Detta är inte för mig

Nu är det den tiden på året som jag inte gillar speciellt mycket med mitt arbete. Jag har, precis som de två tidigare åren (och som jag skrev lite om förra året), ansvaret för Luciafirandet. No big deal, tänker ni säkert då. Då ska ni veta att jag i princip är tondöv och inte kan spela ett enda instrument. Jag ska alltså få 30 elever att sjunga ett antal sånger så att det låter hyfsat inför deras föräldrar. Förra året fick jag ryggskott på själva Luciadagen så jag kunde inte närvara...jag vet inte om det gått nå bättre om jag varit med om jag ska vara ärlig. För jag hatar verkligen detta. Det är inte mycket i livet som jag kan använda så starka ord om, men just det här är fruktansvärt.
Det är svårt att lära ut melodier utan att kunna spela till låtarna! Det är svårt att få det att låta bra utan musik. Till sommaravslutningen hade vi en musiklärare ett tag och som kunde spela till låtarna och det blev fantastiskt fint! Det skulle vi behöva nu kan jag säga.
Jag har tragglat luciasånger de senaste veckorna så att öronen blöder och jag nästan spyr när jag hör "Goder Afton" sjungas. På måndag smäller det och då måste det låta okej. Jag är nöjd med okej. Helst av allt skulle jag vilja göra nåt spektakulärt, fantastiskt, underbart av det hela. Dock inser jag att min kapacitet inom området är begränsad.
Jag är glad att det är över snart så att livet kan gå vidare med nåt roligare. Som julafton.