Det gick vägen

Bilen gick igenom besiktningen! Jag var grymt nervös i alla fall. Besiktningskvinnan (ja, det var en kvinna. Tummen upp för det!) fick specialinstruktioner om hur bilen ska startas och hur man öppnar huven. Vår bil är lite speciell på alla sätt. Lite mer High-Tech än andra bilar. Ibland är det som att inget sitter där det ska. Till exempel sitter parkeringslyset på knappen för sätesvärmaren. Spaken till att öppna huven sitter vid grillen och man startar bilen med en liten spak och knapp istället för nyckel. Spännande! Nästa gång ska jag be pappa installera en katapult på passagerarsidan, en turboknapp så att bilen kan gå lite fortare och varför inte såna där knivar på hjulen som typ James Bond har när han ska tackla en annan bil av vägen?

Under hela undersökningen höll jag tummarna att besiktningskvinnan inte skulle börja banka och titta för noga på resten av bilen så att hon hittar nåt mer fel. Tack och lov gick det vägen!
Och när besiktningen var klar hade jag i uppdrag att ringa pappa som varit så vänlig att fixa bilen. Jag är ju lite elak så när han svarar säger jag bara ett tveksamt "Jaaa....". Han kan inte hålla sig utan frågar irriterat hur det gick för sjutton. Stackaren. Lite lättad blev han allt när jag sa att allt gått bra.
Numera är jag alltså inte tågpendlare, utan bilåkare igen. Det känns ganska skönt. Lite mindre stress för min del helt enkelt.