Filminspelning

Vårt område där vi bor är ganska populärt för filminspelningar av olika slag. Jag vet inte riktigt varför, men så är det. Förra veckan gick vi förbi där de precis höll på att sätta upp bord och grejer inför en inspelning. Oftast ser man stora lastbilar med olika namn på. Man ser catering (alla måste ju få mat!) och det var det som vi såg tidigt på morgonen. 

Vi gick förbi borden och männen som lastade av, genom marijuanaröken (jovisst, maja röks ofta omkring i stan. Det är okej att röka det, man blir numera inte arresterad. Men skulle man sälja eller bli påkommen att göra en deal så kan man fortfarande bli arresterad.) och en bunt skyltar som satts upp. 

Denna gången handlade inspelningen om en av mina favoritshower, nämligen New Amsterdam. Har ni inte sett den så rekommenderar jag den varmt! Handlar om ett sjukhus som får en ny chef med nya metoder att ta hand om patienter. Love it!

A walk down memory lane

Fredagar är för oss filmkväll med familjen. Jag vet inte riktigt när det blev så, men det hände nån gång i våras. Plötsligt blev fredagar en kväll att se fram emot, med popcorn och en bra barnfilm. I och med att vi varje fredag ser en film, börjar filmalternativen att sina något. Det är inte lika lätt att hitta en film att se. Visserligen kan man ju se om en film, men med mina "problem" att se/läsa/göra något mer än en gång...ja, ni förstår. Jag vill helst se en film jag inte sett tidigare.

Nu har jag fått släppa lite på den regeln. Nu säger jag istället "en film jag inte sett på väldigt länge". Sanning är ju att lilla N inte hunnit se alla filmer som jag gjort under mina 20 nånting *host* år. Så idag fick jag gnugga geniknölarna ordentligt. Vilken film kan man tänka sig att se ikväll?

Då ploppade det upp: "Ensam hemma"! Ja, den tycker hon nog är kul, sa maken. Mycket fysisk humor som N diggar (JA, jag skrev "diggar". Jag är ändå tjugotio nånting, år).
Och då fann jag att filmen gjordes 1990. Det är ju en hel evighet sedan! 23 år. Nä. Jag kan inte fatta att tiden rusar som den gör.

Moderskeppsbesök och bio

I fredags var vi på besök till IKEA. Denna gång åkte vi till det IKEA som ligger i Brooklyn. Dit kan man åka båttaxi och så klart passade vi på att göra det. N har aldrig åkt båt tidigare och tyckte det skulle bli väldigt spännande!

På taxin

Hej då Manhattan!

Frihetsgudinnan i fjärran.

Hej moderskeppet!

Klart man är lite stolt när man ser den svenska flaggan vaja i vinden bredvid den amerikanska!

PÅ väg hem fick vi se solnedgången över East river. Vackert!

World Trade Centers nya byggnad upplyst på södra Manhattan

En alldeles lagom halvdagstur, med sitt i soffor vi inte ska köpa, ligg i sängar vi inte behöver och så en kasse med saker "som bara slinker ned", som sig bör. Och så lite köttbullar så klart!

Ikväll var en annan kväll med middag och bio. Vi valde att se "Les Misérables" och det var inget vi ångrade. Jag är, ska jag erkänna, inget stort fan av musikal på film (gillar bättre på scen) där man sjunger fram replikerna. Jag är dessutom ingen sån som brukar fälla tårar när jag är på bio (men hemma i skydd av mörkret och mina fyra väggar händer det att nån tår slipper ut), men i slutet av "Les Misérables" var det nästan som om tårarna aldrig ville sluta. Det var verkligen mäktigt. Ska ni se en enda film i år (just ja, bara en dag kvar! Nästa år då) så måste det bli denna!

Men typiskt!

Jag har fått prova på Lovefilm genom Smartson och fick hem två filmer jag hade på min lista. Som jag skulle se i helgen. För att vara på den säkra sidan slog jag på filmerna, en efter en, för att se vad det kunde vara för filmer. På papper verkade de bra. Men i verkligheten? Nae. Besviken! De skickas tillbaka. Kanske är jag aningen fördömande, och snabb att rata, men jag känner mig själv. Jag vet vad jag vill ha och jag tänker inte slösa bort två timmar på nåt som inte ens är halvbra.
Nu är det alltså kris. Vad sjutton ska jag kika på ikväll? 
Det här inläggt kan ni arkivera under "Dagens i-landsproblem". 


Och för er intresserade där ute: min yoghurt var slut i morse. Panik! Vad ska man äta till frukost då? Jag såg så mycket fram emot att käka min yoghurt, min fruktansvärt goda musli, hacka i lite frukt, nötter och caco nibs...Gah. Tog fram min kesokaka jag slängt ihop tidigare i veckan. En sån där nyttig sak. Lite varma hallon. Och vips! Hade jag en frukost som inte alls var i närheten av min yoghurt och musli...awww...Var är mitt entourage när jag behöver det? Som kutar till världens ände på morgonkvisten om det så skulle vara nödvändigt?

Det kanske blir nåt av det i alla fall

Städar, diskar, tvättar...glamorous life of a mom. Damm överallt, tvätt upp till knävecken och huckle på skallen. Sexigt så det förslår att vara fru och mamma. Medan jag fejar och grejar sitter dottern och kikar på TV. Och lite som på triss: Plötsligt händer det!
Jag seglar in i vardagsrummet för att hämta nåt och där sitter dottern i soffan, alldeles tagen och allvarlig. Hon tittar upp på mig med sina bruna ögon och tycks inte se riktigt att jag är där. Ögonen rör sig tillbaka mot TV:n och jag ser vad det är hon tittar på. Ronja Rövardotter. Ronja har precis kastat sig över helvetesgapet till Borka för att få sin pappa att lämna tillbaka Birk. Spänningen. Ovissheten. Hur ska det gå? Dottern är helt inne i storyn. Där satt den! Hon är fast.
Ronja var min favoritfilm, alla kategorier, när jag var liten. Vi hade den på VHS och när jag var 5, 6 7 nånting kunde jag se den om och om igen hela dagen lång. Säkert 78 gånger i sträck om mina föräldrar tillåtit det. Jag kommer nog ihåg varenda sekund av filmen fortfarande, fast jag inte sett mer än glimtar de senaste 20 åren. Nu verkar dottern fast i Ronja dessutom. Det var väl oundvikligt antar jag. Hon har det i blodet.

Solen lyser på himlen idag. Något kall vind, men det är överkomligt. Ingen snö så långt ögat kan nå och bara en vecka kvar till underbara april. Snart dags för ett riktigt vårskrik känns det som just nu. Är ni med?

Sitter och väntar på att världen ska vakna till

Uppe med tuppen som alltid. Jag måste ha nån sömnstörning för jag vaknar alltid runt samma tid varje morgon. Well, mer efter exakt antal timmar av sömn, nämligen 7.
Jag hade en, eller två, superkonstiga drömmar i natt dessutom. Den ena var att jag var jagad av nån slags mördare. Han/hon gick omkring och sprutade nåt i ansiktet på folk (vilket jag så här i efterhand tror kanske var syra eller nåt) och jag sprang runt, runt och försökte gömma mig. Jag visste att det var en dröm när jag drömde, och försökte att tänka på annat för att få en mindre stressande dröm. Det funkade inte alls. Till slut tog jag en sväng upp och drack lite vatten. Då gick det bättre. Den kommande drömmen handlade om jobbet. Det skulle tydligen börja några spansktalande elever och skolan var under ombyggnad. Mer kommer jag inte ihåg, men jag vet att den var lite galen. Jag upprepade spanska meningar i drömmen hela tiden. Kanske ett tecken?
Idag blir det en alldeles lugn och fin dag. Städningen får bli imorgon. Jag är ju ändå ledig. Känner för en riktigt bra film, men vet inte riktigt vilken...tips på det?
Ha en jättefin första dag på 2012! Everything is possible, ni vet!

Teparty 2011

Finklädda inför partyt

Kopparna köpta i NY. Gillar!

Klappar på axeln och hurrar!

På tal om bilar. Igår när jag åkte till jobbet havererade vindrutetorkaren på förarsidan (så klart!) en tredjedels väg till jobbstaden. Great liksom. Utan den var det omöjligt att se vägen i mörker och slaskplask som stänker från bilar överallt. Jag fick gott köra in på nån gård och panikringa pappa. Han jobbade och kunde ju inte göra så mycket. Hemåt kunde jag inte åka i snöslask och regn/snö. Tåget skulle gå om 15 min från hemstaden, men dit skulle jag aldrig hinna i tid om pappa skulle komma och hämta mig. Då kom jag på att det fanns en busshållplats nära där jag var parkerad och jag visste att bussen skulle komma snart eftersom jag brukar köra om den på väg till jobbet. Tur i oturen hade jag också. Jag hade finklänning på, skolans Nobelmiddag till ära, och hade funderat på finskor. I sista sekund, innan jag gick hemifrån, fick jag ett infall och satte på mig jeans över mina tunna strumpbyxor och valde vinterskor och en extra tröja i fall att. Det där "i fall att" kom ju så lägligt igår. I snöyra, blåst och slask stod jag och väntade på bussen i 15 minuter. Tänk om jag stått där i tunna strumpbyxor och höga klackar? Det hade ju inte gått. Jag klappar mig själv på axeln och berömmer mig för mitt fina initiativ! En perfekt scout! Alltid redo.
Dessutom frågade busschauffören om jag skulle åka på ungdom eller vuxen! Ungdom! Kors i taket. det tackar jag för. Ungdom går vid 19 i mina trakter. Visserligen var chauffören en man på nära 65 skulle jag tro och alla under 40 ser väl ut som 19 typ, och jag själv var inlindad i sjal och mössan var väl halvvägs över ansiktet (och mina skrattrynkor), men vad tusan. Jag tackar och tar emot!

Idag firar vi maken som fyller år! Kan ni tänka. Jag fick tag på lammkött när jag det begav sig. Maken är hela fyra månader yngre än mig. Snygg så det förslår är han i alla fall och helt underbar på alla sätt och vis. Vi firar med lite hemligheter (i matväg) och mys hela dagen. Hoppas vädret blir lite slaskigt och hemskt så det känns skönt att krypa ned under täcke i soffan!

I valet och kvalet så blev det valet? What?

Min bloggvärld utökas hela tiden. Några av er visste redan att jag har en matblogg också. Matblogg och matblogg. Jag uppdaterar mer eller mindre sällan. Ibland kan jag få värsta fnattet och lägga in fem recept på en gång. Igår lade jag in min fantastiska morotskaka (följ receptet till punkt och pricka och  jag lovar guld och gröna skogar samt magont för du kan inte sluta äta den) till exempel. I veckan kommer lite annat också. Jag har väl haft den mer som en kom-ihåg för mig själv. Det finns mycket man lagar och sen glömmer man bort var receptet finns eller ATT man ens lagade det. Så dåligt minne har jag.


I morse stod jag i valet och kvalet nu när min nya utmaning satt igång. Ska jag fortsätta uppdatera på min speciella sida på denna blogg ELLER skapa en ny träningsblogg enkom för detta? Har jag tid med TRE bloggar? Jag uppdaterar ju ändå sidan med utmaningen varje dag. Då kan jag lika gärna ha en blogg att uppdatera det på. Mindre grötigt plus att man kan kommentera under varje inlägg. På sidorna här på bloggen kan man ju inte kommentera alls.
Så jag introducerar min tredje blogg i Trillingnötens imperium: trillislifeinprogress.blogspot.com (TACK Malin-Charlotta för smeknamnet som kom väl till pass nu!). Och passar det inte bra med TRE bloggar eftersom mitt namn är TRILLINGnöten? Tre nötter till priset av en? Jag är lördagssvamlig verkar det som. Att jag utökar mitt bloggimperium stiger mig tydligen åt huvudet.
Well, ni som är intresserade av träning och hälsa, ni får gärna kika in där. Jag uppdaterar nog lite oftare där med inspiration och sånt, än här inne där standarden är ett inlägg om dagen. Här känns det bättre tycker jag. På träningen och hälsa händer det saker hela tiden.

Idag är det också premiär på andra sätt. Vi ska gå på bio för första gången med dottern! Jag och maken är ju riktiga biofantaster (i alla fall innan vi blev föräldrar. Nu finns det inte lika mycket tid till detta.) och det har blivit dags att introducera dottern. Preimärfilmen blir "Nalle Puhs film: Nya äventyr i Sjumilaskogen" som visas på stora biografen i storstan. Det blir popcorn och hela faderullan. Det ska bli spännande!

Nostalgi igen

Igår kväll innan läggdags började dottern titta på "Astrid Lindgrens jul", en film hon fått av sin mormor i julklapp och inte hunnit titta på. Givetvis ska hon titta på denna i augusti. Är man sugen så är man!
Det var faktiskt riktigt roligt även för mig. Ronja Rövardotter, som var min favorit, Lotta på Bråkmakargatan, Emil, Pippi och så Vi på Saltkråkan när Stina säljer Skrållan. Vilka minnen det får fram! Alla dessa karaktärer som jag växte upp med. Då,när jag var liten, fanns ju inte tecknade Pippi till exempel, som finns idag och som dottern tittar på. Astrid Lindgren var enormt produktiv måste jag säga och vilka barndomsfavoriter! Många som i alla fall inte jag reflekterar mycket över nu så ofta. Jag ska se till att köpa filmerna till dottern (ja, och till mig också, jag erkänner).
Idag på morgonen bestämde sig dottern för att hon ville titta på Santa Buddies, en film om tomten och hans små hundmedhjälpare. De senaste dagarna har hon dessutom sjungit på "Last Christmas" (Ni vet den gamla dängan från Wham!) av någon anledning. Jag anar ett tema här. Christmas spirit, fyra månader för tidigt. Varför inte? Hon kanske växer upp och blir lika jultokig som mig? Än så länge vill jag inte tänka på julen. Ge mig till september åtminstone. Då kan vi börja snacka jullängtan! Inte en dag tidigare.

Favoritfilm

Under mitt inlägg "Önskerubriker" fick jag en önskan från Steel Citys egen Anna att skriva om min favoritfilm. Det gör jag gärna och vilken bra dag att skriva det här inlägget på, när solen är gömd bakom regntunga moln. Perfekt filmväder med andra ord.

Alltid när jag får frågan om vad som är min "favorit"-nånting, vare sig det gäller mat, böcker, film, färg eller sida i sängen, får jag beslutsångest. EN favorit av så mycket som finns i världen av varje sort, det är omöjligt. I matväg beror det på vad man är sugen på just där och då, det finns ju så mycket gott. Böcker och film har oändligt många genre och jag gillar dem alla (kanske skulle välja en film ur varje genre?). Allt har ju sina fördelar och nackdelar.
Nu är det alltså frågan om min favoritfilm. Nu är jag kluven. Jag kan inte säga en enda film. Tyvärr. För tio år sen kunde jag, för då fanns bara en av dessa filmer. Men idag finns ju de andra tre också. Jag måste helt enkelt få säga fyra filmer. Måste.

Jag har ju tidigare berättat att jag ogillar att läsa böcker flera gånger eller se om filmer. Dessa fyra filmer får ett bra betyg då de är de enda som jag kan tänka mig att se hur många gånger som helst.

1. Forrest Gump. En fantastisk film som verkligen har många tänkvärda händelser och citat (Life is like a box of choclates till exempel). Filmen en handlar om Forrest som inte direkt är nån Einstein men som ändå lyckas medverka vid många historiska händelser och lyckas i sitt liv. Han har en enda kärlek i sitt liv, Jenny, som håller avstånd från honom. Forrest har svårt att släppa henne ur tankarna och hon förföljer honom under hela hans liv.

2. Little miss sunshine. Jag såg den på bio i New York när den kom ut och jag skrattade som en galning hela filmen. Den är bisarr på många sätt samtidigt som den är varm och full av livsglädje. Har ni inte sett den måste ni helt enkelt se till att få tag på den.
Den handlar om en lätt dysfunktionell familj som har gett sig sjutton på att lyckas skjutsa sin lilla dotter till finalen i en skönhetstävling för barn. På vägen stöter de på en hel del problem som till sist svetsar dem samman som familj.

4. Så som i himmelen. När den kom ut såg jag filmen två gånger på bio. DET är ett fantastiskt betyg. Den handlar om en man som kommer tillbaka till sin lilla by i norra Sverige efter att ha lyckats som violinist. Som barn var han mobbad och utstött och att komma tillbaka till byn, där de flesta han kände under sin uppväxt, fortfarande bor kvar, är en prövning. Han tar sig an den lokala kören och stöter på en hel del problem och människor på vägen. Det är en fantastiskt vacker film på nåt sätt, om än melankolisk och tänkvärd.

4. Den sista på min lista får bli Love Actually med Hugh Grant i rollen som premiärminister i England. En enormt rolig film om kärlek, sorg och livet i största allmänhet. Man får följa ett gäng människor under en period i deras liv och jakten på kärlek och lycka. Underbara rollprestationer och mycket att fundera över. Jag skrattare genom hela filmen varje gång.

Det får bli mina filmtips för denna gång. Gemensamt för alla fyra filmer är att det finns en tanke bakom, något som får en att ta med sig funderingar över livet när filmen är slut. Vackra, välgjorda, tänkvärda och underfundigt roliga!

Trevlig söndag!

Turisten

Igår var vi på dejt jag och maken. Tänka sig! Det var inte igår. Inte ens i förra veckan. Senaste "dejten" var förmodligen när jag sprang Tjejmilen i början på september. Då var det i och för sig en ganska lång dejt (en hel dag och kväll).

Vi åkte till storstan igår sen eftermiddag och gick och åt på ett steakhouse. De serverar alltså kött och hamburgare, men också kyckling och sallad. Jag valde hamburgare och maken en biff. Till och med valde jag bort stripsen till förmån för grillade grönsaker! Jag är ju fantastisk.
Det jag märkte och undrade lite över var alla par som satt och åt. Vi blev nästan alla uppradade (nu var restaurangen så gott som full) vid en vägg och satt där med nåt bord emellan varje par. Jag observerade paren i smyg och märkte att de flesta paren (man och kvinna) inte pratade med varandra särskilt mycket. De satt tysta och tittade på väggen eller andra människor, eller så satt de och åt. Det var åtminstone ett par som inte sa ett enda ljud till varandra på hela kvällen.Paren var både unga, äldre, medelålders och nåt var säkerligen på första dejten.
Har man inget att prata om? Finns det inget mer att säga varandra utanför husets väggar? Vågar man inte prata när det finns människor så nära som ett bord iväg?
Jag och maken har alltid massor att snacka om även om vi umgås 24 timmar om dygnet nästan, när jag har lov. Vi snackar kanske för mycket? Kan man göra det?

Efteråt gick vi på bio och såg "The Tourist" med Johnny Depp och Angelina Jolie. En riktigt bra film med en snygg twist på slutet. Båda är ju väldigt bra skådespelare och filmens plot var helt okej. Och så var den rolig. Jag kan varmt rekommendera den!

Nu ser jag fram emot två härliga sista dagar innan vardagen slår till med full kraft igen på måndag.
Här ska njutas! Trevlig lördag!

En vanlig lördag

Jag önskar att jag kunde rapportera kändisspan, polisjakter och ett och annat UFO, men jag får göra er besvikna. Inget sånt idag. Men väl en mysig morgon med blåbärspannkakor till frukost, en middagslur och härlig löpning på gymmet! Inte illa pinkat. Jag hade funderingar på att börja julstäda, men jag tar det nästa vecka tror jag. Skynda långsamt heter det ju.

Igår kväll såg vi "Inception" - äntligen. Och vilken bra film! Jag hade hört att den skulle vara så himla krånglig att förstå med en dröm i en dröm i en dröm. Därför såg jag till att vara riktigt uppmärksam. Den var inte så svår att förstå i slutändan, kanske för att jag var så välinformerad innan. Man var på helspänn hela tiden och hade egentligen ingen aning om vad som skulle hända. Slutet lämnade lite att fundera på också tycker jag. Filmen rekommenderas varmt med andra ord!

Idag är det dans som gäller och bebismys med syster Cs lilla dotter. Och så tvätt förstås.

Skräckis

Så här när Halloween är i antågande, passar många TV-kanaler på att visa just skräckfilmer. Det är klassiker som "Halloween", "Scream" (nummer ett till tjugofyra, eller hur många de nu kommit upp till), "Terror på Elm Street", "Fredag den 13:e"...
Jag har ju alltid gillat skräckfilmer, lite mindre nu på senare år sedan jag fick N, och jag är absolut inte främmande för annorlunda skräckfilmer. Jag tror att jag har sett det mesta faktiskt. Den värsta jag sett, om man kan kalla det skräckfilm, är "The hills have eyes". Den var så fruktansvärd att jag var på vippen att gå ut från biosalongen. Jag har aldrig känt så inför någon annan film. Dessutom är jag ju snål och har jag betalat för nåt så ska jag minsann få valuta för pengarna : )

Något som är populärt är att göra läskiga filmer om djurvärlden. Experiment som gått fel med allt möjligt. Myror, spindlar, fladdermöss, maskar, ormar...
Igår kväll såg jag i alla fall nåt som tog alla (jumbo) pris i världen.
"Black sheep" hette den och det var en produktion från Nya Zeeland. Jag var bara tvungen att stanna till och titta en stund, av ren nyfikenhet. Storyn var att ett muterat får kommit löst och om man blev biten av fåret hände fruktansvärda saker. Man blev förvandlad till en galen köttätande "får"-människa!
Ni kan ju tänka själva vilka kostymer detta genererade i filmen...nån slags fårmask, vadderade kläder och illa gjorda plastklövar på händerna. Det var nästan ruskigt att se. Inte för att man blev rädd av storyn eller hur dessa fruktansvärda fårmänniskor attackerade byborna. Nej, för hur pinsam denna produktion var. Verkligen lågbudgetskräckis. Ända nere på G-listan. Lite som en parodi på sig själv. Jag bläddrade vidare. Kände att jag fått nog.
Tacka vet jag Freddy. One two, Freddy's coming for you...three, four, knock on the door...five, six, grab your crucifix...seven, eight, better stay up late...nine, ten...never sleep again...

Eller min all time favorite. DET.

Den hade jag nog mardrömmar om i flera år. Faktiskt mår jag illa av att bara se den här bilden. Jag skulle nog inte frivilligt se den igen. Häromveckan såg vi ett avsnitt av "Criminal minds" och mördaren i avsnittet kände jag igen på två röda. Jag sa till maken "Är det han som spelar DET?". Maken var tvärsäker. Nej, det var det inte. Jag var dock övertygad och sökte på mirakelmaskinen google och fann att det var samma skådespelare. Något äldre givetvis, men i mitt minne fanns han likväl som DET. Nu får jag madrömmar igen...

Filmtips

Igår kväll blev det lite filmtittande så där på "lillördagen", man måste ju fira att det snart är fredag (mitt och samåkerskans motto). Vi tittade på "Law abiding citizen". Den började ganska hemskt och jag var beredd att sluta tittat. Det var barn inblandat och nuförtiden får det mig att må lite dåligt. Man blir mer påverkad när man själv har barn och hemska tankar om vad som skulle kunna hända ens egna barn dyker genast upp. Det var bara en kort, kort stund som tur var.
Sedan fortsatte filmen och tog en mycket intressant riktning. Till slut kunde man inte gissa vad som skulle hända näst. Jag älskar såna filmer! Ofta kan man redan tidigt ha en aning om vad som komma ska i en film, typiskt Hollywoodiserade filmer. Det är ganska trist att kolla på såna filmer. Därför var det uppfriskande att se en film med andra mått. Givetvis hade den ett ganska typiskt Hollywood slut, men ändock. Resan dit var bättre än i de flesta filmer! Kan varmt rekommendera filmen!

Ännu en...

Ja, ännu en vecka har passerat snabbare än ett godståg (well, just nu går väl allt snabbare än ett tåg!). Att en vecka kan gå så himla fort, det fattar jag inte.
Jag och maken var på bio i fredags. Typiskt att man ska välja en film som verkligen suger när man väl går på bio. "Wolfman" var en stor besvikelse! Benicio del Toro, som annars är en bra skådespelare, gjorde ett stort snedsteg när han valde att medverka och producera skrället.
Som tur var avslutade vi helgen igår med en bra film, "Avatar". En fantastiskt bra film! Det kändes inte som att man satt framför TV:n i 2,5 timme. Den kan jag varmt rekommendera!
Idag är det söndag. Dags att städa. Imorgon - jobb.