semester

Vi har en mycket lugn tillvaro här i Seattle. Att bo i hus lite utanför citykärnan är inte helt fel. Dottern gillar att vara ute i den lilla trädgården bakom huset och jag njuter av att slippa höra trafik dag som natt. Dessutom är det inte alltför trångbott i området där svägerska och svåger bor. Visserligen många hus, men man ser inte så mycket folk ute. Ganska skönt. Dock var vi ner till city på julafton, dagen innan man firar jul här i USA, och det var ganska mycket folk på affärerna. Det var ändå mysogt att promenera på Public Market och filosofera. Vi köpte årets julgransdekoration (vi införskaffas en ny varje år, vanligtvis vid något besök vi gjort under årer) och sedan rökt lax till julfirandet.

Själva julen firades så klart med julklappsöppnande på morgonen och god sen lunch och även en långpromenad fick rum. Kvällen avslutades med en julfilm. Alldeles lagom lunk. Idag är det hemmadix aom gäller. Och imorgon får vi se vart det bär. Kanske blir det lite mer turistande.

God jul!

Vi befinner oss på annan ort över jul och njuter av fantastiskt trevligt sällskap. Bland annat har vi åkt till en trädfarm och huggit en julgran. Själva julafton spenderas med förberedelser inför vårt julfirande som sker på torsdag.

Vi önskar er en fantastisk julafton med trevligt sällskap och god mat!

Vinterlov!

Sista veckan före ett lov eller semester är nog den segaste! Ända sedan förra helgen har jag varit väldigt trött. Lucia var verkligen intensiv plus att hela kvällen gick åt till att baka och ordna inför kalas. Söndagen innebar också kalasförberedelser plus själva kalasen...Det fanns liksom ingen tid att vila upp sig och det tog verkligen ut sin rätt under veckan. Sedan när man vet att det snart är dags att få ett välförtjänt lov med vila...Ja, ni fattar.

Vanligtvis vid jul här i USA är det vanligt med julbonusar och presenter. Som lärare är det väldigt vanligt (beror givetvis på var man jobbar också) att få små söta presenter från barnen och föräldrarna. Man ger också julbonus (extra dricks kan man säga) till människor som arbetar "för" en. Som till exempel vaktmästaren i huset där man bor, om man har en städerska/hushållerska, en barnflicka eller liknande. I onsdags fick jag en väldig överraskning av familjen jag jobbar för. Jag fick ett mossterrarium! Väldigt oväntat, men också roligt. Det är som ett ekosystem i en glasburk.

Lite så här ser den ut (riktig bild kommer senare). En fin tanke! Jag vill gärna ha gröna växter men i och med att vi kommer resa en del framöver är det inte värt att köpa gröna växter. De kommer bara att vissna...

Idag hade vi en avslutning på skolan där jag jobbar. Alla föräldrar kom för en sångstund och mingel med knytis. Det bjöds på mycket gott! Dessutom fick vi lärare en julbonus i form av en summa med pengar och även små presenter (mestadels choklad och sötsaker) och kort med fina ord som jag kommer att leva länge på! Presenter i all ära...det är de vär väl valda orden som verkligen träffar en. Allt hårt arbete som man lägger ned på barnen och som föräldrarna faktiskt ser och uppmärksammar...

Nu kommer jag vara ledig i drygt två veckor och det är två välbehövliga veckor av vila. Först lite mer julklappsinhandling, julklappsinslagning och sömn. Sedan bär det av till Seattle för lite julfirande och sedan tillbaka till NY för nyårsfirande.

Idag byggde vi lego, jag och pojken jag tar hand om, det är inte något jag brukar göra i vanliga fall så det var spännande!

Lucia och födelsedag

Ns första riktiga Luciafirande gick av stapeln i lördags. Varje söndag sedan oktober har N och jag tagit tunnelbanestation till svenska kyrkan för att öva på alla Luciasånger. I lördags var det alltså äntligen dags för den stora konserten. Den ägde rum i Holy Trinity Church på Upper West Side. Dagen började med genrep och avslutades med en konsert där barnkören medverkade. De vuxna hade ytterligare två konserter att göra innan deras "plikt" var avklarad. Tyvärr hamnade jag och maken med son ganska långt bak i kyrkan vid själva konserten så vi såg inte massor. Dock hörde vi den fina sången och såg en skymt av dottern som gick förbi. Kändes lite trist att man inte fick "paxa" platser. Nästa år vet vi iaf hur det funkar och om N vill medverka igen ska vi prata med kantorn om detta. Kanske missuppfattade vi allt? Kanske fick man paxa platser?

I söndags var det istället Ns första kalas med vänner. Tidigare har vi känt att det räckt med familjekalas eftersom hon inte direkt haft nära vänner. Nu är det annorlunda. Vi bjöd hem fem vänner som alla fick dekorera förkläden och kockhattar. Sedan bakade vi pizza, dekorerade cupcakes och lekte lekar. Det var roligt tyckte nog barnen. Dock var jag helt slut när dagen var över!

Som om inte regn vore nog

Vi vaknade till ösregn. Och med ösregn menar jag jordens-undergång-regn. Skyfall. Som tur är har dottern börjat åka skolbuss på morgonen så maken slapp gå med henne (och sonen) till skolan (och hämta henne på eftermiddagen). 

Jag skulle dock till jobbet tyvärr. Jag har haft ganska tur sedan jag började jobba. Tunnelbanan har hållt tiden ganska väl, inga större problem. Föruom idag, VÄRSTA dagen på hela terminen med ösregn. Då ska tåget krångla!

Det började med att tåget åkte mycket långsamt mellan stationerna. Vid själva stationen hölls tåget kvar ett par minuter. Det var väl okej. Vi rörde oss framåt i alla fall. Ända till två stopp innan jag skulle gå av. DÅ stod vi kvar på stationen i fem minuter varpå konduktören ropar ut att nästa stopp blir många fler stationer bort. Okay, tänkte jag och räknade i huvudet, jag kan åka med och sedan ta tåget uppåt igen. Inga problem.

 Efter en stund kom vi fram till stationen och jag skyndar mig över till en annan plattform för att ta tåget tillbaka igen ett par stopp. Jag kommer ned och ser ett myller av folk. Det är packat. Och alla ska med samma tåg som jag. Dessutom ser jag på skärmen att det skulle ta 15 minuter innan nästa tåg  skulle komma till stationen. Av erfarenhet visste jag att jag omöjligt skulle komma på det tåget också, inte med alla människor som redan trängdes där nere. 

Så jag tog mig upp ur underjorden för att ta bussen istället. Jag gick ett kvarter och tittade sedan på en bussapp som jag har på telefonen som visar var nästa buss är. Den bussen befann sig många kvarter bort. Det skulle ta minst 20 minuter för bussen att komma till mitt stopp och sedan skulle det ta ytterligare 20 min till jobbet.

I ösregnet försökte jag därför få tag på en taxi. Helt omöjligt i det regnet. Så jag bestämde mig för att knata 18 kvarter till jobbet. Det var enda alternativet. 

Antingen komma 1.5 timme försent genom att vänta på en massa tåg som inte var pålitliga. Eller stå i regnet för att vänta på buss eller taxi. Då kunde jag lika gärna gå till jobbet och bli blöt.

Jag kom 30 min försent till jobbet, relativt blöt, men glad att vara inomhus och varm!

December är helt klart den mest hektiska månaden

Juletid och julefrid var det va? December är alltid fylld av roliga aktiviteter varje år, men samtidigt är det väldigt mycket att göra.

I år är det lite extra mycket också eftersom vi har Lucia (dottern som övar i svenska kyrkan) och även dotterns första kompiskalas.

På söndag den 14e har vi bjudit hem 4-5 kompisar som ska fira Ns födelsedag. Jag har kört på ett tema - Cooking and baking. Det kändes som det lättaste när det är lagom många barn. Tanken är att de ska få förkläden att dekorera och sedan ska vi göra pizza tillsammans. Vi ska baka kakor och sedan dekorera cupcakes. Plus några lekar om vi hinner. Som lärare vet jag att det är bra att vara förberedd med extra "material" eftersom vissa aktiviteter ibland oväntat kan gå snabbare (eller långsammare för den delen). Flexibilitet är ordet. Direkt efter barnkalaset kommer sedan familjen och familjevänner för att fortsätta firandet. Det blir med andra ord en lång dag.

Några dagar efter är det firande av N i hennes klass. I år hinner jag nog inte baka och dekorera cupcakes som jag gjort de två tidigare åren så det får nog bli köpegott helt enkelt. Det går inte av för hackor det heller. 

Helgen därpå ska N ut på äventyr med sin farbror och hans familj. De har fixat biljetter til musikalen Lejonkungen på Broadway i födelsedagspresent. Det blir hennes första stora musikal! Jag och maken ska väl fixa med de sista klapparna.

Söndagen är det karateturnering för hela slanten. Och på måndagen är det sedan dags att flyga till Seattle för att fira jul. Hem och så är det nyår. Och vips är det januari igen....

I år har jag dessutom ordnat en aktivitetskalender till N. Jag har försökt att fylla kalendern med passande aktiviteter. Ibland kan jag ju närvara och ibland inte beroende på hur jag jobbar. I år har vi bakat lussebullar, gjort smällkarameller, gjort pappersgirlanger, donerat leksaker till barn som bor på härbärge, myskväll med julfilm, läsa julböcker. Nån present kommer nog att slinka in i form av böcker. Än så länge har det varit riktigt mysigt och N har verkligen tyckt att det varit roligt att göra saker tillsammans. 

H provsmakar lussebullarna så att det blir rätt!

Rullandet gick riktigt bra

Smällkarameller hade jag faktiskt inte gjort på flera år. Jag fick googla lite på instruktioner. Det gick bra till slut!

Och förutom alla aktiviteter och inplanerade måsten så är det ju också dags att köpa julklappar, pynta jul, skriva julkort och skicka eventuella julpaket hem till Sverige plus allt det vardagliga (jobb, städ, matlagning, lek med barn) som ska till dessutom...Kanske att dagarna skulle behöva några timmar till. Kan man önska det i julklapp måntro?

Music in public

Noterat på tunnelbanan:

Många människor är inte medvetna om att det finns hörlurar att sätta i sin telefon när de lyssnar på musik (så att resten av vagnen slipper höra.)

För övrigt är det lika många som inte förstår att det finns speciella barer där man kan sjunga karaoke ("Tunnelbanan" är således inget namn på en karaokebar som många tycks tro).

MVH
Din medpassagerare

Välbehövligt

I torsdags var det Thanksgiving och eftersom jag jobbar på en skola blev vi lediga över en långhelg. Faktiskt var vår skola ledig redan på onsdagen, men då jobbade jag ett par timmar på mitt andra jobb på eftermiddagen i alla fall. Dock inte en heldag, vilket var skönt.

Jag kände att denna ledighet verkligen var välbehövd. Mycket jobb och mycket annat som händer.
Vi därför har tagit det mycket lugnt. Förutom på torsdagen. Det som skulle bli en enkel familjemiddag förvandlades ganska snart till att involvera både svåger med familj och svärfar. En lätt middag blev också mer än ett par maträtter. Jag och svägerskan delade på jobbet, men det blev ändå en dag i köket för att göra Janssons frestelse (makens måste), stuffing (med hembakat cornbread), tranbärssås, äppelpaj och pekanpaj. Vi kom hem relativt sent, men hade en väldigt trevlig dag.

Thanksgivingmat

Annars har vi tagit det lugnt och myst hemma. Varit ut på stan ett par gånger för att få frisk luft. Jag var och tränade igår för första gången på över en vecka (har haft lite ont i halsen) och idag ska vi vara till Svenska Kyrkan för att öva på Lucia igen med dottern. Lucia sker om bara två veckor!

r 

Jag och dottern på väg för lite shopping på Target.

Sonen har också börjat gå. Han tog sina första steg i september, men han ramlade efter bara ett par dagar och lyckades vrida foten så illa att han inte kunde stödja på ena foten. Vi åkte in till sjukhuset som ville ge honom gips "ifall att"...Vi sa nej och efter ett par dagar blev det bättre. Men jag tror att incidenten gjorde honom lite rädd för att släppa taget och gå.
Nu har han i alla fall gjort det! Han går mer och mer och längre och längre! Han är så glad och stolt. Och vi med så klart!

Overaller är inte för alla

Det är väl inget nytt att många New York-bor är fasligt dåliga på att klä sig rätt för årstiden, speciellt vinter. Många skickar sina barn i gympaskor när det är minusgrader ute, ingen mössa och inga vantar. Jag blir chockad. Många gånger ser jag mammor och pappor som lämnar sina barn på skolan som själva är klädda i varm jacka och varma skor, medan barnen kommer i gympaskor och ingen mössa.

En grabb kommer i alla fall ordentligt klädd. Han har till och med overall. Som en annan lärare klagade på. Hon kunde inte riktig förstå varför en fyraåring hade overall, såna är ju bara för mindre barn. OCH de var så svåra att få på barnet, fortsatte hon. Skorna gick ju inte att få igenom...

Jag höll på att tuppa av! Jag förklarade att för det första skulle killen klara av att sätta på sig overallen själv. För det andra TAR MAN AV skorna innan man börjar dra på overallen. Sedan avslutade jag med att overall minsann är ett fantastiskt klädesplagg.

MVH,
Klädpolisen (Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder)

Det här med jul

Jag har ingen julfeeling alls just nu! Den brukar ju uppstå i augusti normalt sett, men i år har den helt uteblivit! Vad har hänt? Kanske är det för att vi ska fira borta i år? Eller för att jag i tanken måste jobba med dotterns kalas som sker om tre veckor?

Jag ska i alla fall dra fram julgrejerna i helgen och pyssla lite med dotterns julkalender som måste vara klar på måndag. Och så fixa adventsljusen...
Jag är i desperat behov av jul just nu...Jag älskar ju julen!

Dottern för fem år sedan. Herregud! Fem år sedan!

Sanbon Morote Tsuki...

...är bara en bråkdel av japanska uttryck som jag i helgen nött in tillsammans med dottern. Hon går ju, som jag kanske nämnt tidigare, på karate och idag var det dags för uppgradering. På en uppgradering gäller det att kunna uttryck och rörelser och sin "kata" (Googla vet jag! Min hjärna har slutat fungera!). Vi panikövade i morse och det verkade ha gått vägen eftersom hon blev uppgraderad till "Advanced White Belt"! Hon var så stolt över sig själv när eventet var över!

Jag har extremt lätt för att lära mig ord, även på andra språk, så nu har jag en mängd japanska karateord som jag kan slänga runt med vid behov. Ni vet jag inte riktigt när dessa behov ska uppstå, men gör de det är jag beredd!

Gotta love kids

På jobbet har vi tagit fram en sorts mall med alla barnens namn som barnen kan ta fram för att skriva kompisars namn etc. En pojke tog fram mallen och började skriva "David". En flicka såg detta och utbrast:
- D! My daddy's name starts with a D!
Så jag frågade:
-Really?Do you  remember the other letters in his name?
Varpå hon svarade:
-Yeah! D-a-d-d-y, Daddy!
En annan pojke som satt bredvid utropade:
-That's MY daddy's name too!!

Jag satt och småskrattade en lång stund efteråt. Barn är underbara!

99 år

Nästan som 100 åringen som gick ut genom fönstret och försvann. Igår och idag var jag på konferens, en lekkonferens, som handlar om hur viktigt det är med en bra start för barn i skolan (nu pratar vi förskola eftersom det är dä jag jobbar just nu). Den sista föreläsaren vi hade var Jerome Bruner (klicka på namnet för länk. Mer finns på engelska versionen). Han är alltså nyss fyllda 99 år. Och det märktes. Med två käppar och personlig hjälp gick han ut på scenen. Raspig och knappt hörbar röst. I slutet tappade han bort sig i sina anteckningar och läste om en lång bit som han redan pratat om. Men det får man göra när man är 99 år och har skrivit massor med böcker och varit med om att utveckla teorier för bland annat kognitiv utveckling! Stående ovationer fick han. Man kan inte annat än att känna stor respekt för en människa som han. Mycket inspirerande var det att få ta del av hans kunskap.
 För övrigt handlade konferensen mycket om Reggio Emilia, en utbildningsinriktning som staden New York försöker att närma sig och inspireras av. Jag har ju läst en del om detta tidigare och tycker att idén är fantastisk. Jag tar med mig massor med tips och inspiration till mitt eget klassrum från dessa dagar, vilket var meningen.

Det enda negativa var att konferensen pågick hela dagen fredag och nästan hela dagen idag lördag. Jag var uppe innan tuppen vid 05.30 och ut genom förren 06.30. Kändes så dääär en lördagmorgon kan jag tala om. Nu har jag bara ett par timmar kvar av en verksam lördag samt en ganska fullpackad söndag, innan jobbet tar ny fart igen på måndag.
Å andra sidan är detta den sista fulla veckan att arbeta innan Thanksgiving ger mig några extra dagar ledigt. Inte mig emot!

Dessutom ska jag på måndag träffa en gammal vän som är på besök igen här i New York från Sverige, Det ser jag fram emot!

99 åringen 

Upper East Side

Lite inspiration från en workshop

Rått (läs:mus)fångaren i New York

Det finns ett otroligt naturliv i New York, trots att det är en storstad. Man skulle kunna tro att människorna i staden sällan ser till vilda djur. Men då kan jag tala om att så icke är fallet! Inte på långa vägar. Vi samlever med naturen kan man säga.
Först och främst finns det ofantligt många ekorrar. Jag vet inte varför just ekorrar finns i överflöd, men så är det. Nästan dagligen ser jag en rackare som kilar upp för ett träd.
I tunnelbanan springer en råtta förbi då och då. Stora rackare. Man skulle snarare kunna kalla dem rådjur. Lite mer exotiskt.

Inte nog med det. Det är heller inte ovanligt att samleva med kackerlackor i hemmen, och möss. På skolan där jag jobbar har vi nyligen fått problem med möss. Eftersom byggnaden delvis renoveras verkar det som om det rört om i naturgrytan ordentligt. Vi har lagt ut massor med fällor, men icke. De är smarta de små busarna.
I måndags hade vi en liten mus (en bebis tror vi) som var nyfiken, trots att barnen var i rummet. Den kilade längs väggen, och ibland kikade den fram mellan hyllor eller sprang under bordet. Jag tänkte att den skulle jag nog kunna fånga. Förberedde med en burk och så vips, fick jag tag på den! Efter några försök givetvis. Jag tog den till rektorn som gick till parken och släppte ut den. Förmodligen levde den inte så länge i parken, men vi tog i alla fall inte musens liv och den fick bli föda åt något annat djur.

Jag fick vara hjälte i tio minuter. Ända till en ny mus gjorde entré...

Saker som gör vintern lite lättare att uthärda

Snart är vintern här! Vädret har helt  klart tagit en sväng mot kallare och regnigare...det verkar som om det regnar varje torsdag och varje lördag av någon anledning. Torsdagar är det Farmer's Market utanför mitt jobb och om vädret tillåter vill  vi gärna ta barnen dit. Men, det regnar varje  torsdag!
Och lördag,  det är ju den första av två lediga dagar, supertrist att det ska regna då liksom.

Vinterjackan har åkt fram. Visserligen är det lite för varmt med den ibland, men jag ogillar verkligen att vara kalla om jag kan undvika det. Mössan är på emellanåt också.

Jag håller alla tummar att snön håller sig borta i vinter. Jag pallar inte mer snö efter förra vintern. Då var jag ju fast med sonen hemma i en vecka bland annat, för att plogbilen inte plogade bort snö och slask. Det var stört omöjligt att komma ut med vagnen!

I jul kommer vi åka till Seattle för att hälsa på svägerskan med make. Det ska bli spännande. Dottern har ju varit där två somrar, medan jag, maken och sonen aldrig varit där. Före det är det så klart äkta Luciafirande där dottern ska vara med för första gången! Så härligt!
I januari börjar 100 dagar med riktig mat, projektet där vi utesluter junk food i princip. Sedan är det ju alla hjärtans dag, makens och min 9 årsdag och så är det väl vår snart?  Dessutom blir det Sverigeresa i sommar! Som jag längtar till vänner och familj! !! DET är nåt att  se fram emot!!

Vad har ni för planer?