Vårkänsla

Vilken känsla att inte behöva bylta på sig ett halvt ton kläder för att gå ut! Igår eftermiddag gick jag, maken och N ut på en promenad. Strålande solsken och minus 2 bara. Det var helt andra bullar än att gå ut vid minus 20 och faktiskt vid många tillfällen förvänta sig att en och annan isbjörn skulle patrullera stadens gator. Då, vid minus 20, var nästan varje steg plågsamt och det enda man kunde tänka på var att komma in så snart som möjligt. Nu är det ett rent nöje att gå ut. Kanske är inte den där växthuseffekten så pjåkig i alla fall :p

Dessutom är det ljust varje morgon när jag vaknar vid klockan 06. Det är ju fantastiskt bara det. Hur fort gick inte det? Från totalt mörker till nästan sol dygnet runt känns det som, på bara ett par veckor.
Varje vår känner jag mig lite nedstämd, detta har inte infunnit säg ännu, men det kommer så småningom. Trots solens återkomst, varmt väder och knoppar i träd och blommor, får jag ofta en släng av "depression" på vårkanten. Vad det beror på vet jag inte, men det går över efter ett par veckor. Visst är det konstigt? Det kanske tar ett tag att skaka av sig vinterkänslan, vintermörkret och vinterkylan. Att kroppen ska uppfatta att det faktiskt är andra tider!
Nu ser jag fram emot påsklov :p Då är det vår på riktigt. För er som inte visste det. Det sker om 2,5 vecka.