Årets barnkalas

Förra året, när dottern fyllde år vid den här tiden) hade vi vårt första riktiga kalas. Kalas med vänner och grejer. Hon har ju liksom inte haft några nära vänner förrän då. Många har bjudit hela klassen på kalas, men vi har varken råd eller lust att betala tusentals kronor för ett sånt kalas. Istället har vi firat med cupcakes i skolan och sen hemma har vi haft firande med den närmaste familjen.
Men förra året kände vi att hon hade ett gäng som hon umgås med. Temat blev Bakning/matlagning. Barnen fick dekorera ett förkläde och sedan baka egen pizza och dekorera cupcakes. Vi körde också några lekar. Det var mycket uppskattat.

I år körde vi agentparty. Jag har givetvis hittat en hel del inspiration från nätet. Vad skulle man göra utan google alltså?
Vi skickade ut en inbjudan med Top Secret-tema.

 Vi dekorerade dörren med Crime scene - tejp.

 Och gjorde fotspår från hissen fram till vår dörr.

 När barnen kom in fick de fylla i agentpapper, ta fingeravtryck och få ett kodnamn angivet. Kodnamnen blev Blue Lizard, Slate Doll, Peach Unicorn och Orange Rider. Det tyckte barnen var roligt! Därefter fick de klä ut sig lite för att "smälta in".

 Sedan började träningen. De fick testa på att gå igenom en laserbana, lösa gåtor, och sist min inte minst desarmera bomber (svarta ballonger).

 Till dricka fick de sanningsserum (aka äppeljuice).

 Och så lite tårta på det så klart!

Här är det också tradition att ge en påse med små presenter innan barnen går (lite som fiskdamm i Sverige). I en lunchpåse lade jag ett förstoringsglas, en anteckningsbok, en penna, lösmustascher och ett paket russin (lite svenskt ;))

Jag tror att de hade roligt, det hade i alla fall jag! Dock var jag helt slut efteråt!

Du ska inte tro det blir sommar...

...om inte nån sätter fart! Så här kommer, på februaris sista dag, ett vårtjut! Jag såg på väderleksrapporten igår förmiddag och såg, till min förtjusning, att från och med imorgon (dvs 1 mars) är det varmare väder som gäller. Med varmare menar jag givetvis inte 20 plusgrader eller så, utan snarare att temperaturen inte ligger på minus i alla fall. Dock ska det bli lite regn, men se, det kan jag stå ut med.
Vi går dessutom mot ljusare tider. Numera när jag kommer ut från jobbet runt 17.45 är det ljust ute! Det känns faktiskt lite konstigt att solen fortfarande är någotsånär uppe...nästan som om jag skolkar från jobbet och går hem tidigare.

Men så blir det så där. Jag får känslodippar. Speciellt efter en lång och kall vinter (New Yorks vintrar har verkligen förändrats på de här 10 åren sedan jag kom hit första gången). Samtidigt som jag ser fram emot att solen blir varmare, dagarna längre, hänger kroppen och knoppen inte riktigt med. Man går liksom in i en slags dvala över vintern. Stannar inne oftare, gräver ned sig i mörket och i alla ytterkläder som ska på. Nästan som en skyddande mur. Nu plötsligt ska den där muren strax falla. Jag känner mig naken, både kroppsligt och känslomässigt.

Som tur är brukar det gå över där i april-maj nån gång. Hur är det med er? Känner ni av någon vårdepp eller är det bara glädje som spritter i era kroppar nu när våren snart är på gång?

N på vårpromenad 2010

Vårpromenad 2010.

Sanbon Morote Tsuki...

...är bara en bråkdel av japanska uttryck som jag i helgen nött in tillsammans med dottern. Hon går ju, som jag kanske nämnt tidigare, på karate och idag var det dags för uppgradering. På en uppgradering gäller det att kunna uttryck och rörelser och sin "kata" (Googla vet jag! Min hjärna har slutat fungera!). Vi panikövade i morse och det verkade ha gått vägen eftersom hon blev uppgraderad till "Advanced White Belt"! Hon var så stolt över sig själv när eventet var över!

Jag har extremt lätt för att lära mig ord, även på andra språk, så nu har jag en mängd japanska karateord som jag kan slänga runt med vid behov. Ni vet jag inte riktigt när dessa behov ska uppstå, men gör de det är jag beredd!

Tjuvlyssnat

Storasyster ringde till sin faster på Skype idag. Och jag tog hand om lillebror. Samtidigt lyssnar jag på deras samtal. Först handlar det om att storasyster ska börja tvåan i höst och sen efter det blir det trean, fyran och femman. Sen, säger N, är det dags för högstadiet.

Hennes faster säger att då är man tonåring och att gå på högstadiet kan vara svårt. Vissa tonåringar kan vara lite elaka.

Storasyster nickar ivrigt och säger:
- I KNOW! I have heard teenagers say: text me! Without even saying please!

Om det vore så väl ändå!

Själv kan jag inte säga mycket. Min röst är borta! Efter mitt halsont i helgen, försvann rösten sakta men säkert. Jag hoppas den återkommer imorgon...

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Vilken vecka som passerat! Dottern slutade första klass i torsdags, kan ni tro!? När fick jag så stora barn? Det frågar jag mig dagligen. I fredags var jag också på en arbetsintervju. Den första i den här omgången jobbansökningar. Tyvärr är det bara deltid, men ganska bra lön för att vara deltid. Efter min tidigare erfarenhet av att jobba på förskola här i New York var jag lite skeptiskt till att söka liknande jobb. Dock är det ju inom min utbildning och det är lättare att söka sådant man har specifik kunskap kring. Jag blev i alla fall glatt överraskad. Rektorn på skolan (en skola som är ganska liten, med få barn och få lärare) hade ungefär samma filosofi som mig kring barn och utbildning. Lärarna som jobbar där idag har jobbat där i flera år, till skillnad mot min förra arbetsplats där i princip alla lärare blivit utbytta efter några månader.
Jag ska på en andra "intervju" imorgon måndag (läs idag) och spendera lite tid med barnen och lärarna. Sedan få vi se.

Jag och maken skulle också på dejt idag söndag, för första gången på ett år ensamma. Tyvärr blev lillebror sjuk med feber i lördags eftermiddag och jag fick feber senare på kvällen. Dessutom halsont. Så dejten blir uppskjuten på obestämd tid. Lite otur! Men sånt är livet med små barn...

Den här veckan är dottern hemma fram till torsdag och sedan far hon till sin faster och farbror i Seattle igen. Denna gång stannar hon inte mer än två veckor, det räcker gott och väl tycker jag! Fram tills dess ska vi öva på att cykla. Det går väl så där med den biten. Sakta men säkert.

För en månad sedan åkte storasyster på sin sparkcykel och på nåt sätt ramlade hon illa. Hon hamnade på knöglig mark och sparkcykeln tvärstannade och dottern for av och landade med knäna först. Ett illa fall. Efteråt menade hon att hon inte skulle åka sparkcykel nånsin mer. Jag förklarade att det är lika bra att "hoppa upp på hästen igen". Ett uttryck hon inte hört tidigare och tyckte lät riktigt roligt. Jag fick förklara vad det betydde.
I alla fall gick veckorna och hon har inte sagt nåt om att åka sparkcykel igen, men jag har tänkt att jag ska dra upp frågan så småningom.
Igår, lördag, frågade hon vilken park vi skulle gå till och jag svarade "den stora parken" varpå hon sa:
- Ja, men då ska jag hoppa upp på hästen igen då!
Det tog några sekunder innan jag fattade vad hon syftade på! Mycket riktigt, sparkcykeln åkte fram och det var inga som helst problem. Tur att smärta är något man snabbt glömmer!

Tandfén

Förra året tappade storasyster de första mjölktänderna. Jag har själv några minnen av de gånger jag tappade tänder som barn. Första minnet är från min farbrors bröllop då jag tappade en framtand. Vilken dag! Det andra minnet är från när jag gick till macken för att inhandla lördagsgodis och jag på vägen hem tappar tanden i munnen. Jag vågade inte spotta ut tand och saliv förrän jag kommit hem. Tänk om jag spottat ut tanden på marken och sen inte hittat den igen! Vad skulle då hända med de utlovade penningarna?! Det gick ju inte för sig.

Storasyster har många frågor om tänder och speciellt om tandfén. Vad heter hon? Är det bara en tandfé som tar hand om alla tänder? Vad gör hon av tänderna? Är hon stor eller liten? Hur orkar hon lyfta kudden för att ta fram tanden? (På min tid lade man tänderna i ett glas vatten...) Och så vidare.
Förra året föreslog jag att hon skrev ett brev till tandfén och la bredvid tanden, vilket hon gjorde. Det blev början på flera brevväxlingar dem sinsemellan. Jag är alltså inte bara mamma, lärare och fru utan även ställföreträdande tandfé...Om ni nu gick och undrade hur storasyster kunde få svar från en fiktiv varelse.

Den här omgången tänder som tappats (vilket skedde två gånger under en och samma helg), innebar även denna gång brevväxling. Storasyster har blivit ännu mer kreativ. Inte nog med att hon skrev ett litet brev, hon lade också med ett linjerat litet papper där tandfén kunde svara, och en liten (stor nog för en liten tandfé) blyertsudd att skriva med samt en pärla som present. Hon tänkte till och med ut att hon nog måste tejpa fast "pennan" så att tandfén lätt skulle hitta den, vilket hon gjorde på baksidan av kuvertet. Dessutom var hon orolig att tandfén inte skulle kunna lyfta och bära kuvertet som ju är större än tandfén så jag fick intyga att tandfén var stark nog att fixa allt det där.

Bild lånad

Jag är glad så länge storasyster tror på både tandfé, tomte, enhörningar och andra mystiska (mytiska) varelser. Jag tror att det gynnar fantasin väldigt mycket. Det är också bra att få vara barn så länge som möjligt...och tomtar och troll, féer och liknande, hör till barndomen på så många sätt. Kanske har jag dragit det lite långt med brevväxling och allt möjligt, men jag hoppas att det skapat fina minnen för storasyster att tänka tillbaka på som vuxen. 

Maj, maj måne

Maj? Redan? Jag befinner mig fortfarande mentalt i slutet av februari, början på mars. Så känns det oftast på våren. Plötsligt händer det! Och så är det sommar. Den senaste veckan har det faktiskt varit varmt varje dag, inte så mycket vind. Värmen är här för att stanna. Idag regnar det dock, men det gör inte så mycket. Det känns ganska skönt tycker jag. Då uppskattar man solen mer när den är ute! 

Den senaste veckan har vi haft en del att göra. Bland annat åkte jag med dotterns klass på en teaterföreställning, s k chaperone. Detta bestämdes i november nån gång (alla föräldrar som vill kan inte följa med eftersom det inte finns plats, så därför lottas det ut bland de föräldrar som anmäler intresse) och ända sedan dess har vi båda sett fram emot detta. Vi åkte till Lehmann College för att se "The teacher from the Black Lagoon", en musikalisk föreställning om hur fantastiskt det är att läsa böcker. Skådespelarna sjöng och agerade sex stycken olika böcker under ca en timme. Författaren till boken "The teacher from the Black Lagoon", Mike Thaler (en äldre man nu), befann sig faktiskt i publiken och fick stäkka sig upp och mottaga rungande applåder! Lite extra roligt.

I skolbussen på väg till föreställningen

I väntan på att det ska börja.

Föreställningen var intressant och väldigt bra!

För övrigt, nu när vädret är så mycket bättre försöker vi gå ut på morgonpromenader (utom idag då när det regnar. Jag struntar i det där med "inga dåliga väder" bla bla. Regn är regn är regn. Och regn är blött).

Här är jag och H innan vi gör oss redo

Här är Lilla H i sin barnvagn. Sköna vårkläder!

Och som vanligt går jag och dottern på simning på söndagar. Inte så mycket jag som hon så klart. Jag får sitta och titta på. Men det är kul det med! 

Våriga tulpaner på väg till simningen! Och en dotter mitt i.

N på väg ner i vattnet. Hon älskar simningen nu. Och hoppar orädd ner i vattnet. Själv tittar jag inte så orädd på! Vatten ska man har respekt för.

 I helgen ska det bli fint här har jag hört (lite regn på lördagen). Vi ska ta ut storasyster till parken på lördag morgon för att öva på cykel. Vi har nämligen köpt en cykel till henne som hon ska lära sig cykla på är det tänkt. I vår park har de kurs på lördag där de hjälper till med tips. Cykel och hjälm är det som behövs och vi har båda.

Söndag är det morsdag här i USA och det får bli en parkdag det med om det är fint!

Hoppas ni har det fint!

Bästa leksaken

I genomsnitt har ett barn av idag cirka 570 leksaker läste jag nånstans. 570 leksaker! Jag hoppas att den allra minsta lilla grej räknas in där (t ex leksaker från den Gyllene Måsen eller liknande, om man har såna hemma) för 570 låter väldigt mycket. Nu har jag inte räknat Ns leksaker, men jag är ganska säker på att hon inte har så många leksaker. Eller kanske? Alla smågubbar hon har drar nog iväg antalet leksaker rejält. Och hur är det med byggsatser som Lego och sånt? Räknas det som en enhet, eller räknar man legobit för legobit? Jag är inte så insatt i detta ämne märker jag.

Jag tror faktiskt den bästa leksak som Storasyster har är Lego. Hon köpte en sats Duplolego för egensparade pengar för några år sen och var mäkta stolt att få betala själv. Det var dyrt, det ska man inte förneka, men med tanke på hur mycket skoj hon haft med Legot under dessa år har det varit värt varenda krona. Legot var också en av få leksaker som fick följa med över Atlanten för snart två år sen. Hon använder Lego till allt möjligt pyssel. Fattas det leksaker eller gubbar till nåt hon vill leka, bygger hon dem helt enkelt med sitt Lego.

Finns ju en enorm Legobutik som öppnat här i NY som vi ännu inte besökt. Plus Legofilm. Jag har hört att den ska vara riktigt bra!

Det bästa med Internet är ju att kan man surfa och kika på hur mycket leksaker som helst. Till jul till exempel kollade jag på Toysrus hemsida för att hitta julklappar till min systerdotter och systerson. Ärligt talat har det blivit ganska dyrt att skicka julklappar härifrån. Själva portot kostade förra ået mer än själva leksakerna! Det är galet. Så att köpa på till exempel Toysrus i Sverige och skicka direkt till den som ska ha det är ju ett bättre alternativ helt klart. Så får det bli från och med nu, trots att det är roligt att kunna köpa här och skicka "hem"...
Systerdotter är helt galen i rosa saker just nu så jag fick surfa runt på rosa leksaker. Och systersonen gillar Cars ("Bilar" från Disney) och att rita. Vi får se vilka intressen som stannar kvar till årets jul!

På Times Square här i NYC finns ett jättestort Toysrus (är det världens största?) med ett Pariserhjul.

 Inomhus alltså!
På en av våningarna finns också en jättestor Tyrannosaurus Rex som rör sig. Den kan bli skrämmande för vissa små barn. Jag har sett ett och annat barn som börjar gråta när de sett dinosaurien.

Flera våningar stort är butiken och galet packat med besökare kring jul. Man kan hitta precis allt här inne. I leksaksväg alltså. Även om det är mycket folk så är det helt klart värt ett besök när man ändå är här!

Hört och sett

Har man barn kan man få höra både ett och annat emellanåt. För det mesta helt oskyldiga saker. Som när dottern sitter vid skrivbordet och gör läxan och tittar på sin penna.

- Mamma, är alla pennor gjorda i China?

Vad svarar man på det? Typ, Ja?

Sedan dess har hon sagt flera gånger att hon tror att "China-people", som hon kallar kineser (tydligen), "build stuff". Ja, de måste bygga saker påstår hon.

Detta konfirmerades i morse när N lekte med sin docka Nina. Hon tittade under dockans fot där det stod "Made in China" och konstaterade att:

- Everything is built by China-people. Titta här under foten! They build stuff. 

Häromveckan, när jag nattade N, innan jag lämnade storasysters rum, kramade hon mig och tittade mig djupt i ögonen och utbrister med mjuk röst:

- Du är min jävla unge...

Det är helt klart att hon tror att detta är en ömhetsbetygelse, som att "Du är min älskling". Jag undrar var hon fått detta ifrån? Jag skyller på Astrids filmer...finns säkert nåt där i som inte borde nå barns öron. Det finns inget annat ställe hon skulle kunnat höra detta på. Bolibompa? Nä. 

Jag förklarade att det inte var ett bra uttrycka att använda, men att jag förstod att hon menade väl. Så kan det gå när man är tvåspråkig! Inte helt lätt att hänga med i svängarna!

Simma lugnt

Tack för alla fina råd och tips angående flaskmatning! Det är alltid bra att höra om andras erfarenheter! Vi tragglar på helt enkelt och hoppas att det ska funka så småningom. Snart är det ju också dags att introducera lite smakportioner. Det ska bli intressant. Storasyster älskade mat redan från början och vi hoppas att lillebror ska göra detsamma. Allt blir så mycket enklare då!

Idag har storasyster börjat på simskola. En gång i veckan. I ottan på söndagar. Kändes som om hela dagen hade gått när vi kom hem vid 10.15 på morgonen!
Här är inte simning obligatoriskt på skolschemat som det är hemma i Sverige. Det är heller inte billigt att gå på simskola (i alla fall så att alla skulle ha råd. Lever man på existensminimum prioriterar man kanske inte simning) och det är inte så lätt att få tag på en pool att gå till själv heller.
Där vi bor finns det en allmän pool väldigt nära som är öppen på sommaren. Gratis. Men eftersom gratis är väldigt gott är det proppfullt varje dag och lång kö in. Det är inte så frestande att gå dit.
De har också en gratis simskola på sommaren så vi ska försöka få en plats där åt N då.

Allt detta i kombination gör att det finns många barn och vuxna som inte kan simma här. Dock vet jag inte hur ofta som folk allmänt stöter på vatten då de måste kunna simma (om man inte åker till en strand eller liknande vilket heller inte ligger nästgårds om jag säger så) eller det finns risk för drunkning. Visserligen räcker det väl med att köra bil över en vattensamling och bilen faller i vattnet? Nu vet jag vad riskerna är för sånt heller...
Ja, i mitt tycke kan det i alla fall vara bra att kunna simma! Svensk som jag är.

N är väl lite halvt rädd för vattnet, men med tanke på att hon varit i en pool kanske tre gånger i sitt liv hittills är det väl inte så konstigt! Simläraren verkade kunnig och uppmuntrande. Det var bara 5 barn i gruppen så han kunde ge N lite mer uppmärksamhet. De andra barnen hade redan gått två terminer och kunde nästan simma redan.
Det kommer att arta sig bra det här så småningom känns det som. N är inte så feg, bara det är rätt lärare som vet hur och när man kan puscha henne.

A walk down memory lane

Fredagar är för oss filmkväll med familjen. Jag vet inte riktigt när det blev så, men det hände nån gång i våras. Plötsligt blev fredagar en kväll att se fram emot, med popcorn och en bra barnfilm. I och med att vi varje fredag ser en film, börjar filmalternativen att sina något. Det är inte lika lätt att hitta en film att se. Visserligen kan man ju se om en film, men med mina "problem" att se/läsa/göra något mer än en gång...ja, ni förstår. Jag vill helst se en film jag inte sett tidigare.

Nu har jag fått släppa lite på den regeln. Nu säger jag istället "en film jag inte sett på väldigt länge". Sanning är ju att lilla N inte hunnit se alla filmer som jag gjort under mina 20 nånting *host* år. Så idag fick jag gnugga geniknölarna ordentligt. Vilken film kan man tänka sig att se ikväll?

Då ploppade det upp: "Ensam hemma"! Ja, den tycker hon nog är kul, sa maken. Mycket fysisk humor som N diggar (JA, jag skrev "diggar". Jag är ändå tjugotio nånting, år).
Och då fann jag att filmen gjordes 1990. Det är ju en hel evighet sedan! 23 år. Nä. Jag kan inte fatta att tiden rusar som den gör.

Överdosering

Man vet att dottern har tittat för många gånger på Ronja Rövardotter när hon slår upp dörren till sovrummet där jag ligger och ammar på sängen, och skriker:

- Vi ska ha barn i natt!!!

Och sen tvingar yours sincerely (Moi, me, hennes mamma) att låtsas vara Lovis och föda fram "Ronja" aka N (som för övrigt ligger bakom ryggen och lurar medans hon "föds") samtidigt som hon krystar fram "vargsången" som Lovis sjunger emellanåt.

Tur att det är min favoritfilm i alla fall och jag kan typ alla sekvenser ur den utantill. Plus att lilla H har en tendens att se ut som en rumpnisse ibland...

Väldigt fint

Dottern gjorde sitt allra bästa igår för att göra min dag speciell. Redan på morgonen när hon vaknade sjöng hon för mig det första hon gjorde. Sedan svirade hon om till prinsessutstyrsel och frågade när partyt egentligen skulle starta?

Vi hade inget direkt planerat för dagen, utan skulle ta det lugnt. Hon blåste upp ballonger och ritade blommor som jag klippte ut som dekoration. Kämpade riktigt hårt för en feststämning med andra ord. Vi spelade lite spel, gick till lekparken och sedan biblioteket. På biblioteket blev vi fast en lång stund eftersom det började vräka ned regn. SÅ mycker regn att det började läcka in i byggnaden. När regnet lugnat sig lite passade vi på att skynda hem. Som tur är ligger det ganska nära hemma!


Vi beställde god mat, och efteråt bjöd dottern på en uppvisning. Det var högläsning och dans och lite lekar innan det var läggdags. Maken och dottern överraskade också med en fantastiskt fin present; en ny handväska! Som jag behövde en ny! Den senaste köptes för tre år sen och är sliten och inte alls som den brukade vara. Jag blev väldigt glad!

När jag la dottern på kvällen sa hon:

- I really tried to make it a special day for you, mamma.

Och, åh, om hon bara visste hur speciell dagen blev! 

Du kan kalla mig syster, storasyster

Nej, bebisen har ännu inte behagat titta ut. Lever rullan i magen just nu. Sparkar och har sig så jag ibland får riktigt ont. Det är en livlig bebis det här. N var aldrig lika aktiv så det ska bli intressant att se hur bebisen beter sig när han/hon är ute...

För några veckor sedan beställde vi en överraskning till N, ett halsband med hennes namn och ett hjärta där det står "Big sister". Nästan likadant som halsbandet här under. Med Ns namn så klart och ingen prinsesskrona...

Vi förklarade att det är en speciell present, eftersom hon är storasyster nu. Hon blev väldigt glad över presenten. Och numera får vi inte kalla henne N eller hennes smeknamn som börjar på O. Nej, nu måste vi kalla henne Storasyster och inget annat. Absolut inte hennes namn. BARA Storasyster. 

Nyss låg hon på sängen och höll om halsbandet, blundade och önskade högt:

- Jag önskar att bebisen var här nu!

So do I, so do I! tänkte jag för mig själv. 

Nu är mitt hjärta helt igen

Hela torsdagen gick åt till att städa, handla lite och sen vänta. Och vänta. Och vänta. Dotterns plan landade inte förrän vid 23.30 på torsdagsnatten. Sedan fick vi vänta ytterligare på att hennes farbror skulle hämta upp henne och hennes faster på flygplatsen och ta dem hit till oss. Så när klockan var nästan 00.30 (man kan ju till och med säga att det var fredag redan!) kom hon äntligen hem igen! En hel del längre, en hel del mognare och en hel del sötare också för den delen (jag är inte alls partisk). Och då äntligen kändes det som om mitt hjärta blev helt igen. Familjen samlad. Jag vet var mina kära är precis alltid. Nära.

Igår spenderade vi dagen tillsammans. Vi hade en lång sovmorgon ända till klockan 10. Jag brukar aldrig sova så länge. Aldrig. Inte ens om jag är uppe sent på natten. Men jag tror att spänningen dagen innan gjorde att jag helt enkelt slocknade och bara sov.

Här ovan en studie av vår dotter. Hon hade själv fått välja kläder att köpa med sin faster en dag och hon valde en söt klänning och ett par skor (med klack) som hon var så stolt över. Självklart blev det lite mannekängande mitt i natten innan läggdags.

NU känns det bra igen. Och den enda vi väntar på är bebisen i magen som bör anlända om drygt tre veckor. Tiden går så snabbt!

Extra glad

Idag är jag extra glad. Om precis en vecka kommer lilla N tillbaka från Seattle! En vecka! Jag kan knappt tro att det snart är dags för kramkalas!

Jag ska inte ljuga

I söndags morse när N åkte iväg, var jag inte känslomässigt graciös någonstans. Det ska jag erkänna. Det var mycket, mycket jobbigare än jag trodde. Just det där med avsked, oavsett längd (ja, kanske inte  korta avsked eller så) är inte min grej. Speciellt inte när det gäller ens dotter. Det känns liksom som att hjärtat slits ur kroppen och vägrar återkomma förrän vi är tillsammans igen. Jag bröt ihop fullständigt. Idag känns det bättre, men hon saknas varje sekund.

Hon hade en fin flygtur till Seattle och gjorde sig hemmastadd ganska snabbt där borta. De har fixat så fint åt henne med eget rum, säng, skrivbord och även lånat ett stort fint dockhus som hon kan leka med när hon är där.
Jag har också gett henne "läxa" att göra under tiden där så att hennes svenska inte försämras alldeles för mycket. Hon kommer att vara mycket upptagen med allt roligt som de kommer att hitta på. Ett riktigt äventyr. Och vädret där är mycket mer behagligt än här. Jag har inte varit ute på två dagar nu, det är 35 grader, känns som 40 med hög luftfuktighet som gör att det åskar om kvällarna.

Imorgon måste jag ut för då jobbar jag. Skönt att ha annat att tänka på.

Men som sagt, de kommande veckorna är hjärtat mitt inte helt. Inte förrän dottern kommer tillbaka...Tack och lov för Skype!!

En lång kort helg

Kan något vara så himla kort men samtidigt långt? Jag vet inte. Min graviditet till exempel. Den känns väldigt lång, men ändå har den gått snabbare än den första. Visserligen är man ju något mer upptagen när man redan har ett barn att ta hand om.

Den här helgen är en lång helg som har känts kort, men ändå inte. I fredags gick vi till lekparken och lekte i vattenspridarna. Det var en riktigt, riktigt varm dag, men i skuggan i sällskap av vattenspridare så kändes det riktigt behagligt. Turen avslutades med en sväng till ett nytt ställe iområdet som säljer frozen yoghurt i alla smaker. Plus att man kan lägga till olika sorters toppings.
Gott!

Klart man ska vara lite cool när man ska till parken liksom.

Blött och alldeles underbart roligt!

Frozen yoghurt är verkligen gott!

Kolla bara! Jag älskar toppings!

Idag, lördag, gick vi upp tidigt för att åka till en enorm leksaksaffär som heter FAO Schwarz som ligger på Manhattan. Målet: köpa en nallebjörn till bebisen. N fick ju en nalle därifrån när hon var liten och vi ville ha en liknande (plus en mindre nalle också, precis som N har). Tyvärr hittade vi inte det vi ville ha exakt, utan bara en liten nalle som vi köpte. Den andra beställer vi på nätet istället.
N fick en ny docka med lite kläder. Hon älskar den! Det finns också mer kläder att köpa till den. Bland annat på Etsy.com, där man som företagare kan bli medlem och lägga ut sina produkter. Det mesta, om inte allt, är handgjort och väldigt unikt. Kläderna till dockan är dessutom billigare än i affären, plus att de är unika. Inga massupplagor.

Här är hon med Skylander gjord i lego. Jag har ingen aning om vad Skylander är, men N har koll. Plus att hon kikar lite på killarna som är bredvid henne (de är inte i bild), för de RÖR vid Skylander och det FÅR man inte påpekade hon. 

När vi kom hem packade vi Ns väska, för tidigt imorgon bitti åker hon med faster och make till Seattle. Samtidigt verkar det som om jag kommer att bli erbjuden mer jobb under sommaren. Vilket känns bra också. Lika bra att passa på att jobba så mycket som det bara går innan bebisen kommer och medan dottern är iväg. Dessutom ska vi passa på att städa lägenheten ordentligt, rum för rum, skåp för skåp under de här veckorna. Åka till IKEA en sväng och inhandla lite nya möbler till bebisen och dottern. Fixa ordning allt innan bebisen anländer. Jag vet inte, men jag har en känsla av att bebisen tänker titta ut nån vecka tidigare än beräknat. Av någon anledning. Kanske är det mest önsketänkande från min sida? Men bättre att ha allt i ordning i fall att.

Nu ska jag umgås med min lilla tjej innan hon åker.

Lat och hårtips

I helgen har jag mest varit lat. I fredags regnade det så in i bomben. Det slutade verkligen inte regna under 24 timmar. Och ganska konstant mängd regn dessutom. Varken mer eller mindre.
Igår, lördag, gjorde jag absolut ingenting. Nada, njet, nischts. Jag tog till och med en tupplur! Jovisst. Det enda som fattades var ett gäng praliner.

Jag har märkt att lördagar är min enda latdag. Som är möjlig. Söndagar innebär städning, och tidigare även dotterns dans. Ibland storhandling eller nåt annat spännande. Idag var det städning, en sväng till parken och så hämtade vi den DVD som utlovats av dotterns dansuppvisning. Den har varit klar nån vecka, men jag har inte hunnit plocka upp den förrän idag.

Så håller vi på att försöka få nån rätsida med dotterns hår. Det är en ren omöjlighet att få ordning på. Det känns som vi har testat allt. Nu har vi kommit på att håret nog är lite för torrt, tydligen kan det bli så när man har väldigt lockigt hår som hon har. Hårbotten kan vara fin och perfekt, men återfuktningen når liksom inte förbi lockarna och hela vägen genom håret.
Idag testade vi därför att göra en slags inpackning med ekologisk kokosolja. Vi smorde in håret och lät det vara i några timmar och sen tvättade vi ur. Vi får helt enkelt se om det ger resultat i det långa loppet. Nästa helg ska vi gå och få håret klippt igen. Det kommer säkert också att göra situationen bättre...

Annars får vi forska vidare. Tips mottages gärna!

Spirit week

Förra veckan hade dotterns skola en så kallad "spirit week". Varje dag hade eleverna en ny "uppgift" att utföra för att på så sätt skapa gemenskap på skolan.
På måndagen skulle alla klä sig i skolans färger. Jag hade egentligen ingen aning om vilka färger det var, men det stod BLÅTT och GULD. Passar ju oss svenskar alldeles utmärkt. Jag upptäckte att N faktiskt inte har så mycket kläder i dessa färger. En skandal! Blå byxor i alla fall. Men inte något i guld eller gult. Detta måste åtgärdas!

På tisdagen skulle alla ta med sig mynt, så mycket man ville, eller så lite man ville så klart. Den klass som samlat in mest mynt skulle bli bjudna på glassparty. Tyvärr blev det inte dotterns klass, men hon var lika glad för det. Mynten används till inköp av saker till skolan. Här är det ofta så att skolorna inte får tillräckligt med pengar för att köpa in skolmaterial. Eller så är det någon annan (högt uppsatta) som bestämmer vilka böcker som ska finnas på skolan. Miljontals pengar går till detta material, men lärarna kanske inte har samma uppfattning om vad som passar just deras barn/skola/klass och måste därför köpa in kompletterande material. Många, många lärare lägger ned en hel del privata pengar varje år för att kunna genomföra en värdig undervisning. Har lärare "tur" arbetar de på en skola där majoriteten av föräldrarna har råd att lägga ut några slantar på material...

Onsdagen var riktigt spännande. Då var det nämligen "pajama day". Alla barn som ville kom till skolan i sin pyjamas. Mycket uppskattat av eleverna! N såg verkligen fram emot denna dag. Dessutom hade klassen ett teaterbesök inplanerat och jag fick äran att vara med som förälder denna gång! Alla barn, iklädda pyjamas, plus några föräldrar (utan pyjamas) och lärare åkte med skolbussar till ett college några kvarter bort och såg på en teater inspirerad av Beatrix Potter (kaninen Benjamin Button). Eleverna hade jätteroligt och det var ett uppskattat besök.

På torsdagen skulle det vara en parad på skolan, men på grund av vädret så ställdes den in och kommer att ske i veckan istället. Varje årskurs skulle klä sig i sin årskurs färg. Kindergartens färg är tydligen röd!

Och fredagen var nog allra roligast. Den kallades "Funky Friday" och gick ut på att klä sig så tokigt man bara kunde. N och maken hade riktigt roligt på morgonen att hitta en utstyrsel (jag jobbade och kunde inte hjälpa till). Och jag tycker nog att det blev riktigt lyckat!

Framifrån

Bakifrån!

En vecka med alldeles lagom mycket stök och roliga upptåg!