar en massa frestelser i min väg! Så måste det vara!

I valet och kvalet så blev det valet? What?

Min bloggvärld utökas hela tiden. Några av er visste redan att jag har en matblogg också. Matblogg och matblogg. Jag uppdaterar mer eller mindre sällan. Ibland kan jag få värsta fnattet och lägga in fem recept på en gång. Igår lade jag in min fantastiska morotskaka (följ receptet till punkt och pricka och  jag lovar guld och gröna skogar samt magont för du kan inte sluta äta den) till exempel. I veckan kommer lite annat också. Jag har väl haft den mer som en kom-ihåg för mig själv. Det finns mycket man lagar och sen glömmer man bort var receptet finns eller ATT man ens lagade det. Så dåligt minne har jag.


I morse stod jag i valet och kvalet nu när min nya utmaning satt igång. Ska jag fortsätta uppdatera på min speciella sida på denna blogg ELLER skapa en ny träningsblogg enkom för detta? Har jag tid med TRE bloggar? Jag uppdaterar ju ändå sidan med utmaningen varje dag. Då kan jag lika gärna ha en blogg att uppdatera det på. Mindre grötigt plus att man kan kommentera under varje inlägg. På sidorna här på bloggen kan man ju inte kommentera alls.
Så jag introducerar min tredje blogg i Trillingnötens imperium: trillislifeinprogress.blogspot.com (TACK Malin-Charlotta för smeknamnet som kom väl till pass nu!). Och passar det inte bra med TRE bloggar eftersom mitt namn är TRILLINGnöten? Tre nötter till priset av en? Jag är lördagssvamlig verkar det som. Att jag utökar mitt bloggimperium stiger mig tydligen åt huvudet.
Well, ni som är intresserade av träning och hälsa, ni får gärna kika in där. Jag uppdaterar nog lite oftare där med inspiration och sånt, än här inne där standarden är ett inlägg om dagen. Här känns det bättre tycker jag. På träningen och hälsa händer det saker hela tiden.

Idag är det också premiär på andra sätt. Vi ska gå på bio för första gången med dottern! Jag och maken är ju riktiga biofantaster (i alla fall innan vi blev föräldrar. Nu finns det inte lika mycket tid till detta.) och det har blivit dags att introducera dottern. Preimärfilmen blir "Nalle Puhs film: Nya äventyr i Sjumilaskogen" som visas på stora biografen i storstan. Det blir popcorn och hela faderullan. Det ska bli spännande!

Som jag sett fram emot denna lördag

Joy! Jag har nu avslutat in formtopp för denna gång ( kommer säkerligen tillbaka). Jag har uppdaterat sidan också för er som är intresserade. Dessutom ska vi idag gå ut och fira bröllopsdag på restaurang i storstan. Klä upp sig, äta god mat och ha det mysigt. Det är verkligen inte varje dag som det händer! Lite champagne när vi kommer hem och jag har lovat att baka morotskaka idag med glasyr. Rena rama lyxen för mig som haft godisstopp så länge.
Plus en annan liten sak som jag meddelar imorgon. Jag hoppas verkligen att det blir riktigt bra! Lite nervös är jag minsann, ett stort steg för mig kan jag tala om. Gah!
Nu ska jag göra lyxfrukost med amerikanska pannkakor och rostat bröd. Som jag har längtat!
Lördag mina vänner! Kicka igång!

Snart i mitt kök. Bild lånad. For now.

Det här med bästa formen

Mitt projekt Bästa Formen någonsin börjar lida mot sitt slut. Slut och slut, men ni vet vad jag menar. Det tar aldrig slut, men just den här utmaningen får sitt slut om 3,5 vecka. Egentligen är det väl närmare 4 veckor, men 3,5 låter så mycket kortare så jag säger det istället.
Utmaningen startade den 1 juli och avslutas i lagom tid till vår fjärde bröllopsdag. Den firas den 20 oktober, men eftersom det är en torsdag avslutar jag på lördagen istället, den 22 oktober. Det kändes bättre. Då är sista vägningen och mätningen.
Nu har jag fått en blygsam förfrågan från Beata om jag kunde lägga upp mina mål, mått och bilder och sånt där. Jag har varit lite restriktiv med just detta, då jag inte vill "fläka" ut mig hur som helst. Detta är ju ingen renodlad tränings- eller viktblogg och jag kanske var lite orolig för vad folk ska tycka när de loggar in och jag "tjatar och gnötar om min vikt och träning heeela tiden". Därför tillkom min nya sida med Bästa Formen. Och så är jag väl lite reserverad. I alla fall när det gäller att visa upp min halvnakna lekamen på bloggen. Risken finns ju att det blir ren hysteri när otroligt snygga bilder av mig visas upp, rena rusningstrafiken och bloggen kanske kraschar. Onödigt att risker nåt menar jag :p

Målen kan jag delge mig av på en gång:

- gå ned några kilo, men framförallt tajta till kroppen
- få bort flabbet från magen, eller i alla fall vara en bra bit på väg
- få en snyggare kropp helt enkelt
- bli starkare, öka vikter, orka mer
- kunna springa en mil på under en timme
- kunna stå i plankan i 3 x 2 min

Jag har fotat och mätt ungefär varannan vecka. Måtten kommer jag att lägga upp på sidan för Bästa Formen om ni vill kika efter den 22 oktober.

Bilderna kommer nog inte komma upp på bloggen. Det kan vara några tappra som är intresserade av att se lite bilder och då får ni gärna maila på vilsnajollen@gmail.com. Glöm inte att berätta vem du är!
Jag vill veta vilka som har tillgång till de smaskiga bilderna.Är alltså inte lika modig som andra fantastiska bloggare, jag fegar ur lite jag.

Nu är det fyra hårda veckor kvar, en fokusmånad kan man säga. Jag andas bra mat och mycket motion ända fram till slutet.
Så vad händer efter den 22 oktober? Är det slut då? Återgår jag till min gamla soffa och degar med lösgodis och läsk? Nej, då. Då sätter jag nya mål helt enkelt. Nya utmaningar och ett nytt datum som förmodligen blir i krokarna kring jul. Det lutar åt nåt i stil med att se snyggare ut i nåt klädesplagg. Verkar roligt! Vi får la se!

Tjejmilen 2010

Confessions of a former soffpotatis

Vilken titel till en bok! Jag tror jag måste skriva den boken. Skulle faktiskt vara lite roligt! Jag fick en förfrågan från Jojjo om att skriva lite mer om min träning. Och er önskan är min lag givetvis. That is how I roll baby. Jag har gått från en ingrodd soffpotatis till en träningstok. No joke. Jag kan inte skryta om att jag var sportintresserad när jag var yngre alls. Visst, jag hade mina perioder på några månader ibland då jag spelade fotboll, handboll, pingis, innebandy, red, eventuellt var ute i spåret och sprang/gick...skolgympa hatade jag. Finns det egentligen nån som gillar skolgympa? Kanske de som redan är atletiska och har en naturlig fallenhet för sport. Det hade inte jag. När jag gick på högstadiet skulle vi till exempel ha livräddning för att bli godkända och jag och en klasskamrat hade skolkat från den simningen. Vi fick ta igen den senare vill jag lova. En egen dejt med idrottsläraren och räddningsdockan  i simhallen. Jag kunde för mitt liv inte dyka och hämta den där jäkla dockan. Det spelade ingen roll att läraren stod där och skrek att det "var mitt barn jag skulle rädda, så sätt igång!" Pedagogiskt så det heter duga.

Under mitt andra år i New York blev jag sugen på att börja springa. Det finns fantastiska parker runt i stan och där jag bodde var det alldeles spektakulärt fint, alldeles intill the Hudsin River. Så jag började springa lite. Skjutsade ner minsta tjejen jag tog hand om med tunnelbana till förskolan på morgonen och sen kunde jag springa i parken hela vägen upp tillbaka igen. Som allt annat höll det bara några månader. Men minnet av dessa springturer fanns rotade där inne i skallen och ville ut. Därför blev det just löpning som blev starten för min träningshysteri för två år sen. Det var då jag beslutade att gå ned i vikt och köpte ett löpband för att också kunna springa på vintern (det löpbandet var from hell när man ser till ljudnivån och det finns inte kvar).

Idag tränar jag 5-6 gånger per vecka för det mesta och jag blandar massor. För ett år sen började jag på ett gym. Det har jag aldrig ångrat! Vilka möjligheter det finns. Jag löptränar nån gång i veckan och kör intervaller efter varje gympass. Jag finner gymscheman på nätet och komponerar egna. Många gånger kör jag egen träning hemma. Jag älskar Bodyrock.tv där det finns massor av färdiga workouts som är grymt jobbiga, men som ger resultat och som är roliga och utmanande. Därifrån har jag plockat 5-6 favoriter som jag varierar emellan och hittar ständigt nytt. Gå in och kika vet jag. Jag kör yoga en gång i veckan hemma med DVD. Det är så himla dyrt att gå till en studio och det har jag inte råd med just nu. I framtiden vore det drömmen. Inför varje vecka skriver jag mitt träningsschema i spalten till höger under "Träning vecka..." Då vet jag att det blir av helt enkelt. 

Så jag har gått från att vara så gott som otränad och överviktig till träningstokig och normalviktig´på dryga två år. Nu skulle jag aldrig ge upp träningen, Det är alldeles för roligt. I början var det givetvis ett nödvändigt ont, men som tur var utvecklades det till ett beroende. Och  jag har haft tur som har en sån fin make som stöttar mig och uppmuntrar mig längs vägen och gör det möjligt att kunna gå iväg och träna i princip hur mycket jag vill. Inga klagomål what so ever. Men så får han ju en lite snyggare och friskare fru på köpet, så varför klaga då ;)

Här under länkar jag till andra inlägg jag skrivit om träning:

Min viktresa
Löpningen
Träningstips
Varför jag tränar
Inställning till träning när motivationen tryter
När jag sprang tjejmilen 2010
Vårruset 2010

Zuzana från Bodyrock. Hon tränar i princip bara sina hemmaworkouts som hon lägger ut på hemsidan. 

Små glädjeämnen en måndag! Och nåt mindre roligt.

Igår var en ganska lång dag. Efter första veckan tillbaka i skolan med allt nytt, är eleverna i den testande fasen. De testar vad som är tillåtet och vad som inte är det. De har vant sig vid det nya och vågar ta några stapplande steg ut i skolvärlden och då brukar det bli ganska livat. Det är för det mesta ettorna (tvåorna och treorna är kolugna) som blir lite spattiga. Vi hade en hel del meltdowns igår och det var riktigt skönt att komma hem på eftermiddagen. Jag var trött! Jag hade kunnat somna där och då, men risken hade varit stor att jag sedan vaknat vid midnatt och varit tvungen att vara uppe resten av natten.
Jag fann också något helt oväntat hemma på hallbyrån. Nämligen ett födelsedagskort från en bloggvän. Lotta som skriver Min plats i solen hade helt oväntat skickat ett födelsedagskort! Vad glad jag blev! Tack så hemskt mycket vännen :) Det kom på en perfekt dag dessutom.
Nu står det där bredvid födelsedagskortet som min fina vän M knåpat ihop till mig.

Till vänster från M och till höger från Lotta

På minussidan igår var i alla fall gymmet. Jag var peppad till tusen (fastän jag var dödstrött) och var sugen på att komma igång igen efter förra veckans fökylning. Så kom jag då till roddmaskinen och när jag gjort ett par drag känner jag hur det liksom smärtar till i nedre delen av ryggen. Efter det tog jag det lugnt (var i slutet av passet i alla fall) och idag är det fortfarande smärtsamt. Inte superont, men stelt och jag känner av det hela tiden. Så typiskt! Nu måste jag nog ta det lugnt ett tag till så att det inte blir värre. Jag har ju haft ryggskott två gånger och är inte sugen på en tredje gång kan jag tala om. Yikes.
Jag ska försöka hitta nån träning som jag kan pyssla med tills det läkt ordentligt. Tips?

Ja, nu ska jag njuta av min lediga dag! Ha det fint!