Igår var jag till gymmet igen för första gången på typ fyra-fem veckor. Det var med darrande ben jag besteg, eh, gick upp på, löpbandet kan jag säga. Jag var aningen orolig för vad dessa veckor gjort för min kondition. Kondition är ju som sagt en färskvara tyvärr och risken var stor att den blivit en aning sämre.
När jag först kom dit fanns inget löpband ledigt. Typiskt! När man väl kan börja springa igen och sett fram emot premiären ett bra tag. Därför fick jag ta trappmaskinen några minuter. Inte min favorit. Tråkig, jobbig (kanske bra iof)...tråkig...och alldeles...trist. Jag hade hela tiden ögonen på de som sprang på löpbandet i fall att någon skulle bli klar.
Och plötsligt händer det! En kille kliver av och jag kastar mig av trappmaskinen för att hinna ta maskinen innan någon annan kommer före. Jag försökte i alla fall få det att se ut som att jag inte direkt kastade mig av trappmaskinen, men jag tror inte att det var någon som blev lurad...
Sen kunde jag faktiskt springa i 30 minuter utan större problem. Jag tänker att jag börjar lite lätt i veckan med tre gånger ganska lagom snabbt, så ökar jag på nästa vecka. Det känns i alla fall skönt att vara tillbaka i matchen igen!
Dessutom är det ju så skönt att maken är hemma! Han gjorde supergod frukost i morse och underbar middag till kvällen. Riktigt bortskämd är jag kan jag tala om. Att bara ha honom nära och kunna röra honom är himelskt. Han är bäst helt enkelt :) Och jag är lycklig som få.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Det är härligt att läsa om lycklig kärlek. Var rädd om den.
Lycka till på löpbandet. Jag har inte ens tagit mig iväg till gymmet jag...trots att gym och jag bor nästan grannar. Tror jag var där i sept senast. Det är urdåligt och jag har inget som hindrar mig.
Ha en bra dag.
Kram
Härligt att höra att du är på banan igen både hemma och på gymmet.
Ibland tror jag att konditionen och motivationen kan må bra av en vilopaus, inte för många veckor så klart.
Härligt! Skäm bort varandra riktigt mycket!
Härligt att han är hemma igen! Mys på! Du är inte bortskämd, du är värd det! eller säger man så?? Vet ej.. Härligt att du har kommit iväg till gymmet! Jag blir faktiskt avis, kanske jag måste ta nya tag igen!
Vad underbart att ni är samlade alla i familjen igen! och härligt att du kan återgå till ditt mer "vanliga" vardagsliv igen.
kram!
Åh, det är så härligt att läsa att ni är tillsammans igen - de tre musketörerna. :)Jag kan tänka mig att det nästan är lite som att bli förälskad på nytt när man har varit ifrån varandra så länge och fått längta så mycket. :)
Löpbandet är min favorit på gymmet också och visst blir man vansinnigt besviken när det är upptaget. I mitt fall handlar det om att ta motionscyklen istället då och jag tycker den är urtrist i jämförelse med löpbandet. ;) Roddmaskinen och crosstrainern är också favoriter. :)
Lycka till med träningen!
Kram Lotta
Du är så duktig! Härligt att vara tillbaka på gymmet! Och så underbart för er att din man är hemma igen! Mys på hög nivå!
Man ska vara bortskämd med kärlek ;)
kramar
Anna: Tack! Du kan också :) Det tar tydligen 6 veckor innan man fått in en vana så kämpa på i sex veckor så ska du se...lättare sagt än gjort kanske :)
Camilla: Ja, visst är det så. Nu hoppas jag på en boost...
Anneli: Vi jobbar på det :)
Katarina: Ja, men kör på vet ja! det är så härligt när man är igång!
Saltis: Amen!
Lotta: Ja, vi kallar oss de tre musketörerna :) Det är underbart! Man uppskattar varandra på ett annat sätt nu tycker jag :)
Stef: Jag myser så jag myser!!
Vad härligt att familjen är fulltalig igen! När man ses efter så länge så uppskattar man de där små sakerna så mycket också, som du säger, att bara kunna röra vid varandra.
Skicka en kommentar