Tankar

Pendling ger en hel del tid till tankar av olika slag. Givetvis tänker man ju ständigt, oavsett om man pendlar eller inte, men jag menar att man upplever saker och man har tid att bara sitta ned. Utan att behöva jobba, eller bli ropad på av någon när man är mitt i en tanke.

Jag åker också stadsbuss från stationen i jobbstaden till jobbplatsen. Ibland när jag sitter och skumpar på den där bussen och ser mig omkring på mina medmänniskor blir jag så förundrad att en hel värld kan få plats i en enda liten buss. Ja, faktiskt finns de flesta delar av världen representerade emellanåt. En resa hörde jag några prata finska med varandra, en kvinna satt i telefon och pratade spanska (sydamerikansk dialekt), det fanns folk som pratade arabiska, en kvinna och hennes barn med afrikanskt ursprung, en asiatisk familj, några som pratade serbiska (eller något liknande) och en man som jag är hundra på måste vara engelsman (mer om det vid ett senare tillfälle). 

Är inte det fantastiskt, så säg? Det är så världen ser ut idag och jag tycker att det är fantastiskt. Varför det då finns rasister och andra knäppgökar förstår jag inte. Snart blir det svårt att flytta "till ett land som inte tar emot invandrare" (från en film jag såg på 90-talet om nynazister som fördummades, mer än de fördummar sig själva,  av regissören och filmskrivaren. Ett annat citat är "Hitler blir Nasse baklänges") för alla människor finns överallt. De finns på en stadsbuss till exempel. 

Idag är det sista dagen före påsklovet och det blir lite påskfirande med barnen. De ska få gå påskkärring hos förskolan för att få känna på hur det är (sånt gör de ju inte hemma av naturliga skäl) och sen ska de få leta påskägg : ) Jag lovar att eleverna är uppe i varv redan när jag kliver innanför grindarna! Ha en fin fredag och hoppas ni får mycket sol!

Bild lånad.

Drama på tåget och biluppdatering

Ett så stort "drama" var det kanske inte direkt, men absolut något utöver den vanliga pendlarlunken som känns på eftermiddagarna. Igår åkte vi det "gamla" tåget som jag brukar säga. Det har två vagnar med två dörrar mellan skarven och två utgångar, ett i vardera vagn. På morgonen får man åka det nyare tåget som är lite mer fancy och bekvämt och som inte luktar bajs. För det gör ofta det gamla tåget. Luktar bajs alltså. 

I alla fall. Det gamla tåget åkte vi med hem och mellan jobbstaden och min hemstad stannar tåget till i en mindre by och sen far det vidare hemåt. Igår var det några som skulle av i byn och de står vi dörren när tåget stannade. Jag ser inte vad som händer, men jag hör skrik och smått tumult och så kommer gänger som ska av förbirusande mot mittdörrarna. Nu låter det ju lite som en skräckfilm, men då är det inte. När de står där som bäst och försöker få upp dörrarna mellan vagnarna börjar tåget rulla och passagerarna som skulle av svär som borstbindare. "Stanna tåget!" skriker de. Tydligen har dörrarna på tåget inte öppnats när de skulle av. Därför försökte de rusa till den andra dörren, men vägen är lång och lite jobbig med dörrarna i mitten så de hinner inte. 

Hur kan nåt sånt hända? Det var ju tur att det var på denna sträcka eftersom det inte är så långt mellan byn och min hemstad samtidigt som det går frekventa tåg. Det hade kunnat vara en brs mycket längre sträcka på många, många mil.

Jag trodde i min enfald att konduktören går ut och har lite koll så att alla kommer av och på ordentligt, så att dörrar öppnas och sånt. Tänk om någon fastnar i dörren. Kan säkert hända.

De ofrivilliga passagerarna fick gott åka med och sen åka hem med vändande tåg - 40 minuter sena hem. 

Lite godare nyheter. Det verkar som att detta är sista veckan som jag åker tåg! Bilen är så gott som fixad, , ombesiktigad igår, en liten bromsgrej kvar bara och sen är den fit for fight. Bättan är tillbaka. Jag resonerade så att om inte allt som pappa fixat på bilen räcker och bilen blir väldigt underkänd igen, då är det slutet för Bättan. Nu ska jag väl inte säga detta högt för hon hör allt den där och gillar att jäklas. Hon tog sig samman än en gång vår lilla guldklump. Fantastiskt! 

Bild lånad. Jag dricker inte champagne på onsdagar ännu. 

Som en ångvält

Så kändes det lite igår. Som en ångvält som körde över mig med full kraft. Godissuget alltså. Jag satt på tågstationen strax efter tre på eftermiddagen när det överföll mig bakifrån, så där plötsligt, överraskande. När jag såg mig omkring i vänthallen kändes det som om alla satt och mumsade på nåt gott. Det var en bulle och kaffe, chokladbitar, godispåse, glass. You name it. Hjärnan arbetade frenetiskt för att komma på så många goda saker som möjligt som den saknade. Det var choklad, saltlakrits, min specialbrownie, pannacotta, cheescake, cupcakes i olika smaker, chokladpudding, smågodis och till och med glass som jag kan äta, men inte väljer framför något annat.
Jag vet inte vad som kom över mig. Plötsligt ville jag bara rusa ned till Pressbyrån och köpa nåt sött. Hur jag lyckades stå emot, vet jag inte. Dessutom fortsatte det hela kvällen. Är det självplågeri att skippa socker? Njuter man inte av livets goda om man inte får äta det man vill ibland? Kanske. För mig går det ofta överstyr i alla fall och det är inte att "njuta" av livet. När jag äter socker är jag sugen varje dag hela tiden. När jag detoxat mig blir jag supersugen en dag i veckan kanske. Det är lättare att stå emot än ett sug som kommer över en dagligen. Och kroppen mår som sagt bättre utan sockret. Vi får se hur det blir efter den 16 juni, när det är över. Vilken väg ska jag gå?
Igår kändes det som den enda rätta vägen gick till Marabou-hyllan på Pressbyrån. Idag känns det genast bättre och jag kommer att ladda med nåt annat att äta om suget faller på.

Bild lånad.

Frukt är också godis. Nae. Inte för mig. Men det är gott.

Onsdag?

Ibland undrar jag hur hjärnan fungerar. Jag vaknade upp i morse i tron om att det var onsdag. Jag var stensäker på onsdag. Sen kollar jag runt lite på bloggarna jag läser och märker att mångas senaste uppdatering var måndag. Konstigt, de flesta uppdaterar varje dag, varför har så många inte skrivit på tisdagen?
Duh! För att det ÄR tisdag idag. Så kan det gå. Jag var lite glad och upprymd där ett tag. Tänkte att veckan minsann rusar i 190.
Det händer mig ganska ofta, att jag vaknar upp och tror att det är en annan dag än det är. Speciellt på helgen. Då kan jag vakna med ett ryck och tro att det är vardag. Det är ganska skönt att upptäcka då att det faktiskt är lördag eller söndag och man kan lägga sig igen och sova.
Jag hade en klasskamrat som vaknade en gång och insåg att hon var sen till skolan. Hon sprang upp, duschade, klädde på sig och rusade ner för trappan för att äta frukost. Väl nere såg hon sin pappa i soffan som tittade på TV. Han tittade skumt på henne och frågade vad hon sysslade med. Hon, i sin tur, frågade vad han gjorde upp så tidigt. Han berättade då att klockan bara var 01.00 på natten! Jag slrattade gott åt detta när hon berättade. Superkul!
Ännu har detta inte hänt mig, men det är väl bara en tidsfråga innan jag blir så snurrig!

Glad måndag!

Denna veckan har jag en känsla av kommer att flyga fram i ett huj. Lite som alla andra veckor, men ändå inte. Vi har många planer på jobbet för barnen eftersom det är veckan före påsklovet. De barn som jag undervisar har inga påsktraditioner hemifrån. Det får de från skolan och oss. Vi ska ha lite påsk-kärring-tema på fredag och så ska vi leta ägg och prata om påsken.
Idag ska vi dessutom åka till simning med tjejerna. Förra gången vi åkte för några veckor sen var det tre-fyra stycken som äntligen började simma. Vi har harvat och harvat hur länge som helst och nu äntligen trillade polletten ner. Hos flera samtidigt. Det känns fantastiskt. Nu måste vi bara underhålla lite och förbättra tekniken. Det kommer att bli toppen!

I går var det fantastiskt väder. Så fantastiskt att jag kunde ha på mig löpartajtsen och träningsjackan till gymmet. Tidigare har jag varit tvungen att ha på mig tjockjackan och överdragsbrallor. Jag funderar till och med på att kanske ta mig ut och springa i helgen. Premiärspringa lite i spåret. Det var ett bra tag sen nu. Härliga tider väntar med andra ord.
Jag avslutade också lite vårstädning bland skorna. Ojoj...vi får packa ihop en hel del av lilla Ns skosamling. Ingenting passar nästan. Skor hon hade i höstas kommer hon inte i. Det är dags att uppgradera. Igen. Nu saknar jag utbudet i New York där priserna också är mer humana.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• våren har äntligen kommit ordentligt. Det var på tiden!
• jag kom iväg till Stockholm i fredags efter mycket om och men. Och jag kom hem utan större problem.
• det är sista jobbveckan innan påsklovet. Jag behöver ett brejk nu känns det som. 
• sockerutmaningen går ganska bra just nu. Jag är sugen, men inte för sugen så att det inte går.
• livet känns härligt just nu!
• jag har en fantastisk familj att krama när jag kommer hem efter jobbet!

Ha en fin start på veckan! 

"En pessimist ser svårigheter i varje möjlighet; en optimist ser en möjlighet i varje svårighet"(Churchill)

Vårlördag

I går var vi på teater och det blev lyckat. Alldeles lagom lång och jättekul för små barn. Den handlade om en pojke som skulle lägga sig alldeles själv. Självklart var det vissa "komplikationer" som uppstod innan han kunde lägga sig. Jättekul. N satt som ett ljus och tittade med de andra barnen.
Sedan gick vi en stund på stan. Vi träffade på några vänner som vi inte sett på väldigt länge och hann prata lite. En tjej hade till och med fått en liten till som bara var 2,5 veckor gammal. Så pytte han var! Det är svårt att föreställa sig att vi alla har varit så små.

På väg hem såg jag också krokusar för första gången i år! Så våren är absolut här! Äntligen. Inte en dag för tidigt om jag säger så. Till och med trädet utanför vårt fönster har knoppar nu. Solen sken hela dagen dessutom. Lite blåsigt, men jag ska inte klaga. Solen var framme i alla fall och det var riktigt varmt. Nu börjar livet igen. Jag har faktiskt redan glömt hur fruktansvärt det var att behöva gå ut i minus 20. Tack och lov.

Nu ska jag städa och tvätta inför sista veckan innan påsklovet. Skönt att få det gjort. Sen en sväng till gymmet igen!

Mirakel

Igår skrev jag mitt inlägg i vredesmod. Jag var så arg och förbannad och upprörd. Som tur är rinner det av en ganska snart och nya lösningar finner plats i den tidigare så omrörda och glödheta hjärnan. När jag ringde SJ fanns det inget annat sätt att ta sig till Stockholm än med ersättningsbussen. Istället satte jag mig  på tåget mot jobbet. När konduktören kommer tjuvlyssnar jag på en konversation med en annan passagerare som också skulle till Stockholm. Tydligen skulle det gå ett tåg från min jobbstad till Stockholm inom en kvart från det att vi kommit fram till stationen! Varför sa de ingenting om det när jag ringde? Borde inte det vara det självklara? Så jag tog en chansning och hoppade på det tåget. Det var framme 7 minuter innan konferensen skulle börja på Chinan. Så jag tog min apostlahästar och såg till de att de galopperade som de aldrig galopperat förut. Jag flög fram genom staden och hann fram bara fem minuter efter att introt börjat! Fantastiskt! Och hela dagen var så bra! Jag lärde mig massor som jag kommer att ta med mig.
Lunchmaten var väl så där. Fast vi åt på Berns salonger var maten medioker. Okryddad lax och lite ris. Som tur var fick jag två fina bordsdamer i form av två äldre kvinnliga lärare från Luleå med fantastisk humor. När jag blir äldre ska jag också bli en medelålders dam från Norr. Dessutom fick jag ett annat perspektiv på mina tågproblem. De skulle flyga från Kallax till Stockholm igår, en resa på en timme. Planet fick flygförbud på grund av dimma och de satt fast i planet i 7 timmar!
Jag ska inte klaga.
Sista föreläsningen skippade jag faktiskt för att hinna till ett tidigare tåg. Och vad glad jag är för det för efter att jag kommit iväg, stannade tågtrafiken i Stockholm igen!

Nu är det helg och idag ska vi på teater på biblioteket med lilla N. Det är första gången vi är på nåt sånt och det ska bli spännande. Solen skiner och livet är lite lättare idag. Ha nu en trevlig helg, det ska jag!

Vända andra kinden till och ta emot

Ja. Först skulle detta bli ett litet hyllningsinlägg tillägnat SJ. Igår var nämligen tåget till jobbstade inställt MEN redan 15-20 minuter innan tåget skulle avgå fanns en buss som skulle ersätta tåget. Vi var i ungefär samma tid som med tåget och jag hann med stasbussen jag brukar ta. Snyggt jobbat.
Idag är storyn en annan. Jag ska till Stockholm och kollade hemsidan för säkerhets skull SJs hemsida. Well, tåget dit är inställt. Bussersättning. Jag som måste vara på plats innan 9.00 och har en bit att gå från stationen. Vad är meningen med att åka om jag missar halva dagen och kanske inte kommer hem i ordentlig tid ikväll? Å amdra sidan kostade konferensen en del pengar. Måste kolla om det går att ringa konferensen och snacka om saken. Just nu sitter jag dessutom i telefonkö till SJ för att reda ut lite problem...
Varför är jag inte förvånad? Varför?
Det är trist att man är så beroende av SJ och tåg. Verkligen. Det är som att gå tillbaka till någon som behandlar en illa, gång på gång. Jag hatar SJ.
Jag uppdaterar. Just nu ser det ut som att jag struntar i konferensen. Enligt SJ kommer bussen att vara framme i Stockholm 10.00. Plus att jag också får ta mig till platsen från stationen på egen hand. Jag missar två föreläsningar. Sugigt. Sen kunde hon inte säga 100% att tågen skulle gå hem. Bara att de beräknas gå. Tågen jag åkt på tidigare har också beräknats gå, men inte gjort det.
Vi får la se. Jag är i telefonkö igen. Livet går vidare.
Jag uppdaterar. Ingen konferens för mig. Snubben jag pratade med sa att bussen också var försenad nu. Han kunde inte erbjuda taxi till konferensen från stationen, jag kunde minsann ta bussen. Jag frågade honom om han visste nåt om stadsbussen i Stockholm. Det gjorde han inte. Nej, inte jag heller, svarade jag. Vilket orsakare problem och tid att ta reda på väl i Stockholm. Ingen återbetalning av konferenskostnad kunde han erbjuda heller. Jag har mailat arrangören och frågat hur vi ska göra med fakturan. Den var dyr konferensen. Men missar jag halva dagen är det inte värt att åka och jag vet ju inte ens om jag kommer hem. Vad fan. En fredagkväll och man är fast på stationen i Stockholm. Nej, tack. Jag får ta smällen med rektor.
HATA SJ: Jag hoppas någon av er läser här. SJ suger.

Språket

Kursen som jag precis avslutat har varit bra tycker jag. Jag har lärt mig en hel del om hur det fungerar att lära sig ett andraspråk och hur barn utvecklas i de olika språken. Dessutom har vi gått igenom en historisk del där man gått igenom hur synen på språk och språkinlärning har förändrats. Det har varit extra intressant.
Här kommer några av de punkter som jag fann väldigt intressanta och användbara:

• alla barn har samma joller i början, oavsett vilket land de föds i. När de är ungefär 6 månader gamla (!) försvinner vissa ljud som de inte behöver i det eller de språk de växer upp i. Även de barn som blir adopterade runt 2-3 års ålder från andra delar av världen uppnår inte 100% infödd språkbehärskning i det nya landet. 
• det finns vissa teorier om kritiska perioder för språkinlärning. Det betyder att förmågan att lära sig ett nytt språk till 100% avtar efter en viss ålder. Man kan lära sig språket, men har inte lika stor chans att uppnå infödd nivå. Undantag finns, men de är få. Man brukar säga att det är viktigt att starta språkinlärningen före puberteten.
• de barn som kommer till, t ex Sverige, måste också få stöd i sitt modersmål i skolans alla ämnen (inte bara som en timme i veckan som hemspråk) för att kunna utveckla hjärnan fullt ut. Annars  stannar utvecklingen och blir inte lika stark.
• när man lär sig ett nytt språk, framförallt som ung eller som barn, tar det ca 5-7 år innan de når i fatt jämnåriga infödda. Barnen måste skapa sig en grund i språket samtidigt som de också måste bygga på med nya ord när de läser olika ämnen i skolan. De infödda barnen har redan grunden säkrad och behöver bara koncentrera sig på att ta in nya ord. Invandrarbarnen måste alltså jobba dubbelt så hårt under många års tid för att ta igen det de "missat". Hårt arbete!
• det går att lära sig ett språk informellt, dvs utan skolgång, dock visar studier att det tar mycket längre tid att lära sig. Går man i formell undervisning hör man språket mer och hör vissa delar upprepade och tar då till sig språket snabbare. 

Det finns så mycket intressant att säga om ämnet att det förmodligen kommer fler inlägg om detta! Eftersom alla barn jag undervisar har svenska som andraspråk är det väldigt nyttigt för mig. Nu vet jag mer om hur det fungerar konkret och hur man kan hjälpa barnen mer i sin språkinlärning.

Sista arbetsdagen för veckan. Well, inte riktigt. Imorgon är jag ju på läskonferens. Då är jag ju inte på jobbet direkt.

Ha en fin torsdag!

Ord, ord, ord

Jag har alltid varit fascinerad av ord i olika former. Det finns vackra ord, fula ord, långa ord, korta ord, ord som betyder mycket för just dig och andra som väcker anstöt, ord som är roliga, tråkiga ord (eller finns det verkligen det?)...
Det finns så många ord i världen, speciellt när man lärt sig en hel del språk. För varje språk som jag studerat har ytterligare ord adderats till mitt ordförråd och berikat mitt liv. Det är roligt att jämföra ord, skriva dem, läsa dem, analysera dem. De har alla olika ursprung och betydelse och korrelat i andra språk. Ibland kan jag få ett ord som fastnar i hjärnan som jag upprepar för mig själv hela tiden. Ju mer jag upprepar det, desto konstigare låter det. Ofta undrar jag vem som kom på ordet och hur. Varför heter STOL just STOL? Och hur kom man på just det? Det finns ju så många ord som någon måste ha kommit på.
Många ord har ändrat betydelse. Ni kan föreställa er min och syrrans förvirring när vår gammelmoster sa till oss att "runka" på den lösa tanden som skulle ut när vi var mindre!
Idag tänker vi på nåt helt annat när vi hör det ordet. Min italienska väninna som jag träffade i New York blev förskräckt över ordet FIKA. Ett helt vanligt ord som används många gånger på en arbetsplats i Sverige varje dag. Enligt henne har det nån koppling till nåt organ. Spännande!
När jag lär mig vissa nya ord brukar jag se till att koppla dem till nåt. Jag var med i Röda Korset ett tag som ung och det fanns ett projekt med Zimbabwe under en tid. En Röda Korsare som varit där beskrev hur man hälsade på varandra och sa: Sali Banani. Det tyckte jag lät som "saliga bananer". På så sätt kommer jag ihåg ordet nästan 20 år senare.
Flygvärdinna på spanska heter "azafata" och det tycker jag låter som "asfalt". Lite konstigt att komma ihåg, men jag gör såna associationer automatiskt.
Ord är fantastiska på många sätt och så viktiga. Man kan uppmuntra med ord, slå ned med ord, påverka med ord och visa känslor med ord. Man bör tänka sig för och väga sina ord noga. Något man lätter glömmer i stridens hetta!
Mitt favoritord är nog morgonrodnad. Varför? Det låter så vackert och är lite abstrakt i tanken...Det finns massor med vackra ord soom har vacker betydelse i olika sammanhang...
Ord.
Cancerfondens ord gillar jag: Världens vackraste ord: imorgon

Bild lånad.

Och där kom resultatet...

I söndags såg jag ett nytt meddelande postat på Blackboard (den plattform som min kurs använder sig av) att läraren rättar proven löpande. Tidigare sa hon att hon skulle invänta allas test först, eftersom det sker online. Hon uppmanade alla att kika på uppdateringar då och då för att se om testresultat kommit in. Ända sedan söndagen har jag alltså med hjärtat i halsgropen  loggat in med jämna mellanrum för att kolla. Ingenting. Jag loggade in senast igår kväll, ganska sent. Inget svar. Alldeles nyss loggade jag in igen, men utan förhoppning om resultat, vem rättar tentor mitt i natten och lägger in resultat?
Så det var en smärre chock att se tentaresultatet svart på vitt, när man inte riktigt förväntat sig det.
Men där var det. Pang! Ett B.
Ojoj, tänker ni nu kanske! Vad i hela friden? Japp. Nytt betygssystem IGEN. Hur ska man hänga med?
På den tiden när det begav sig var jag med i den första årskull som fick G-MVG istället för 1-5. Det var lite spännande eftersom det var svårt att jämföra sig med bara de som gick året över oss. Lärarna hade svårt i början att hålla isär systemen, men sen med åren gick det lättare.
Universiteten och högskolorna har sedan några år tillbaka börjat gå över till F-A. system. Vissa har gått över och några är på väg.
Eftersom jag var på Läroplanskonferens för bara några veckor sen vet jag exakt vad ett B betyder. Om vi översätter det till det andra systemet betyder det att man har klarat VG med bravur och närmar sig MVG, men når inte riktigt dit till 100%. Det ger jag katten i helt enkelt. Ett B är mycket fint tycker jag! Bara fyra poäng från ett A dessutom.Och hon tyckte att jag hade bra och fylliga svar på mina frågor.  Yay! Känns så skönt att slippa tänka på det där nu. Vilken bra vecka det här är så långt!

Så, där kom lite stolta tongångar över mina studieresultat! Det artar sig även här i jante-landet : ) Vad är DU stolt över en dag som denna?

Bild lånad!

Skryt och måndagslista

Söndagen var ganska okej, förutom den huvudvärk som förföljde mig hela dagen. Städade som en tok, gymmade och fixade maten. Skönt att sitta i en städad lägenhet måste jag säga!

Och sen funderade jag lite. Som vanligt ni vet. Det händer då och då. Jag vet inte hur ni har för uppfattning om just "skryt" och att vara stolt över sina resultat (må vara på tentor, prov, matcher), men när jag växte upp var det lite tabu att liksom prata om sina framgångari skolan (för att ta ett exempel).
I alla fall när man talade med nån man inte kände så jättebra, en bekant eller klasskamrat. På min gymnasietid var det många av mina klasskamrater som jag aldrig pratade med, en enda gång. Skumt. I alla fall. När det var prov eller förhör av nåt slag och nån frågade hur det gick svarade man allt som oftast "Jao, det gick väl okej.". Och det spelade ingen roll att man fått högsta beyg eller "bara" godkänt. Det var alltid "okej". Det var aldrig någon som sa "Fasiken vad det gick bra! MVG!!" Förutom en tjej som jag kände. Hon var född i ett annat land och när någon frågade henne en gång när vi var tillsammans, hur det går i skolan sa hon "Det går superbra. Jag får massor med MVG." Jag höll på att dö. Så säger man ju inte, tänkte jag!
Det var ingen som sa så. Fast man kanske ville. Jag hoppas att det har ändrats nu. Kanske har folk blivit lite klokare? Det behövs.
Vi behöver också uppmuntra varandra till att göra bra och pusha varandra. Då går vi framåt i världen. Sverige har ju tydligen backat och hamnat bland de sämsta i världen på vissa skolresultat. Det är hemskt!  Man måste få lite cred när man gör bra ifrån sig. Det är viktigt för motivationen. Så uppmuntra varandra vetja! Skryt lite också när ni ändå är i farten!

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• tentan är över och jag kan återgå till att läsa skönlitteratur på tåget!
• det regnar istället för att snöa. Det kan man ju vara tacksam över när det är så grått ute i alla fall
• hela huset är vårstädat nu och det känns så skönt. Bara fönstren kvar.
• veckan kommer att bli intressant med läskonferens på fredag och dotterns första besök på barnteater på lördag. Ska bli kul att se vad hon tycker!
• första veckan utan sötsaker är avklarad och det gick ganska bra!
• jag har en underbar familj som jag älskar och som älskar mig. Det är guld värt!

Ha en fin måndag!

N med sin favoritnalle Baba. De älskar verkligen varandra!

Done and dusted

TACK för alla fina lyckönskningar igår! De hjälpte verkligen! Tentan var ganska kort till synes - 26 frågor. När frågorna sen dök upp en efter en insåg jag att det skulle ta tid. Efter 10 frågor hade det gått lite över 2 timmar utav 4 (jag trodde tre, men de hade ändrat tack och lov). Det var ganska skönt att slippa se alla frågor på en gång, bara en i taget. Annars hade jag nog känt mig mer stressad. Det gick nog hyfsat. Det kändes helt okej. Nu är det bara att vänta!

På eftermiddagen var det inget solsken heller, men dock 10 plusgrader. Det är nog det varmaste vi haft i vår. Ja, sen nån gång i oktober kanske. Jag drog med dottern på en kort promenad med avslutande matinhandling. Det var riktigt skönt att komma ut. Jag hade lite huvudvärk efter tentan och behövde lite frisk luft...

Idag väntar städning, tvättning och gymmet på eftermiddagen. En perfekt dag för städning. Det är söndag (otroligt tråkig dag i dessa trakter) och det är grått och trist ute. Jag lovar. Imorgon när jag ska till jobbet igen är det solsken och värme! Ska vi slå vad? :)
Ha en superfin söndag!

Bild lånad.

Längtar till de här små rackarna!

Den stora dagen

Idag är dagen D. Tentan ska göras. Den ska äntligen bli överstökad. Just nu är jag inte ens nervös. Jag vet inte varför, men så är det och jag är tacksam. Tentan kommer att äga rum online och jag kan bestämma själv när jag vill börja. När jag väl börjar har jag exakt tre timmar på mig att bli klar. Det ska bli intressant och spännande att se vilka frågor som kommer...
Efteråt är jag väl förtjänt av en belöning. Min tanke var en trevlig vårpromenad eftersom jag hört att vädret skulle vara varmt och soligt. Men när jag tittar ut genom fönstret ser jag bara regn och grå himmel. Plan B måste utvecklas istället. Och det har jag ingen. Typiskt. Kanske hinner vädret bli bättre. Jag är en obotlig optimist i alla fall!

Nu ska jag förbereda mig mentalt inför tentan! Vi ses på andra sidan och tills dess får ni ha en jättefin dag!

15.23

Ingen domedagstid. Bara så att ni vet. Och inget aprilskämt heller för den delen. Bäst att klargöra en dag som denna. Jag älskar aprilskämt om de är riktigt bra. Och brukar skämta med mina elever. I dag kan jag inte göra det eftersom jag är på sista dagen på Barnpilotutbildningen. Jag har i alla fall sagt åt min vikarie att försöka hitta på nåt trevligt åt barnen ;)

Nej, 15.23 läste jag igår, är den tiden då sötsuget är som värst på dagen. Då när suget kickar till ordentligt alltså. I alla fall enligt Aftonbladets artikel. Och för mig kan det stämma. Jag har kollat på klockan när jag blivit sötsugen under veckan som gått och hon brukar vara mellan 15.00-15.30 ungefär när jag blir så där supersugen. Oftast är det när jag kommer till stationen och ska åka hem med tåget.
Vidare stod det att suget kan bero på tristess och att nåt gott kanske inte är så bra för figuren men kan göra under för humöret. Det håller jag med om.
Nu har jag satt mig på en sötsaksutmaning igen. För att just utmana mig själv. Jag är en sockerjunkie utan dess like och jag måste detoxa mig lite då och då. Jag gör det för att må bättre. Med socker mår jag inte lika bra, det har jag märkt tack vare de här utmaningarna som jag brukar göra. Skillnaden är stor med och utan socker.
Den här gången ska jag köra längre än en månad om jag annars brukar ha som mål. Nu blir det nästan 3 månader fram till sommarlovet. Ska bli intressant att se om jag kan stå emot suget 15.23 varje dag!
Egentligen borde man sluta helt med sött, för alltid, for ever. Men jösses, vilket trist liv det skulle bli! Nej. Jag får stå emot sockersuget och försöka hitta en balans i vardagen istället. En bulle i veckan räcker gott och väl ...(NOT! Ljug och båg var det där. Dagens aprilskämt!)

Ha en superfin fredag! Och jag bjuder på en till sång idag för att det är fredag. Den här ska barnen sjunga på skolavslutningen och när jag hör den vill jag bara dansa  och sjunga :)