fredag 16 april 2010

Att bli gammal

Ni som har läst här ett tag har ju fattat att jag förfasar mig över de rynkor som börjat uppenbara sig i mitt ansikte. Rynkor är ju en del av åldringsprocessen - och denna process gör mig ibland livrädd. Jag vet inte vad det egentligen är med denna som gör mig så otroligt nervös. Jag är inte speciellt utseendefixerad (säger jag efter att ha proklamerat att jag ogillar mina rynkor), och jag tycker på ett sätt att det är skönt att komma upp i en aktningsvärd ålder. Det medför respekt för ens person. Man är inte längre den där "opålitliga" ungdomen, utan en mogen och ansvarsfull vuxen.
Att sedan se olika vetenskapliga program om att bli gammal, kanske inte direkt hjälper. I förrgår såg jag "The human body" på nån BBC-kanal. Den handlade om vad som händer med bland annat hörseln när man blir äldre. Det var rena skräckfilmen för en person som mig. Seriöst.
Visste ni att hörseln börjar försvinna bitvis redan när man är barn? Vid tio års ålder har man hört fler ljud än man någonsin kommer att höra igen. Man förlorar förmågan att höra högfrekventa ljud. Vi vet inte ens om att de finns där! De där små håren DÖR. De visade bilder på en skog av hår som låg huller om buller eftersom de börjar att dö och fortsätter ända tills man själv dör. Visst, det är en långsam process tack och lov, men hur läskigt som helst att se.
Trots att jag är så ung och vacker (mohahaha) fortfarande har jag märkt små, men allvarliga skillnader som tror beror på ålderdom:
- Mitt hår är mycket grått under min fejkade hårfärg.
- Jag har "skrattrynkor" (som egentligen bara är ett annat ord för diken vid ögonen)
- Min hud ser ofta torr ut och då får jag liksom streck i kinderna när jag ler. Fy faen!
- Jag blir tröttare fortare. En pensionär som jag är däckad efter 22. Till och med på helgen.
- Jag tar gärna en tupplur mitt på dagen om jag kan.
- Jag känner ofta ett starkt behov av att sticka och virka eller köpa en Allers veckotidning. Det är absolut på grund av åldern.
- Jag är inte lika rädd för att göra nåt pinsamt på stan. Stackars mina barn när de växer upp.

                           OBS! Bild lånad. Ingen verklig bild av mig. Tror jag i alla fall. Jag kan inte se in i framtiden.

Ja, ni ser. De små tecknen finns där. Inte bara fysiska. Och sen säger de att näsan och öronen fortsätter växa hela livet. Min näsa som redan är gigantisk. Tur att jag gifte mig när jag gjorde! Puh. 

8 kommentarer:

Sara sa...

Sv: Ja regn är trist, men nu tittar solen fram så det blir nog en bra dag.

Strömsbacka är bra tycker jag. Dom är ganska hjälpsamma och utbudet är bra. Har tidigare hittat ett matsalsbord för 200kr. Jättefint skick. Ska måla om det, men det är mest för att färgen inte stämmer, den skulle funka i det skick den är i nu också. Även det här bordet ska få sig en omgång färg eftersom någon har slipat bort färgen i ena hörnet. Hade dom inte gjort det så hade det nog fått vara.

Stef sa...

Haha jag åldernojja är du inte ensam om....tycker redan att jag börjar bli gammal, märks på mina intressen också, jag tycker om att sy och påta i rabatter.....suck haha

Saltistjejen sa...

Hahaha! Men vännen jag tror nog inte det är så farligt faktiskt.
Själv bryr jag mig ganska lite om åldern som sådan vad gäller exakta numret, men däremot är det verkligen trist att man märker att kroppen blir sämre. Alltså att man inte riktigt orkar lika mycket längre som när man var ung. Till viss del beror det såklart på att jag är USEL med att träna, men även när jag tränade bra så märkte jag skillnad mot när jag tränade som ung. Skrattrynkor tycker jag däremot är fint!!! Värre är bekymmersrynkor över näsroten. De är ofta inte så charmiga.
Kramar!!

Anna - Bebis i magen♥ sa...

jo jag sa åt min karl att slinga håret på mig, sen när det var dags då sa han att han aldrig hade gjort det förut, då vart jag lite fundersam och drog på det ist :P hehe
ja det har med gruvorna att göra här i dalarna :)
jaså, vart har du varit guide då ?

Trillingnöten sa...

Saltis: Jodu, det är t o m hemskare :p Jag har också problem med orken, man märker stor skillnad på bara några år. Helt sjukt! Och lite deprimerande måste jag säga.

Anna: Haha, jag vet vad du menar, men jag tror han kommer göra ett bra jobb!

Ida -wwiw.lippstick.se sa...

Vad härligt det är att läsa dina inlägg!
Hoppas du får en bra dag!
/ Kram Ida

anna of sweden sa...

Jag förstår precis vad du menar. Jag ser mig inte heller som någon utseendefixerad person. Jag tror mer att det handlar om en liten identitetskrisl. De där rynkorna stämmer liksom inte med min person. De är ju inte jag. Men man lär väl vänja sig .. :S

Trillingnöten sa...

Ida: Tack! :)

Anna of sweden: Du har ju så rätt! De där konstiga ryknorna är ju inte JAG...när hände det liksom? Min babylena hud? Borta för alltid? jag hoppas verkligen att man vänjer sig!!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...