Julkort

Nu är det så här att det är himla trevligt att få annat än fönsterkuvert och reklamblad i brevlådan då och då, speciellt så här års. Det är ju fantastiskt roligt att få julkort till exempel.
Själv är jag hur dålig som helst på att skicka dem! Jag tänker "att nu ska jag minsann skicka de där julkorten" varje år och varje år blir det samma sak. Inga julkort.
Jag tror att jag har lite höga krav på dessa kort. Av någon anledning vill jag inte bara köpa ett paket med 10 julkort och sen skicka iväg. Istället skulle jag vilja göra korten själv, scrappa dem från grunden. Alternativet  går också bra; att gå runt och hitta personliga julkort till alla. Problemet är ju att jag inte har tid! Det är ju så mycket annat att göra i november-december. Man ska baka, städa, laga mat, hitta julklappar, jobba, träna...
Att sitta och scrappa kort i augusti eller till och med juli är ju omöjligt. Då infinner sig ju ingen julkänsla över huvudtaget.

Kanske ska man inte ställa så höga krav? Kanske ska man istället fokusera på att det faktiskt ÄR tanken som räknas? För jag personligen blir ju lika glad för vilket julkort som helst! Det är ju någon som har tänkt på mig/oss och gjort sig besväret att köpa kort, skriva, fixa frimärke och gå till postlådan (kan vara riktigt långt) för att skicka julkortet. Kanske, kanske blir det julkort i år i alla fall...

Nöjd!

Gårdagen var verkligen lyckad. Dansen gick fantastiskt (vägen dit gick väl så där med all snö på vägarna) och N var mäkta stolt över sitt diplom som hon fick hämta när hennes namn ropades upp. Hon pekade på sitt namn och visade en rad människor som var där som åskådare. Efteråt vägrade hon släppat diplomet på hela vägen hem.

Efteråt fick vi julmacka hemma hos mor där alla var samlade. Åt årets första julskinka! Jag älskar julskinka. Vi hade en jättetrevlig stund. När vi fikat klart sprang jag ned på julskyltningen för att samla material till min adventsljusstake. Det blev en rejäl runda! In och ut i butiker som inte hade det jag ville ha och in i nästa. Plus att jag hittade en hel del annat som åkte med, lite oplanerat. En pulka till dottern till exempel. Förra året fick vi aldrig tag på nån eftersom de var slut överallt. Nu så kan N också få åka pulka.

När racet på stan var över var det dags för mig att kamma in husmorspoäng. Jag kokade ärtsoppa hela eftermiddagen. Det var första gången och jag är väldigt nöjd över resultatet. Samtidigt som den puttrade på spisen svängde jag ihop min ljusstake och jag blev nöjd! Det var också första gången jag gjorde en sån dessutom.

Idag är det måndag och det betyder jobb. Jag hoppas ni får en underbar start på den nya veckan!

Nu är det ljus...

Nej, faktiskt inga ljus! Jultokig som jag är har jag alltid julgardiner, adventsljusstakar, julpynt och allt uppe på första advent. Men inte i år. I år kommer det upp nästa vecka minsann. Jag vill ta mer tid att städa och tvätta och pyssla mitt eget denna gången. Dessutom är det så att varje år är jag så himla trött på julen redan veckan innan julafton. Nu tänker jag skjuta upp min jul en vecka så får vi se hur jag känner där runt julafton. Kanske slipper jag kasta ut julen redan den 27:e?
Min ljusstake kommer upp under dagen så att jag kan räkna ned veckorna i alla fall. Jag måste bara hitta en bricka och lite pynt så blir det säkert bra. Ingen panik.

Det blir första-adventsfirande i alla fall, det kan ni vara säkra på. Vi ska hem till min mamma en sväng med tjocka släkten och fika. Det blir en bra start på julen!
Men först ska vi till sista dansleken med N och få diplom (får mammor som dansat som en tok också diplom?) och käka frukt.

God advent på er mina vänner!

Träning och kost minsann

På onsdag börjar jag med en Personlig Tränare online. Det låter lite skumt kanske, men det känns som att det är värt ett försök. Jag har tragglat ganska länge med träningen och kosten och nu känns det som att jag liksom fastnat, jag kommer ingenstans och jag behöver verkligen lite råd och hjälp. Därför ska jag nu ta hjälp av mammafitness-experten Olga. Jag kikade runt på flera stycken, men fastnade för just Olga. Dels för att hon inte är jättedyr (så mycket pengar har jag inte att slänga runt, hur mycket jag än vill) och sedan för att hon också är just expert på mammakroppen. För ärligt, när man burit (minst) ett barn i sin mage i nio månader och sen klämt ut den på ett eller annat sätt, är det inte konstigt att kroppen förändras. Med alla hormoner som far runt och spökar i alla kroppens vrår, den uttänjda magen och organen som tycks ha bytt plats både en och två gånger under resans gång.
Så nu är jag alltså väldigt peppad inför onsdagen då man får sitt leverne utvärderat och tips om hur man kan gå vidare med både kost och träning. Jag får ju inte avslöja för mycket på bloggen enligt reglerna så jag tar det lite piano med detaljerna.

Jag tänkte avsluta med tänkvärda ord som jag faktiskt fann på Olgas sida för några dagar sedan och som fick mig att tänka lite.

Ni kan också kika in hos Petra som är en fantastisk PT också. Jag funderade på henne också ett bra tag, men insåg att jag inte skulle ha råd just nu. Vi får se i framtiden!

Tråkiga nyheter

Efter nästan 3,5 år av underbara minnen, upplevelser och fantastiska stunder måste vi nu med sorg i hjärtat meddela att vår kära vän och livskamrat Thomson hastigt gått ur tiden. Vi kan inte annat än uppleva en stor sorg och saknad (och så klart en tom plånbok) i dessa juletider. Vi trodde givetvis att vi hade många fina år kvar tillsammans med vår kära och underbara TV. Han var riktigt överviktig så det plötsliga dödsfallet kan ha berott på nån relaterad sjukdom (jag fasar nu för begravningen. Två trappor ner till bilen).
Livet kommer att bli tungt framöver.

Rest in Peace.

Mos av olika slag

Igår var det en lång dag. Så lång att det kändes som att den aldrig skulle ta slut. Alla barn i klassen var helt upp och ned från första lektion fram till den sista vid tre. Ingen lyssnade, många retade varandra helt utan anledning, de skrek högre än vanligt, klättrade på väggarna nästintill...
När det var en lektion kvar var jag helt slut. Jag ville bara sätta mig ner i ett tyst rum, ensam, och stirra in i väggen ett par timmar. Hjärnan kändes som mos, som om någon tagit ut all sin ilska på den och bankat sönder den komplett.
Fast som vanligt var det bara att ta sig i kragen och inse att det var onsdagsmöte på jobbet klockan tre också. Jag samlade ihop de rester av min hjärna som låg utspridda över rummet och tog tag i sista lektionen. Det fick bli som det blev helt enkelt. Såna här dagar går det inte att ha vettiga lektioner i alla fall.

Det är ju aldrig så att alla barn i klassen är på topp samtidigt, det är alltid någon som har en sämre dag, men när det kommer till det kaotiska - då samarbetar de små minsann. De dagarna ifrågasätter jag ofta mitt val av yrke av naturliga skäl. Då skulle jag hellre sitta på ett kontor och vända papper, svara i telefon och glo på datorn. Eller jobba som hajskötare på ett zoo.
Som tur är brukar det vända ganska snart. Jag hoppas att idag blir aningen bättre än igår!

Dock undrar jag lite var jag har hamnat...är det i Antarktis med all denna vind och snö och allt kallt? Jag önskar att bilen hade en timer som slog på den en tio minuter innan jag ska ut så att den värms upp. Tänk vad praktiskt. Kanske man kan få sånt i en ny Volvo Cross Country?

Ska man ha besök

Ska man ha besök på sin blogg ska man tydligen skriva om Skatteverket eller Prinsessan Madeleine. När jag skrev om Madeleine och hennes, numera ex, pojkvän fick jag besök från självaste Drottningholm.
Igår, när jag skrev en liten parentes om Skatteverket fick jag minst 12 besök från intranätet på Skatteverket under dagen.
Numera verkar alla möjliga företag och annat ha spejare på nätet. Jag skrev till exempel ett inte alltför smickrande inlägg om Comviq och genast var det en som arbetade för Comviq som erbjöd sig hjälp. Nu är jag ju en aning skeptisk till folk som erbjuder sig hjälp så där helt apropå så jag vet ju inte om han verkligen jobbade för Comviq. Antagligen.
Jag antar att organisationer som Skatteverket och liknande måste kolla upp om någon skriver om dem. Är det positivt eller negativt som skrivs? Speciellt när bloggare har så stor makt! Vissa bloggare i alla fall.

En annan gång skrev jag om jordgubbsvin (typ enda alkhoholen jag skrivit om) och att det var fantastiskt gott. Gissa vem som fick erbjudande på mailen om att få pröva nån slags hemleverans av australiensiska viner? Ni gissade rätt! Jag som egentligen inte ens dricker vin : ) Men de hade "hört" att jag gillade vin minsann...

Så nu ska jag passa på att gilla Volvo Cross Country. En mycket fin bil enligt mig. Gärna svart eller mörkt blå. Vilken färg som helst passar egentligen. Ingen fara med det. Nu får vi se!

Fejjan

Det är nog inte många som undgått det faktum att jag är en stor Facebook-motståndare (om man har följt med ett tag i alla fall). Jag fattar helt enkelt inte vitsen med just denna webplats. Att adda människor man inte mött sen man var två år och gick på dagis kan ju vara charmigt och att få ta del av andras vardagsliv med deras uppdaterade statusar under dagen. Vem vill inte läsa om att "man precis ätit en smörgås och druckit latte" liksom?. Kanske är det det att man måste bli medlem under sitt riktiga namn som gör att jag blir lite anti? Och det faktum att man aldrig kan radera sitt konto på Fejjan helt (jag hoppas ni läste de små raderna innan ni tryckte på "Acceptera"?).

Nu har det kommit så långt att varenda människa är medlem. Jag svär! Drottningen av England, President Obama, varenda människa jag känner typ. Allt finns på Fejjan. Nu har det blivit svårt att INTE vara medlem! Det finns en hel del tävlingar på internet man inte kan delta i eftersom man måste gå med i nån grupp eller posta nåt på Fejjan för att få vara med. Det finns vissa tester man inte kan göra eftersom man måste ha ett Facebook-konto. Folk påminner en ständigt om att man måste bli medlem. Vad är det som händer? Är detta en konspiration? Är alla människor hjärntvättade?

Det känns lite så att till slut kommer föräldrar att vara tvungna att signa in sina bebisar när de anmäler barnets namn till Skatteverket. De får kryssa i en ruta där de accepterar ett alldeles eget Facebook-konto till barnet. Fejjan kommer med andra ord att ha world power till slut. Kom ihåg att det var här ni hörde det först i alla fall! Jag varnade världen.

Nu till frågan. Oavsett om ni brukar läsa mina inlägg eller om det är första gången eller ni bara passerar förbi för att ni sökte på nåt skumt på google, handen på hjärtat nu, hur många av er är medlem på Fejjan?

Bild lånad,

Morötter

Jag hoppas att jag inte är alltför förutsägbar när ni kikar in här på min blogg :)
Idag ska det nämligen handla om morötter. Inte vilka morötter som helst, utan de mentala morötterna som är så viktiga. De man sår själv när man behöver lite uppmuntran och en mening att göra nåt särskilt.

Som igår när vi hade städ- och tvättdag. Det är inte min favoritdag direkt, det ska jag erkänna. Städa kan vara lite roligt när man kommer igång och igår blev det lite smystart på julstäd i dotterns rum. Jag rensade ut leksakslådorna och bokhyllan och gjorde fint. Jag är mycket nöjd!
Sen var det dags för tvätten. Och den är så trälig. Nerför två trappor med massor av IKEA-kassar fyllda av tung tvätt, ut genom dörren, nerför trappa i källaren och försöka låsa upp med armbågen typ...Och så in i maskinen (tvätten alltså, inte jag), upp för trappen och vänta, ner, upp, ner, upp...Har man en del tvätt blir det lätt fem-sex-sju vändor nerför trappen och upp igen. Vi ska inte ens börja tala om hur tråkigt det är att vika tvätt!!
I alla fall. Igår när jag sprang där kom jag på hur jag ska tycka att det är meningsfullt (förutom att man får rena kläder så klart). Jag tänker på all den fantastiska vardagsmotion man får genom att springa i trappen och aktivera sig! Oj! Jag tror att jag tog en eller två vändor extra, bara för att! Det får bli mina morötter helt enkelt. Detta kan ju appliceras på en hel del som städning, diskning..gå till affären och handla...Ett het tips så här på måndag morgon. Tänk positivt! Det finns alltid nåt positivt med det negativa :) Det beror på hur man väljer att se det själv.

God måndag mina vänner!

En vanlig lördag

Jag önskar att jag kunde rapportera kändisspan, polisjakter och ett och annat UFO, men jag får göra er besvikna. Inget sånt idag. Men väl en mysig morgon med blåbärspannkakor till frukost, en middagslur och härlig löpning på gymmet! Inte illa pinkat. Jag hade funderingar på att börja julstäda, men jag tar det nästa vecka tror jag. Skynda långsamt heter det ju.

Igår kväll såg vi "Inception" - äntligen. Och vilken bra film! Jag hade hört att den skulle vara så himla krånglig att förstå med en dröm i en dröm i en dröm. Därför såg jag till att vara riktigt uppmärksam. Den var inte så svår att förstå i slutändan, kanske för att jag var så välinformerad innan. Man var på helspänn hela tiden och hade egentligen ingen aning om vad som skulle hända. Slutet lämnade lite att fundera på också tycker jag. Filmen rekommenderas varmt med andra ord!

Idag är det dans som gäller och bebismys med syster Cs lilla dotter. Och så tvätt förstås.

Polis, polis, potatisgris

Jag tog körkort 2004, efter att jag tröttnat på att dalta runt med körlektioner och övningskörning hit och dit etc. Jag bestämde mig för att nu jäklar! Och så gjorde jag allt på två månader för att bli av med det. I alla fall. Två veckor efter att jag fått mitt körkort blev jag stannad av polisen och fick blåsa i en sån där mackapär för att se om jag var nykter. Polisen var lite morsk och läxade upp mig och en passagerare för att hon inte hade bälte (vi hade pappas bil och just då var den ganska ostädad så hon hittade inte bältesanordningen. Hon höll på med detta när vi blev stoppade). Till sist släppte han oss med en varning.
Efter den gången med polisen har allt varit lugnt. Tills i år. TVÅ gånger i år har jag blivit stoppad för att blåsa i rutinkoll. TVÅ gånger på inte ens ett år faktiskt. Jag tror polisen har satt in extra styrkor!

Det lustiga egentligen är den respekt jag och många har för polisen. Så fort man ser skymten av en polisbil eller en polisman eller både och, blir i alla fall jag lite hispig. Hjärtat klappar lite fortare och jag börjar kolla att allt är i sin ordning - fast jag vet att jag INTE kör alldeles för fort, att jag HAR bälte, att jag INTE druckit...ändå blir jag liksom osäker på nåt sätt. Kan den där mackan med salami jag åt nyss ge utslag om jag måste blåsa? Vitlök är ju ganska starkt liksom? Har jag verkligen bälte på mig? Jag kanske glömde i all hast? Kör jag inte egentligen 120 på 90-väg? Säkert fel på hastighetsmätaren. Sånt har man ju hört talas om.
Bilen är säkert för rostig också. En fara för allmänheten. De tänker säkert att en sån ful och gammal bil måste ha en massa brister som kan orsaka problem på vägarna. Bilen är ju svår att maskera för det mesta. Det går liksom inte att låta den se ut på ett annat sätt än den gör. I alla fall inte just där och då.

Visst är det lustigt i alla fall? Bara lite funderingar så här en lördagmorgon! Nu är det snart dags att tvätta!

Åh, vad skönt!

Idag är det fredag!!!!!! Fredag! Jag skulle dansa om jag kunde några bra moves.
Onsdagen var ju speciell med extrauppgifter att bita tag i.
Gårdagen var om än ännu lite kaotiskare (är det ens ett ord?). Jag åkte extra tidigt på morgonen för att hinna skriva klart de där papperen. Tog bilen (bände upp dörren) och körde för att tanka. In på Jet, i med bankkortet i maskinen, trycka alla val och sen låsa upp tanklocket. Där nånstans gick allt fel. För nyckeln gick inte in i tanklocket. Det var som att försöka trycka in nyckeln i en sten. Efter fem minuter gav jag upp. Det började bli pinsamt helt enkelt.
In i bilen igen och köra hem för att hitta verktyg och nåt varmt för att få upp skiten. Hammare och skruvmejsel gick inte. Jag ville ju inte banka sönder hela grejen.
Fram med tändare. Den blåstes ut innan den hann göra nytta. Då kom snillet (dvs jag) på att hälla låsolja över nyckelhålet. Sen satte jag tändaren igen och jäklar vad det brann bra! Efter en stund kunde jag till slut få upp låset och sen for jag iväg som ett jehu igen. Mer försenad än vanligt.

Den fantastiska planen att komma tidigt på morgonen gick ju i stöpet på en gång där. Trots det jobbade jag på som en tok på raster och annat under dagen och lyckades bli så gott som klar! Jag ska finslipa lite idag och titta igenom  en eller två gånger igen.
Idag firar jag givetvis att en hel helg ligger framför mig. Och igår gick jag förbi en nyöppnad delikatessaffär i stan. Kanske skulle införskaffa lite helgmys? För det är jag värd!
God fredag gott folk! Njut av livet!

Ledigt

Igår hade vi en extra ledig dag så där bara mitt i veckan! Lyxigt känns det då kan jag tala om. Hela dagen var jag dock trött och seg av någon anledning, trots att jag sovit väldigt bra hela natten. Länge också. Kanske var det all spänning från de sex veckorna som tog ut sin rätt. Det slutade i alla fall med en tupplur vid fyra som värsta pensionären. Skönt var det i alla fall så den bjuder jag på.
Tyvärr är det fortfarande väldigt kallt i vår lägenhet. Elementen är fisljumna och N kan inte sova i sitt rum utan strumpbyxor, pyjamas och extra tröja under pyjamastoppen. Vi lade in en termometer i rummet under natten och det var bara 19 grader där inne! Inte undra på att N dragits med en förkylning så länge som aldrig riktigt tycks försvinna. Därför for vi till storstan för att inhandla ett värmeelement igår och vips! Några ynka grader extra och livet leker. Det är alldeles lagom varmt i hennes rum nu. Jag och maken har ju tjock duntäcke så vi lider inte direkt.
Om jag har ringt till bolaget som har lägenheten? Varje vinter. Detta är fjärde vintern i lägenheten och samma visa varje år. Nu är det dock ännu kallare, under 20 grader. Jag ringde i måndags. De skulle skicka hit någon. Vem vet när det blir? Mars kanske?
För två månader sen var elementen på för full styrka, så varma att jag var tvungen att vrida ner lite. Jag och maken firade som galningar och trodde att Alaskatiden var över. Några dagar senare var den lyckan borta med värmen i elementen. Jag ringde och frågade vad som hänt. Då var det en hyregäst som hade ringt och klagat på att det var FÖR VARMT. Givetvis lyssnar de på DEN ENDA människan på en gång och stänger av värmen. Jag ska i alla fall ringa varje dag tills det blir uträtt. Jag ska vara som en igel. Mohahahahaha (mitt "ta-över-världen"-skratt)!

Vår lägenhet.

Premiär!

Igår var jag till gymmet igen för första gången på typ fyra-fem veckor. Det var med darrande ben jag besteg, eh, gick upp på, löpbandet kan jag säga. Jag var aningen orolig för vad dessa veckor gjort för min kondition. Kondition är ju som sagt en färskvara tyvärr och risken var stor att den blivit en aning sämre.
När jag först kom dit fanns inget löpband ledigt. Typiskt! När man väl kan börja springa igen och sett fram emot premiären ett bra tag. Därför fick jag ta trappmaskinen några minuter. Inte min favorit. Tråkig, jobbig (kanske bra iof)...tråkig...och alldeles...trist. Jag hade hela tiden ögonen på de som sprang på löpbandet i fall att någon skulle bli klar.
Och plötsligt händer det! En kille kliver av och jag kastar mig av trappmaskinen för att hinna ta maskinen innan någon annan kommer före. Jag försökte i alla fall få det att se ut som att jag inte direkt kastade mig av trappmaskinen, men jag tror inte att det var någon som blev lurad...
Sen kunde jag faktiskt springa i 30 minuter utan större problem. Jag tänker att jag börjar lite lätt i veckan med tre gånger ganska lagom snabbt, så ökar jag på nästa vecka. Det känns i alla fall skönt att vara tillbaka i matchen igen!

Dessutom är det ju så skönt att maken är hemma! Han gjorde supergod frukost i morse och underbar middag till kvällen. Riktigt bortskämd är jag kan jag tala om. Att bara ha honom nära och kunna röra honom är himelskt. Han är bäst helt enkelt :) Och jag är lycklig som få.

Nytt ålderdomshem?

Jag läste igår på nättidningen att NASA planerar att sända ut människor att bosätta sig på planeten Mars senast 2030. De kandidater man tänkt sig är pensionärer som är redo att åka ut som rymdpionjärer för att aldrig återvända till jorden. Det är tydligen för dyrt med en returresa.
Så om jag har förstått detta rätt antar man att pensionärer - som ju ändå förmodligen dör relativt snart - vill spendera sina sista år på Mars istället för med sin eventuella familj på jorden?
 Jag tycker det verkar spännande i och för sig. Jag skulle kanske fundera på saken om jag själv inte hade familj kvar här i verkligheten.
Å andra sidan väcker detta lite frågor, med tanke på att jag gillar konspirationer, är det bara ett sätt att "spara pengar" för länder? Jag menar, att ha en massa ålderdomshem överallt med personal och mat och grejer är väl ganska kostsamt? Kostnaden för att chartra en stor rymdraket för några tusen pensionärer att skicka upp i rymden kanske just är - en fis i rymden i jämförelse? Att de sedan inte landar på Mars på riktigt är ju en helt annan frågeställning.
Okej då, om vi antar att detta projekt är allvarligt menat och med tanke på de krämpor som tyvärr kan dyka upp på ålderns höst, hur ska man lösa detta? Man kanske är en frisk 67-åring när man bosätter sig på Mars. Efter ett par år kanske dock demensen sätter in, eller nån annan hemskhet. På Mars finns då ytterligare tusentals pensionärer med liknande problem som irrar omkring. Mars blir då nåt slags ålderdomshem - fast utan personal att hjälpa dessa stackars pensionärer. Alternativet är väl kanske att de pensionärer som fortfarande är friska och hurtiga tar sig an rollen som vårdare. Men var det just det man hade i åtanke när man skrev under på att flytta till Mars?
Intressant tanke är det i alla fall...

Underbart

Idag är det ju fars dag och vilken dag skulle passa bättre än just denna dag att få hämta upp maken från Arlanda efter en lång resa?
Jag är själv välsignad med en fantastisk pappa och jag är så glad att min make är likadan. En helt underbar pappa är han! Han sätter alltid mig och vår dotter först och han är alltid där. Man kan lita på honom till 100%. Han är full av kärlek, omtanke, goda råd, underbara och roliga  upptåg och en hel massa kramar. Allt man kan önska sig av en pappa och lite till. N kommer att vara så glad att se honom idag! Och jag med så klart! Lite som julafton, fast ännu bättre.
Jag avslutar med en bild på nåt jag köpte igår på julmarknaden. Så vacker och så passande.

Dagen är verkligen värd att fira i kärlekens tecken.

Fredagsmys med dödligt inslag

Fredagsmys i sällskap med "Glee" och supergod hemmagjord mangojuice. Kvällen var givetvis lätt ackompanjerad av grannens festliga dödsmetallmaraton. DET kallar jag fredagsmys av hög kaliber. Sen väntade jag med spänning på steppdansarna och jojkVM vid midnatt. Då skulle min lycka vara gjord.

Väldigt lyckad julmarknad var det igår förresten! Oj! Jag kom hem med tunga kassar. Det är faktiskt bara jul EN gång om året och det är ju ett helt år emellan. Lätt matematik.
Kassarna var bland annat fyllda med en hel julklapp. Ja, och sen lite tidiga julklappar till mig, dottern och maken så klart. En och annan gottesak följde också med hem. Som sagt. Jul en gång om året.

Väl hemma fick N hoppa i säng ganska omgående. Jag själv var ganska sugen på nåt sött och kolsyrat att dricka. Ingen saft fanns att tillgå, ingen juice och inget smaksatt kolsyrat vatten. Vad gör du ett snille som jag? Det ska ni få höra. Läs och lär kära Jedis.
Jag tog fram fryst mango, stoppade bitarna i mixern med en deciliter vatten och en gnutta socker. Sedan mixade jag en lång stund, tills mangon var klumpfri. I mangojuicen hällde jag sen kolsyrat vatten (som jag kolsyrat i Soda Streamen) och satan i gatan vad gott det blev! Hett tips alltså.

Förresten. Är det någon som sett "Ung och bortskämd"? Jag tittade på första avsnittet på webben. Är det på riktigt att det är SVT som sänder detta? Jag var tvungen att titta både en och två gånger. Det kändes lite som femmans stuk faktiskt. Värdelöst var det i alla fall.
Idag såg jag dessutom rubriker i tidningen om att en mamma tyckte att de mer visade upp henne som ett hembiträde  i programmet. De"smutskastade" henne. Men ärligt? Vad förväntar man sig om man ställer upp på ett sånt program?
Dessutom tycker jag att det är sjukt dåligt av henne att jämställa sig med hembiträde. Det är som natt och dag. Visst, de kanske gör mer eller mindre samma jobb, men ett hembiträde är i alla fall smart nog att ta betalt.

Trevlig lördag!

Sista dagen

Idag är sista dagen som ensamstående heltidsarbetande mamma! Tack och lov! Jag beundrar alla mammor och pappor som lever ensam med sitt barn/sina barn. Ett fantastiskt arbete gör de!
De här passerade sex veckorna har varit lite som ett maraton. Ja, faktiskt. När man är ensam med barn och inte har någon avlastning (jag menar inte att man inte har barnvakt då och då, men den där vardagliga avlastningen när tålamodet tryter och man skulle behöva lite input från en annan förälder) blir allt nästan dubbelt så svårt.
Den första veckan ensam hemma, arbetandes var nästan värst. När N blev sjuk torsdag och fredag den veckan och bonusmor och syster skulle vara barnvakt ringde de och frågade efter mjölk och kanske lite bröd (nu äter N frukost på förskolan). Helt oförstående inför detta var jag. För ärligt talat, jag hade faktiskt ingen ork att åka förbi en affär efter en hel dag på jobbet och efter att dottern gråtit i bilen hela vägen hem...Det kändes inte aktuellt. Att bara "svänga" in på affären fungerade liksom inte. Så jag struntade i det. Vi hade det vi behövde.
Efter hand har vi både jag oc N vant oss och det har blivit lättare för varje vecka som gått. N har lyckats komma upp med ett leende på morgonen (jag också nästan), hemresor i bilen fungerar underbart bra...
Jag har dock saknat gymträningen, att gå i affären ensam när jag har behövt handla, att kunna lämna över ansvaret till maken när N varit extra grinig, att få städa/laga mat i lugn och ro, att tvätta utan att släpa barn och ett ton tvätt upp och ned för trapporna...

Det har inte bara varit negativt heller. Jag har spenderat mycket mer tid med N eftersom jag väcker henne tidigt på morgonen och vi åker tillsammans till förskola och skola. Vi har lagat mat tillsammans, tvättat tillsammans, sovit tillsammans, snorat tillsammans...Haft många fina stunder helt enkelt.
Det är också fantastiskt att se vad man klarar av! Man klarar mer än man tror.

Fast ensamstående? Nej, tack! Det är bra för mig. Det räcker nu :) Ensam är inte stark alla gånger.

Grillad!

I morse var det faktiskt än värre att ge sig ut på vägarna. Det regniga slasket som kom ned under gårdagen hade frusit på vägen och bildat bulor så gott som hela vägen. Med min rangliga bil var jag nästan rädd att den skulle skaka sönder. Stora delar av de 4 milen fick jag åka i 30 eller 50. Och baken (på bilen så klart) åkte fram och tillbaka och fick mitt hjärta att stanna tusen gånger. Till slut var jag nästan redo att stanna bilen och gråta helt enkelt. Jag såg inget slut på eländet. Sammanlagt tog det en timme att åka mot normala 35-40 minuter. Jag var i alla fall glad att komma fram helskinnad!

På jobbet dök två paranta damer upp från den fruktade Skolinspektionen. De noterade på sina små block när de blev guidade av elever runt skolan. De frågade ut rektorerna i två timmar, eleverna i en timme och oss lärare i en och en halv timme. Vilka frågor! Man fick hålla tungan rätt i mun ibland. Man får tänka att de gör det för elevernas bästa helt enkelt, men efter "intervjun" var jag nästan svettig.

Trots den långa arbetsdagen kände jag mig faktiskt mycket laddad att köra yoga när dottern lagt sig. Jag tände ett par ljus och körde cirka en timme. Sen myste jag med lite te och chokladpraliner! En skön avslutning på dagen helt enkelt. Jag hoppas att ni haft en fin dag själva!

Vilket tjat människa!

Nu är det tredje inlägget om lärare/lärarjobb på en vecka som jag kommer med! Jag tror att det är för att skolinspektionen är i faggorna. Rättare sagt idag.
Man får sig liksom en tankeställare och börjar fundera på hur man är som lärare, vad som påverkar en och hur man själv hade det under sin skoltid. För sanning är att man har otrolig makt som lärare. Man påverkar dessa barn för all framtid. Jag som oftast är barnens allra första lärare får ju dessutom en alldeles speciell plats. För, handen på hjärtat, hur många kommer inte ihåg sin första lärare? Förmodligen har alla ett minne av den lärare som tog emot en i ettan, när man var alldeles ny och vettskrämd. I alla fall jag.

Det allra tydligaste minnet jag har från min första lärare är hur hon mottog mitt skrivna arbete om solen. Jag tror det var under vårteminen i ettan, då man precis börjat skriva förståeliga texter för första gången. Vi arbetade med rymden och jag skulle rita solen och sen skriva en kort text om densamma. Jag var stolt och lycklig när jag gick fram till henne och visade. Den enda kommentaren jag fick var: "Du får skriva om, du har skrivit snett". Seriöst, vem bryr sig om det står lite snett och vint? Jag hade skrivit det allra finaste jag kunde och ritat en bild. Skrivglädjen kom liksom av sig lite.

Å andra sidan har jag också fantastiska minnen av andra lärare som för alltid följer mig. Min historielärare på gymnasiet till exempel. På den första lektionen vi hade med honom imponerade han stort på oss alla när han kunde alla våra namn! Vi hade aldrig träffat honom tidigare, men han hade pluggat på. Fantastiskt! Han hade dessutom jättebra och lärorika muntliga förhör på varje kapitel som man såg fram emot, dock en aningen nervös för direkt efter kom han med ett betyg.
Efter en termin tog han mig åt sidan och frågade varför jag inte hade VG eller MVG i historia. Han såg att jag hade potential och han var besviken att jag inte gjorde mitt bästa. Det var verkligen en väckarklocka. Han såg mig, han visste att jag kunde och han brydde sig. Efter det sparkade jag mig själv i häcken och fick till slut ett starkt VG och kom från gymnasiet med ett väckt historieintresse (läste det på universitetet också) som håller i än idag.
Det försöker jag applicera på mina elever. Jag tänker på Anders (historieläraren) när jag ger mina elever en spark i baken. I mitt klassrum är det förbjudet att använda orden "Jag kan inte". Jag vet inte vad det betyder, för alla kan. Mer eller mindre.

En annan lärare, min engelsk-och fransklärare på högstadiet, var också fantastisk. Hon pratade alltid de språk som hon undervisade i vilket gjorde att vi lärde oss båda språken väldigt fort och det var spännande att komma dit. Ingrid sa en gång att om hon lyckas så ett frö hos en av sina elever under sin karriär - då har hon lyckats. Hon ville så frön. Och det gjorde hon hos mig. Hon inspirerade mig att bli lärare och det är på grund av henne som jag arbetar som lärare idag.
Nu sår jag mina egna frön. Jag vet hur positivt jag kan påverka "mina" barn och det ämnar jag göra varje dag!

Snöfara och paket!

Vädret var fantastiskt i morse när jag åkte till jobbet. Sen vände det tydligen nån gång mitt på dan och när jag skulle åka hem vid tretiden var det en halv decimeter snö. Och jag hade alltså inga vinterdäck på. Panik! Jag är ju fortfarande lite rädd att köra efter den hemska olyckan i januari. Den tänker jag på varje gång jag kör. Inte hela tiden, men tanken passerar hjärnan minst en gång varje gång jag sätter mig i bilen.
Idag körde jag som 95-åriga pensionärs-Agda (inget ont mot pensionärer!) hela vägen hem, 4 mil. De flesta körde tack och lov väldigt klokt och vi kom hem helskinnade. Nu har pappa bytt däcken, men det blir lugn körning imorgon bitti i alla fall så klart.

Jag var också tvungen att smita in på posten och hämta mitt paket från Anna (Pocket&Påhitt) som låg och väntade på mig. Jag fick ju avin igår, men hann inte åka iväg och hämta. I det paketet fanns en liten box of chocolates (fyndigt Anna!) med små praliner som ser hur mumsiga ut som helst. De ska inmundigas imorgon kväll efter skolinspektionen är över. Dessutom fanns en liten tomte, årets första julpynt och trevligt för en julgalning som mig! Passar dessutom att den kom just idag som snön vräker ned. Och till sist en bok av Anne Cleeves "Vita nätter" som verkar jättespännande. Helt i min smak. Tackar Anna!

 Tomten posar i den passande snöbakgrunden



  Notera mumsiga praliner som hamnar i magen imorgon!

Sitter soffan...

...tuggar på en morot (låtsas så klart att det är en brownie) och funderar på livet. Livet i största allmänhet och åldern. Ni som har följt med ett tag vet om mina åldersnojor. Mest de där rynkorna. Och det gråa håret. Jag vill ju liksom vara den där 50-åringen till slut som ingen kan tro är 50 på riktigt. Kanske att de kan tro att jag är runt 40.

Idag följde kokerskan på skolan med på simskolan på eftermiddagen. Hon är en sån där fantastisk kvinna som alltid ler när man kommer till lunchen, som alltid skrattar och kommer med fantastiska kommentarer. En glädjespridare rent ut sagt. Nu kunde jag lära känna henne lite bättre också. Visst, jag vet ju det där basic som hur många barn hon har och vad hennes make heter och att hon kommer från Kenya. Nu fick jag också reda på att hon bott i Australien (lyx!!) och att hon FYLLER 40 IDAG! Jag höll på att köra minibussen i diket. Hon ser verkligen inte ut som 40. Jag trodde tidigt 30-nånting...
När jag plockat upp hakan från gaspedalen frågade jag hur det kändes. 40 är ju ändå en jämn och fin siffra om jag säger så. Hon var glad! Hon menade på att det är fantastiskt att vara där hon är nu. Med stigande ålder känner hon sig bekvämare, självständigare och har mer självförtroende. Hon skiter rent ut sagt vad andra tycker och tänker om henne och vad hon gör.
Åh, jag längtar efter att tänka så! Jag försöker, men det är svårt.
När jag var yngre, runt 10-12, tänkte jag att när man fyller 20 då är man minsann vuxen och klok och säker på en själv. Lite visste jag då att det skulle vara än värre. Det är ju då man söker sig själv, då man försöker skapa sig ett liv och en identitet. Inte är man säker på sig själv då. Inte har man självförtroende så som jag trodde. Kanske tänkte jag att det skulle komma över en natt? Pang bara, och sen skulle allt vara perfekt och osäkerheten skulle försvinna i ett nafs.

Nu inser jag ju att det inte är så lätt. Dock hoppas jag att jag åldras vackert och får det där jädra  självförtroendet och jäklaranammat så småningom. Vad säger ni? Kommer det eller är det bara ett påhitt för att dölja att ingen egentligen vill bli gammal? Därför måste man ha nåt bra att komma med :p

Kom av mig lite

Redan i mitten på september var jag heltaggad på julen. Jag var beredd på julpyssel, julbak och julklappsinköp.
Sen när maken for iväg var det som att julglädjen satte sig på planet med honom. Jag har liksom inte reflekterat lika mycket över att julen snart är här. Nu är det alltså bara tre veckor  kvar till första advent!
Men så i helgen var det som att julen daskade till mig i bakhuvudet igen! Jag kände det där städsuget som infinner sig vid jul (och på vårkanten) då jag vill städa "varenda liten vrå". Det brukar kanske inte bli "varenda liten vrå", men nästintill. Eftersom jag gillar att skriva listor har jag därför gjort en städlista på vad som ska hinnas med. Jag antar att jag tar ett rum i veckan och städar från golv till tak. Får börja när maken är hemma så N inte blir alldeles hispig och galen utan uppmärksamhet.
Dessutom köpte jag Allers Julmagasin idag. Jag kunde faktiskt inte låta bli. Jag läser och drömmer mig bort till den där "perfekta" julen, med alla julpynt (som man givetvis knepat ihop själv från scratch), den underbara granen (självklart huggen i skogen av moi), den väldoftande maten och julbaket, de underbart fina julklapparna som är fantasifullt inslagna i papper och smyckning med ris och bär a la Ernst Kirchsteiger...Det blir ju aldrig riktigt så, men nån gång så kanske : )
Framförallt hittar jag ständigt underbara recept på efterrätter och bakverk av olika slag. Jag hinner ju aldrig testa alla recept jag hittar. Dock klistrar jag in dem i min receptbok för framtida bruk. Jag måste ha recept för 50 jular framöver. Det känns lite skönt att ha det gjort liksom. Om nu internet klappar ihop, bibliotek bränns ned och tidningar har slutat tryckas. Man måste vara beredd på allt i framtiden.

Och på fredag är det julmarknad med syster C. Oj, vad jag ser fram emot det! Jag har inte varit på en riktigt julmarknad på tre år tror jag. Kan ni tänka? Jag som är julfreaket nummer ett? Tyvärr är det ofta man blir väldigt besviken när man går på marknad, speciellt  julmarknad. Antingen är det inte juligt nog, eller så är det inte så många knallar som man skulle önska...Nu hoppas jag på en fin julmarknad på fredag.

Trevligt måndag!

Nytt träningsschema:
Måndag: Cirkelträning, fokus på överkropp 1 h  plus plankan
Tisdag: Pilates 
Onsdag: Yoga 1 h  
Torsdag: Jillian Michales "3o day shred" 40 min, plus plankan
Fredag: Yoga 1 h
Lördag: Cirkelträning, fokus ben 1 h, plus plankan 
Söndag: Vila 

Fin lördag

Oj, vilken fantastisk dag vi haft! N vaknade med ett leende på läpparna och det brukar underlätta för hennes föräldrar kan jag tala om.
Vi hade en mysig morgon med frukost och sen promenad på stan. N skulle prompt ha med sin lilla minisulky med nallarna. Jag hade på känn att hon skulle tröttna halvvägs, men när hon stod där  och tittade på mig med blida bruna ögon i hallen, påklädd och hållandes i sulkyn med nallarna tryggt instoppade, då kunde jag inte säga nej. Jag nickade och sa okej. Hon log stort och sa direkt från hjärtat: Tack mamma!
Då kände jag att jag gärna skulle bära alla sulkyn i världen runt hela stan om det vore så (dock hade jag rätt, det var jag som fick ta över vagnen efter mindre än halva vägen :))

Vi mötte äldre damer med breda leenden och ett gäng tyska medelålders män med konstiga hattar. Lite besviken på bristen på lederhosen var jag allt, men det får vänta till en annan gång. På den lokala mathandeln köpte vi ett supergott ekologiskt bröd som vi tog med till syster C och hennes lilla dotter N (som inte fick smaka, hon är ju trots allt bara tre månader). Vi pratade, gosade (jag och systerdottern alltså. Jag och syrran håller lite mer avstånd av naturliga skäl) och gick på en medellång promenad runt byn. Det var väldigt mysigt!

Vi åkte hem och pratade med maken på Skype och lagade väldigt god lax med kokos.
Förresten! Maken kommer ju hem om bara en vecka. Jag kan knappt fatta. Det ska bli underbart! En vecka! På farsdag dessutom. Kan det bli bättre?

                                          Pappa kom hem, för jag längtar efter dig!

(Jag har ju glömt att bevisa att jag städat mitt "bra-att- ha"-skåp!

  
                                                                Häpp! Före och efter. )

Barnböcker

Det är inte bara jag i familjen som älskar böcker passionerat. N har en hel del böcker i sin lilla bokhylla på sitt rum. Och flera av dem kan hon utantill.
Ända sedan hon låg i magen har vi läst för henne på ett eller annat sätt. Maken brukade läsa en liten saga högt för pyret i magen innan vi gick och la oss. Jag vet inte om detta har påverkat hennes kärlek för böcker, men förmodligen : ) När hon sedan kom ut dröjde det inte länge förrän vi började introducera böcker. Redan fyra månader gammal har vi bilder på henne i matstolen bläddrandes i en bok.
Hon har heller aldrig varit någon som haft sönder böckerna. Visst, en och annan reva av misstag eller lite ritade streck på nån enstaka sida har väl hänt, men i stort sett är alla böcker intakta. De enda böcker som gått sönder är de där nedrans pekböckerna. De ska väl vara extra tåliga? I alla fall har de flesta nötts ut. De "vanliga" böckerna är hållbarare i vårt hem.

Bland favoriterna just nu finns bland annat "Så gör prinsessor"-böckerna av Per Gustavsson som handlar om tuffa prinsessor som löser problem med drakar, trollkarlar och ishockey. Riktigt bra böcker om jag får säga det själv.

På engelska är nog böckerna av Mo Willems populärast. Han skriver bland annat böcker om en duva (pidgeon) som är ute på äventyr. Den hon gillar allra bästa är boken " The Pigeon finds a hot dog".

Den kan N utantill med exakt tonläge och minspel när hon"läser" den. Det finns flera böcker i samma serie som "Don't let the pigeon drive the bus" och "The Pigeon wants a puppy". De är jätteroliga att läsa även för vuxna! Man skrattar ganska gott åt både bilder och text. Dessutom håller de att läsa hundratals gånger för man tröttnar inte lika fort på dem.
Mo Willems har också skrivit böckerna om "Knuffelbunny" och Ns andra favorit "The naked mole rat who liked to get dressed". Ni gillade den så mycket att den lästes tiotals gånger om dagen. Det blev för mycket till slut så vi fick gömma den ett tag. Vi höll på att kollapsa helt enkelt  = )

Jag är så glad att N gillar böcker. Jag tror starkt på böckernas goda influens på barn och vuxna. Man lär sig så mycket genom att läsa och inte bara språk. Genom böcker får man uppleva fantastiska äventyr och får ta del av andras erfarenheter och kulturer. Tack och lov för böcker!
Har ni tips på annorlunda barnböcker? Pippi och Alfons samt Laban är ju ett måste i allas bokhyllor. Men sen då? 

Bra eller anus?

Ibland när man berättar att man jobbar som lärare får man höra att " det måste ju vara jätteskönt att vara ledig alla lov! Oj, Vad mycket semester!" Eller "vad soft!"
Ja, förvisso är man ledig lite mer, men å andra sidan jobbar vi 45 timmar i veckan. Med det mesta kan jag tillägga.
På ett lärarforum har några lärare roat sig med att skriva ned exakt vad en lärare gör. Vissa saker dagligen, andra saker veckovis, månadsvis och årsvis. Mycket jobbar man ju med parallellt. Här kommer listan:

Skriftliga omdömen för varje ämne och varje elev, uppdaterade så ofta som möjligt
Individuell Utvecklingsplan för varje elev
Underlag för Individuell Utvecklingsplan
Åtgärdsprogram för elever som behöver extra stöd av olika grad
Kontinuerlig utvärdering av åtgärdsprogram
Matriser
Skriva veckobrev, utskrivet och mailat
Uppdatera klasslistor med telefonnummer
Kvalitetssäkringar
Sätta betyg (äldre åldrar givetvis)
Utvärderingar av betyg
Felanmälningar av datorer lokaler lysrör mm.
Skriva extra skriftliga omdömen vid extrainsatta utvecklingssamtal
Skriva i blanketter för Elevvårdskonferenser
Ledighetsansökningar
Hålla sig uppdaterad mot skolverket
Hålla sig uppdaterad om skollagen (ofta på grund av nya dokument)
Uppdatera sig om kursplaner
Lappar från skolsköterska, syv och annan personal som skall förmedlas till elever
Ständiga föräldrakontakter på mailen och telefon
incidentrapporter
utredning av kränkningar
sammanställning av enkäter
kalendarium för klassen
underlag för kvalitetsredovisning
underlag för årsrapport
underlag för den lokala arbetsplanen
revidering av likabehandlingsplanen
 sammanställningar av de nationella proven
Inhandla material i affär eller beställa via internet
Avbeställa lunch vid utfärd.
minnesanteckningar vid elevråd, matråd, och enhetsmöten.
Beställa buss till badet varje vecka.
Beställa material från AV-centralen.
Utvecklingssamtal terminsvis
Elevvårdskonferens en gång i månaden
Personalmöten varje vecka
Extra möten med oroliga föräldrar
Planering, genomförande, rättning av diverse läsprov samt nationella prov
Rastvakt flera gånger om dagen
Hålla sig uppdaterad med nya rön och forskning för att utveckla sin lärarroll


Japp. Dessutom, om man jobbar på en liten skola som jag, finns det ingen vaktmästare, skolvärd eller expeditionspersonal. Vilket leder till att om man vill ha en lampa bytt, en bänk hämtad från källaren eller extra material inköpt, då får man gott göra detta själv. Ofta också inhandla lampan själv. På fritiden eller på en "rast". Har man "rast" sitter man oftast och planerar, skriver rapporter, skriver ut papper, kopierar papper etc för att hinna med sina lektioner. Ofta kommer elever in och behöver prata eller berätta att något hänt (trots annan rastvakt som är ute) och att man behövs.
Var det något jag glömt? Just ja! Planering av lektioner! Och ja! Att genomföra dessa lektioner. Det har liksom lite glömts bort. Det är så mycket arbete med allt administrativt att planering och genomförande av lektioner för våra barn blir sekundärt.
Så är vi värda våra "långa" semestrar? Hell yeah!

Så kan det gå....

Jag skulle ju ha tvättat i lördags eftermiddag, men på grund av dotterns feber och förkylning var det helt omöjligt. Hon sov i soffan och var så emlig att jag struntade i att tvätta.
Det är således ganska snart exakt två veckor sedan jag tvättade. Det märks kan jag tala om. Det har faktiskt gått så långt att jag är tvungen att gräva ganska djupt i byrån för att hitta hyfsat snygga, rena och hela kläder. Man får ta den där osnygga tröjan som satt så fint i affären, men som helt ändrade karaktär så fort den kom innanför dörren hemma. Lite som att man kom hem med en tröja som kassörskan råkat lägga i fel kasse. Man vill inte slänga den för den kostade ju pengar. Och vem orkar gå tillbaka med den?
Underkläder är i alla fall värst. Jag har en stash av trosor som räcker en så där två veckor. Sen är det stopp. Då är jag tvungen att ta de där "bra-att-ha"-trosorna. Ni kanske har såna ni också? De där "ursnygga" trosorna man haft i tio år, med små hål lite överallt, som man helt enkelt inte ids slänga. Eller de där trosorna som såg så himla sköna och mysiga ut i affären, men som efter en tvätt är helt oformade, urtvättade och obekväma...Så djupt har jag fått rota. Tur att man har tid imorgon i alla fall.
Den här gången är tiden skriven i bläck. För tänk om jag skulle missa den tiden också?
Då skulle jag väl få ta några gamla T-shirtar och sy om...

 

 Bild lånad av Jojo Falk

Jobb, jobb, jobb

Denna veckan är ju höstlov, men vi lärare jobbar ett par dagar. Tur är väl det, för nästa vecka kommer den ökända Skolinspektionen och ska göra besök på vår lilla skola. Ett besök som planerats i över ett år (eller snarare varit överhängande ett år) och som äntligen ska äga rum. Jag är inte ett dugg nervös. Istället tycker jag att det ska bli spännande och intressant. Vad ska dessa människor titta på? Vad ska de fråga? Vad tycker de är bra och vad tycker de är dåligt? Det ska bli rundvandring, intervju med rektor, elever och oss lärare. Sen får vi se vad som händer mellan dessa möten.

Jag har således suttit med Individuella Utvecklinsplaner upp till halsen, Åtgärdsprogram och planeringar tills jag spytt både måndag och tisdag. Plus planering av lektioner och lite nya idéer för den äldre klassen.
Idag var jag in klassrummet för att hämta lite böcker och pärmar och kliver in i ett relativt städat klassrum. Inte så som vi lämnade det i fredags (Halloween och allt ni vet). Jag tänkte genast att städaren (jag menar givetvis hygienkonsulten) hade givit oss det lilla extra när han kommit under måndagen för att städa. Sen såg jag att det stod nåt på tavlan.

"Hej (mitt namn) vi har stedat klasrumet/ (namn på två elever)"

Hur gulligt som helst! Att jobba på "lågstadiet" har sina fördelar. Gulliga meddelanden på tavlan. Man är dessutom liksom kung i allt. Jag lovar, ALLT. De beundrar min handstil (de samlas runt mig när jag skriver ibland). De tycker att jag målar och ritar som en gud (vilket är skumt eftersom jag ritar som en kratta och tycker att det är astråkigt). Det bästa av allt är dock att man får små gulliga brev emellanåt. "Du är verldens besta larare". "Jag elskar dej". "Tack för at du lär mej sacker". Plus tusen små klistermärken som underskrift. Vilken boost man får! För att inte snacka om när man ser fantastiska framsteg. Vad de små kan lära sig på så kort tid! Jag blir lika förvånad varje gång när några elever börjar läsa efter bara ett par veckor i ettan. Hjärnorna jobbar på högvarv.

Annat är det att jobba på högstadiet...Been there, done that. Inte för mig. Man är ju inte kung på nåt där :p

Hett tips!

Ibland är det ju så att man är så himla barnsugen! Oj, oj! Och att vänta först på att det ska bli ett litet frö sått ordentligt och sen ytterligare nio månader innan den är "färdigbakad", kan ju vara himla frustrerande. Man vill ju lukta på bebishår och bebishud NU, inte sen.

Fram tills nu har det varit omöjligt med "instant baby"...Men tack vare Änglamark är det inte längre science fiction! Det är tydligen verklighet:

Man får alltså baby OCH tvål i samma förpackning! Hur praktiskt som helst måste jag säga.  Jag är imponerad av tekniken. Det är ju bara ca 15 år sen som internet slog igenom stort hos den civila befolkningen. Nu kan man alltså köpa baby på flaska. Jag har ju inte testat hur den ser ut när den kommer ut ännu, men jag antar att det är en normalstor bebis på en 3-4 kg. Bara att testa på gott folk!

(Off topic kommer nu också mitt träninsschema för veckan. Varav måndag redan är avklarad.

Måndag: cirkelträning med fokus på armar och överkropp 40 min, hopprep 20 min samt plankan 3x1 min
Tisdag: Cirkelträning med fokus på underkropp och ben 40 min, hopprep 20 min, samt plankan 3x1 min
Onsdag: yoga 1 timme
Torsdag: Jillians "30 day shred" 40 min samt plankan 3x1 min
Fredag: yoga 1 timme
Lördag: Zumba eller Paolo Robertos 15 minuters-träning...eller både och!
Söndag: vila)

                                           N som Pippi i söndags fast hon var fasligt sjuk...

Challenge!!

Från och med idag är jag på en egenhändigt ihopsnickrad body challenge/boot camp. Idag och tolv veckor framåt cirka. Nu ska jag fokusera stenhårt på min träning och kost. Jag ska till och med ta osmickrande före och efter bilder, bara för att se om det gett nån effekt (fast före-bilden håller jag för mig själv!).
Jag ska dessutom försöka ordna nåt slags schema över träning och annat att visa upp varje vecka. För gör jag det är jag ju tvungen att hålla det! Visst är det så! Pinsamt annars att säga att man hoppat över och varit lat. Det går minsann inte!

Förutom att jag planerat min challenge i helgen har den varit extremt lång. N har haft hög feber hela helgen, varit supergnällig och vaknat klockan 04 både lördag morgon och söndag morgon. Visserligen fick hon ligga i min säng, men med täppt näsa har hon snarkat värre än en gravt överviktig äldre man. Dessutom har hon ojat sig, snurrat runt, velat ha uppmärksamhet ända tills vi gått upp.
Det är inte lätt att vara liten och vara sjuk...inte lätt för den lillas mamma heller. Jag är helt slut. Det blir tidig sänggång för min del idag. Jag hoppas innerligen att det inte blir uppvaknande vid 04 i natt! Håller tummarna!

Passade på att göra ett roligt test...

Du är 14% ond!

Du är en aningen ond, fast i smyg!

Ett test från testportalen.se