Nu är det tredje inlägget om lärare/lärarjobb på en vecka som jag kommer med! Jag tror att det är för att skolinspektionen är i faggorna. Rättare sagt idag.
Man får sig liksom en tankeställare och börjar fundera på hur man är som lärare, vad som påverkar en och hur man själv hade det under sin skoltid. För sanning är att man har otrolig makt som lärare. Man påverkar dessa barn för all framtid. Jag som oftast är barnens allra första lärare får ju dessutom en alldeles speciell plats. För, handen på hjärtat, hur många kommer inte ihåg sin första lärare? Förmodligen har alla ett minne av den lärare som tog emot en i ettan, när man var alldeles ny och vettskrämd. I alla fall jag.
Det allra tydligaste minnet jag har från min första lärare är hur hon mottog mitt skrivna arbete om solen. Jag tror det var under vårteminen i ettan, då man precis börjat skriva förståeliga texter för första gången. Vi arbetade med rymden och jag skulle rita solen och sen skriva en kort text om densamma. Jag var stolt och lycklig när jag gick fram till henne och visade. Den enda kommentaren jag fick var: "Du får skriva om, du har skrivit snett". Seriöst, vem bryr sig om det står lite snett och vint? Jag hade skrivit det allra finaste jag kunde och ritat en bild. Skrivglädjen kom liksom av sig lite.
Å andra sidan har jag också fantastiska minnen av andra lärare som för alltid följer mig. Min historielärare på gymnasiet till exempel. På den första lektionen vi hade med honom imponerade han stort på oss alla när han kunde alla våra namn! Vi hade aldrig träffat honom tidigare, men han hade pluggat på. Fantastiskt! Han hade dessutom jättebra och lärorika muntliga förhör på varje kapitel som man såg fram emot, dock en aningen nervös för direkt efter kom han med ett betyg.
Efter en termin tog han mig åt sidan och frågade varför jag inte hade VG eller MVG i historia. Han såg att jag hade potential och han var besviken att jag inte gjorde mitt bästa. Det var verkligen en väckarklocka. Han såg mig, han visste att jag kunde och han brydde sig. Efter det sparkade jag mig själv i häcken och fick till slut ett starkt VG och kom från gymnasiet med ett väckt historieintresse (läste det på universitetet också) som håller i än idag.
Det försöker jag applicera på mina elever. Jag tänker på Anders (historieläraren) när jag ger mina elever en spark i baken. I mitt klassrum är det förbjudet att använda orden "Jag kan inte". Jag vet inte vad det betyder, för alla kan. Mer eller mindre.
En annan lärare, min engelsk-och fransklärare på högstadiet, var också fantastisk. Hon pratade alltid de språk som hon undervisade i vilket gjorde att vi lärde oss båda språken väldigt fort och det var spännande att komma dit. Ingrid sa en gång att om hon lyckas så ett frö hos en av sina elever under sin karriär - då har hon lyckats. Hon ville så frön. Och det gjorde hon hos mig. Hon inspirerade mig att bli lärare och det är på grund av henne som jag arbetar som lärare idag.
Nu sår jag mina egna frön. Jag vet hur positivt jag kan påverka "mina" barn och det ämnar jag göra varje dag!