I morse var det faktiskt än värre att ge sig ut på vägarna. Det regniga slasket som kom ned under gårdagen hade frusit på vägen och bildat bulor så gott som hela vägen. Med min rangliga bil var jag nästan rädd att den skulle skaka sönder. Stora delar av de 4 milen fick jag åka i 30 eller 50. Och baken (på bilen så klart) åkte fram och tillbaka och fick mitt hjärta att stanna tusen gånger. Till slut var jag nästan redo att stanna bilen och gråta helt enkelt. Jag såg inget slut på eländet. Sammanlagt tog det en timme att åka mot normala 35-40 minuter. Jag var i alla fall glad att komma fram helskinnad!
På jobbet dök två paranta damer upp från den fruktade Skolinspektionen. De noterade på sina små block när de blev guidade av elever runt skolan. De frågade ut rektorerna i två timmar, eleverna i en timme och oss lärare i en och en halv timme. Vilka frågor! Man fick hålla tungan rätt i mun ibland. Man får tänka att de gör det för elevernas bästa helt enkelt, men efter "intervjun" var jag nästan svettig.
Trots den långa arbetsdagen kände jag mig faktiskt mycket laddad att köra yoga när dottern lagt sig. Jag tände ett par ljus och körde cirka en timme. Sen myste jag med lite te och chokladpraliner! En skön avslutning på dagen helt enkelt. Jag hoppas att ni haft en fin dag själva!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Låter som det var en riktigt intensiv dag!Hoppas nu att det gick bra. Får ni veta "resultatet"? Jag ska erkänna att jag inte heller riktigt har koll på vad "resultatet" ska ge????
Skönt att du kunde varva ner med yoga också. och med choklad! :-)
Kramar!!
Usch för vinterväglag. Tur att det gick bra. Du har lång väg till ditt jobb.
Ha nu en bra dag med dina elever utan inspektion ;-)
Kram
Uuuaaaaäääää läskiga skolinspektionen! Och det där med halka brukar vara ett gissel!
Så skönt att du fick göra lite yoga och slappna av på kvällen!
kramar
Sprillans nya vinterdäck för dagen, ett måste, men gräsligt dyra, tänk vad mycket roligt man kunde ha för de pengarna:-). Hoppas du känner dig nöjd med inspektionen och att damerna inte var alltför långt från den bistra verkligheten. Det kan nog kännas mycket som ett förhör också. Glömmer inte, när vi på Sveriges, ja enligt klinikchefen norra Europas största laboratorium inom just denna specialitet, landstingsrådet herself kom och vi skulle visa upp allt tjusigt och all kompetens och all teknik, klinikchefen är t o m prefekt för hela läkarutbildningen på KS, HON kvittrade: "jag visste inte att sånt här fanns, laboratorier och sånt", ridå;-).
Saltis: Ja, resultatet kommer lagom till jul. Väldigt passande! :)
Anna: Ja, det känns så väldigt långt ibland!
Stef: Ja, det är alltid passande :)
Monica: det är ju hur sanslöst som helst! Vår inspektör påpekade, som om det skulle vara så himla ovanligt, att hon minsann jobbat inom skolan...som mellanstadielärare och några år som skolledare...mmm...borde inte alla skolinspektörer ha haft en bakgrund inom skolan kan tyckas?
Jo precis, att man har kunskap inom de områden man arbetar, det krävs av alla andra, så väldigt konstig inställning som jag inte alls begriper. Det är så självklart att även om vi inte kan allt från början så försöker vi lära oss så mycket som möjligt inom det område vi ska verka. Som om en kirurg skulle säga: "jag visste inte det fanns operationer";-)
Skicka en kommentar