En vecka är ett år

Först och främst måste jag tacka för alla bra förslag till julkalendrar! Det lutar nog åt att det blir en gemensam kalender som jag ska göra iordning under nästa helg då vi har långledigt för Thanksgiving. Fyra dagar ledigt! 

Den här veckan har varit lång men samtidigt kort. Hur kan det vara så? Sonen har nämligen också börjat på förskolan! Så det har varit intensivt och nervöst. Än så länge går han bara två dagar i veckan så ska vi utöka så småningom. 

Tisdagen var hans första dag och det gick bra. Vi åkte tåg tillsammans till skolan. Sen fick han spendera en stund i mitt klassrum i väntan på att skolan skulle börja. När det var dags gick vi upp tillsammans och jag lämnade honom med hans lärare. Det gick bra. Under dagen var han sen lite ledsen då och då, men tröstades snabbt. Sov bra och allt.

Onsdagen var en annan visa. Allt gick bra på tåget. Men sen när vi närmade oss skolan såg han att vi skulle tillbaka och han började gråta så snart vagnen var parkerad. Dock har vi ju möte på morgonen med alla lärare så han fick följa med till en annan byggnad. Då lugnade han ner sig och lekte med en annan liten pojke under tiden vi andra hade möte. Därefter gick vi tillbaka till vår skolbyggnad. När jag lämnade honom började han gråta, men lugnade sig ganska snart hörde jag. Under dagen kan jag sedan spionera lite på honom, vilket känns bra! Skönt att ha honom så nära. 

När jag hämtade upp honom sen sprang han till mig. Jag hade precis sett honom leka med ett par barn och vara helt okej, men så snart jag plockade upp honom så började han gråta och skälla på mig. "H gå hem" sa han. 

Jag vet ju hur det här fungerar eftersom jag jobbat med alla åldrar. Andra dagen är alltid värre än den första och sen får man se hur det rullar på. Alla barn är så olika!

Här är han efter första skoldagen!

Liten blir stor

Nu pratar jag inte om mig själv, att jag fyllt och så, om ni nu skulle få för er det. Jag pratar givetvis om barnen. Speciellt sonen eftersom han, inte ens två år fyllda, gör framsteg dagligen. Det är fascinerande att få se!
Just nu pottränar vi för fullt. Blöjan är inte borttagen helt, utan den kommer av lite då och då under dagen för att se hur det går liksom. Det är inte någon lätt sak att potträna alltså. Med dottern var vi ganska radikala. Vi bestämde att vi skulle köra "all in" på jullovet då jag var hemma från jobbet och bara ta av blöjan och så var det klart. Dottern pottränades helt den veckan och två månader senare var hon också torr på natten. Hon fattade snabbt.
Vi är lite mer avslappnade med sonen. Vi har ju lite mindre tid med två barn och nu när vi rest till Sverige och tillbaka och jag ska börja jobba efter semestern imorgon.

Vi började i måndags med att sätta H på pottan då och då under dagen och för vaje dag som gått har vi satt honom där oftare och oftare. Han kissar varje gång i princip. Två olyckor än så länge. Givetvis i soffan! Ska det vara så ska det vara!
Nu har vi börjat använda kalsonger så smått också. Eftersom han ännu inte sagt till när han behöver gå på pottan säger vi till nån gång i timmen att han måste sitta. Och om det blir kiss i pottan dansar vi en liten pottdans tillsammans, vilket han tycker är väldigt roligt.

Inte nog med potträning har han också slutat med mjölk på kvällen. Sedan jag började jobba förra året har vi introducerat vanlig komjölk i flaska och han drack 3-4 flaskor om dygnet (istället för välling kan man säga. Varken dottern eller sonen har druckit välling). Han vaknade på natten och fick mjölk, men det drog vi ned på successivt sedan våren. Det enda som var kvar nu var en flaska innan sovdags (och en och annan då och då på natten när inget annat hjälpte) och den försvann nu i måndags. Det gick över förväntan. Lite knussel efter några dagar men inget oöverkomligt. Det är mest det där med att suga på nåt som lockar tror jag. Varken dottern eller sonen har haft napp, fastän vi försökt. Nu i efterhand har det varit skönt. Ännu en sak mindre att "sluta" med som kan vara beroendeframkallande :)

Så ibland har vi gett vatten i flaskan istället för mjölk och det funkar också. Det gjorde vi nån gång under veckan. Nu erbjuder vi istället vatten i mugg och mjölk till maten. Och det går bra. Han fattar snabbt den där lilla killen alltså!

Dessutom pratar han mer och mer! 
Jag har insett att våra barn inte är barn som pratar fullständiga meningar när de är två, eller kanske inte ens vid tre, som vissa andra barn gör. Man ska aldrig jämföra sina barn med andra, alla är så otroligt olika.
Sonen använder dock fler ord nu vid två, än dottern gjorde i samma ålder. Han hör ju mer språk än vad dottern gjorde just för att han har en storasyster som gillar att prata :)
Han räknar till tio på engelska och svenska och han skilja på språken. Han kan alfabetet och älskar att sjunga sånger. Han är förvånansvärt duktig på att komma ihåg melodier och vissa ord. En av favoriterna är "Let it go" från filmen Frozen (Frost på svenska) och den har han ju så klart fått från syrran ; ). Dessutom kan han namnet på ett flertal av Disneys prinsessor och gillar att leka med Elsa, Ana och resten. Oftast tillsammans med syrran. Han gillar bilar och fordon och att lära sig hur saker fungerar. Experimenterar gärna med korkar, knappar, hjul och annat han får tag på. Han observerar andra noga för att lära sig att göra något speciellt han är intresserad av.

Han har precis lärt färgerna. Ett tag trodde jag han var färgblind! Han lär sig saker väldigt snabbt, men färger gick liksom inte in. Om jag visade honom något vitt och frågade vilken färg det var så höftade han till med det första han tänkte på. I månader. Men så plötsligt hände det och han kan identifiera många färger. Kanske också tack vare favoritfilmen på Youtube som heter Baby Big mouth där de öppnar Kinderägg och övar på färger och bokstäver och liknande!

Nu hade jag tänkt lägga in bilder, men det funkar inte just nu på Blogger. Typiskt! Jag återkommer!

M.O.M

Lite roligare (än ett inställt prov) var i alla fall barnkalas i helgen. Vi var inbjudna till ett ettårskalas. Det var den lilla flickan som jag var barnflicka åt förra året som fyllde. Jag har inte sett familjen sedan i augusti, men vi har hållit kontakt via mail och sms och ska träffas lite mer nu när vädret är bättre. Vi bor en bit ifrån varandra. Buss- och -tunnelbana-långt-ifrån.

Kalaset hölls på Museumet för moderskap (Museum of Motherhood). Väldigt mysigt ställe och barnvänligt. Det kändes väldigt fint att sitta i en fåtölj och amma lilla H omringad av bilder på kvinnor från olika tidsepoker. Historien omslöt oss. Fint!

Här under satt jag och ammade!

Information om förlossningar genom tiderna

Kämpande kvinnor

Vi pratade med mycket folk och jag fick gosa lite med den nyss fyllda ettåringen. Hon var bara 2.5 månad när jag började ta hand om henne och var sex månader när jag gick på mammaledighet. Hennes föräldrar är jättefina människor (stor skillnad mot mitt arbete på förskolan som jag jobbade på innan jag blev barnflicka!) och det var väldigt roligt att få träffa deras familjer och vänner.

N till höger och så födelsedagsbarnet till vänster

Sonen gillade också att lyssna på musik. Han satt så fint och lyssnade vid mig.

Sjungande kvinnan. Hon var inte lika suddig i verkligheten :)

Sonen i soffan efter en måltid. Nöjd och glad.

N lyckades hitta böcker att läsa - som vanligt :)

N hade riktigt roligt och lekte med flera barn. Det kom också en kvinna som spelade musik för barnen vilket uppskattades av N som älskar musik. H blev uppvaktad av många vuxna som ville prata och leka lite. Han njöt för fulla muggar!

När vi väl kom hem på kvällen var vi helt slut. Mycket människor, mycket roligt, det tär på en :) På ett bra sätt!

Trumvirvel!

Nu har jag varit borta från bloggvärlden några dagar och några av er kanske redan har gissat varför! Det kanske inte kommer som någon överraskning direkt,
men vårt färdigkokta lilla pyre bestämde sig för att äntra världen väldigt tidigt i tisdags morse.
Efter en supersnabb förlossning (Jisses, kändes som raketfart om jag jämför med hur det var när N föddes!)
kom vår underbart fina son till världen, lilla H!

Sedan dess har vi varit på sjukhuset och blivit omhändertagna och igår eftermiddag fick vi äntligen komma hem igen. N är stolt storasyster och vi är stolta föräldrar.

Just nu lägger jag inte ut några bilder på bloggen, men vill ni hänga med lite mer och har något så flashigt som INSTAGRAM installerat på era smarta telefoner kan ni leta upp mig där (den är privat så jag måste godkänna) under namnet djelebean.

Jag hoppas ni har det fantastiskt så länge! Fler uppdateringar kommer så småningom med fler detaljer.