Doktorn sa...

Jag gick tidigt till doktorn på lördag morgon och var in och ut på mindre än en halvtimme. Ingen kö! Jag berättade om alla symptom, hon undersökte, klämde och lyssnade. Och kom fram till att jag har  bihåleinflammation. Jag har aldrig haft det förut. Hon skrev ut antibiotika, en stark kur på fem dagar. Jag formligen sprang till apoteket när de öppnat för att hämta ut medicinen och ta första dosen.

I natt var det första gången på jag vet inte hur länge som jag inte vaknade upp med en heltäppt näsa (och jag får panik när ingen luft alls kan passera i näsan!)!! Fantastiskt! Nu hoppas jag att det fortsätter på det här sättet de kommande dagarna.

Apropå mediciner och kemikalier. Nu är det bara två veckor kvar av våra 100 dagar! Det har gått så snabbt på slutet nu. Vi kommer givetvis att fortsätta efter dessa två veckor. Det finns ingen återvändo. Inte när jag är så insatt i alla kemikalier som tillsätts i mat och vad dessa kan göra med oss. Vi tänker också mer på andra områden där man kan minska kemikalier, vilket vi i och för sig gjort tidigare också, men ännu mer nu. Som hudvårdsprodukter, schampoo och tvål etc. Vi har hittat bra ersättningsalternativ till dessa. Använda glas istället för plast, ekologiska kläder (jobbar på det mer och mer, Ibland är det dock för dyrt). I dagens samhälle är det svårt att gå ALL IN på kemikalier. Man utsätts för detta och föroreningar vare sig man vill eller inte (avgaser, renoveringar, arbetsplatser etc) men man kan i alla fall minska så gott det går. 

Något som jag INTE kommer att sluta med dock är nässpray. Ja, om jag INTE har en förkylning så klart, då är det väl onödigt att spray näsan ; ) Jag kan inte sova, leva utan att kunna andas genom näsan...Jag har testat sån där saltvattenlösning, men nä. Efter några minuter är det tillbaka... Så nässprayen får stanna! 

Rockade sockorna i fredags så klart!

H har börjat använda sin pall till allt möjligt nu. Bär den runt hela huset för att nå upp till allt!

Tuffa veckor

Jag har haft ett par tuffa veckor av olika anledningar. Förra veckan jobbade jag massor. I princip 12 timmar om dagen fyra dagar i rad. Efter det var jag helt slut. Helgen gick som ett töcken, en massa måsten så klart, aldrig en lugn stund med barn. Den är veckan har jag istället försökt bli frisk. Jag hade en hosta som varade drygt sju veckor med medföljande halvförkylning, ni vet en sån där förkylning som känns men som aldirg bryter ut ordentligt. Något rinnande näsa, halsont då och då. Sedan bröt förkylningen ut ordentligt härom veckan och jag trodde att det skulle bli bättre. Dock har förkylningen stannat kvar med täppt näsa och i måndags fick jag ont i örat och jag antar en vätskesamling i detsamma eftersom jag inte kunde höra ordentligt. Höger öra gör inte lika ont, men hörseln är något nedsatt och det gör ont av och till. Så idag ska jag till doktorn. Risken är att de inte kan göra något, men då har jag i alla fall kollat upp det. Jag är så trött på att vara sjuk. Över två månader har det hållit på hittills. Och jag ser inte ljuset i tunneln ännu!
Så uppdatering kommer under dagen!

Inte den bästa veckan i världshistorien

Nä. En vecka med en hel del sjukdom. Jag blev ju sjuk i helgen med feber och halsont. Tappade rösten ett par dagar och jag har fortfarande lite småont i halsen. I onsdags eftermiddag blev sonen sjuk igen. Hög feber. Och sov knappt på hela natten. Hela torsdagen satt han i min famn och sov med feber. Likaså under torsdagsnatten.

Under fredagen blev det inte bättre, snarare sämre så vi åkte in till akuten (igår var det ju USAs självständighetsdag, 4th of July och allt är stängt). Efter nån timme där konstaterades det att han har en öroninfektion så vi fick antibiotika för det. När vi kom hem ser jag att jag fått en ögoninfektion! Höger öga är rött, svullet och lite varigt. Jag tyckte att det gjorde lite ont och så ett par timmar tidigare...
Just nu ser det ut som om lillebror också kanske har en liten ögoninfektion. Kan tydligen hända när man är redigt förkyld. Så vem som gav det till vem, får vi nog aldrig veta.

Piggnat till efter en dos alvedon.

Vill sitta nära, nära när han är sjuk...

Tack och lov har natten varit bättre då lillebror kunde sova och slapp ha ont i örat. Han ligger och sover här bredvid igen nu.

Som tur var åkte storasyster till sin faster i Seattle mitt på dagen torsdag och slapp detta elände! Eftersom vi fortfarande är något sjuka lär det bli ytterligare ett par tre långa dagar i Trillingnötens hus...Storasyster kan slappna av och ha roligt med sina fastrar, farbröder och kusin. Perfekt timing.

Vatten över huvudet?

Jag vet inte om jag har gjort nåt dumt...kan vara. Jag kanske ångrar mig lite.
Men jag får stå mitt kast. I ett forum där jag är medlem, ett forum för vårt bostadsområde närmare bestämt, läste jag om en träningsgrupp som skulle starta i april. Varje lördagsmorgon i tio veckor skulle en grupp mammor träna tillsammans under en timme. Och som final skulle gruppen sedan springa tjejmilen i Central Park i mitten av juni. Allt detta i välgörenhetens tecken. Alla mammor skulle under våren samla in pengar till cancerforskning. Denna grupp skulle speciellt inrikta sig på leukemi och lymfom och försöka samla ihop 500 dollar var.

 Ja, och vad gör jag? Jag anmäler mig förstås! Vad hände där? Jag har ju liksom inte sprungit på typ 1.5 år och precis nu bara kommit igång med träning över huvudtaget...Och sprungit en mil har jag säkert inte gjort...sen...sen jag sprang tjejmilen i Stockholm - 2010!
Så. Ja. Nu är jag ju anmäld (för en liten summa som går till cancerforskningen). Så lika bra att gå all in som man säger här. Gjort är gjort. Uppdatering kommer jag så klart att ge er under tiden.

Måste bara smälta hur impulsiv jag kan vara...

HÄR är min hemsida för insamlingen om ni vill kika. Den kommer att uppdateras frekvent under våren...