Att (s)vara eller inte (s)vara - det är frågan

Idag är vädret lite bättre. Jag anar att solen kommer att vara framme och lysa upp tillvaron på flera sätt. Tack för det televerket! Annars hade jag fått sätta en snigel på ögat på någon.

Nu har jag lite funderingar som jag vill bolla med er läsare angående kommentarer. Hur gör ni och hur ska jag göra? Vad är bäst och vad är sämst?
Tidigare har jag svarat på de kommentarer som jag fått i kommentarsfältet varje dag. De senaste veckorna har jag inte hunnit göra det och jag får lite dåligt samvete. Givetvis svarar jag om jag får en fråga tillbaka som bör svaras på.
Jag är otroligt glad för ALLA kommentarer jag får! Och jag vill gärna svara på var och en som tack egentligen. Därför har jag lite frågor till er.
- Hur gör ni med er blogg? Svarar ni på kommentarerna i eget kommentarsfält?
- Eller svarar ni kanske i den kommenterandes blogg?
- Kommer ni som kommenterar tillbaka för att se om era kommentarer blivit besvarade?

Jag tycker sånt här är supersvårt! Numera lägger jag mer energi på att kommentera hos andra för jag vet att det är så mycket roligare att få en kommentar när man bloggar.
Sen vet jag inte om de svar jag ger på kommentarer som jag får på bloggen verkligen går fram. Själv går jag mycket sällan in och kollar om bloggaren svarat på min kommentar : ) Jag hinner inte. Jag läser hellre nya inlägg och kommenterar om jag har kort om tid.
Så mina vänner, vad säger ni? Har ni några goda råd? Och hur gör ni själva?

Bild lånad.

Ja, då var det vår!

Jag har ju tjatat ett tag om att mars verkligen är en vårmånad. Då ska det vara knopp i håret och vårsol minsann. Det har jag sett fram emot sen november ungefär, då snön kom. Okej, efter jul åtminstone. Det var ganska trevligt att ha en jul med snö. Juldagen kan det få bli vår igen.
I alla fall. I går var det 28 februari och i dag är det 1 mars. Jag hade med andra ord ganska höga förväntningar när jag slog upp ögonen i morse.
Eftersom det är vår hade jag räknat med plus tio grader, knoppar på träden, fågelsång och lite vårsol. Så klart, vem gör inte det liksom?
Ni må tro att jag var besviken! Minus tio, grått och fortfarande all snö på marken. Vad måste man göra för att det ska bli lite vår på det här stället? Jag är beredd att göra en hel del. Börja skotta till exempel. Gå runt med nån värmelampa. Spela fågelsång på datorn. Se till att politikerna förbjuder snö efter 28 februari.

Idag är det trots allt tisdag och jag är glad för att:

• det faktiskt är mars i alla fall. Trots att våren lyser med sin frånvaro.
• jag har sportlov med flera härliga dagar av ledighet framför mig. Det är guld.
• jag har en hel hög med spännande böcker att läsa på mitt nattduksbord. Hela fyra stycken! Jag kan knappt vänta tills jag får lägga vantarna på dem.
• det är bokrea och bara tanken på att få köpa böcker gör mig glad.
• jag har en fantastisk familj som alltid finns där för mig!

Var är du vår?

Okänd förmåga

Jag fick ett nytt spännande uppdrag av Monika igår och det är klart jag är på det! Uppdraget går ut på att presentera en ovanlig förmåga eller egenskap som man har. Jag var tvungen att tänka ganska mycket på detta under gårdagen. Ovanlig förmåga eller egenskap? Vad kan det innebära? Och hur spännande måste det vara? Jag kan ju inte flyga, se genom stål eller skjuta spindelväv direkt. Vad jag vet i alla fall.
Så jag fick komma på nåt helt annat.

Min ovanliga, men ganska praktiska förmåga är min studieförmåga. Jag har alltid varit bra på att studera, på att gå i skolan och på att få bra betyg. Till synes utan allt för mycket ansträngning. Medan klasskamrater pluggat halva natten och lite till i veckor för att få godkänt på ett prov, har jag tittat igenom böckerna lite några gånger och sedan har jag fått ett hyfsat betyg. Det är klart att vissa kurser krävt mer än så. Det ska jag villigt erkänna. Jag har stött på motstånd under min tid i skola, både på grundskolan, gymnasiet och universitetet. Jag har fått sitta min beskärda del vid skrivbord och antecknat, gått igenom böcker och svarat på frågor inför prov. Men över lag får jag väl ändå medge att jag inte lagt ned så mycket energi på att plugga.

Vad beror det på? Jag har absolut inte fotografiskt minne, även om det skulle vara en fantastisk förmåga. Jag tror snarare på att jag kan sålla ut viktig information ganska enkelt när jag läser. Ofta skumläser jag och sen fastnar en del, därefter läser jag lite djupare. Jag läser olika beroende på vad jag läser och varför jag läser.

Jag ska inte fördjupa mig mer i varför. Dock kan jag i alla fall säga att denna egenskap verkligen hjälpt mig genom livet och jag njuter fortfarande av den. Jag studerar ofta på distans numera och jag älskar att lära mig nya saker.
Kanske har det negativa varit att jag inte ansträngt mig mer, då hade jag nog fått ännu bättre betyg. Fast vad hade de betygen gjort för min del? Ett extra MVG hade inte gjort så mycket för min karriär. Jag kom ju in på lärarprogrammet på första försöket i alla fall.

Nu vill jag skicka denna frivilliga utmaning till SteelCitys egen Anna och Stef med Layover Tbg. Ni andra som är sugna får gärna hoppa på! Jag läser om ni skriver!

Idag blir det ingen måndagslista, men imorgon kan jag utlova en tisdagslista i alla fall :)

Tänk vad skönt...

Nu är Melodifestivalens många deltävlingar över! Ja, förutom Andra chansen, men den tittar jag inte på. Jag håller mig till finalen om två veckor istället.
Gårdagens bidrag var ingen höjdare alls tycker jag och jag hejade inte  på någon. Nicke Borgs bidrag var ruskigt. Kanske var det kombinationen av gubbyxor, väst, tatueringar, hårdrocksröst och ballad? Jag fick rysningar av det sämre slaget i alla fall...

Något som fortfarande fascinerar mig, precis som förra året tror jag, är att vi i Sverige endast har ungefär tio låtskrivare. Visst är det ganska fantastiskt? Fredrik Kempe är an av dem och hade väl en 79 bidrag i årets festival. Alexander Bard hade ungefär lika många. Enligt rapporter kommer ju flera tusen bidrag in till Schlagerkommittén varje år. Det betyder ju att dessa tio låtskrivare skriver ca 300 bidrag varje år. Det måste de göra, för det är ju bara dessa tio som får igenom sina låtar. Och så en och annan rookie för syns skull. Så ingen kan komma och säga att det är uppgjort. Kanske är det dags för Christer B att stiga av sin tron och ge chansen till någon annan? Få in lite nytt blod och nya låtskrivare.

Idag är det söndag och jag njuter av att ha en hel vecka av sportlov framför mig. En hel veckas gos med dotter och make. Det är nåt att njuta av verkligen.
Nu ska jag titta på "Mamma Mu" med dottern!

En fredagkväll

Igår kväll var jag ute på middag med syster C. Superkul och väldigt god mat! Jag var så mätt efteråt och hade nästan ont i magen.
När middagen var klar passerade jag mataffären i jakt på lite ägg och mjölk. När jag klev in i affären hade jag totalt glömt bort att de också har bokrea och givetvis låg det ett stort bord fullt med böcker av olika slag. Det var lite som att stiga in i himlen. Jag älskar bokrea! Att bara få se ett bord fyllt med böcker som man skulle vilja läsa är som en dröm. Jag skulle gärna köpa alla böcker om det gick. Just denna tid på året är fantastisk. Böcker som är riktigt billiga och riktigt bra. Vi brukar köpa en hel del böcker till N också under rean. Hon gillar böcker lika mycket som jag som tur är. Dessutom är det trevligt för oss föräldrar att slippa läsa samma böcker om och om igen. N älskar det givetvis och ibland har vi läst samma bok så många gånger att jag inte pallat en gång till. Då har vi fått gömma den aktuella boken ett tag och sen plockat fram den igen. Många böcker kan vi utantill, ord för ord.
Självklart kom jag ut ur butiken med några nya böcker. Två till N och en till mig. Rena rama julafton. Jag har ännu inte hunnit till bokrean i bokaffärerna, men eftersom jag är ledig nästa vecka ska jag passa på. Längtar redan!

Idag är det mathandling som står på schemat och sedan sista (äntligen!) delfinalen av Melodifestivalen. Härliga tider! Ha en superfin lördag!

Wow!

Igår var man filmstjärna och idag är man tillbaka till verkligheten igen. Vilka tvära kast känns det som!
Vilken dag det var igår! Känns nästan som en dröm!
 Dagen började med en lång tågresa som gick hyfsat, jag lyckades undkomma den försening som ett av tågen hade genom att hoppa på ett annat :p Man får inte vara dum heller.

Väl i huvudstaden blev det taxi till hårsalongen där håret skulle färgas och klippas. De andra två kvinnorna var nästan redan klara när jag kom dit. De bodde själva i Stockholm och hade nära. Det var bara jag som bodde ute i ingenstans. Eftersom vi hade ganska kort om tid trodde jag att frisörskan skulle i princip platta håret och så var det klart, lite som jag brukar göra för att jag är lat, men nej hon körde lockar och lite filmstjärnestuk på håret och det blev supersnyggt!

När det var klart blev det taxi till fotografens studio för kläder och smink. Så snart jag steg in genom dörren skrek nästan sminkösen: röda läppar! Är det okej?
Jag har ju ingen aning om smink så jag nickade bara helt enkelt. Hon måste ju veta sin sak eller?
Innan sminket fick jag testa lite olika kläder. Först ett par urfula byxor och nån skjorta. Passade inte alls. Sen blev det ett fodral med fjädrar som passade som en smäck. Till det högklackat i glittrigt guld.
Sminket blev fantastiskt med de röda läpparna. Problemet med röda läppar och mycket läppstift; håret fastnar lätt i läpparna. Ett tips bara.

Taxi till Van der Nootska Palatset för fotografering med fantastisk fotograf. Det närmaste jag kommit "professionell" fotografering är passfoton och skolfoton. Då gällde instruktionerna mest "sätt fötterna på krysset", "vrid kroppen i vinkel", "vrid huvudet mot kameran". KLICK!
Det här var en helt annan story. Kasta med huvudet, skratta, se fantastisk ut, drapera dig över trappen, mindre ben, mer arm, höger arm upp, vrid vänster hand, upp med pekfingrar, bak med hår, luta framåt...värsta Top Model-stuket.

Det var riktigt trist att ta farväl efter att ha känt sig som en riktig filmstjärna en hel dag med VIP-behandling. Bilderna kommer jag inte kunna publicera, men jag kommer att länka och berätta när man kan köpa mästerverket i affärerna! Jag är supernervös! Tänk om det inte blir så bra som man tänkt! Jag har inte sett ett enda foto för att vara ärlig. Yikes.

Här är ett smakprov taget med usel telefonkamera.

Idag är det fredag och sista dagen på jobbet innan sportlovet. Sweet! Jag önskar jag kunde komma till jobbet lika glamourös som jag var igår. Det hade vart nåt!

Hemligheten

TACK för alla superbra tips om hur man håller fötterna varma! Jag ska gå igenom vartenda ett och sen ut och kolla affärer för både skor och strumpor!

Idag bär det av till storstan, Sveriges Huvustad, the Capital - Stockholm! Jag tar tåget direkt på morgonen och kommer hem senare i kväll. I Stockholm ska jag göra det där "hemliga" som jag pratat om i veckor nu.
Jag har funderat länge på hur jag ska göra med mitt "hemliga" uppdrag och om jag ska avslöja nåt på bloggen och i så fall när. Det är svårt det där, men det är klart att jag ska dela med mig lite!
Personligen är det ett fantastiskt tillfälle och kanske något man får vara med om once in a lifetime. En heldag med skoj och trevligheter för mig och två till.

Jag ska nämligen få en makeover som ska publiceras i en tidning så småningom (vet inte datum just nu)! Fatta vad spännande!
De ska fixa hår och smink och schyssta kläder från en stylist. Plus att tidningen ordnar tågbiljetter och en trevlig dag tillsammans med två andra tjejer som ska göra samma sak.
Sedan kommer fotografen Elisabet Olsson Wallin att fotografera oss i ett "palats" i Stockholm i våra nya stilar! Det ska verkligen bli skoj som sjutton och något som jag verkligen ser fram emot. Lite smått nervös är jag så klart för idag bär det av. Om drygt en timme sitter jag på tåget och är på väg. Iiiiiiiiiiiiiiiiii!!!!!

Idag fyller också syster J hela arton år! GRATTIS!

Ha en superfin torsdag mina vänner och glöm inte att le det där extra leendet idag. Vi behöver allt positivt vi kan få när vintern fortfarande håller grepp om oss!

Inga kommentarer

Gårdagen bjöd på en hel del spännande saker. Besiktningen av bilen gick... Inte mer än så. Det är nåt fel på Bättan som vi har misstänkt under några veckor. Vi fick det bekräftat. Den måste in på lagning hos pappa bildoktorn. Pappa befinner sig nu i detektivfasen och försöker lägga ihop ledtrådarna för att hitta problemet ordentligt. Bilen är därmed tillfälligt pensionerad och jag är en "lycklig" kollektivresenär resten av veckan. Tur att det är sportlov nästa vecka!

Jag tog bilen till jobbet igår i alla fall. På egen risk. Den kanske inte skulle starta på eftermiddagen, men det gjorde den. Dock började motorlampan lysa innan vi lämnat stan. Inte bra, men vi kom hem i alla fall.
Vi hade friluftsdag med skolan hela dagen (ni vet ju hur mycket jag "ääääälskar" friluftsdagar) och åkte iväg till nåt ställe med en ganska cool pulka- och skidbacke. De flesta barn tyckte det var jättekul.
Jag själv inte så mycket. Mina skor suger hårt när det kommer att hålla mot kyla och efter bara ett par minuter förfrös säkert fyra tår. Jag sprang runt på stället, gick upp för backen, inget hjälpte. Sen var det jag som låg bakom elden inför grillningen! Och det gick riktigt bra. Vi grillade så det stod härligan till. Korv och hamburgare flög av grillen i väldig fart.
Efter fyra-fem timmar ute i kylan var jag i alla fall glad att få åka tillbaka till skolan och hämta bilen och åka hem igen.
Någon som har tips på väldigt varma skor som inte kostar en halv miljon? 

Skrattar bäst...

--som skrattar sist. Eller är det tvärtom? Igår var det i alla fall bilen som fick de två sista skratten. Inte nog med att jag tagit fel på dag för besiktning. När jag kom ut och skulle åka till jobbet startade bilen inte alls! Trots att det "bara" var minus 9 och inte minus 25. Jag fick helt enkelt kasta mig iväg till stationen i hopp om att tåget inte skulle vara inställt och ersatt med buss. Gör och häpna: Tåget avgick och dessutom i tid! Jag är fortfarande aningen chockad.
Dock ska det alltid hända nåt när jag ger mig ut i kollektivtrafiken. Jag är som en kaosmagnet helt enkelt. När jag klev av tåget i jobbstaden var jag tvungen att ta stadsbussen till jobbet. Den har jag tagit några gånger nu så jag vet hur jag ska göra. Man kan inte köpa biljett på bussen utan den ska införskaffas före avresa i en automat, med sms eller hos en återförsäljare.
Jag går till automaten först. Den är pålitlig och jag har betalkort. Perfekt. När jag kommer fram ser jag inte skåran där man ska sticka in betalkortet. Jättekonstigt. Jag har ju betalat där förut och med kort dessutom. Istället går jag till den andra automaten framför den jag stod vid. Samma sak. Det är nästan så att jag kliar mig i huvudet. Jag letar lite snabbt efter ytterligare en automat, men utan jaktlycka. Därför går jag tillbaka till den första och funderar på var jag ska försöka sticka in kortet. Jag vill ju inte verka som en komplett idiot liksom. Till slut ger jag upp och frågar en kvinna som står bredvid och väntar. Hon menar att man kan köpa biljett på bussen med kortet.
Eftersom jag hade lite otur förra gången jag frågade någon om stadsbussarna (och jag fick åka åt fel håll med bussen) litade jag inte riktigt på kvinnan som jag frågade. Då kom jag på SMS!
Men hur fungerar det? Efter mycket om och men såg jag en skylt och kunde skicka ett sms och en biljett kom tillbaka som meddelande. Smidigt! Under mina eskapader på stationen hade jag redan missat en buss och nu fick jag vänta tio minuter till.
Allt som allt gick det ju helt okej i alla fall. Jag har sett värre!
Pappa bildoktorn fick igång bilen så jag hoppas den startar nu på morgonen också så vi kan åka in och få domen. Jag säger ett minimum på tre tvåor : )

Idag ska vi fira kärleken. Vi firar nämligen femårsdag sedan vi blev tillsammans. Kärlek på spanska om ni kommer ihåg. Tänk, fem år! Jag längtar tills jag kommer hem och kan krama maken och dottern efter arbetsdagen! Livet är allt bra härligt!

Here is your song of the week darling. You are my life, my world, my eternity.

Nervös och måndagslista

Om drygt en timme ska jag sätta mig i bilen, okristligt tidigt med andra ord, och åka till den fruktade besiktningen av bilen. För varje år känns det mer och mer nervöst. Bilen förändras till varje år och får en massa nya funktioner som måste förklaras för besiktningsmannen/kvinnan. Det är några grejer som jag vet om som de kommer att ge nedslag på idag (pappa bildoktor), men det går att fixa inom den där månaden man har på sig. Nu hoppas jag att de inte kommer på nåt nytt när vi är där. Yikes. Vill inte!
Trots det är det faktiskt måndag och jag är glad för att:

• vi faktiskt har en bil som rullar och tar mig till jobbet varje dag
• jag är ledig på torsdag för att göra min hemliga grej (bäst att passa på att påminna så ni inte glömmer :p)
• en vecka kvar och sen är det välbehövligt sportlov minsann. Sömn och umgänge med familjen står på schemat. Och träning så klart.
• på fredag och lördag är det marknad i stan. Mysigt. Håller tummarna för att fudge-tanten står där i år igen. Hon har fudge "to die for". Jag snackar om godiset nu alltså. Ni fattar.
• de sista utvecklingssamtalen går av stapeln under veckan. Intensivt har det varit. Trevligt att träffa föräldrarna, men tar tid att förbereda och tid att genomföra.
• imorgon firar vi fem år, jag och maken.
• jag har en fantastisk familj som alltid finns där!

Välkommen måndag och vecka 8!

Uppdatering: vilken öken. Jag misstog mig på dag så besiktningen är imorgon och inte idag. Vilken jädra tur att jag dubbelkollade!

Dag 7

Idag är det dag sju i vecka sju och imorgon är det dag ett på vecka åtta. Såna där saker är inget som amerikaner håller reda på. Maken fattar ingenting om han frågar när något ska hända och jag säger att det blir nån gång i vecka 11. Jag vet ju på ett ungefär vilket datum det kan vara, men sånt håller maken inte koll på. Varför gör vi det i Sverige och vad har det för nytta? Varför kan man bara inte säga datumet? Å andra sidan tycker jag det är fruktansvärt praktiskt som lärare att hålla koll på veckorna när man ska planera. När vi har sommarlov har jag dock noll koll på vilken vecka det är. Om jag inte råkar titta i en kalender vill säga.

Maken är bättre i alla fall, tack och lov. Det verkar vara en kortlivad sjukdom som han har i alla fall. Skönt! Desto värre är Melodifestivalen. Det fanns inte en enda låt som jag gillade igår förutom kanske lite grann "Spring för livet". Erik Saade gick ju vidare som tonårsidol. Kanske har han en chans att vinna hela Europas tonårshjärtan, vem vet...Man kan ju alltid hoppas. Numera struntar jag faktiskt i Europafinalen (well, jag kommer ju absolut att se den så klart), jag bryr mig inte om vem som vinner, bara låten är bra. Jag har svårt att tänka mig att Sverige vinner någonsin från och med nu (eller från och med typ tio år sen). Let's go with the flow helt enkelt. I år tillhör jag nog...let me see...Albanien? De kan nog komma med nåt spännande!

Min nya albanska flagga. Jag tror i alla fall det. Den fanns i alla fall på google när jag googlade Albanien. 

Idag ber jag

Plötslig sjukdom överföll maken sent igår kväll. En hel del kräks och en hel del sömn har följt efter det. Stackars maken är inte på topp om man säger så.
Idag blir planerna ändrade med andra ord. Vi vill inte riskera att syster C med dotter ska bli sjuka. Därför stannar vi hemma idag och myser. Dessutom är det minus 20 idag. Jag har bestämt att gå i ide tills värmen är på tillbakavägen. Vi ses väl i juli nång gång.
Övriga planer i dag är att be till högre makter att det inte är vinterkräkis som maken har samt att jag och dottern inte drabbas av det.
Ha en frisk och mysig helg!

Tar det aldrig slut?

Nu, när det varit snö och kallt i  över tre månader, känns det som att det, alltså vintern, aldrig kommer att ta slut. Ni vet när det gått så där långt att man till slut känner att man måste förlika sig med tanken på att man aldrig mer kommer att se gröna träd, blommor och temperaturer över - 5 grader. Det kommer liksom bara mer och mer snö, det tycks blir kallare och kallare igen och inget slut finns i sikte. Trots att det bara är en dryg vecka kvar av februari. Det är alltså snart vår. Enligt den kända månadssången ska "mars, april ha knopp i håret". Vad hände?
Jag börjar nu mentalt förbereda att fira midsommar med termobrallor och hemknåpad midsommarstång gjord av tolettrullar och silkespapper. I och för sig har jag ju inte firat midsommar på riktigt på många år. New York i all ära, men riktigt midsommar med regn, kyligt väder, potatis, sill, gräddfil med gräslök, köttbullar och sånt, det har jag inte firat sen...2004? men det spelar ingen roll. I år blir det termosar och pulkaåkning kring stången.
Det är i alla fall så det känns just nu.

Å andra sidan är det fredag och helg. Inte fy skam. Ska till syster C och systerdotter N imorgon, Melodifestival, sömn, gym, god mat och kanske någon film. Just ja, plus skriva inlämningsuppgift på kursen. Förträngt. Totalt. Det löser sig sa gumman som...CENSUR
Ha en underbar fredag och kom ihåg att le :)

Sponsrad?

Jag anar en hemlig konspiration på mitt gym. En subtil konspiration som jag inte riktigt gillar. Den har pågått ett par veckor nu och jag börjar undra när den ska ta slut...Jag orkar inte stå emot längre.
Lyssna på det här. Det verkar som att tonårsidolen Darins PR-folk har börjat sponsra och nästla sig in på mitt älskade gym! Total katastrof kan jag bara meddela!
Hur vet jag att hans g(r)ymma undersåtar har smidit elaka och hemska planer att förgöra alla medlemmar över 25?
Jo, de senaste veckorna har Darins två nyaste låtar gått på repeat under nästan alla mina gympass. Jag svär att jag har hört "Lovekiller" (heter den så??) spelas i högtalarna fyra gånger under ETT pass på EN TIMME. Inte nog med det, den varvades med hans andra hitlåt (som jag inte vet namnet på)! Det har gått så långt att jag funderar på att ta med min egen musik istället. Darin må vara sockersöt och fantastisk på alla sätt och vis, men han är inte min cup of tea alls. Jag kan stå ut med att sångerna passerar flyktigt på radion då och då, men inte höra endast hans låtar under en timme när man försöker träna...

Nog om Darin. Andra, mer glädjande, nyheter är att dottern verkar kunna klara sig utan nattblöja (knock on wood) ! Bara så där. Vi gjorde ett seriöst försök i nästan tre veckor under mitt jullov där vi satte in pottan i hennes rum, förklarade pedagogiskt hur hon skulle göra, inte kissa sängen, kissa pottan och vi tog upp henne mitt i natten och satte henne på pottan för att kissa.
Det misslyckades totalt. Det blev bara värre. Hon trodde nog till slut att skyddet i sängen faktiskt var till för henne att kissa på. Lite som att underlätta för rumpan. Ta bort blöjan - kissa i frihet i sängen! Hon kissade i sängen när hon var vaken till och med.
Efter tre veckors tvättande gav vi upp och la det på is. Vår tanke var att försöka under mitt sportlov igen. Men hör och häpna. För en vecka sen var blöjan torr efter natten. Vi trodde givetvis bara att det var tur, men natt efter natt var blöjan torr. Nu har vi varvat att sova utan blöja och med blöja och hon har varit torr alla nätter utom en. Fantastiskt!

Evil?

Det där med rymden

För ett tag sen skrev jag om de eventuella ålderdomshem som skulle öppna på Mars. Man tänkte att pigga och nyfikna pensionärer ville tillbringa ålderns höst på Mars och aldrig återvända.
Mysigt kan tyckas. Det var NASA som kom på den briljanta idén. Jag ska absolut inte racka ned på den, för vem vet vad som händer om något decennium? Jag vill inte vara den som hade fel i alla fall.

Nu har Ryssland (?) ett eget projekt (kanske dessa båda länder samarbetar i smyg?) att skicka upp sina astronauter till Mars. I veckan kom de halvvägs i projektet.
Vad projektet går ut på? Jo, de har placerat några stackars  astronauter i en simulator som ska "ta dem till mars", fast på låtsas. Hänger ni med? De sitter alltså i ett fejkat rymdskepp och åker till ett fejkat Mars och sen tillbaka till jorden igen.
Det är ju bra att öva på en eventuell riktig resa i framtiden. Vem vill att nåt oväntat ska hända på vägen till Mars liksom?
Problemet är bara att denna rymdresa tar ungefär 554 dagar fram och tillbaka. Dessa astronauter åker alltså på låtsas till Mars och tillbaka. Under 554 dagar. Och de stiger ut på ett fejkat Mars efter halva tiden. Vad säger man till vänner och familj när man blir utvald till denna resa?
"Älskling, jag kommer att sitta i en liten låtsasraket i skjulet där borta och åka till Mars typ. Jag är hemma om 1,5 år igen. Ha det gott!"
Jag är i alla fall glad att planerna går framåt med Marsprojekten från båda länder. Inom några decennium (typ 4 stycken) går jag själv i pension. Det här kan ju vara nåt att se fram emot menar jag...Eller inte.

Två modiga pensionärer på Mars. Obs! Bild fejkad. Inga pensionärer kom till skada under denna fotosession.