Teknikoffer?

Dagens små barn är betydligt mer teknikvana än jag, eller kanske till och med alla er som läser också, var i den åldern. En mobiltelefon såg jag inte förrän jag var runt sju år. Det var mammas mobiltelefon och om jag inte missminner mig var den ganska stor och bökig. Dessutom värd sin vikt i guld. Det var inte alla som hade en sån där mackapär. Dator hade vi i skolan. En eller två datorer, med svart skärm och grön text. De byttes strax ut till en tjockskärm med vanlig bakgrund och de nya programmen. Vi hade en dator per klass på den tiden. Internet hade jag ingen aning om vad det var. Till slut, när jag gick på högstadiet kom det en vilsen, förvirrande dator hemma också, med internet. Samtidigt fick vi i skolan gå på "kurs" i dator där vi fick arbeta med korrekt fingersättning och sånt där. Mycket intressant. Jag drömde om att kunna skriva utan att titta på tangenterna. Det tog bara ungefär tio år innan det hände. Bättre sent än aldrig säger jag. Fast jag kan inte ta bort blicken från skärmen om jag ska skriva, då blir det en riktigt förvirrande text. Så nån sekreterare lär jag inte bli i första taget.

Tänk istället vilken kontrast det är med våra barn! Mobiltelefoner med touch som de lär sig manövrera ganska snabbt. Min dotter lärde sig på nåt ögonblick att låsa upp mobilen vid två års ålder. Helt galet! På förskolan har de Ipads som de använder då och då. De har även laddat hem engelska grejer så att dottern kan träna (tydligen finns det ingen hemspråkslärare i engelska i vår kommun. Tragiskt). Datorer i klasserna, ofta numera en-till-en (dvs att varje elev har en dator). Smartboards, Skype, platt-TV, HD-TV, 3D, läsplattor, 2000 tv-kanaler, flashiga leksaker...

Häromdagen kom dottern med min lilla dator, en sån där notebook med 10 tums skärm. Hon tittar på mig och frågar:
- Sååå, vad kan den här datorn göra då? Spela musik?

Ja, sa jag. Men ville också tillägga; och jonglera.

Ibland väljer man den sämsta dagen...

Jag hade ända sedan förra helgen, då jag endast fick en ledig dag, bestämt att jag skulle ha en riktig slappardag denna helg på lördagen. Just för att söndagar är fulla av "måsten" ändå. Dansklass, städning och tvättning. Givetvis råkade denna inplanerade slappardag inträffa på vårens första riktigt varma och soliga dag. Men skam den som ger sig. Jag drog ned persiennerna för att slippa det "dåliga samvetet" som pockar på att man ska gå ut när solen skiner och jag/vi hade det väldigt skönt inomhus. Gjorde pannkakor till lunch, tittade på film, fick kinamat hemkörd av syster som var i stan. Den lataste dagen i år. Och det var riktigt skönt. Idag är det nämligen full rulle igen. Tack vare slappardagen igår känns det helt okej. Jag har till och med lite myror i brallan.

Jag är så bra!

Jag fick en utmaning igår av Helena som jag bara måste hoppa på. Den handlar om att lista vad man är bra på. Och jag är så fantastiskt bra på så himla mycket att det blir svårt att välja. Man får bara skriva åtta saker...hur ska man kunna välja ut det allra viktigaste? Jag får göra ett försök...

1. Jag är mycket bra på att komma i tid. Så till den grad att jag ofta är ute i alldeles för god tid och får vänta väldigt länge.

2. Jag är bra på att berätta underhållande historier.

3. Jag är bra på att se det roliga i situationer, även fast de kanske inte ter sig så roliga till en början.

4. Jag är superbra på att skjuta upp tråkiga saker till sista sekund ibland, men jag får ändå allt gjort i tid.

5. Jag är väldigt bra på att skriva onödiga listor på massor av saker som jag aldrig använder. Jag skriver listor på allt. Men efteråt tittar jag knappt på dem. Knappt ens inköpslistan.

6. Jag är bra på att läsa snabbt. Jag läser som .... ja...snabbt...hittar ingen liknelse här. Men snabbt läser jag. Fast lika långsamt läser jag om boken inte är jättebra.

7. Jag är bra på att studera. Och jag gillar det också.

8. Jag är bra på att motivera mig själv att träna, fast jag är supertrött och från början kanske inte är supersugen!

9. Jag är fantastisk bra på att komma på saker jag är bra på! Och kom på nio saker!

Nu vill jag se de här fina personerna lista saker de är bra på (skippa jantelagen nu och var ärliga!):

Lotta

Malin- Charlotta

Västgötskan

Husfrun

Steelcity Anna

Mrs Clapper

Ni andra som är sugna på att lista saker ni är bra på, hoppa på!! Jag skulle ha skrivit alla ska göra den, men då är risken stor att listan inte sprider sig vidare för ingen känner sig manad och utvald. Den här listan är värd att sprida vidare! Vi är så bra!

Den rullar i alla fall...

Jag saknar nästan min pappas bil. Den som jag körde när min stod och blev lagad. Pappas bil hade/har i alla fall lite UMPH. Ni vet, lite extra krafter. Min bil, Kakan, den är lite mer...lam...Lite mindre Umphig. Vill jag köra om någon måste jag tänka både en och två och tre gånger, fundera över avstånd, möten och sånt. För omkörning går inte snabbt. Gasen i botten och...det är som en fis i rymden. Bilen puttrar på, skakar lite extra och så är den på väääääääääääääääääääääg. Vid det här laget är det tveksamt om den ens är upp jämsides med det fordon jag vill köra om, men den är på väg. Jag placerar mig också aningen längre fram på sätet automatiskt och lutar mig lite lätt över ratten. Det känns som om bilen drar iväg lite snabbare då. Ibland händer det att jag ruckar lite framåt också som för att "skjuta" på bilen lite extra, för att det ska gå ännu lite snabbare. När den väl kommit upp jämsides så puttrar den bredvid det andra fordonet en bra stund. Man skulle förmodligen kunna ha ett samtal med den andra föraren under tiden man passerar förbi. Jag sitter där bredvid och skakar i min gamla bil i ett desperat försök att köra om. Jag kan nästan se den andra föraren skaka på huvudet åt hur patetisk jag ser ut där jag sitter och gungar fram och tillbaka i bilen med näsan tryckt mot vindrutan. 
Varför ens bry sig kan man undra? När den väl kommer upp i bra hastighet är det inga problem. Det är själva vägen dit...

Not there yet.

Å andra sidan. Hur många bilår är ett människorår? Min bil är född 1989. Det betyder att den är 23 människoår. I bilår mätt är den säkert 230 år. Det är inte lätt att vara på alerten då heller.
Nu är det fredag och sista pendlingsdagen för den här veckan. Joy!

Visste ni...

...att det kan ta fyra timmar att transkribera en intervju på 37 minuter? Herregud, hade jag kommit ihåg det hade jag fasiken inte "eldat" på mitt "intervjuoffer" så mycket. Jag skulle kört på ja och nej - frågor. Skita i kvaliteten och bara kört på raka svar. Jag vet, jag vet. Det går inte...men man kan väl drömma lite?
Igår intervjuade jag en till person för min uppsats (som förövrigt handlar om det stöd lärare får när de undervisar en elev med ADHD). Och hade jag lärt mig min läxa? Ja! Jag frågade bara det väsentligaste som jag behövde veta inför uppsatsen. Jag är ju en sån där människa att jag kan bli alldeles till mig och väldigt intresserad, för egen räkning, av vad andra människor upplevt. Det ger erfarenheter på nåt sätt och jag lagrar dessa i huvudet till något tillfälle jag kan behöva dem. Därför blir det lätt att jag frågar frågor som inte relaterar till MITT ämne, men som kommit upp på annat sätt. Hence, de långa intervjuerna.
Men igår. Klapp på ryggen! Jag klarade det på drygt 15 minuter. Inte illa pinkat.

ps. Nästa gång blir det enkäter. Intervjuer och transkribering är inte min grej. Såvida jag inte skaffar en sekreterare? 

Jag är ingen förespråkare för demokrati

Jag låter nog aningen kontroversiell nu, men jag har insett att demokrati kan ställa till med stora problem. På tisdagar till exempel efter maten. Som igår. Jag stod och diskade. Som vanligt känns det som. Jag diskar alltid när konversationer av värde uppstår mellan mig och dotter. Vi hade käkat klart och det var dags för dottern att gå och duscha.
- Så där, dags att klä av dig och ställa dig i duschen!
- Men jag vill inte, svarar dottern.
- Jo, nu är det dags. Skynda på nu. Jag ska bara diska klart.
- Nääää, säger dottern dröjande. Vet du, fortsätter hon, barn bestämmer faktiskt också.
- Jaha du.
- Ja, barn får också bestämma...

Det klickar i hjärnan. På måndagen kikade jag i dotterns portfolio på förskolan där de stoppat in ett nytt intervjuformulär med frågor de frågat dottern. Där fanns en fråga:
Vem bestämmer på förskolan? Varpå dottern hade svarat: Jag bestämmer.

Förskolan har många tillfällen då barnen själva får välja vad de ska göra eller bestämma saker och jag antar att det är den där demokratiska delen i läroplanen som ligger bakom det. De pratar om barns rättigheter och sånt där. Bra i och för sig.
Sämre hemma. Kampen har börjat. Den som pågår tills hon flyttar hemifrån när hon är 35. 

Twilight Zone

Jag är orolig just nu. Vad är det för dag idag egentligen? Hur mycket ÄR klockan? Det är tyst, stilla. Inte ett ljud. Jo, tåget passerade. Ett godståg dock, inga passagerare. Inga bilar på gatorna, inga människor som går (vad jag kan se)...inga lastbilar. Ingen som springer i trapphuset.Visserligen en och annan fågel. What is going on?
Vanligtvis vi den här tiden, runt halv sex en vardag, är det förvånansvärt mycket aktivitet. Billaster med folk som ska till arbete, cyklande- gående människor. Tåg. Men idag. Nada.
Då blir jag genast lite orolig och undrar vilken dag det är. Om mardrömmen har blivit sann. Jag har en återkommande mardröm om att vakna på fel dag eller vakna för sen. Missa viktiga jobb, möten, resor. Kanske är det idag? Fast att jag vet att det är tisdag. Den 24 april. 05:37. Jag måste ändå kolla fler källor...Man kan aldrig veta.
Jag har nog läst för många böcker och sett för många konstiga filmer...Jag litar inte på nån i det här sammanhanget. Det är säkert en konspiration av regeringen. EU eller nåt annat spännande. Möjligtvis en rymdvarelseinspiration. Invasion. Nu vet jag inte alls vad jag började prata om. Lost in translation. Over an out.

Håll tummarna!

Under tre veckor har min lilla Kaka (bilen) varit hos min far för uppdatering. Ni vet, de där elva tvåorna den fick på besiktningen? Sedan dess har vi väntat på bildelar och sånt. Vi beställde från en sida på nätet först, men det tog jättelång tid att få hem grejerna. Jag försökte ringa och fråga vad som händer eftersom hemsidan verkade ha ballat ur. Men kön att få prata med nån var alltför lång för vänta i när man ringer från mobiltelefon. Dessutom stängde kundtjänst klockan 16.00. Jag hinner i princip aldrig hem att ringa från landlinan före den tiden. Runt fyra, ja, men tillräckligt runt där för att hinna stå i kö? Nae.
Till slut fick jag svar på ett mail jag skickade. Och då sa de att en av delarna skulle komma den 14 maj. Alltså, 1,5 månad efter att jag beställt. Tack för varningen! Hade de skrivit på en gång att det skulle ta sån tid hade jag givetvis köpt den nån annanstans. Och bilen hade varit klar för två veckor sen...
Idag ska jag i alla fall åka in med den igen. Wish me luck!

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• bilen är klar! Jag har faktiskt saknat den!
• det är långhelg i helgen och jag ser fram emot att vara ledig och inte göra nånting på lördag. Verkligen ingenting.
• våren vände och kom tillbaka. Jag ser att knopparna på trädet utanför fönstret håller på att slå ut.
• bilen är godkänd. Livet leker ett år till!
• jag har en fantastisk make och en underbar dotter som gör mitt liv!

Uppdatering: Ni kan sluta hålla tummarna och andan! Bilen är godkänd! Wohoooo! Jag lägger till detta på måndagslistan...

Klok, klokare, klokast

Jag har som sagt befunnit mig på konferens två dagar i Stockholm. Det har varit riktigt bra faktiskt och trots den enormt tidigare lördagen är jag glad att jag åkte.
Dagarna har varit fyllda av fantastiska föreläsningar anordnade av Svenska Dyslexiföreningen. Nu handlade inte alla föreläsningar, faktiskt egentligen bara en, om just dyslexi. Det mesta var om läsinlärning och hur man arbetar med elever med koncentrationssvårigheter. Följande föreläsningar gick jag på:

Understanding the heterogeneity of dyslexia - from research to practice
Tidiga insatser ger goda läsare i Finland
Från oro till fokus i klassrummet
Exekutiva funktioner under barndomen - en framgångsfaktor för livet
Pedagogik i klassrummet för elever med koncentrationssvårigheter
Särskilt stöd och åtgärdsprogram i den nya skollagen
Vad gör vi när läsinlärningen gått fel? Wittingmetoden.


Dock är jag enormt trött och slutkörd efter veckan. Bara en ledig dag, det vill säga idag söndag, innan jag jobbar igen imorgon. Det känns. Man behöver två dagar att varva ned och ta det lugnt och därför ser jag redan fram emot nästa helg. Då är det nämligen långhelg. TGISD (Thank God It's Squeeze Day)!!

Idag blir det dans för dottern och städning och tvättning för mig. Jag glad? Nae. Jag måste? Ja. Jag ligga i soffan hela nästa lördag? Ja. 

Fredag i storstan

Att åka tåg till huvudstaden är spännande minsann. För det första vet man ju inte om man kommer fram ens. Men igår gick det bra! Tåget gick och jag fick plats att sitta. Som vanligt bokade jag ingen platsbiljett. 100kr extra enkel resa är de inte värt. Hade det varit 50kr eller mindre hade jag nog i alla fall funderat på saken...
På vägen hem blev jag dock bortschasad ett par gånger och fick stå halva vägen hem. Varför betalar folk för sittplats? :p

Trevligt när folk lämnar kvar tidningar på tåget!

Regn så klart. Jag= oförberedd...typiskt

Mellis. Keso och hallon. 

Ägg som ligger och ruvar i väskan till andra melliset.

Mitt sällskap på toan. En jättespindel. Nä, så stor var den inte. typ. 

Första gången jag åkte tunnelbana själv i Stockholm. Jag svär. NYC är MYCKET lättare än Stockholm. Lite spännande att uppleva morgontrafiken på tunnelbanan och trängas med Stockholmare som är på väg till jobbet eller skolan tidigt på morgonen. Mina gamla takter från NYC är kvar. Lite lättare eftersom jag nu inte har några barn att släpa på i STHLM. Att åka tunnelbana i rusningstrafik med småbarn är ingen lek kan jag tala om. 

Riktigt god lunch. Lax, qinoa. fetaostkräm, marinerad rödlök och rödbetor. Mums! Gott och nyttigt.

Föreläsningarna var riktigt riktigt bra! Jag är glad att jag åkte. Enda trista att jag åkte tillbaka till vintern på väg hem. What is up with that liksom? Det är ju maj om en vecka!!! Jag måste nog offra till vädergudarna också. See you on the balcony imorgon bitti.

På vift

Idag befinner jag mig inte på jobbet som jag brukar. Nej, jag har fått lyxen att få gå på föreläsningar! Hela dagen idag och hela dagen imorgon. Ja, även en lördag. Jag får i alla fall ledigt en annan dag och det är skönt. Föreläsningarna är i hufvudstaden av alla ställen så idag blir det tåg. Innan jag åker iväg till förskolan med dottern kommer jag att offra något till tåggudarna för säkerhets skull. Är det safe att elda på balkongen klockan halv sju? Bara en gammal liten tågbiljett och nån papperslapp med önskningar om tåg i tid och ATT de går. Inget stort alltså.

Imorgon ska jag iväg redan klockan 05 på morgonen. Ni hörde rätt. En lördag vid 05. Inga tåg som går från mig till storstaden så att jag kommer i tid annars. Jag får åka till en annan stad med buss, vänta en stund och sen ta tåg därifrån. Egentligen borde att åka 05 på morgonen en lördag kvala in så att man får ledigt två dagar  istället för en som kompensation. I min bok i alla fall. Well, jag kommer väl till jobbet på måndag mycket klokare och visare. Det är ju fint.
Ha en fin fredag! Idag är det torsdag. För mig. 

Är det inte dags snart?

Ingen inspiration

Idag finns det ingen inspiration att skriva. Vanligtvis har jag en miljon tankar som möjligtvis skulle kunna bli ett inlägg. Inte idag. Så idag får ni klara er själva! Vi ses imorgon.

Igår gav jag eleverna en porsche!

Jag läste någonstans att som lärare är det, på grund av tidsbrist och många elever, svårt att alltid planera de där superlektionerna. Ni vet, där saker och ting sprängs och allt är spännande och fantastiskt och alla elever så så himla entusiastiska och allt är underbart. Alla elever är med på noterna och känslorna efteråt är " all over the place". Ja, lite som en förlossning.
Man kan inte alltid ge eleverna en "porsche" hur mycket man än vill. Ibland får man faktiskt ge en "cykel". Och den kommer man också fram på. Även om man skulle vilja ge eleverna en porsche varje lektion. Det kräver dock mycket planering. Som tar tid. 

Igår blev det i alla fall en jäkla porsche. Helt oplanerat. Just nu arbetar vi med kontinenter och har valt Japan att fokusera på. Man hinner ju liksom inte alla 49 länder på nån vecka. Tyvärr. Så fokus blev Japan. Igår tittade vi på två korta filmer om landet. Vad man äter och hur man bor och så vidare. Precis när jag tryckt på stopp och tänt ljust. Jag svär, PRECIS då, kikar jag ut genom fönstret ut i korridoren. Och där står en asisatisk familj som  uppenbart kommer från nån del nära Japan! Mina elever ser detta givetvis och blir överlyckliga!
- Japaner!! skriker de. Japaner!
- Vänta lite nu, det behöver inte vara japaner, det kan vara koreaner eller nåt också hörrni! försöker jag.
Men ingen riktigt lyssnar. Då öppnar rektorn dörren och presenterar familjen på två vuxna och två mindre barn. Och de var koreaner. Lite besvikna var barnen, men det kom de över snabbt när jag visade på kartan hur nära Korea och Japan faktiskt ligger.
Men fatta! Det har nog aldrig varit någon från östasien på vår skola ever. Och så står det en hel familj utanför när vi ser på film om Japan! Helt otroligt!

Jag vet. I am the master of planning lessons. Klart jag visste detta om asiatiska familjen. Kan vi låtsas.

Jag är besviken på er!

Alltså, jag har gått här och trott att vi var vänner eller nåt. Lite i alla fall. Så där så man bryr sig om varandra. Fast på håll. Nu har jag märkt att så tydligen inte är fallet. Man tackar...
HERREGUD, man hade väl kunnat förvänta sig att ni i alla fall skulle påminna mig då och då att jag faktiskt läser en kurs på universitetet? Ja, och att jag har en miljon sidor att läsa till min uppsats. För en sån skriver jag också tydligen. Plus att jag måste transkribera två intervjuer till densamma. Och dessutom kommer jag vagt ihåg något om en inlämningsuppgift på 7-10 sidor. Undrar vilken textstorlek de räknar med där? Vågar man hoppas på typ 20?
Jag säger bara det, skärpning på er!

Och nu kanske vill göra saken rätt igen? Jag skickar det jag skrivit så långt till er mail. Sen ger jag tips på lite böcker ni kan låna på biblioteket. Uppsatsen bör vara färdigskriven i min mailbox i slutet av maj. Comprende?

Kesokaka och måndagslista

Det var några som önskade receptet på min kesokaka som jag skrev om förra veckan. Och det är klart att jag kan bjuda på den! Den är inte direkt söt, så bli inte besvikna!

Kesokaka:

500 gram keso mini (vanlig går också bra)
ca 15 mandlar, grovt hackade
1 ägg
1 äggvita
1/2 apelsin, riv skalet och pressa i saften från halvan
1 tsk bakpulver
kanel
kardemumma
agavesirap eller honung (socker om man vill det)

1. Ställ ugnen på 175 grader.
2. Hacka mandeln grovt
3. Blanda alla ingredienser ordentligt.
4. Häll i en ugnsfast form och in i ugnen ca 40 min. Låt stå en stund efter att du tagit ut den. Servera med varma hallon eller sylt!

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• jag får låna pappas bil till jobbet nu när bildelarna tar sin lilla tid att levereras
• jag tycker att det är så kul att träna. Vem hade gissat det för några år sen?
• solen nästan var uppe när jag vaknade. Sommaren är på väg!
• att det inte snöade hos oss i helgen med tanke på Stockholm
• tvätt och städ är klart och det är en vecka till nästa storstäd
• det bara är två månader kvar tills vi åker till New York till maken
• jag ska gå och äta musli nu!
• jag har en helt underbar familj! 

Relax

Idag är det dags att koppla av. Med träning, städning och tvätt. Allting är vad du gör det till. Så idag gör jag mina uppgifter till nåt avslappnande istället för "måsten". 

Lycka är...

...att få två "pussilago", plockade av dottern på förskolan en fredag förmiddag, som legat ihopknycklade i en vante en hel dag för att sedan högtidligt överlämnas till mig.

 ...att äntligen få köpa yoghurt så att man när som helst kan käka musli med mums.

...att få äta supergoda pannkakor en tidig lördagmorgon med dottern

...att få se fram emot en Skypedate med maken ikväll då två serier ska ses "tillsammans"

...att inse att man faktiskt är ett geni när man på egen hand kan , trots enorma svårigheter, föra över bilder från mobilen till datorn.

...att ha fått ett fantastiskt tips från Lotta att byta scartkabel för att DVD:n ska fungera bättre (jag säger "Doh!" som Homer Simpson). Du kan mycket väl ha räddat mitt liv Lotta.

...att få två lediga dagar efter en veckas hårt arbete. Lördag! Söndag! Helga vilodagarna.

Men typiskt!

Jag har fått prova på Lovefilm genom Smartson och fick hem två filmer jag hade på min lista. Som jag skulle se i helgen. För att vara på den säkra sidan slog jag på filmerna, en efter en, för att se vad det kunde vara för filmer. På papper verkade de bra. Men i verkligheten? Nae. Besviken! De skickas tillbaka. Kanske är jag aningen fördömande, och snabb att rata, men jag känner mig själv. Jag vet vad jag vill ha och jag tänker inte slösa bort två timmar på nåt som inte ens är halvbra.
Nu är det alltså kris. Vad sjutton ska jag kika på ikväll? 
Det här inläggt kan ni arkivera under "Dagens i-landsproblem". 


Och för er intresserade där ute: min yoghurt var slut i morse. Panik! Vad ska man äta till frukost då? Jag såg så mycket fram emot att käka min yoghurt, min fruktansvärt goda musli, hacka i lite frukt, nötter och caco nibs...Gah. Tog fram min kesokaka jag slängt ihop tidigare i veckan. En sån där nyttig sak. Lite varma hallon. Och vips! Hade jag en frukost som inte alls var i närheten av min yoghurt och musli...awww...Var är mitt entourage när jag behöver det? Som kutar till världens ände på morgonkvisten om det så skulle vara nödvändigt?

Pension

Satt och kikade på Go kväll. Inga kommentarer på det tack. Det råkade var det enda som fanns att titta på. I alla fall.
De hade med en ekonomiexpert och pratade om pension, hur det funkar och vad som händer i det här pensionssystemet vi har nu. Skrämmande! Lite som en modern skräckfilm. Jag har drygt 35 år kvar till pension (lite dryg 45 om Reinfeldt får bestämma några år till), och vem vet vad som händer då. Det kan ju ha förändrats, men jag vet inte. För staten är det nog ett bra system då människor inte får ut så mycket pension alls. Oavsett hur mycket man jobbat. Enligt experten kommer de som går i pension de närmaste åren och kanske har jobbat i drygt 40 år får i princip lika mycket som en person som kanske aldrig jobbat. Rättvist? Nae. Det ska alltid löna sig att jobba.

Lite som när folk som är inskrivna på arbetsförmedlingen och stämplar och kanske hittar ett jobb som ger några timmar i veckan och måste då säga upp det jobbet för att fortsätta få pengar. Istället för att kanske se detta lilla jobb som en chans till nåt mer? Det är mycket möjligt att det jobbet ger ett annat jobb. Det är viktigt att hålla sig sysselsatt, slippa sitta hemma om man inte vill.
Vilket samhälle är det vi lever i undrar jag?
Jag är fasiken livrädd att gå i pension. Som lärare känns det inte som att jag kommer att höja min lön så väldigt mycket under de kommande 30 åren. Dessutom sk vi ju flytta. Hur funkar det pensionssystemet där jag hamnar? Man får hoppas att de kommit längre på andra sidan Atlanten. Fast det är nog inte troligt.
Nu har jag alltså 30 år på mig att vinna på lotteri för att överleva. 30 år är väl en ganska bra prognos ändå? Många chanser. Jag får börja nu. 

Sånt som gör en lite glad

Jo, som ni redan förstått har dotterns språk utvecklats nåt enormt det senaste halvåret. Det är fruktansvärt roligt att följa! Nu förstår jag faktiskt det mesta hon snackar om och hon kan själv utveckla sina tankar på ett annat sätt än tidigare.

Den senaste tiden har hon till exempel varit livrädd att tappa sina tänder. De har pratat om det på förskolan eftersom det går lite äldre barn där som tydligen har haft lösa tänder. N har väl inte direkt varit superförtjust över tanken att hon ska tappa sina tänder en dag. Fastän vi förklarat att hon ska få nya tänder ( i alla fall första gången man tappar tänder. Det andra behöver man väl kanske inte gå in på riktigt än?).

I torsdags lät det dock annorlunda. Hon kommer insusandes i köket när jag lagar mat och ropar:

- Mamma! Jag vill tappa mina tänder!

- Eh, jaha. Varför då? frågar jag förvånat. 

- Jag måste ha pengar!, svarar hon genast, uppenbart exhalterad. 

- Eh, ooookeeej. Vad ska du med pengar till då? frågar en nu smått förvirrad mamma som funderar på vad sjutton en fyraåring kan tänkas vilja ha pengar till.

- Jag ska köpa en giraff!

Lite senare kom det fram att det var en riktig giraff hon menade och inte en tygdjursgiraff. Det lär alltså bli rätt många tänder hon ska tappa innan hon har råd med en sån. Tack och lov. För en sån får vi inte plats med just nu.

Regnig tisdag

Första jobbdagen kanske inte startade så där fantastiskt väl. För det första var jag livrädd att inte vakna i tid. Jag har ju vant mig att vakna runt sju, och min väckarklocka har betett sig lite galet ibland. Mobilen ställde jag, men nån gång har jag glömt att trycka på larmet. Jag har ställt tiden och sedan glömt att aktivera. Hur smart är det? IQ fiskpinne.
Sedan regnar det visst. Fy farao. Visserligen snäppet bättre än snö, men nä. Inte direkt uppliftande. Och så är kollegan sjuk, det fick jag ett mail om igår. Plus att jag själv anar en förkylning som är på G. Jao. Man kan väl säga att det kunde varit lite bättre en dag som denna.
Så för att kicka igång veckan kör vi en tisdagslista!

Idag är det tisdag och jag är glad för att:

• jag bara är förkyld och inte magsjuk
• det är tisdag och inte måndag
• det regnar och inte snöar
• det är plusgrader
• det är typ vår. Jag såg knoppar i söndags!
• det är kort jobbvecka, bara fyra dagar kvar till lördag
• snart är det sommar och äntligen får jag se min man igen
• maten är redan färdig till ikväll. Bara att värma. Yay!
• jag har min familj som jag älskar mer än allt annat...

Det var ju inte så illa i alla fall! Happy Monday! Nej, tisdag!

Insikter och (framtids) - utsikter

Lugnet före stormen. Sista dagen av påskledigheten är här och den är väl inte direkt välkommen. Trots att jag för det mesta älskar mitt jobb väldigt mycket har jag insett under den här ledigheten att jag skulle passa väldigt bra som lyxig hemmafru.Givetvis med mycket pengar. Att vakna av sig själv (eller av en kramsugen liten dotter) senare än klockan 05, äta frukost i lugn och ro, surfa lite på datorn, kanske plocka undan lite, träffa nån på stan, se på film mitt på dan bara för att man kan, träna när man vill, studera en spännande kurs utan att vara stressad, gå på promenad och upptäcka vårtecken... 


Jag måste säga att jag nog inte skulle klaga om jag fick leva så här ett år eller två. Kanske skulle rynkorna försvinna igen och håret återfå sin gamla färg istället för grått?
Sen, efter nåt år, tror jag att det skulle vara skönt att jobba lite. Kanske.

Påsksöndag

En av de lugnaste dagarna på året. Inte ens juldagen känns lika lång och tyst. Dock har vi en del för oss ändå. Till exempel börjar dotterns dans idag. Jag hoppas att det blev rätt datum när de skrev mailet eftersom jag tyckte att det var en konstig dag att börja på egentligen. För oss spelar det ingen roll, vi gör ändå inget speciellt över påsk, men andra är ju kanske iväg någonstans. Släkt eller skidor.

N hittade ett ägg igår!

Äsch, inte ska man klaga, det är ju bara bra om det börjar idag så vi har nåt roligt att göra! Jag själv passar på att träna på gymmet där dottern dansar under tiden. Det är inte helt fel det heller. Två flugor i en smäll liksom.

Undrar vad som finns där i?

Jag såg också ett ägg. Kanske från en fågel?

Nu ska jag gå och fixa en skinka till fika i eftermiddag. Och baka lite bröd! Ha en fin söndag!

Surprise! Glad påsk!

Jag ska inte vara sämre än alla andra. Därför ska jag också önska er en riktigt glad påsk. Njut av påskgodis ni som vill, och njut av att avstå ni som väljer det alternativet!
Själva letar vi påskägg idag och tar en liten påskfika. Alldeles lagom. Sedan blir det lax och potatis till middag för mig och lilla N.

I torsdags målade vi faktiskt lite ägg!  N målade lite mer kreativt än mig. Jag lyckades bara få till en kyckling.

N i full gång med att måla.

Mitt bidrag,

Visst liknar det en planet? Typ...erm...Saturnus?

Ha en riktigt fin påskafton mina vänner!

Scart- djävulens påfund?

Jag lovar. Jag är inte fast i medeltiden, men vår TV och DVD-spelare är. Vi köpte en DVD-spelaren för lite över två år sen. En sån där fancy sak som kan spela hela världens DVD. Vår familj är ju lite utspridd och vi köper saker på flera kontinenter, as you already know. Det är ett måste att ha. Med vår gamla TV, som dog den hemska TV-döden i december 2010, fick vi använda scartkabel. Efter att vi ersatt vår gamla döda TV med en ny, platt-TV med HD-ready och allt trodde vi att våra dagar med scarten var räknade. Det fanns nämligen uttag för såna där, erm...kablar med olika färger. Ni fattar? Gul, röd, vit? Whatever. De är fasiken så mycket bättre i alla fall. MEN, se! Det funkade inte. Vi testade och testade. Nada. Zit. Nope. Njet.
Så vi är fast med scarthelvetet. Problem? You know it. När dottern säger att "Nu är bilden grön!" och jag går och trilskas med kabeln så att bilden ska få normal färg och dottern fortsätter "Vänta! Jag gillar röd!", då är det nåt som är fel.

Favoritfärg.

Typ normal. Tänk 70-tal.

Gul.

PLUS att skiten hummar väldigt högt. Så där irriterande. Nästan så man vill slita sitt hår ibland och bara skrika.
Scart borde inte ens få finnas. Fine, för 20 år sen, när inget bättre fanns. Men idag? Förbjud skiten säger jag. EU, var är du när du verkligen behövs?

Hur tänker SJ där?

På lördag ska vi fira lite påskelipåsk med äggletning hos syrran. Syrran och hennes make har valt att bosätta sig ute i ödemarken. Jag förlåter dem. Trots att de bor ute i ingenstans har de faktiskt tåg som stannar där. Byhålan ligger nämligen på väg till en större stad i närheten. Min jobbstad närmare bestämt.
Eftersom bildelarna till Kakan (jag har bytt namn på bilen så ni vet. Bättan var lite gammalmodigt, Kakan är mer rätt 2012) dröjer något ofantligt måste jag och dottern åka tåg till ödemarken. En biljett till min jobbstad, som ligger ca 30 minuter bort med tåget, kostar 41 kr. En biljett till ödemarken, som ligger 10 minuter med tåg, kostar 41 kr. Finn fem fel? HUR kan man ha samma pris? Är det för att det inte "går" att programmera om biljettmaskinen?

Kan de, kan jag.

Vet ni vad? Jag kan faktiskt gömma mig på toa i tio minuter (konduktören brukar ändå inte dyka upp förrän efter några minuter, kanske till och med fem), skylla på magproblem, kasta mig ut ur tåget vid stationen, lubba som tusan och på så sätt lyckas åka gratis. Bara för att jävlas. De jävlas ju med mig med sina biljettpriser. Öga för öga, tand för tand. Mohahahahahaha!

Äggande dagar

Jag läste ett reportage om ägg. Det är ju ganska många såna reportage med tanke på att det är påsk och allt. I just det här reportaget hävdade skribenten att svenskarna äter väldigt många ägg på påskafton. Närmare bestämt sex miljoner ägg. I timmen! Sex miljoner ägg i timmen? Fatta hur många ägg det är!? Och då firar säkert en stor del av befolkningen inte ens påsk (kan ha med religion att göra, att man arbetar, att man inte vill etc).

MEN det som intresserar mig är hur sjutton de tagit reda på det? HUR vet man att det är sex miljoner ägg i timmen? Jag fattar ju att man gjort nån slags schablonräkning för att få fram en siffra, men hur räknar man den då? Typ, tar antalet ägg som säljs under vissa dagar vid påsk och antar att de äts just på påskafton? Många äter ju ägg varje dag på påsken, och även på vardagar. De kanske bara råkade köpa ägg för två veckor framåt på långfredagen.
Intervjuar man människor på stan? "Hur många ägg äter du mellan klockan 12-13 på påskafton? Mellan 13-14? "


I alla fall. Sex miljoner ägg är mycket. I timmen. Kom ihåg det. I timmen.

Nya favoriter

Här hemma blandas det musik för fullt. I flera månader var favoriten Adele. Det var "never mind, I'll find someone like you, I wish nothing but the best for you too" för hela slanten. Och alla andra låtar med av henne för den delen. Till slut var det en ren pina att lyssna på Adele, hur bra hon än är.
Sedan gick vi, och med vi menar jag dottern, över till Lady Gaga och "Born this way". Jag skojar inte om dessa låtar, när de var populära hos dottern, spelades 20-30 gånger per dag. Det var nästan så jag rev mitt hår när låtarna kom på radio eller när dottern drog fram mobilen för att slå på musik.
Nu har intresset återigen bytt fokus. Nu är det Majkel Jacksing som gäller. Och bara han. Favoritlåten so far, som vi lyssnar till på väg till förskolan. Och så hem igen så klart är:



Vilken lycka när vi dessutom hittade denna version av "Bad":



Perfekt för en dansälskande liten tjej som också är lika förtjust i musik. Till en början var det svårt att övertyga henne om att Jacksing hade fler än en bra låt. Tack och lov har hon vidgat sina vyer något och lyssnar nu även på "Beat it" och "The way you make me feel". Vi får se när jag börjar slita mitt hår när Jacksing kommer på radion/mobilen...Med den här farten tar det nog inte lång tid...

Söndagen

Igår skjutsade vi ut bilen till pappa för en liten genomgång. Elva tvåor på besiktningen, remember? Så nu är den på spa-behandling nån vecka. Det passar perfekt när jag har påsklov och allting.
På eftermiddagen kom fina vännen R och hennes dotter J som passande nog är lika gammal som min N. Dessutom har det blivit tillökning sen sist vi sågs. En liten lillebror som äter och sover och skriker lite ibland. Supersöt! Och att få gosa med en liten bebis en söndag är inte helt fel tycker jag. Det är inte så ofta det händer. Blandat med lite trevligt tjöt vänner emellan. Härliga tider!

Idag blir det ärenden på stan. Det är lite paket som ska postas, glasögon som ska beställas och lite annat som som plockas hem. Sen är det tydligen en uppsats som inte skriver sig själv. Jag vet inte vad det är för fasoner på den uppsatsen för den ligger helt efter. Måste sparka till den lite i baken tror jag. Sätter nog igång ganska snart med det. I veckan ska jag träffa min skrivarkompis igen och då gäller det att ha nåt att visa upp!

Ha en fin måndag!

April, april

Lite besviken är jag att jag inte är på jobbet den första april. Det är alltid kul att få luras lite. Och bli lurad. Fast är mycket svårt att lura mig givetvis. Speciellt när någon säger "Kolla bakom dig! En elefant!". Eh? Det är inte så sofistikerat direkt, väldigt lätt att genomskåda. Ett annat simpelt skämt som lokaltidningen körde för nåt år sen var "Läs årets aprilskämt på sidan 65". Och så fanns det ingen sida 65! 

Själv har jag lurat mina elever lite grann genom åren. Så där oskyldigt. Fast utan elefant. En gång sa jag att sommarlovet skulle skjutas upp ett par veckor eftersom vi låg efter i planeringen. Barnen blev glada?! Fail där med andra ord. Förra året var bättre dock. Då sa jag att eftersom det varit ganska stökigt bland eleverna (det hade det inte varit, så lurad x 2 där) skulle var och en få ha en förälder med under en veckas tid för att få bukt med "problemet". Det tog lite mer kan jag tala om. Inte lika kul. Även om vissa blev glada. 

I år blir det inget lurendrejeri...Eller? Vi får se om jag hittar nåt stackars offer.

Har ni blivit riktigt lurade nån gång?