Och sen funderade jag lite. Som vanligt ni vet. Det händer då och då. Jag vet inte hur ni har för uppfattning om just "skryt" och att vara stolt över sina resultat (må vara på tentor, prov, matcher), men när jag växte upp var det lite tabu att liksom prata om sina framgångari skolan (för att ta ett exempel).
I alla fall när man talade med nån man inte kände så jättebra, en bekant eller klasskamrat. På min gymnasietid var det många av mina klasskamrater som jag aldrig pratade med, en enda gång. Skumt. I alla fall. När det var prov eller förhör av nåt slag och nån frågade hur det gick svarade man allt som oftast "Jao, det gick väl okej.". Och det spelade ingen roll att man fått högsta beyg eller "bara" godkänt. Det var alltid "okej". Det var aldrig någon som sa "Fasiken vad det gick bra! MVG!!" Förutom en tjej som jag kände. Hon var född i ett annat land och när någon frågade henne en gång när vi var tillsammans, hur det går i skolan sa hon "Det går superbra. Jag får massor med MVG." Jag höll på att dö. Så säger man ju inte, tänkte jag!
Det var ingen som sa så. Fast man kanske ville. Jag hoppas att det har ändrats nu. Kanske har folk blivit lite klokare? Det behövs.
Vi behöver också uppmuntra varandra till att göra bra och pusha varandra. Då går vi framåt i världen. Sverige har ju tydligen backat och hamnat bland de sämsta i världen på vissa skolresultat. Det är hemskt! Man måste få lite cred när man gör bra ifrån sig. Det är viktigt för motivationen. Så uppmuntra varandra vetja! Skryt lite också när ni ändå är i farten!
Idag är det måndag och jag är glad för att:
- tentan är över och jag kan återgå till att läsa skönlitteratur på tåget!
- det regnar istället för att snöa. Det kan man ju vara tacksam över när det är så grått ute i alla fall
- hela huset är vårstädat nu och det känns så skönt. Bara fönstren kvar.
- veckan kommer att bli intressant med läskonferens på fredag och dotterns första besök på barnteater på lördag. Ska bli kul att se vad hon tycker!
- första veckan utan sötsaker är avklarad och det gick ganska bra!
- jag har en underbar familj som jag älskar och som älskar mig. Det är guld värt!
Ha en fin måndag!
N med sin favoritnalle Baba. De älskar verkligen varandra!
Inlägg
6 kommentarer:
Det är så sant så! Man ska vara stolt över sina framgångar och även uppmuntra varandra mer. Landet lagom är så trist. Ingen ska sticka ut och ingen får "skryta" över det de är bra på.
Visst ska man vara stolt över vad man kan och gör. Jag tycker det är vitkigt. Sedan är det såklart skillnad på att skryta och att faktiskt vara glad och stolt över de framgångar man har. Vi svenskar är väldigt mycket "jante" )du ska inte tro du är nå´t) vilket jag tycker är synd. Istället för att uppmuntra åde oss själva och andra har vi lätt för att klaga och gnälla och "racka ner". Där borde vi skärpa oss.
Men visst, jag tyckersjälv inte om folk som är enbart självupptagna som bara kan prata om sig själva och SINA åsikter, och SINA framgångar. Sådant är jobbigt. Att värdera sig själv och det man kan är inte samma sak som att alltid pladdra om detta med andra.
En balansgång där.
:-)
Härligt att tentan är över!!! .-) Du är superduktig som gör sådant på sidan om jobb och familj tycker jag!
KRAM!
Det är nog ingen förändring när det gäller sådant utan barn ska låtsas de är sämre än de är och andra som "skryter" brukar var de som inte kan så mycket, lite synd, man ska kunna lyfta fram det man är bra på och våga säga det, är ju inte skryt utan bara ren glädje att man lyckats, lite stolthet ska vi väl ha rätt att känna. Och andra kan vara bra på annat och säga det. Skriv nu när du får MVG på tentan;-) fast det brukar var VG som är högst, tycker jag är lite tråkigt, ibland är det bara G oavsett resultat. Alla röriga betygssystem vi har är helt förvirrande för en arbetsgivare.
Jag gillar Mästerkocken på TV4, där kör de verkligen med osvenskt beröm, det är väldigt intressant bara det. Och det funkar liksom där, inget säger nåt utan klapar åt den som är bäst och klappar för de som är sämst också, och hejar på dem.
I England brukar de läsa upp resutaten högt, först den som var bäst, sen i tur och ordning resultaten ner till den som fick lägst. Till och med på en kurs i jobbet gjorde de så, jag tyckte det kändes himla ovant. Även fast vi alla var vuxna och chefer och allting så blev den som fick lägst poäng himla putt, och jag som fick högst fick en hel del vänliga glåpord :) Ganska intressant!
Jag håller med dig. Jag tycker att vi ska skryta, eller kanske mer vara stolta över våra framgångar och vilka vi är. Jag har också växt upp med att inte tro att man är något. Jag är så trött på det. Livet är för kort för sådant. Varför ska man kämpa för något om man inte sedan kan få njuta av att man klarat av? :)
When the nomination in the U.S.?
Skicka en kommentar