Valborg och trädgårdsfunderingar

Jag vaknade i morse till rent, underbart, vackert solsken. Det kan inte bli en bättre start på denna lördag helt enkelt. Såna här dagar skulle jag gärna bo i hus. Egentligen är jag ingen hus-person i den bemärkelsen, jag skippar gärna allt ansvar med läckande tak, gräsklippning, uppvärmning och allt sånt. En trädgård däremot (med trädgårdsmästare som sköter allt maintenance så klart! Vad trodde du?) skulle jag gärna ha där man kan sitta på utemöbler och njuta av solen och värmen, grilla och låta barnet/barnen springa omkring och leka. Perfekt.
Vi har ju givetvis en balkong till vår lägenhet, men nu faller det sig så tragiskt att jag heller inte är någon balkongmänniska. Att sitta på en betongbalkong på några hårda utemöbler är inte min grej. Vad sjutton? Ännu ett I-landsproblem.
Hur får man detta att gå ihop? Bo i lägenhet, men med en stor fin trädgård (utan en massa insyn för tusen grannar som kikar ned från sina egna lägenheter). Som det är nu använder vi parken en tiominuterspromenad härifrån. Det funkar väl. Men en trädgård skulle sitta finare än så.
Kanske skulle gå i balkong-terapi så att jag kan nyttja vår lilla betongklump då och då i sommar.

Idag är det i alla fall Valborg. Ingen brasa för oss, men väl lite grillning. Brasa har jag inte sett på säkert tio år eller mer. Förmodligen mer.
I dag ska vi njuta av det vackra vädret, tvätta och mysa helt enkelt. Livet är allt bra härligt såna här dagar. Jag hoppas att detta är en försmak på hur sommaren kommer att bli! Det vore ju helt underbart.
Ha en fin Valborg mina vänner! Vi ses i maj!

Bild lånad.

Att lyssna

Att lyssna är en konst, hur många gånger har man inte hört det? Inte tillräckligt många i alla fall. Det ÄR en konst att lyssna. En oerhört svårt konst om jag får säga det själv. Faktum är att det finns mycket få människor som är goda lyssnare. Ni har säkert varit med om (eller kanske varit själva) den där kollegan eller vännen som så fort man öppnat munnen för att berätta nåt, genast säger "Mmmmm....men jag har också...." Som inte ens lyssnar färdigt innan han/hon ska berätta om sitt eget, oavsett om det handlar om ämnet eller nåt annat och som aldrig ställer frågor till dig, utan endast besvarar frågor du ställer. Eller den där som under tiden man berättar nåt, hummar på fel ställen eller kommenterar snabba "jajaja" så att det känns mest om att de inte orkar lyssna och istället håller med om det man säger för att få tyst på en.
Som jag skrev tidigare, är det en konst att lyssna. Och något man måste öva på ständigt. Att lyssna är att ge och ta. Vad man ska ge och vad man ska ta beror på situationen. Ibland är det bara att finnas där för att endast lyssna. Inga kommentarer är nödvändiga. Ibland är det lämpligt med följdfrågor eller råd. Det är svårt att avgöra emellanåt, hur man ska reagera. Kanske är det just det som avgör om man är en god lyssnare eller inte?
Jag har stött på endast en handfull människor som varit riktigt goda lyssnare. Är jag själv en bra lyssnare måntro? Ibland skulle jag vilja säga. Jag tror aldrig man blir fullärd och jag är långtifrån en fantastisk lyssnare. Jag har mina goda stunder, och mindre goda. Varje dag försöker jag bli lite bättre. Vissa dagar går det bra, andra dagar upptas tankarna av andra "problem" som rör en själv och att då koncentrera sig på andra är svårt.
Vi behöver alla någon som lyssnar utan förbehåll då och då. Har du nån som lyssnar på dig? Tänk efter noga. Vad tycker du är en god lyssnare?
Och vad kan du göra för att bli en bättre lyssnare? Jag tycker det är viktiga frågor i dagens samhälle där alla är så upptagna med sitt och människor blir mer och mer isolerade. Jag läste nånstans att Stockholm har flest singelhushåll i hela Europa. Många av dessa har varken familj eller vänner i närheten, eller kanske alls. Många äldre sitter ensamma, utan familj, på ålderdomshem eller i egen lägenhet. Vi är ett land av ensamhet. Ensam är stark heter det ju. "Sköt ditt och skit i andra". Ledordet är "Du skall icke störa din medmänniska på något sätt". Barnfamiljer framförallt, ska se till att hålla sig själva och sina "ouppfostrade" barn hemma tills ungarna är "färdigdresserade" och kan vistat bland folk utan att ge ett ljud ifrån sig,
Speciella barnlösa flyg, caféer som inte släpper in barnvagnar, restauranger som himlar med ögonen om man kommer med sitt barn, irriterade blickar på stan om ens barn pratar lite för högt eller skriker till....You name it.
För att inte tala om de där äldre som tar upp hela trottoaren med sina rullatorer eller som inte betalar tillräckligt snabbt i kassan!
Nu kanske hela inlägget känns lite "Off Topic",men jag tror att allt hänger ihop. Man måste ta sig tid för varandra. Lyssna. Vara medveten. Vara närvarande. Sakta ned tempot lite. Livet är ingen sprint, det är ett maraton. Det glömmer vi. Njut av här och nu. Låna ut ditt öra. Be någon annan låna ut sitt emellanåt. Medmänsklighet.

Det gick vägen

Bilen gick igenom besiktningen! Jag var grymt nervös i alla fall. Besiktningskvinnan (ja, det var en kvinna. Tummen upp för det!) fick specialinstruktioner om hur bilen ska startas och hur man öppnar huven. Vår bil är lite speciell på alla sätt. Lite mer High-Tech än andra bilar. Ibland är det som att inget sitter där det ska. Till exempel sitter parkeringslyset på knappen för sätesvärmaren. Spaken till att öppna huven sitter vid grillen och man startar bilen med en liten spak och knapp istället för nyckel. Spännande! Nästa gång ska jag be pappa installera en katapult på passagerarsidan, en turboknapp så att bilen kan gå lite fortare och varför inte såna där knivar på hjulen som typ James Bond har när han ska tackla en annan bil av vägen?

Under hela undersökningen höll jag tummarna att besiktningskvinnan inte skulle börja banka och titta för noga på resten av bilen så att hon hittar nåt mer fel. Tack och lov gick det vägen!
Och när besiktningen var klar hade jag i uppdrag att ringa pappa som varit så vänlig att fixa bilen. Jag är ju lite elak så när han svarar säger jag bara ett tveksamt "Jaaa....". Han kan inte hålla sig utan frågar irriterat hur det gick för sjutton. Stackaren. Lite lättad blev han allt när jag sa att allt gått bra.
Numera är jag alltså inte tågpendlare, utan bilåkare igen. Det känns ganska skönt. Lite mindre stress för min del helt enkelt.

Gääääsp

Man vänjer sig snabbt vid att gå upp några timmar senare! Det märkte jag idag när klockan ringde jobbtidigt igen. Jösses.
Ändå går jag till jobbet med ett leende på läpparna. Jag har haft ett fantastiskt lov. Världens bästa avslutning igår när vi gick till parken och flög drake och hade picknick. N fick sitta i sin vagn så klart. Hon kan inte stödja på foten ännu, men hon hade lika kul för det.

Det var helt klart ett fantastiskt avslut på en väldigt fin vecka. Vädret var perfekt, aktiviteterna likaså och tempot alldeles lagom. I går kändes det till och med som sommar. Jag kunde ha svurit på att det var juli ett tag! Jag hoppas att det bådar gott inför den "riktiga" sommaren.

Eftersom jag inte gjorde en måndagslista igår blir det en tisdagslista istället. Min vecka börjar ju idag kan man säga.
Idag är det tisdag och jag är glad för att:

• Jag har haft en fantastisk vecka hemma 
• vädret visat sig från den bästa sidan. Idag är det lite mörkt, men solen kommer tillbaka
• det snart är sommar
• bilen verkar vara fit for fight. Besiktning idag igen. Håll tummarna!
• sockerutmaningen går över förväntan. Oftast saknar jag inte ens nåt sött. Tack och lov.
• det finns så många böcker som bara väntar på att bli lästa. Jag har en hel lista nu, tack vare tips från olika bloggar. 
• jag har en helt underbar familj som jag älskar mer än nåt annat!

Nu startar jag veckan med lite gröt och bilbesiktning. Drive hard good people! (aka "Kör hårt gott folk"!)

En annorlunda söndagskväll

Gårdagen var helt fantastisk när det kommer till vädret! Det var som sommar helt enkelt. Solen sken och det var över 20 grader till och med. Perfekt.

På eftermiddagen gick jag och dottern till lekparken. N hade på sig shorts och T-shirt och jag hade linne. Det var aningen läskigt att kliva ut i dessa kläder. Man förväntade sig att det faktiskt inte skulle vara så varmt som man föreställde sig, att vinden skulle blåsa och vara kall eller att ett regnmoln skulle dyka upp. Det gick dock bra. Det var varmt, skönt och härligt.
Vi lekte en stund i lekparken och sen hände nåt som gjorde att resten av kvällen fick vigas åt akuten. Nu låter det lite dramatisk, det var det egentligen inte. N klättrade upp och åkte rutschkana flera gånger. Den sista gången hon sprang upp förlorade hon balansen på andra trappsteget och halkade bakåt. Hon fastnade med foten mellan trappstegen, ramlade baklänges på rumpan och vred ankeln ordentligt. Först trodde jag att det bara var att hon skrapade upp knät och lite av låret så vi satt där en stund, jag på trappen och hon i mitt knä och hon grät en skvätt. Efter en stund satte jag ned henne på marken igen för att hon skulle åka kanan igen, men hon skrek och kunde inte stödja på foten stackaren. Det blev inte bättre heller. Skon kunde jag inte sätta tillbaka på foten för det gjorde för ont. N fick därför sitta i vagnen på vägen hem (tack och lov att jag tagit med den, jag tvekade först). Väl hemma såg vi att foten svullnat upp så vi ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka in eftersom hon inte ville röra på foten heller.

Akuten en söndag kväll i påskhelgen. Vilken höjdare! Vi väntade en timme på en sköterska för utvärdering. Det som slog mig var hur många de höll på att missa i väntrummet. De hade lappsystem för en första utvärdering som en sköterska skulle ropa upp. Först stod de nästan i hallen och ropade in i väntrummet runt hörnet. De som satt längst in hade ingen chans att höra när de ropades upp. De satt nära TV:n dessutom med det störande ljudet ringande i öronen. Flera nummer blev missade före oss. Ingen sköterska kom och hämtade de med aktuellt nummer och vi höll på att råka ut för samma sak. Sköterskan klickade vårt nummer 542 och precis då kommer någon in som behöver mer akut hjälp. Hon går givetvis till dem. Vi väntar fem minuter, så klickas nästa nummer fram och sköterskan ropar ut det. Då blir jag tvungen att gå fram och förklara situationen så den kan lösas. Det gäller att vara på sin vakt!
Därefter kommer en sköterska och ropar upp en Patrik Karlsson. Ingen svarar. Hon ropar igen. Då frågar en kille om det kan vara Patrik Pettersson hon menar. Sköterskan går och kollar. Mycket riktigt är det Pettersson.
Tre timmar senare väntar vi fortfarande på läkare efter den första utvärderingen. Sköterskan kommer in och ropar upp Tuva. Ingen svarar. Någon frågar om det kan gälla Tova. Japp, ytterligare ett misstag. Det gäller att hålla koll, gott folk! Speciellt i akutrum.

Vi fick så småningom en röntgen som visade en stukning, men inget mer. Tack och lov!
N var superduktig hela tiden. Väntade och lekte i sin stol, läste och pratade med människor. Hon var lite rädd när sköterskorna ville ta på hennes fot och prata med henne. Hon påstod också att hon var fem år gammal minsann. Vilken toppentjej vi har på alla plan. Helt fantastisk är hon. Sköterskorna som vi träffade, totalt 4 stycken var jättesnälla och gulliga allihop. N fick en ritbok och pennor som hon kunde ta med sig sen. I hissen på väg från röntgen frågade en sköterska, som precis gått på sitt pass, då var klockan strax före 23, hur länge vi varit där. Vi berättade att vi kom runt 17.00. Hon sa genast att hon skulle skriva upp vårt namn som akut för att få veta resultat och efter bara 10 minuters väntan i väntrummet ropade de upp oss och vi fick träffa en läkare. Snällt!
Efter åtta timmar, efter klockan tolv på natten var vi äntligen hemma och vi kunde krypa till kojs.

Skönt att det är en ledig dag kvar med sol och värme innan jobbet börjar imorgon. Jag tror att detta har varit den bästa påskhelgen på år och dar i form av värme, sol och upplevelser. Fantastiskt! Den känslan tar jag med mig på jobbet imorgon! Vilken start på veckan!
Ha en underbar Annandag Påsk mina vänner.

Skön lördag

Vilken härlig dag det var i går. Väldigt lugn och skön. Inte ett jota gjorde vi (nästan). Jag bakade mina cross buns så klart. Gjorde om dem lite så att jag kunde äta en också (utan onödigt socker).
N fick sitt påskägg som vi gjort iordning. Vi hade köpt hårsnoddar med Hello Kitty, ett litet pussel samt några italienska chokladpraliner. Lagom mycket godis alltså. Jag och maken hjälpte N att lägga det där pusslet, men det gick liksom inte. Det var supersvårt! Inga bitar verkade passa ihop. Bilden föreställer en massa möss som gör olika saker och varje gång vi satte ihop några bitar blev det en hel mus och resten halva. Sedan insåg vi att 8 utav 9 bitar var likadana? Konstigt! Så ska det väl inte vara? Vi ska gå till leksaksaffären på tisdag och prata med dem få se vad de säger. Det kan väl inte stämma att det ska vara samma bild på alla? Pinsamt om det SKA vara det och vi inte fattar hur man ska lägga det. IQ fiskpinne liksom. På "facit" (tror i alla fall att det är det) så är alla bitar olika i alla fall. Vi får se. Sanningens minut blir på tisdag. Jag uppdaterar då.

Jag tittade också på en hel massa avsnitt av "Biggest Loser". Inte hela avsnitt för det orkar jag inte, jag spolade lite då och då och hoppade över de tråkiga avsnitten. Sån är jag! Jag gillar att titta på det programmet för man blir så peppad. Inte för att jag behöver gå ned 150 kg, men för att de kämpar på med sin träning och sin mat och de ser resultat. De kör stenhårt varje dag. Det är väldigt inspirerande.
Vad jag märkt på de senare säsongerna är att det blir mer och mer produktplacering i programmen. Inte bara att de tar upp nåt tuggummi och käkar, men att det finns en sekvens i varje program som verkligen är regisserad. Till exempel att två deltagare tar fram lunch i köket. Tränaren går förbi och börjar snacka om själva lådan till maten att den håller maten fräsch och är bra att trava i kylen etc. Här är ett exempel.
Eller "Våra bästa år" och Cheerios:



Jag skrattar för att det är så uppenbart. Tycker skådisarna att det är pinsamt?

Well, well. Idag ska det ske städning, tvättning, gym och kanske en sväng till parken. Vädret är fantastiskt idag med! Man måste ta tillvara på varje chans att vara ute i solen!

Glad Påsk!

I dag kan jag säga Glad Påsk till er alla! Vi hade en jättefin långfredag med äggletning i skogen och tivolibesök. N var inte så sugen på att åka karusell så hon fick hoppa av innan den startade. Istället gick vi till hoppborgen. Den var lite roligare!

Lilla N i vårsolen vid äggletningen.

Jag hamnade aaaningen i skymundan när jag skulle ta lite bilder av N. Vid bordet bredvid satt en mamma med sina tre små barn som mumsade på lite popcorn i väntan på att äggletningen skulle början. Hon fotade också sina små sötnosar, liksom jag fotade N. Allt väl så långt.  Tills plötsligt när hon drar fram värsta proffsgrejerna! Först en sån där liten rund silvrig sak (typ nåt man har under hakan när man solar) och sätter upp bredvid kameran. Lugnt. SEN drar hon upp en ÄNNU större vit sak för att reflektera ljuset på barnet som just då var objekt för fotot. Jag undrar främst hur hon fick plats med allt det där på den redan fullpackade vagnen. Blev säkert fina bilder i alla fall. Sånt proffs är inte jag. Jag orkar knappt bära med mig den stora kameran som vi har. Jag önskar ofta att vi hade en mindre att bara packa ned i väskan. 

När vi kom hem käkade vi Pepper Pot, typ den godaste maten ever som maken gör och som vi bara äter cirkus två gånger om året. Väldigt gott var det! 

I dag blir det bakning av Cross buns, litet äventyr till Mekonomen för ännu en bildel och så ska vi titta på "Jesus Christ Superstar". En fin lördag med andra ord. Bäst att sätta igång!

Ha en superfin påsk med gott sällskap, god mat, lagom mycket godis och massor med sol!

Bild lånad.

Om ni någonsin undrat..

...hur min pappa bildoktorn ser ut kan jag nu ge er en bild:

Ja, enligt dottern igår så ser hennes mofar ut precis så här. Vi satt och tittade i en gammal pekbok och N ville säga vad alla bilder föreställde. Hon pekade ut gafflar, bilar, mat - och MORFAR.  Så nu vet ni varför jag ser ut som jag gör också.

För uppdatering: inga påskkärringar igår (här där jag bor är det tradition att gå kärring på skärtorsdagen. I alla fall på "min tid". Kanske har ändrats?) heller. Kanske lika bra med tanke på vad jag läst på "det perfekta föräldrars forum", FL. Barn som inte alls kan uppföra sig. Som bara räcker fram korgar utan att ens säga Glad Påsk eller ge ett kort och bli sura för att de inte får mer godis eller att de inte får pengar. Vad är det som händer med ungar nuförtiden? Eller är det bara jag som är gammal? Som tror att det var bättre förr? Tänker alla så här om de generationer som kommer efter? Eller är det så att det blir värre? Och vad beror det på? Många frågor och inga svar.
I alla fall borde väl ungarna lära sig att tacka och vara artiga och nöja sig med det de får när de till exempel går kärring?

Jaja, idag ska i alla fall pensionärsnöten (aka JAG) och familjen eventuellt leta ägg i parken. Om vädret tillåter. Det ser liiite mörkt ut idag så vi får se!

Jag säger inte Glad Påsk idag heller. Jesus satt ju för tusan på korset och led. Det är inte glatt. Imorgon kommer det!

Promenader?

Jag skriver numera ut min träningsvecka i spalten till höger på bloggen. Ibland skriver jag till exempel att jag ska på "promenad". Som igår onsdag. Tro inte på det jag skriver snälla. Jag bara ljuger. Det blir aldrig några promenader för min del. Om man inte räknar en tre minuter lång promenad ner till stan för typ lunch med en väninna och ett kort varv på stan.
Jag har nåt emot promenader. Jag kan liksom inte gå utan mål, utan anledning (inte ens för att träna). Eller gå ensam. Skulle jag gå på promenad MED någon, då fungerar det. Då är ju målet att träffas och umgås. Ska jag gå ensam kommer spärren. Det känns inte värt att gå en timme utan sällskap eller mål, utan att få upp flåset ordentligt och bli svettig. Jag ser ingen poäng. Att springa en timme, fine. Det gör jag gärna. Hoppa i träningskläder och ut på promenad en timme? Nej. Psykisk spärr poppar upp i skallen och jag kan inte. Känns inte värt.
Så från och med nu ska jag strunta i att skriva promenad. Jag bara ljuger om jag gör det i alla fall. Istället ska jag skriva nåt som jag verkligen kommer göra. Det låter väl bättre? Annars blir det ingen träning den dagen alls. Och det är inte så jag har tänkt det. Jag ska ju träna. That is the point.
Dagens i-landsproblem.

I dag blir det i alla fall frukost och sen ska vi gå till badhuset en sväng. Sista dagen de har öppet inför påsken så det gäller att passa på. Mys!
Ha en fin torsdag!

Lånad.

Just nu är lycka..

Just nu är lycka...

- att få vakna upp aningen senare på morgonen och utan att behöva stressa för att bli klar inför jobbet.
- att få spendera några mysiga timmar i soffan med dottern direkt på morgonen
- att få äta frukost i lugn och ro och lyxa till det med kanske lite pannkakor istället för den sedvanliga gröten.
- att få gå till gymmet mitt på dagen och slippa trängas med många andra träningssugna medmänniskor (som för övrigt verkar droppa av en efter en nu när solen och värmen är tillbaka, även kvällstid)
- att få gosa hela kvällarna med maken och gå och lägga sig senare än 21.30 (även om jag är superdupertrött efter klockan 22. Pensionsnöten till er tjänst).
- att få tillbringa en stor del av dagen ute eftersom det är så varmt och skönt. Solen lyser och värmer vår frusna jord. Blommor som poppar upp och löven som håller på att bryta sig fria på trädens grenar. Vackert! Uppfriskande!
- att kunna ligga och peta naveln hela dagen om jag hade lust. Ja, nästan hela dagen i alla fall
- att ha en make som jag vet alltid finns där, oavsett vad som händer nu eller i framtiden. Det är inte alla som har en sån person i sitt liv. Någon man kan lita på till 200%, om inte mer. Det är tryggt och underbart på alla sätt.
- att få älska och bli älskad villkorslöst.

 Det är lycka just nu!

Fira påsk

Jag har kommit från påskfirandet på nåt sätt. Vi brukade alltid fira på olika sätt när vi var små. Det var påskmiddag, påskfika, äggletning och allt möjligt. Jag minns det som väldigt roligt och trevligt. De senaster 8-10 åren har det inte blivit av. Det känns inte lika kul längre. Det enda som är spännande är kanske lite påsklov, god mat, fika och äggletning. Det där med Jesus tänker jag inte på, jag är så otroende man kan bli.
Jag påskpyntar aldrig heller, har nog aldrig gjort heller sen jag flyttade hemifrån för länge sen, och påskpysslet gör jag endast i skolan med barnen. Kanske kommer det att ändras nu när lillan blir större. Det jag saknar är påskkärringar! Var är alla påskkärringar nuförtiden? Jag kommer ihåg när jag var liten. Då var det rena rama påskkortsverkstaden hemma inför påskkärrings-promenaden. Det planerades i veckor hur, var och med vem man skulle gå. Jag brukade oftast gå med syster C och vi var ett bra team. Jag har nog inte sett en enda påskkärring på 10 år nu. Kanske bor jag i fel område (lägenheter). Ni som bor i hus får ni besök av små söta kärringar? Jag vill att de kommer hit också. Ska jag sätta upp skyltar med pilar kanske? Bosätta mig tillfälligt i nåt hus (syrran C! Ladda med godis på torsdag nu då!) Eller är det bara så att det är supertöntigt att gå kärring numera?

I år blir det lite småfirande. Kanske att vi tar oss upp på påskletning på fredag för lilla N. Det tror jag hon skulle tycka var kul. Sedan blir det speciell påskmat som maken ska göra och jag ska baka cross buns. Till maken och dotter förstås, jag äter ju inte sånt. Kanske gör en modifierad version till mig.
På måndag ska vi ut med flygande drake, en tradition som maken fört med sig. Vi försökte oss på att göra en egen för två år sen. Den blev mer en krypande drake, för den flög liksom aldrig. I år ska vi köpa en. Ni förstår varför.
Godis ska jag försöka undvika hela helgen. Inte ens titta på. Fast det är förstås redan försent. I varenda tidning jag tittat i står det om hur man gör sitt eget påskgodis. Jag river ur och spar till bättre tider. Det ser väldigt gott ut. Jag hittade ett godis gjort på nötter och torkad frukt som jag kanske testar i alla fall.
Har ni nåt favoritgodis eller favoritmat till påsk?

Var är mina påskkärringar?

Stavning och Måndagslista

Jag har ju tidigare skrivit att jag gillar ord av olika slag. Roliga, konstiga, trevliga, vackar, fula ord. Ibland kan det dock bli ganska fel när man läser ord eller lär sig nya ord. I flera år (när jag gick på gymnasiet) gick jag omkring och trodde att ordet genre uttalades jenre. Jag trodde också att ordet (som jag trodde stavades så här) shanger, bara betydde samma sak som genre. Det tog alltså ett tag att fatta att det var "samma ord", att det bara var jag som var förvirrad.
Likaså, när jag jobbade på ett turistmål fick vi där en sommar nya skyltar från EU, som bidrog med pengar till ett nytt projekt. På skyltarna, som jag gick förbi flera gånger om dagen, stod det att "EU delfin-ansierar" projektet. Det var så jag läste ordet i alla fall. Hela sommaren gick jag där och funderade vad sjutton "delfin-ansiserar" betyder. Sen plöstligt en dag testade jag att ändra betoning och då blev det "del-finansierar". Vilken tur att jag inte hade dragit upp detta med en kollega eller chefen! Vilket superpucko jag hade framstått som då!

Något som  jag inte gillar speciellt mycket, kanske för att jag är svensklärare i botten, är särskrivningar. Alla dessa "fredags mys", "skum tomte", "jätte bra", "kassa system", kul glass" och såna. Det kan jag bli galen på  : )
 Helt i onödan, jag vet! Jag skyller helt enkelt  på att jag är arbetsskadad. Som tur är kan jag ju påverk framtida problem genom att se till att mina elever lär sig att särskrivningar är fel!

Idag är det i alla fall måndag och jag är glad för att:

• jag är ledig hela veckan lång och idag har hela veckan framför mig
• jag kommit igång med skrivandet av boken
• jag har kommit på ännu fler idéer till andra böcker, romaner denna gång
• vi ska laga riktigt god mat i helgen, berättar mer sen
• solen skiner varje dag och det är riktigt varmt
• jag har en jättefin /jätte fin/ famij som jag älskar mer än nåt annat!

N på sin trehjuling för första gången i år. Gick okej, inte riktigt lärt sig trampa ännu ordentligt.

Måste städas också, så klart!

När blev det sommar?

Igår morse skrev jag på min barnbok och fick fram en hel del. Jag måste titta igenom flera gånger till, dra ifrån och lägga till, peta och dona, men det gör jag så gärna.
På eftermiddagen gick jag och lilla N ut en stund för att få frisk luft. Jag byltade på som vanligt. Numera låter jag inte solen lura mig att det är varmt. Då fryser man oftast. Vilken chock jag fick när vi sedan kom ut! Det var liknande sommarvärme minsann. Hu runderbart som helst. Så mössor och vantar fick komma av i en hast. Vi gick till den stora roliga lekparken där vi inte varit sen...jag kommer faktiskt inte ens ihåg. Före vintern i alla fall kan jag säga. Vintern var ju extremt lång i år så minnet sviker. Hade vi ens sommar förra året?
Syster E och hennes son S kom och gjorde oss sällskap och det var roligt. N och S lekte titt som tätt och sen sprang de om varandra. Solen värmde våra frusna vinteransikten och kroppar och människorna vi mötte var alla glada och upplyfta av solen. Fantastiskt!
Dagen avslutades med yoga, fruktsallad och en film (District 9). Kan det bli bättre?
Det var en jättefin dag helt enkelt. Jag hoppas det blir lika fint idag, trots att vi ska spendera dagen med att städa och tvätta. Sen blir det gymmet en sväng och lite söndagsmys. Nu behöver jag ju inte gå till jobbet imorgon så det blir nog en film som vi tittar på ikväll. Mysigt!

Jag vill också tipsa om att bokbloggen Enbokdomdagen har ett bokbyte som man kan anmäla sig till nu! Jag var med i höstas och det var riktigt trevligt. Jag är med igen så klart!

Ha en superfin söndag! Kram på er!

Går inte att ladda upp bilder nu. Men föreställ er en liten bild med massa pocketböcker, en bild med dottern på vårpromenad förra året...Ni har ju fantasi så det förslår allihop som läser. Häpp!

Påsklov!

Jag kan inte riktigt fatta att jag ska vara ledig en vecka nu. Jäklar i min låda vad det flög veckor och dagar, timmar och minuter! Jag ska bara njuta, ta det lugnt och börja skriva på min barnbok. Faktiskt. Nu är det dags. Dags att ta tag i den dröm som legat och pyrt så länge, som knackat på då och då och velat komma ut, men som ändå inte fått den näring och uppmuntran som behövts. Nu ska ta mej sjutton i alla fall drömmen påbörjas.
Annars hoppas jag på sol och fina dagar, mycket gos med familjen, mycket träning och en hel del läsande, god mat och mysiga hemmakvällar.
Faktiskt ska jag gå och göra  lite frukost och våga mig på att börja med boken redan nu. Tänk!
Trevlig lördag mina vänner!

Bild lånad.

Tankar

Pendling ger en hel del tid till tankar av olika slag. Givetvis tänker man ju ständigt, oavsett om man pendlar eller inte, men jag menar att man upplever saker och man har tid att bara sitta ned. Utan att behöva jobba, eller bli ropad på av någon när man är mitt i en tanke.

Jag åker också stadsbuss från stationen i jobbstaden till jobbplatsen. Ibland när jag sitter och skumpar på den där bussen och ser mig omkring på mina medmänniskor blir jag så förundrad att en hel värld kan få plats i en enda liten buss. Ja, faktiskt finns de flesta delar av världen representerade emellanåt. En resa hörde jag några prata finska med varandra, en kvinna satt i telefon och pratade spanska (sydamerikansk dialekt), det fanns folk som pratade arabiska, en kvinna och hennes barn med afrikanskt ursprung, en asiatisk familj, några som pratade serbiska (eller något liknande) och en man som jag är hundra på måste vara engelsman (mer om det vid ett senare tillfälle). 

Är inte det fantastiskt, så säg? Det är så världen ser ut idag och jag tycker att det är fantastiskt. Varför det då finns rasister och andra knäppgökar förstår jag inte. Snart blir det svårt att flytta "till ett land som inte tar emot invandrare" (från en film jag såg på 90-talet om nynazister som fördummades, mer än de fördummar sig själva,  av regissören och filmskrivaren. Ett annat citat är "Hitler blir Nasse baklänges") för alla människor finns överallt. De finns på en stadsbuss till exempel. 

Idag är det sista dagen före påsklovet och det blir lite påskfirande med barnen. De ska få gå påskkärring hos förskolan för att få känna på hur det är (sånt gör de ju inte hemma av naturliga skäl) och sen ska de få leta påskägg : ) Jag lovar att eleverna är uppe i varv redan när jag kliver innanför grindarna! Ha en fin fredag och hoppas ni får mycket sol!

Bild lånad.

Drama på tåget och biluppdatering

Ett så stort "drama" var det kanske inte direkt, men absolut något utöver den vanliga pendlarlunken som känns på eftermiddagarna. Igår åkte vi det "gamla" tåget som jag brukar säga. Det har två vagnar med två dörrar mellan skarven och två utgångar, ett i vardera vagn. På morgonen får man åka det nyare tåget som är lite mer fancy och bekvämt och som inte luktar bajs. För det gör ofta det gamla tåget. Luktar bajs alltså. 

I alla fall. Det gamla tåget åkte vi med hem och mellan jobbstaden och min hemstad stannar tåget till i en mindre by och sen far det vidare hemåt. Igår var det några som skulle av i byn och de står vi dörren när tåget stannade. Jag ser inte vad som händer, men jag hör skrik och smått tumult och så kommer gänger som ska av förbirusande mot mittdörrarna. Nu låter det ju lite som en skräckfilm, men då är det inte. När de står där som bäst och försöker få upp dörrarna mellan vagnarna börjar tåget rulla och passagerarna som skulle av svär som borstbindare. "Stanna tåget!" skriker de. Tydligen har dörrarna på tåget inte öppnats när de skulle av. Därför försökte de rusa till den andra dörren, men vägen är lång och lite jobbig med dörrarna i mitten så de hinner inte. 

Hur kan nåt sånt hända? Det var ju tur att det var på denna sträcka eftersom det inte är så långt mellan byn och min hemstad samtidigt som det går frekventa tåg. Det hade kunnat vara en brs mycket längre sträcka på många, många mil.

Jag trodde i min enfald att konduktören går ut och har lite koll så att alla kommer av och på ordentligt, så att dörrar öppnas och sånt. Tänk om någon fastnar i dörren. Kan säkert hända.

De ofrivilliga passagerarna fick gott åka med och sen åka hem med vändande tåg - 40 minuter sena hem. 

Lite godare nyheter. Det verkar som att detta är sista veckan som jag åker tåg! Bilen är så gott som fixad, , ombesiktigad igår, en liten bromsgrej kvar bara och sen är den fit for fight. Bättan är tillbaka. Jag resonerade så att om inte allt som pappa fixat på bilen räcker och bilen blir väldigt underkänd igen, då är det slutet för Bättan. Nu ska jag väl inte säga detta högt för hon hör allt den där och gillar att jäklas. Hon tog sig samman än en gång vår lilla guldklump. Fantastiskt! 

Bild lånad. Jag dricker inte champagne på onsdagar ännu. 

Som en ångvält

Så kändes det lite igår. Som en ångvält som körde över mig med full kraft. Godissuget alltså. Jag satt på tågstationen strax efter tre på eftermiddagen när det överföll mig bakifrån, så där plötsligt, överraskande. När jag såg mig omkring i vänthallen kändes det som om alla satt och mumsade på nåt gott. Det var en bulle och kaffe, chokladbitar, godispåse, glass. You name it. Hjärnan arbetade frenetiskt för att komma på så många goda saker som möjligt som den saknade. Det var choklad, saltlakrits, min specialbrownie, pannacotta, cheescake, cupcakes i olika smaker, chokladpudding, smågodis och till och med glass som jag kan äta, men inte väljer framför något annat.
Jag vet inte vad som kom över mig. Plötsligt ville jag bara rusa ned till Pressbyrån och köpa nåt sött. Hur jag lyckades stå emot, vet jag inte. Dessutom fortsatte det hela kvällen. Är det självplågeri att skippa socker? Njuter man inte av livets goda om man inte får äta det man vill ibland? Kanske. För mig går det ofta överstyr i alla fall och det är inte att "njuta" av livet. När jag äter socker är jag sugen varje dag hela tiden. När jag detoxat mig blir jag supersugen en dag i veckan kanske. Det är lättare att stå emot än ett sug som kommer över en dagligen. Och kroppen mår som sagt bättre utan sockret. Vi får se hur det blir efter den 16 juni, när det är över. Vilken väg ska jag gå?
Igår kändes det som den enda rätta vägen gick till Marabou-hyllan på Pressbyrån. Idag känns det genast bättre och jag kommer att ladda med nåt annat att äta om suget faller på.

Bild lånad.

Frukt är också godis. Nae. Inte för mig. Men det är gott.

Onsdag?

Ibland undrar jag hur hjärnan fungerar. Jag vaknade upp i morse i tron om att det var onsdag. Jag var stensäker på onsdag. Sen kollar jag runt lite på bloggarna jag läser och märker att mångas senaste uppdatering var måndag. Konstigt, de flesta uppdaterar varje dag, varför har så många inte skrivit på tisdagen?
Duh! För att det ÄR tisdag idag. Så kan det gå. Jag var lite glad och upprymd där ett tag. Tänkte att veckan minsann rusar i 190.
Det händer mig ganska ofta, att jag vaknar upp och tror att det är en annan dag än det är. Speciellt på helgen. Då kan jag vakna med ett ryck och tro att det är vardag. Det är ganska skönt att upptäcka då att det faktiskt är lördag eller söndag och man kan lägga sig igen och sova.
Jag hade en klasskamrat som vaknade en gång och insåg att hon var sen till skolan. Hon sprang upp, duschade, klädde på sig och rusade ner för trappan för att äta frukost. Väl nere såg hon sin pappa i soffan som tittade på TV. Han tittade skumt på henne och frågade vad hon sysslade med. Hon, i sin tur, frågade vad han gjorde upp så tidigt. Han berättade då att klockan bara var 01.00 på natten! Jag slrattade gott åt detta när hon berättade. Superkul!
Ännu har detta inte hänt mig, men det är väl bara en tidsfråga innan jag blir så snurrig!

Glad måndag!

Denna veckan har jag en känsla av kommer att flyga fram i ett huj. Lite som alla andra veckor, men ändå inte. Vi har många planer på jobbet för barnen eftersom det är veckan före påsklovet. De barn som jag undervisar har inga påsktraditioner hemifrån. Det får de från skolan och oss. Vi ska ha lite påsk-kärring-tema på fredag och så ska vi leta ägg och prata om påsken.
Idag ska vi dessutom åka till simning med tjejerna. Förra gången vi åkte för några veckor sen var det tre-fyra stycken som äntligen började simma. Vi har harvat och harvat hur länge som helst och nu äntligen trillade polletten ner. Hos flera samtidigt. Det känns fantastiskt. Nu måste vi bara underhålla lite och förbättra tekniken. Det kommer att bli toppen!

I går var det fantastiskt väder. Så fantastiskt att jag kunde ha på mig löpartajtsen och träningsjackan till gymmet. Tidigare har jag varit tvungen att ha på mig tjockjackan och överdragsbrallor. Jag funderar till och med på att kanske ta mig ut och springa i helgen. Premiärspringa lite i spåret. Det var ett bra tag sen nu. Härliga tider väntar med andra ord.
Jag avslutade också lite vårstädning bland skorna. Ojoj...vi får packa ihop en hel del av lilla Ns skosamling. Ingenting passar nästan. Skor hon hade i höstas kommer hon inte i. Det är dags att uppgradera. Igen. Nu saknar jag utbudet i New York där priserna också är mer humana.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• våren har äntligen kommit ordentligt. Det var på tiden!
• jag kom iväg till Stockholm i fredags efter mycket om och men. Och jag kom hem utan större problem.
• det är sista jobbveckan innan påsklovet. Jag behöver ett brejk nu känns det som. 
• sockerutmaningen går ganska bra just nu. Jag är sugen, men inte för sugen så att det inte går.
• livet känns härligt just nu!
• jag har en fantastisk familj att krama när jag kommer hem efter jobbet!

Ha en fin start på veckan! 

"En pessimist ser svårigheter i varje möjlighet; en optimist ser en möjlighet i varje svårighet"(Churchill)

Vårlördag

I går var vi på teater och det blev lyckat. Alldeles lagom lång och jättekul för små barn. Den handlade om en pojke som skulle lägga sig alldeles själv. Självklart var det vissa "komplikationer" som uppstod innan han kunde lägga sig. Jättekul. N satt som ett ljus och tittade med de andra barnen.
Sedan gick vi en stund på stan. Vi träffade på några vänner som vi inte sett på väldigt länge och hann prata lite. En tjej hade till och med fått en liten till som bara var 2,5 veckor gammal. Så pytte han var! Det är svårt att föreställa sig att vi alla har varit så små.

På väg hem såg jag också krokusar för första gången i år! Så våren är absolut här! Äntligen. Inte en dag för tidigt om jag säger så. Till och med trädet utanför vårt fönster har knoppar nu. Solen sken hela dagen dessutom. Lite blåsigt, men jag ska inte klaga. Solen var framme i alla fall och det var riktigt varmt. Nu börjar livet igen. Jag har faktiskt redan glömt hur fruktansvärt det var att behöva gå ut i minus 20. Tack och lov.

Nu ska jag städa och tvätta inför sista veckan innan påsklovet. Skönt att få det gjort. Sen en sväng till gymmet igen!

Mirakel

Igår skrev jag mitt inlägg i vredesmod. Jag var så arg och förbannad och upprörd. Som tur är rinner det av en ganska snart och nya lösningar finner plats i den tidigare så omrörda och glödheta hjärnan. När jag ringde SJ fanns det inget annat sätt att ta sig till Stockholm än med ersättningsbussen. Istället satte jag mig  på tåget mot jobbet. När konduktören kommer tjuvlyssnar jag på en konversation med en annan passagerare som också skulle till Stockholm. Tydligen skulle det gå ett tåg från min jobbstad till Stockholm inom en kvart från det att vi kommit fram till stationen! Varför sa de ingenting om det när jag ringde? Borde inte det vara det självklara? Så jag tog en chansning och hoppade på det tåget. Det var framme 7 minuter innan konferensen skulle börja på Chinan. Så jag tog min apostlahästar och såg till de att de galopperade som de aldrig galopperat förut. Jag flög fram genom staden och hann fram bara fem minuter efter att introt börjat! Fantastiskt! Och hela dagen var så bra! Jag lärde mig massor som jag kommer att ta med mig.
Lunchmaten var väl så där. Fast vi åt på Berns salonger var maten medioker. Okryddad lax och lite ris. Som tur var fick jag två fina bordsdamer i form av två äldre kvinnliga lärare från Luleå med fantastisk humor. När jag blir äldre ska jag också bli en medelålders dam från Norr. Dessutom fick jag ett annat perspektiv på mina tågproblem. De skulle flyga från Kallax till Stockholm igår, en resa på en timme. Planet fick flygförbud på grund av dimma och de satt fast i planet i 7 timmar!
Jag ska inte klaga.
Sista föreläsningen skippade jag faktiskt för att hinna till ett tidigare tåg. Och vad glad jag är för det för efter att jag kommit iväg, stannade tågtrafiken i Stockholm igen!

Nu är det helg och idag ska vi på teater på biblioteket med lilla N. Det är första gången vi är på nåt sånt och det ska bli spännande. Solen skiner och livet är lite lättare idag. Ha nu en trevlig helg, det ska jag!

Vända andra kinden till och ta emot

Ja. Först skulle detta bli ett litet hyllningsinlägg tillägnat SJ. Igår var nämligen tåget till jobbstade inställt MEN redan 15-20 minuter innan tåget skulle avgå fanns en buss som skulle ersätta tåget. Vi var i ungefär samma tid som med tåget och jag hann med stasbussen jag brukar ta. Snyggt jobbat.
Idag är storyn en annan. Jag ska till Stockholm och kollade hemsidan för säkerhets skull SJs hemsida. Well, tåget dit är inställt. Bussersättning. Jag som måste vara på plats innan 9.00 och har en bit att gå från stationen. Vad är meningen med att åka om jag missar halva dagen och kanske inte kommer hem i ordentlig tid ikväll? Å amdra sidan kostade konferensen en del pengar. Måste kolla om det går att ringa konferensen och snacka om saken. Just nu sitter jag dessutom i telefonkö till SJ för att reda ut lite problem...
Varför är jag inte förvånad? Varför?
Det är trist att man är så beroende av SJ och tåg. Verkligen. Det är som att gå tillbaka till någon som behandlar en illa, gång på gång. Jag hatar SJ.
Jag uppdaterar. Just nu ser det ut som att jag struntar i konferensen. Enligt SJ kommer bussen att vara framme i Stockholm 10.00. Plus att jag också får ta mig till platsen från stationen på egen hand. Jag missar två föreläsningar. Sugigt. Sen kunde hon inte säga 100% att tågen skulle gå hem. Bara att de beräknas gå. Tågen jag åkt på tidigare har också beräknats gå, men inte gjort det.
Vi får la se. Jag är i telefonkö igen. Livet går vidare.
Jag uppdaterar. Ingen konferens för mig. Snubben jag pratade med sa att bussen också var försenad nu. Han kunde inte erbjuda taxi till konferensen från stationen, jag kunde minsann ta bussen. Jag frågade honom om han visste nåt om stadsbussen i Stockholm. Det gjorde han inte. Nej, inte jag heller, svarade jag. Vilket orsakare problem och tid att ta reda på väl i Stockholm. Ingen återbetalning av konferenskostnad kunde han erbjuda heller. Jag har mailat arrangören och frågat hur vi ska göra med fakturan. Den var dyr konferensen. Men missar jag halva dagen är det inte värt att åka och jag vet ju inte ens om jag kommer hem. Vad fan. En fredagkväll och man är fast på stationen i Stockholm. Nej, tack. Jag får ta smällen med rektor.
HATA SJ: Jag hoppas någon av er läser här. SJ suger.

Språket

Kursen som jag precis avslutat har varit bra tycker jag. Jag har lärt mig en hel del om hur det fungerar att lära sig ett andraspråk och hur barn utvecklas i de olika språken. Dessutom har vi gått igenom en historisk del där man gått igenom hur synen på språk och språkinlärning har förändrats. Det har varit extra intressant.
Här kommer några av de punkter som jag fann väldigt intressanta och användbara:

• alla barn har samma joller i början, oavsett vilket land de föds i. När de är ungefär 6 månader gamla (!) försvinner vissa ljud som de inte behöver i det eller de språk de växer upp i. Även de barn som blir adopterade runt 2-3 års ålder från andra delar av världen uppnår inte 100% infödd språkbehärskning i det nya landet. 
• det finns vissa teorier om kritiska perioder för språkinlärning. Det betyder att förmågan att lära sig ett nytt språk till 100% avtar efter en viss ålder. Man kan lära sig språket, men har inte lika stor chans att uppnå infödd nivå. Undantag finns, men de är få. Man brukar säga att det är viktigt att starta språkinlärningen före puberteten.
• de barn som kommer till, t ex Sverige, måste också få stöd i sitt modersmål i skolans alla ämnen (inte bara som en timme i veckan som hemspråk) för att kunna utveckla hjärnan fullt ut. Annars  stannar utvecklingen och blir inte lika stark.
• när man lär sig ett nytt språk, framförallt som ung eller som barn, tar det ca 5-7 år innan de når i fatt jämnåriga infödda. Barnen måste skapa sig en grund i språket samtidigt som de också måste bygga på med nya ord när de läser olika ämnen i skolan. De infödda barnen har redan grunden säkrad och behöver bara koncentrera sig på att ta in nya ord. Invandrarbarnen måste alltså jobba dubbelt så hårt under många års tid för att ta igen det de "missat". Hårt arbete!
• det går att lära sig ett språk informellt, dvs utan skolgång, dock visar studier att det tar mycket längre tid att lära sig. Går man i formell undervisning hör man språket mer och hör vissa delar upprepade och tar då till sig språket snabbare. 

Det finns så mycket intressant att säga om ämnet att det förmodligen kommer fler inlägg om detta! Eftersom alla barn jag undervisar har svenska som andraspråk är det väldigt nyttigt för mig. Nu vet jag mer om hur det fungerar konkret och hur man kan hjälpa barnen mer i sin språkinlärning.

Sista arbetsdagen för veckan. Well, inte riktigt. Imorgon är jag ju på läskonferens. Då är jag ju inte på jobbet direkt.

Ha en fin torsdag!

Ord, ord, ord

Jag har alltid varit fascinerad av ord i olika former. Det finns vackra ord, fula ord, långa ord, korta ord, ord som betyder mycket för just dig och andra som väcker anstöt, ord som är roliga, tråkiga ord (eller finns det verkligen det?)...
Det finns så många ord i världen, speciellt när man lärt sig en hel del språk. För varje språk som jag studerat har ytterligare ord adderats till mitt ordförråd och berikat mitt liv. Det är roligt att jämföra ord, skriva dem, läsa dem, analysera dem. De har alla olika ursprung och betydelse och korrelat i andra språk. Ibland kan jag få ett ord som fastnar i hjärnan som jag upprepar för mig själv hela tiden. Ju mer jag upprepar det, desto konstigare låter det. Ofta undrar jag vem som kom på ordet och hur. Varför heter STOL just STOL? Och hur kom man på just det? Det finns ju så många ord som någon måste ha kommit på.
Många ord har ändrat betydelse. Ni kan föreställa er min och syrrans förvirring när vår gammelmoster sa till oss att "runka" på den lösa tanden som skulle ut när vi var mindre!
Idag tänker vi på nåt helt annat när vi hör det ordet. Min italienska väninna som jag träffade i New York blev förskräckt över ordet FIKA. Ett helt vanligt ord som används många gånger på en arbetsplats i Sverige varje dag. Enligt henne har det nån koppling till nåt organ. Spännande!
När jag lär mig vissa nya ord brukar jag se till att koppla dem till nåt. Jag var med i Röda Korset ett tag som ung och det fanns ett projekt med Zimbabwe under en tid. En Röda Korsare som varit där beskrev hur man hälsade på varandra och sa: Sali Banani. Det tyckte jag lät som "saliga bananer". På så sätt kommer jag ihåg ordet nästan 20 år senare.
Flygvärdinna på spanska heter "azafata" och det tycker jag låter som "asfalt". Lite konstigt att komma ihåg, men jag gör såna associationer automatiskt.
Ord är fantastiska på många sätt och så viktiga. Man kan uppmuntra med ord, slå ned med ord, påverka med ord och visa känslor med ord. Man bör tänka sig för och väga sina ord noga. Något man lätter glömmer i stridens hetta!
Mitt favoritord är nog morgonrodnad. Varför? Det låter så vackert och är lite abstrakt i tanken...Det finns massor med vackra ord soom har vacker betydelse i olika sammanhang...
Ord.
Cancerfondens ord gillar jag: Världens vackraste ord: imorgon

Bild lånad.

Och där kom resultatet...

I söndags såg jag ett nytt meddelande postat på Blackboard (den plattform som min kurs använder sig av) att läraren rättar proven löpande. Tidigare sa hon att hon skulle invänta allas test först, eftersom det sker online. Hon uppmanade alla att kika på uppdateringar då och då för att se om testresultat kommit in. Ända sedan söndagen har jag alltså med hjärtat i halsgropen  loggat in med jämna mellanrum för att kolla. Ingenting. Jag loggade in senast igår kväll, ganska sent. Inget svar. Alldeles nyss loggade jag in igen, men utan förhoppning om resultat, vem rättar tentor mitt i natten och lägger in resultat?
Så det var en smärre chock att se tentaresultatet svart på vitt, när man inte riktigt förväntat sig det.
Men där var det. Pang! Ett B.
Ojoj, tänker ni nu kanske! Vad i hela friden? Japp. Nytt betygssystem IGEN. Hur ska man hänga med?
På den tiden när det begav sig var jag med i den första årskull som fick G-MVG istället för 1-5. Det var lite spännande eftersom det var svårt att jämföra sig med bara de som gick året över oss. Lärarna hade svårt i början att hålla isär systemen, men sen med åren gick det lättare.
Universiteten och högskolorna har sedan några år tillbaka börjat gå över till F-A. system. Vissa har gått över och några är på väg.
Eftersom jag var på Läroplanskonferens för bara några veckor sen vet jag exakt vad ett B betyder. Om vi översätter det till det andra systemet betyder det att man har klarat VG med bravur och närmar sig MVG, men når inte riktigt dit till 100%. Det ger jag katten i helt enkelt. Ett B är mycket fint tycker jag! Bara fyra poäng från ett A dessutom.Och hon tyckte att jag hade bra och fylliga svar på mina frågor.  Yay! Känns så skönt att slippa tänka på det där nu. Vilken bra vecka det här är så långt!

Så, där kom lite stolta tongångar över mina studieresultat! Det artar sig även här i jante-landet : ) Vad är DU stolt över en dag som denna?

Bild lånad!

Skryt och måndagslista

Söndagen var ganska okej, förutom den huvudvärk som förföljde mig hela dagen. Städade som en tok, gymmade och fixade maten. Skönt att sitta i en städad lägenhet måste jag säga!

Och sen funderade jag lite. Som vanligt ni vet. Det händer då och då. Jag vet inte hur ni har för uppfattning om just "skryt" och att vara stolt över sina resultat (må vara på tentor, prov, matcher), men när jag växte upp var det lite tabu att liksom prata om sina framgångari skolan (för att ta ett exempel).
I alla fall när man talade med nån man inte kände så jättebra, en bekant eller klasskamrat. På min gymnasietid var det många av mina klasskamrater som jag aldrig pratade med, en enda gång. Skumt. I alla fall. När det var prov eller förhör av nåt slag och nån frågade hur det gick svarade man allt som oftast "Jao, det gick väl okej.". Och det spelade ingen roll att man fått högsta beyg eller "bara" godkänt. Det var alltid "okej". Det var aldrig någon som sa "Fasiken vad det gick bra! MVG!!" Förutom en tjej som jag kände. Hon var född i ett annat land och när någon frågade henne en gång när vi var tillsammans, hur det går i skolan sa hon "Det går superbra. Jag får massor med MVG." Jag höll på att dö. Så säger man ju inte, tänkte jag!
Det var ingen som sa så. Fast man kanske ville. Jag hoppas att det har ändrats nu. Kanske har folk blivit lite klokare? Det behövs.
Vi behöver också uppmuntra varandra till att göra bra och pusha varandra. Då går vi framåt i världen. Sverige har ju tydligen backat och hamnat bland de sämsta i världen på vissa skolresultat. Det är hemskt!  Man måste få lite cred när man gör bra ifrån sig. Det är viktigt för motivationen. Så uppmuntra varandra vetja! Skryt lite också när ni ändå är i farten!

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• tentan är över och jag kan återgå till att läsa skönlitteratur på tåget!
• det regnar istället för att snöa. Det kan man ju vara tacksam över när det är så grått ute i alla fall
• hela huset är vårstädat nu och det känns så skönt. Bara fönstren kvar.
• veckan kommer att bli intressant med läskonferens på fredag och dotterns första besök på barnteater på lördag. Ska bli kul att se vad hon tycker!
• första veckan utan sötsaker är avklarad och det gick ganska bra!
• jag har en underbar familj som jag älskar och som älskar mig. Det är guld värt!

Ha en fin måndag!

N med sin favoritnalle Baba. De älskar verkligen varandra!

Done and dusted

TACK för alla fina lyckönskningar igår! De hjälpte verkligen! Tentan var ganska kort till synes - 26 frågor. När frågorna sen dök upp en efter en insåg jag att det skulle ta tid. Efter 10 frågor hade det gått lite över 2 timmar utav 4 (jag trodde tre, men de hade ändrat tack och lov). Det var ganska skönt att slippa se alla frågor på en gång, bara en i taget. Annars hade jag nog känt mig mer stressad. Det gick nog hyfsat. Det kändes helt okej. Nu är det bara att vänta!

På eftermiddagen var det inget solsken heller, men dock 10 plusgrader. Det är nog det varmaste vi haft i vår. Ja, sen nån gång i oktober kanske. Jag drog med dottern på en kort promenad med avslutande matinhandling. Det var riktigt skönt att komma ut. Jag hade lite huvudvärk efter tentan och behövde lite frisk luft...

Idag väntar städning, tvättning och gymmet på eftermiddagen. En perfekt dag för städning. Det är söndag (otroligt tråkig dag i dessa trakter) och det är grått och trist ute. Jag lovar. Imorgon när jag ska till jobbet igen är det solsken och värme! Ska vi slå vad? :)
Ha en superfin söndag!

Bild lånad.

Längtar till de här små rackarna!

Den stora dagen

Idag är dagen D. Tentan ska göras. Den ska äntligen bli överstökad. Just nu är jag inte ens nervös. Jag vet inte varför, men så är det och jag är tacksam. Tentan kommer att äga rum online och jag kan bestämma själv när jag vill börja. När jag väl börjar har jag exakt tre timmar på mig att bli klar. Det ska bli intressant och spännande att se vilka frågor som kommer...
Efteråt är jag väl förtjänt av en belöning. Min tanke var en trevlig vårpromenad eftersom jag hört att vädret skulle vara varmt och soligt. Men när jag tittar ut genom fönstret ser jag bara regn och grå himmel. Plan B måste utvecklas istället. Och det har jag ingen. Typiskt. Kanske hinner vädret bli bättre. Jag är en obotlig optimist i alla fall!

Nu ska jag förbereda mig mentalt inför tentan! Vi ses på andra sidan och tills dess får ni ha en jättefin dag!

15.23

Ingen domedagstid. Bara så att ni vet. Och inget aprilskämt heller för den delen. Bäst att klargöra en dag som denna. Jag älskar aprilskämt om de är riktigt bra. Och brukar skämta med mina elever. I dag kan jag inte göra det eftersom jag är på sista dagen på Barnpilotutbildningen. Jag har i alla fall sagt åt min vikarie att försöka hitta på nåt trevligt åt barnen ;)

Nej, 15.23 läste jag igår, är den tiden då sötsuget är som värst på dagen. Då när suget kickar till ordentligt alltså. I alla fall enligt Aftonbladets artikel. Och för mig kan det stämma. Jag har kollat på klockan när jag blivit sötsugen under veckan som gått och hon brukar vara mellan 15.00-15.30 ungefär när jag blir så där supersugen. Oftast är det när jag kommer till stationen och ska åka hem med tåget.
Vidare stod det att suget kan bero på tristess och att nåt gott kanske inte är så bra för figuren men kan göra under för humöret. Det håller jag med om.
Nu har jag satt mig på en sötsaksutmaning igen. För att just utmana mig själv. Jag är en sockerjunkie utan dess like och jag måste detoxa mig lite då och då. Jag gör det för att må bättre. Med socker mår jag inte lika bra, det har jag märkt tack vare de här utmaningarna som jag brukar göra. Skillnaden är stor med och utan socker.
Den här gången ska jag köra längre än en månad om jag annars brukar ha som mål. Nu blir det nästan 3 månader fram till sommarlovet. Ska bli intressant att se om jag kan stå emot suget 15.23 varje dag!
Egentligen borde man sluta helt med sött, för alltid, for ever. Men jösses, vilket trist liv det skulle bli! Nej. Jag får stå emot sockersuget och försöka hitta en balans i vardagen istället. En bulle i veckan räcker gott och väl ...(NOT! Ljug och båg var det där. Dagens aprilskämt!)

Ha en superfin fredag! Och jag bjuder på en till sång idag för att det är fredag. Den här ska barnen sjunga på skolavslutningen och när jag hör den vill jag bara dansa  och sjunga :)