Igår var det torsdag och nu är det fredag

Igår var det torsdag kändes det som, eftersom veckan är så kort. Idag är det med andra ord fredag. Inte helt fel kan jag tillägga. Dessutom är det ledigt fram till tisdag. Det är svårt att fatta. Lite som en minisemester så här i slutet av terminen. Jag hoppas på riktigt fina dagar i helgen.

I går kom också det efterlängtade Gröna Paketet som jag vann för några veckor sen av En bok om dagen. Och vilket paket det var! Hon hade minsann snokat runt på min blogg och funderat ut varenda liten detalj!

En bok i form av en deckare (som jag älskar), mörk choklad (mums!), en tidning som jag tänkt köpa, men som jag inte kommit mig för. Den hade också en yoga-DVD som jag måste testa!, tuggummi, Mentos, Läkerol (mycket sockerfritt! Det tackar jag för de närmsta två veckorna. Sen blir det choklad!) hårsnoddar till dotterns vilda hår, såpbubblor till dottern och det roligaste av allt: Dry schampoo! Vilken idé! Nu ser jag faktiskt fram emot att inte tvätta håret nån dag så jag får testa om det fungerar! Hahahaha. Dessutom kom en jättefin bok till dottern med som hon föll för direkt; "Klåfingerdagen". Den handlar om Lilla O som "råkar ut" för en massa saker under en eftermiddag och blir orättvist behandlad. Något som jag tror min egen dotter kan relatera till : ) Dottern älskade boken och lät mig läsa den högt två gånger under eftermiddagen och hon själv läste den för morfar och för sig själv i soffan.  Tack snällaste! Det var ett superfint paket som jag kommer att ha användning för en lång tid framöver!

Här är dottern med boken som hon inte släppte fram till hon gick och la sig. När hon duschade låg den på en stol utanför badrummet som hon placerat där självmant i syfte att lägga boken där.

Hörrni idag är det sannerligen Lill-lördag med tanke på de dagar som ligger framför oss. Passa på att njuta ordentligt! Jag hoppas solen skiner på er hela dagen.

Frälst?

I går tog jag med dottern ner på stan efter jobbet. HM hade 10% rabatt för medlemmar (och det är klart att man är medlem i allt som finns att vara medlem i) så jag passade på att inhandla ett par nya behåar. Jag har inte riktigt hunnit uppdatera min garderob sedan jag gått ned i vikt. Tyvärr innebär viktnedgång också att vissa "behag" också minskar i omfång. Både bra och mindre bra tycker jag själv. I alla fall var det dags för lite nytt "support" för den minskande överdelen.
Dottern har inte varit ute på ett bra tag då hon varit magsjuk. Kanske är det därför hon beter sig lite konstigt? När vi gick där på affären, iklädd en alldeles för stor stråhatt tagen från herrarnas avdelning och med sin älskade nallebjörn (som precis blivit utsläppt från "fängelset" Tvättkorgen efter en spyattack i förra veckan) brister dottern ut i sång. Jesus Christ, Jesus Christ! Högt och tydligt vandrar hon mellan raderna av kläder och sjunger njutningsfullt om Jesus. Jag kan ju tala om att vi är allt annat än en religiös famillj. För mitt tränade öra var det lätt att snappa upp vilken sång hon sjöng på och att hon utelämnade en ganska viktig del i sången. Nämligen "Superstar". Då kanske folk runtomkring hade fattat att hon är ett musikalfreak och inte bara en religiös liten knatte i en alldeles för stor hatt.
Ända sedan vi såg "Jesus Christ Superstar" i påskas har denna sång poppat upp i hennes huvud då och då. I går också in publikum.
Till och med jag som tidigare inte var något musikal-fan, har börjat gilla musikaler. Det är makens inverkan (sorry maken. Jag outade dig!) som jag skyller på. Det finns en hel del bra musikaler där ute (musikal på Broadway gillar jag så klart sedan tidigare. Det "måste" man!).
Här kommer dotterns favvis:

Vikten av att äta

Jag hade en fantastisk dag igår på morsdag. Jättefin frukost med makens berömda pannkakor. De var faktiskt så goda som han påstod! Om inte ännu godare. Dottern var extra gosig igår också. Hon ville ligga bredvid mig i soffan och mysa, sitta i mitt knä och bara vara. Det var så skönt. En hel dag, utan några måsten eller krav. Nu känner jag mig utvilad och stark inför den kommande veckan (som är väldigt kort i och för sig).

Det jag kom underfund med igår kväll var hur viktigt det är att äta och att äta rätt. Det senaste året har jag verkligen tagit tag i kosten. Genom att lägga om den till snäppet nyttigare samt mer regelbundenhet. Tidigare kunde jag "spara" mitt ätande nästan en hel dag. Numera sprider jag ut till tre stora mål samt två mindre mellanmål. Det håller mig mätt och pigg hela dagen.
I går rubbades de här rutinerna. Jag åt inte havregrynsgröt till frukost (med ägg och bär) utan tog en smörgås och fick sedan pannkakor aningen senare. Vi åt lite av ditten och datten under hela dagen. Mer kolhydrater än normalt och småätande. Vi avslutade dagen med pasta och kycklingröra.
När jag sedan la mig för kvällen kändes magen tom och hungrig. Fast jag ätit hela dagen. Nästan illamående var jag. Samma känsla finns kvar nu på morgonen. Tomhet och hunger. Fast på ett konstigt sätt. Svårt att förklara. Magen är lite svullen och inte riktigt glad idag.
Där fick jag bekräftat hur viktigt det är med mat. Ordentlig sådan, och att äta regelbundet. Då slipper man sånt här. Idag är jag åter på banan med havregrynsgröt och olika mellanmål. Fem om dan gör magen glad!

Idag är det också måndag och jag är glad för att:

• helgen var så avslappnande och fin.
• solen väckte mig med sina strålar som letade sig fram genom persienn och gardin till mitt ansikte.
• detta är en kort arbetsvecka och FEM dagars ledigt väntar.
• Anna Karenina är utläst och jag nu kan börja på kortare böcker :)
• det finns hårfärgningsmedel! Utan detta skulle jag vara en gråhårig 28-åring. Så fåfäng är jag.
• jag har en underbar familj som jag älskar mer än nåt annat på denna jord!

Bild lånad.

Detta är ingen vanlig dag

För idag är det morsdag. Jag är så glad att få fira morsdag! Det är verkligen ett privliegium att få vara mamma till någon. Inget större finns i denna värld. Varje dag med min dotter är en gåva som jag värdesätter mer än något annat.
Trots att det regnar är jag nöjd för idag ska vi bara ha det skönt och mysa. Inga "måsten" finns idag. Bara vara. Helt perfekt!

Being a full-time mother is one of the highest salaried jobs in my field, since the payment is pure love.  ~Mildred B. Vermont

Lördag

Välkommen helg! Vi avslutade veckan på jobbet med friluftsdag. Tyvärr var ju vädret aningen bittert. Det regnade på morgonen och var väldigt mörkt. Istället fick vi omgruppera planerna för utomhusaktiviteter och anordnade en enklare fotbollsturnering. Det var mycket lyckat även om vi vuxna var helt slut efteråt. Det går galet till ibland.
Gårdagen avslutades med en Powerwalk. En seriös sådan! Inget ljug denna gång (som när jag tidigare skrivit). Det var uppehåll, inte för varmt och inte för kallt och solen kikade fram. En skön promenad. Jag ska försöka ladda hem en CD-bok att lyssna på när jag är ute och går. Nyligen lyssnade jag på en i bilen som var ruskigt spännande, "Levande begravd"  av Peter James som handlar om en svensexa som går helt galet. Vännerna begraver brudgummen i en kista nånstans och far iväg med bilen för att uträtta ett ärende. Tyvärr förolyckas de i en hemsk olycka och ingen vet var brudgummen befinner sig. Dessutom är det också någon i brudgummens närhet som skulle vinna på om han försvann. En tät thriller helt enkelt. Det var svårt att låta bli att hoppa över till slutet. Tar ju ett tag att lyssna på 12 skivor och man vill snabbt komma till ett avslut för att veta vem som ligger bakom och om brudgummen överlever. Kan varmt rekommenderas.

I dag blir det storhandling och sedan fika med min vän M som normalt bor väldigt långt bort (dock i Sverige). Vi träffas kanske 1-2 gånger per år och varje gång är guld värt. Ska bli superkul!
Och imorgon är det mors dag!

Ett hett tips till lördagsmys eller söndags"frukost" är dessa goda chokladbollar. Klicka på länken här.
 Ha en fin lördag mina vänner!

Motivation till tusen

Jag är ju med i något som kallas "100 grymma dagar" där nu hälften av dagarna har passerat. De här 100 dagarna går ut på att ha en vision om hur man vill förändra kropp och själ och sträva mot det. I förra veckan anordnades en "tävling" av initiativtagarna där vinsten (för fem medverkande i "100 grymma") var en heldag i Stockholm med tre fantastiska proffs. Dagen skulle vara späckad med info om kost, träning och motivation. Jag slängde iväg en ansökan. Man skulle motivera varför man var i behov av en sådan dag. I går kom resultatet och jag är EN AV FEM som ska få åka på detta. Snacka om motivation! Få lite hjälp på traven, jag som haft det ganska lågt ett tag och som inte får de resultat jag vill ha alls...Så om cirka två vecka bär det av till storstaden igen för en dag fylld med träning och inspiration. Livet känns ganska härligt just nu! Och precis vad jag behöver inför sommaren då jag också har en hel del tid över till just träning.
(Dessutom har jag ett litet projekt med maken. Han har gått med på att jag ska få leka lite PT med honom ett tag. Mohahaha. Han vet inte vad han ger sig in på :p )
Jag går med andra ord på helg med ett ännu större leende än vanligt!

Det var inte slut

Nej, inte riktigt. Jag som trodde att dotterns magsjuka var en lätt övergående en på bara en dag eller så, hade lite fel. Hon har fortfarande lite ont i magen och hade precis spytt upp allt i soffan där hon satt och tittade på TV när jag kom hem från jobbet igår. Stackars liten. Det är tack och lov första gången hon råkar ut för just magsjuka. Tidigare har det mest varit förkylning och feber. Nu har hon inte rutin på att känna om hon mår illa och säga till oss att hon behöver spy. Hon verkar ta hela alltet ganska bra i alla fall och det känns skönt.
Jag har varnat syster C som skulle lämna sin lilla dotter här en stund på lördag. Det här är nåt som jag inte vill ska spridas vidare. Fy sjutton för magsjuka. Håller tummarna att jag själv och maken slipper drabbas. Jag kommer inte ens ihåg senast jag hade magsjuka och det är väl ganska skönt.

I går var jag på en föreläsning om diabetes. Jag ska få en elev som har diabetes till hösten. Det kändes ganska bra att friska upp minnet lite med hur diabetes fungerar, hur man går tillväga med blodsockertester och insulinsprutor. Det är ju inget jag direkt ser fram emot. Sticka barn på det där sättet. Tydligen är dessa nålar och prov ganska smärtfria nuförtiden. Värre ska det ha varit förr.
Jag lärde mig massor och känner mig ganska förberedd. I augusti kanske det känns mer nervöst innan man fått in rutinerna på allt. Det som är mer nervöst för mig är att hinna se om eleven får för lågt blodsocker. Det ska tydligen inte vara farligt, men väldigt obehagligt. Inget som man vill att en liten elev ska råka ut för.

Hörrni. Imorgon är det visst fredag!?

Just nu...

• inser jag att det bara är tre veckor kvar av min socker-och skräpmatsutmaning. Jag har alltså så gott som, klarat 9 veckor utav 12 utan socker och annat "skräp". Jäklar i min låda!
• undrar jag varför det blåser så mycket och har gjort hela veckan? Är det vulkanen som ser till att askan sprids så långt som möjligt mån tro? Det får gärna sluta. Helst igår.
• längtar jag efter att få se "Pirates of the Caribbean" nummero 4. Depp gör ju en fenomenal kapten Sparrow. Faktiskt enda "måste-se" filmen i sommar så långt.
• hoppas jag att lilla dottern mår bättre idag. Hon vaknade i går morse och hade fått upp all mat hon någonsin ätit (enligt maken i alla fall) i sängen. Och spydde och hade ont i magen halva dagen. På kvällen verkade hon bättre. Vi får se idag.
• är det bara fyra veckor kvar till semester. Aldrig har semestern varit så efterlängtad som i år.Börjar jag bli gammal och orkeslös? Nae, kanske inte. Men sugen på att kunna träna lite annorlunda, gärna på morgonen. Mysa med familjen och njuta av solen.
• väntar jag och dottern på att våra solrosor ska växa. Vi planterade i måndags och dottern väntar med spänning. Ställer krukan i solen ordentligt och bara väntar. Jag hoppas i alla fall en liten solros dyker upp!
• läser jag slutet på "Anna Karenina". På nattduksbordet väntar en hel hög med olästa böcker. De skriker på mig att läsa dem. I datorn har jag en lång lista på andra böcker att låna, köpa eller på annat sätt införskaffa (hur mer kan man få tillgång till böcker utan att börja snatta? Hmmm)
• ser jag fram emot Mors-dag på söndag. Vi ska ha en riktigt slappardag här hemma. Städning på lördagen och allt sånt istället. Maken har lovat american pancakes - på sitt sätt. Det ser jag fram emot.
• tycker jag att det var en alldeles utmärkt idé att lägga Nationaldagen den 6 juni. För se, då får man en långhelg i år vid Kristus himmelsfärd också. Bra uträknat Sverige. Jag tror till och med att det är första gången jag är ledig på Nationaldagen (ofta är den på en helg eller så har jag varit på andra sidan jorden som tydligen struntar i vår Nationaldag. IKEA, help me out?)
• är jag sugen på att shoppa galet mycket skor och kläder. For no obvious reason alls. Skor är min passion. Kläder inte lika mycket, men varför inte? 
• känns det lite trist att inte åka till New York i sommar. Staden är ju fantastisk och vi saknar all fin familj som bor där. Vi försöker övertala svärmor att komma till Sweden i sommar (so if you read this, you need to come here :) ).
• ska jag nog ta och äta min havregrynsgröt (med mango och hallon) och börja min dag.

Bild lånad

Jag vill vara mästare

Jag gillar att vara bra på saker. Gärna allt. Och titt som tätt dyker det upp olika tester på Expressens hemsida som jag måste mästra. Lockande namn som Är du sockerberoende? (Duh, det VET jag redan, men måste för säkerhets skull testa detta på Expressens "expert"frågor också. I fall att.), Känner du till kändisens riktiga namn? (släng dig i väggen Smartare än en femteklassare, på det här är jag kung minsann) och Vem har dejtat vem? (Vem har inte dejtat nån, kanske skulle vara mer intressant i det här fallet. Way too easy Expressen). Dock måste jag säga att till och med denna tidning har slagit alla bottenrekord med sitt nya test. Känner du igen kändisarna - på deras rynkor? Really Expressen?
Om jag gjorde testet? Det kan du ge dig sjutton på! Och jag ägde. 12 rätt av 12 möjliga. Det är livsviktigt att veta om det är Iggy pop som ligger där på sjukhusbädden, inlindad runt hela kroppen på grund av nån olycka eller annat hemskt, med endast sin rynkiga mage fri från bandage. Man vill ju för sjutton inte få en autograf från nån helt annan? Tack vare Expressens test kan jag nu med säkerhet veta om det är just Iggys rynkiga mage och inte Teri Hatchers. Det vore ju skandal. Ta testet här innan det är försent!
Å andra sidan skulle testet ENDAST ha visat rynkor. Nu får man ju se lite av ansiktet på vissa vilket gör testet lättare.

Vem har så här rynkiga knän?

Att betala med kort

Jag är en kortmissbrukare, det ska jag erkänna. Inte så att jag tar allt på krita, men jag betalar precis allt med kort. Det är mycket sällan som jag har kontanter på mig, ens ett par kronor. Jag tycker det är mycket behändigt att betala med kort. Pengarna finns alltid där och man slipper tänka på att springa till en automat. Ibland tar jag ut pengar om jag är osäker på om man kan betala med kort eller inte. Ofta på marknader finns inte den möjligheten till exempel.
Överallt annars brukar det fungera med kort. Ibland kommer man dock till en del väldigt irriterande ställen. I lördags var jag och dottern i lekparken en stund på väg hem från syster E. Vädret var strålande och det var riktigt glassväder till slut. Bredvid lekparken finns en kiosk och jag tänkte att dottern inte skulle tacka nej till en god glass. Vi gick in i kiosken, plockade på oss en glass och den lokala tidningen från fredagen. Väl framme vid kassan säger hon som står där att de inte tar kort under 50kr. Jag frågar hur mycket mina varor blev. 36kr, svarade hon då. Jag hade två val. Antingen att leta runt och köpa nåt annat onyttigt (för det finns bara godis, glass och läsk i denna kiosk) eller gå därifrån. Jag gick därifrån. Jag vill inte gynna en kioskägare som inte har vett att sätta upp en skylt om detta (jag har dessutom handlat där tidigare och fått betala med kort) eller ens erbjuda att lägga på tre kr för att man ska få betala med kort. Tyvärr händer det ofta. Jag har full förståelse för mindre handlare som har svårt med kortavgifterna till banken, men då får man kanske sätta upp en liten skylt, eller flera, samt ha alternativ. Att lägga på en extra femma då och då har jag faktiskt inget emot, bara jag får reda på det i tid och att det finns som ett alternativ. Annars är det lika bra att strunta i att ha  en kortstation tycker jag.
Något som även en kortmissbrukare som jag finner konstigt är att vårt landsting nu inte tar emot kontanter. Det är kontantlöst. Jag tycker väl att det är ett par decennier för tidigt att ta bort kontanter bara så där. Det finns många äldre som inte använder kort ännu för att ge ett exempel. Man kan väl betala på faktura, men hur det fungerar vågar jag inte säga nåt om. Lägger de på en fakturaavgift? Det måste jag kolla upp.

Well, idag är det måndag och jag är glad för att:

• helgen förflöt så fint med allting. En avslappnande helg till största delen. Ny energi inför de sista veckorna.
• vi har så många fina serie att titta på, maken och jag. Svårt att ens hinna med.
• jag har bilen så jag slipper gå i regnet till tågstationen. 
• det är cirka fyra veckor kvar innan jag går på semester. En välbehövlig sådan.
• det finns havregrynsgröt vilket för mig är den absolut godaste frukosten man kan äta! Tänk om det inte hade funnits!
• det finns så otroligt många böcker som bara ligger och väntar på att läsas. Jag har en hel lista tack vare alla bloggar jag läser!
• jag har en make och en dotter som är helt fantastiska!

Söndag

Ja, jorden gick inte under igår. Förvånande? Nae, inte direkt. Jag är glad att det inte blev värre. Även om jag hörde om nåt vulkanutbrott på Island igen. Det var ju mindre roligt. Jag hoppas det inte blir lika allvarligt som förra året. I år är det skönt att slippa oroa sig för flygningen. Trots att utbrottet var i april förra året var det ju stor risk med inställda flyg ända in i juni, då vi skulle flyga till New York. Tänk vilket kaos det var!

I dag blir det gymmet först på morgonen/lunchen och sen tvätt och städ på eftermiddagen. I dag är det sista normala dagen i tvättstugan innan det blir helt upp och ned. Imorgon stänger tvätten i två dagar och sen blir det bara ett tvättrum öppet. Vi får se om det blir rena rama Vilda Västern där nere. Det är många som ska samsas om utrymmen och tvättmaskiner. Blir det riktigt illa kanske jag får åka över till systeryster och tvätta nån maskin? (Pweeeese, syrran!)Eller som en bloggvän föreslog; köpa nya kläder! Tragiskt. Verkligen.

Och vet ni, citatet jag skrev i fredags har verkligen sanning i sig. Helgen är som en regnbåge. Den ser fin ut på avstånd, men när man kommer närmre försvinner den. Imorgon är det tillbaka till jobbet igen. Det känns inte ens som att det var helg nästan.
Njut av söndagen nu!

Hade ingen aning..

Tydligen är det en sån där domedag idag igen. Det verkar krylla av dem. Både som passerat och som ligger framför oss. 21 maj hade jag faktiskt inte hört talas om. Eller kanske, men inte lagt det på minnet.
Såna här rykten är relativt farliga tror jag. Det finns många instabila människor i vår värld som bara behöver en anledning för att göra både det ena och det andra, med sig själv och sina medmänniskor. Vi har ju hört talas om en hel del domedagssekter (som jag tror att är skapade av människor som passar på att utnyttja svaga och rädda personer) genom åren med hemska konsekvenser till exempel.
Såna här domedagsprofetior är inget som jag tror på alls. Tack och lov. Tänk att veta, eller tro sig veta, att världen ska gå under, att man vet exakt datum då man ska dö. Bara tanken är svindlande.
Det är viktigt att se till att leva sitt liv utan att ångra det som varit. Leva sitt liv till det yttersta varje dag och vara stolt över det man åstadkommit so far. Livet är fantastiskt!

Så ta vara på denna "domedag" som om den vore den sista och njut av den sköna sommarsolen, den kärlek som omger dig, den fantastiska maten som lagas i ditt kök eller på din grill eller den lokala restaurangen, naturen som finns omkring dig med alla vackra färger och helande krafter, den spännande boken som du håller i din hand, de där spontana och kraftfulla barnskratten som kittlar ditt hjärta av och till, musiken som fyller dig med värme och glädje eller får dina ben att spritta lite extra, passa på att ta en dans på torget eller sjung högt när du går på stan - glädje har den kortaste inkubationstiden av alla smittor!

Slutet på veckan

Veckan startade så där omotiverat, o-roligt och trist. Den förflöt desto bättre. Förutom vädret som jag tror har åkt på nån Multiple Personality Disorder. Ena stunden är det molnigt och på väg att regna, nästa sekund är det soligt och varmt. Påföljande dag är det väldigt soligt på morgonen men eftermiddagen är det blåsväder och regnstorm som gäller. Hela veckan dessutom. Just nu skiner solen utanför fönstret. Dock vågar jag inte lita på att det faktiskt kommer att vara solsken hela dagen. Kanske haglar vid lunch? Eventuellt snö då.
Jag hoppas på fint väder för idag ska vi ha städdag på skolan och till lunchen blir det grilla korv. Då är det ju praktiskt med fint väder. Man ska väl inte skylla på vädret. Den gamla devisen "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" är ju fortfarande mäkta populär att köra. För oss lärare i alla fall. Och oss föräldrar.

Nu har också en ny process börjat på jobbet som jag ska vara delaktig i. Min kollega slutar till sommaren, går vidare till nya äventyr. Därför behövs en ersättare ganska så rappt. Rektorn har bett mig att hjälpa till med att rota igenom ansökningar till den lediga platsen och att vara med och intervjua "offren". Det är ju spännande! Och ganska nödvändigt eftersom det bara är två lärare på skolan. Det är viktigt att man kan fungera bra tillsammans i ett team. Så i går fick jag fyra ansökningar att fundera på och snart börjar intervjuerna. Jag har varit med om en sån process tidigare, nu var det snart tio år sen (herregud, är jag SÅ "gammal" i gemet), men det var fruktansvärt roligt att vara på den andra sidan, den som ska anställa, istället för att vara den som är nervös inför en anställningsintervju.
Numera är jag aldrig nervös inför en intervju av nån anledning och för sig. Jag är sällan nervös inför nya uppdrag. Undrar varför? Kanske för att jag satt mig i den situationen ganska många gånger. Inte en intervjusituation (fast många såna har det varit också) men att utmana mig själv. Flytta utomlands (trots att det längsta jag varit var Estland i två dagar och att jag aldrig flugit innan jag flyttade till NY), testat massor med olika jobb som jag kanske inte var superkvalificerad för, tagit mig an nya uppdrag på de olika jobben för att det inte fanns nån annan villig, svåra kurser på universitetet...Jag vet att allt löser sig. Inga problem.

Oj då, vilket hoppigt inlägg! Avslutningsvis vill  jag bara säga att det våriga bokpaketet som jag skickat till min hemliga bokvän kom fram äntligen! Om ni vill se vem jag skickade till och vad kan ni gå in här. Måste säga att En bok om dagen gjorde ett förträffligt jobb i vårbytet. Tack!

Ha en nu en superfin fredag!

Weekends are a bit like rainbows; they look good from a distance but disappear when you get up close to them.  ~John Shirley

Ibland kan man undra..

...vad som försigår i ens huvud när man sover. Alldeles nyss fick jag en flashback när jag kollade runt på Aftonbladets hemsida. Jag fick syn på Carolina Klufts (jag kan fasiken inte göra de där prickarna över U! Hittar inte nåt kommando för det på tangenterna.) nuna i nån artikel om att hon ska vara med i OS 2012. Samma artikel såg jag i går kväll. Nu plötsligt kommer jag ihåg en del av den dröm jag hade i natt. Jag drömde att jag såg en intervju med Carolina i tidningen. Hon hade drömmen om OS 2012. Det var tydligen ett tag sen man hörde om henne och i min dröm berodde det på att hon lagt träningen på hyllan och bytt ut den mot snabbmat. Kluft hade plufsat till sig rejält. I drömmen såg jag förebilder (stark, slank och vältränad) och efterbilder (säkert 50 kg mer på kroppen och väldigt rund i ansiktet). När jag drömde kändes det så verkligt. Carolinas mål var nu att återfå formen och träna i OS nästa år. Under de här plufsåren hade hon gömt sig och inte velat komma ut och visa sig. Nu fick det vara nog, sa hon. Aftonbladet skulle göra en artikelserie om hennes comeback.

Att drömma är fruktansvärt spännande ibland. Speciellt när man kommer ihåg drömmar eller delar av dem. Ofta tar jag med mig känslan från min senaste dröm när jag vaknar, fast jag inte kommer ihåg exakt vad drömmen handlat om. En del gånger har det varit konstigt att möta vissa personer i sin omgivning för man har drömt att han/hon är mördare eller om nåt annat skumt och känslan sitter kvar. Hur väljer hjärnan ut det man ska drömma om? Viss forskning säger väl att hjärnan bearbetar saker som händer i ens liv i drömmarna. Jag vet inte riktigt var Carolina Kluft hör hemma i min verklighet. Det kanske är beach 2012 som jag tränar inför då?
Ända sedan jag var liten har jag också haft samma återkommande dröm när jag är sjuk och har feber. Nu var det ett bra tag sen jag hade feber, men några gånger sen jag blev vuxen har jag haft det i alla fall. Då brukar jag drömma att jag springer som en galning. Jag springer så snabbt jag bara kan. Efter mig kommer en stor bumling som rullar efter och hotar att komma nära, rulla över och krossa mig (lite som Indiana Jones). En väldigt skum dröm i mitt tycke. Och väldigt läskig när man är sjuk och inte mår bra.

Har ni några konstiga drömmar? Eller drömmer ni inte alls?

Den där tiden igen...

I går fick jag ett fint brev på posten. Det var ett fint vitt brev med en inbjudan jag inte kunde motstå. Karin vill träffa mig i juni. Karin är tydligen min tandläkare. Jag träffar henne inte så ofta, tack och lov, så jag hinner glömma hur hon ser ut, vad hon heter och allt sånt mellan gångerna. Hon jobbar dessutom i en annan stad. Jag bodde i staden för kanske 13 år sen. När jag flyttade 1,5 mil till min nuvarande stad, hade tandläkaren här inte plats för mig. De vägrade ta emot mig. Jag fick stanna hos Karin och gänget i den gamla staden.

Nu måste jag börja förbereda mig för den 10 juni. Börja med tandtråd till exempel, så att jag inte ljuger när hon frågar om jag använder den dagligen. Jag brukar nämligen dra lite "vita lögner" när jag möter Karin. Jag använder alltid tandtråd (oftast ser hon genast igenom mina lögner), jag äter aaaaaldrig nåt mellan målen (aaaaaldrig) och jag borstar morgon och kväll (faktiskt så gott som alltid morgon och kväll. Där ljuger jag inte.).
Nu har jag inte haft hål i tänderna sen jag var 8 år kanske och varje gång jag går till tandläkaren håller jag tummarna. Jag är livrädd för att laga! Borra, fylla, skrapa...
Jag kommer ihåg en gång för en så där 7-8 år sen när jag hade tandvärk som en tok. Jag var bara tvungen att ringa och få en tid. Det visade sig vara en gammal lagning, amalgam, som hårdnat och sprängde tanden inifrån. Tandläkaren (kanske Karin) sa att det måste bytas ut. Borra, fyllning, panik! Jag var lite lättad över att jag hade tid att förbereda mig mentalt inför nästa besök, då jag antog att fyllningen skulle bytas ut. Jag frågade om när denna tid skulle vara på ett ungefär. Tandläkaren tittade på klockan och konstaterade att hon hade minsann tid nu! Jisses! Så det var bara att "man up" och ta emot. Det var faktiskt ganska skönt att slippa gå och tänka på lagningen nån vecka. Nu var det bara pang bom och sen klart.

Nu ska jag tandtråda livet ur mig fram till den 10 juni. Jag ska göra Karin stolt.

Karin är en riktig hårding. Bild lånad.

Legitimation

För någon vecka sedan fick jag en smärre chock. Jag kollade upp lite hur svårt och avancerat det skulle vara att bli idrottslärare (lägga till lite kurser och sånt för att få behörighet). Istället stötte jag på det här med lärarlegitimation som träder i kraft i år och som alla utövande lärare måste ha senast 2015. Jag hade trott i min enfald att alla som redan hade lärarexamen kunde söka och få med en gång. Lärarprogrammen har ju förändrats ofta under de senaste 40 åren och alla har innehållit olika moment, kurser och krav.
Nu visade det sig att man måste ha tillräckligt med poäng i varje ämne man undervisar. Fine. Absolut. Låter vettigt. MEN de poäng som räckte för till exempel 20 år sen räcker tydligen inte idag. De som undervisar i årskurs 1-6 har ju oftast alla ämnen. Alla ämnen måste du ha läst ett visst antal poäng av för att fortsätta undervisa i de ämnena. På min lärarutbildning kunde jag i princip läsa vilka ämnen som helst (obligatoriska pedagogikkurser dock), bara man kom upp i sammanlagda poäng i slutet och sen bli lärare i åk 1-7. Jag blandade de kurser jag trodde skulle vara mest behövliga för att kunna undervisa (svenska, engelska etc). Jag kollade upp lite löst vad jag förmodligen måste plugga för att få fortsätta undervisa efter 2015. Det visade sig vara ganska mycket. Två år eventuellt. Minst ett år, men kan luta åt två år.
Okej. Jag kollade upp kurser. Skolverket har köpt kurser av universiteten och kallar detta Lärarlyftet. Dessa kurser kan bara anställda lärare ansöka med arbetsgivarens godkännande. Väldigt bra! Jag ansökte till en kurs i matte, distans och halvtid. Perfekt för mig som jobbar!
Well, den finstilta texten glömde jag. Tydligen får studier och arbete tillsammans inte överstiga 100%. Studerar jag halvtid får jag bara jobba halvtid. Vilken jäkla regel! Inte nog med det. Jag skulle bara 80% av min lön, om arbetsgivaren godkänner detta. Plus att man måste köpa kursböcker för dessa pengar och försörja en familj. En lärare har inte direkt en fet lön så det är bara att kotta av 20% och sen tro att det går att leva.
Vilka andra arbetsgrupper skulle ens gå med på att plötsligt en dag skulle inte deras examen räknas? 20 års arbetserfarenhet har tydligen ingen betydelse, nej, 15-30 poäng på universitetet är mer värt än det du lärt dig på dessa år. Jag är absolut för vidareutbildning! Jag tycker det är viktigt och ni vet själva att jag studerar av och till för att bli bättre. De flesta lärare är väldigt up to date och ser till att hålla sig informerade, vill utbilda sig vidare och går kurser av olika slag, läser vetenskapkliga magasin och utvecklar sig.
Tänk om man skulle säga till alla läkare, IT-vetare eller advokater att: Hörrni, nu är inte er examen som ni tog för 15 år sen bra nog. Ni får dra ned på arbetet, avdrag på lönen och så får ni plugga vidare i 1-2 år minst. Efter det går ni tillbaka och har samma lön och arbetsuppgifter som ni haft i 15 år.
Jag är heligt förbannad. Man tror att skolresultat ska förbättras genom att lärare utbildar sig mer (som om erfarenhet inte räcker). Men vad hände med personaltäthet? Numera har många lärare 25-30 elever. På EN lärare. Kan du tänka er att ha 30 elever i åk 1 som du ska lära läsa, skiva omdömen om, ha utvecklingssamtal om? (och vissa föräldrar blir förbannade att samtalen ibland ligger på arbetsdagen, hur ska en lärare hinna ha 30 samtal efter arbetstid? Och många föräldrar har krav på en vissa tid som de bara kan) Vad hände med fräscha och ordentliga lokaler? Speciallärare? Uppdaterade läromedel? Idag finns inte pengar till detta. Vad hände med föräldraansvar? Många lärare vittnar om barn som är uppe halva natten för att spela dataspel. Barnen kommer sent till första lektionen, har sovit för lite och många har heller inte ens ätit frukost. Idealiskt för inlärning, eller hur? 
Just nu funderar jag alltså på hur det kommer att bli. Om det är värt att plugga extra, när vi ska flytta till New York där jag också måste validera min examen och plugga en del (i alla fall tenta av ämnen). Det suger.

Det värsta av allt är att vi lärare inte verkar få stöd av många i samhället. Vi är alla värdelösa idioter som inte har nåt att komma med. Alla har gått i skolan och alla vet hur det ska vara (oavsett om det var 30 år sen eller 10 år sen. Skolan och samhället förändras). Men vet ni, alla har inte varit lärare. Det är stor skillnad.

Jag välkomnar herr Björklund in i mitt klassrum anytime. Med glädje. Så ska han få se hur man jobbar. Sen tycker jag att man ska kräva av ALLA politiker att de har en ordentlig utbildning. De ska ju styra vårt land. Göran Persson gick knappt ut åk 9 till exempel. Han styrde vårt land ett tag och var dessförinnan minister i både det ena och det andra. 

Vilken tur!

Jag är sannerligen glad att jag skippade att titta på finalen i VM i går. Jag fick för mig att finalen skulle vara vid halv fyra, men det stämde ju inte, den startade vid åtta nån gång. Jag lägger mig så tidigt att jag inte skulle hinna se slutet i alla fall. Jag kikade på internet innan jag la mig och då stod det 1-1. Det var ju ganska lovande. I morse fick jag istället en smärre chock. 6-1. Till Finland. Så det kan gå.

Just idag önskar jag att det faktiskt var söndag hela veckan lång. Jag har ingen energi till nånting. Beror det på vädret? Att det regnar och är allmänt grått och trist? Eller är det för att sommaren nalkas inom några veckor med ledighet och uppladdning av de berömda batterierna? Vette tusan.
Motivationen till träning ligger också på sparlåga. Det känns som att inget ger resultat trots att jag tränar och äter rätt. Måste fokusera om och ladda på nytt, förändra. Men hur? Jag vill prova nåt nytt. Kettlebells till exempel, TRX skulle vara spännande, simning kanske? Det finns så mycket. Men att köpa hem allt (ja, en pool måste ju inhandlas för simningen. Eller ett badkort kanske) kostar ju multum. De vet att ta betalt de där lurifaxarna. Blir vädret bättre kan man ju faktiskt ta sig ut och köra lite Bootcamp i parken eller i spåret. Det är i alla fall gratis. Ja, vi får se. Ska ta veckan och fundera ut hur det får bli helt enkelt.

Idag är det faktiskt måndag, trots allt, och jag är glad för att:

• helgen var avkopplande och skön. 
• det snart är sommarlov. Det behövs just nu
• bilen fungerar så fint, trots alla tidigare problem
• det går framåt med Anna Karenina. Över förväntan så långt.
• jag har en underbar familj att komma hem till efter en lång arbetsdag!

Ha en fantastisk måndag!

Schlageryra och söndag

Då var årets schlagerkaos över! Det var en intressant blandning av korsikansk opera (La France) och trädgårdstomtarnas hämnd (Moldova). Jag hejade lite på Danmark och så Sverige förstås. Det gick ju bättre för Sverige än Danmark i alla fall. The Borat country gick upp i ledning och seglade iväg. Italien och Grekland hamnade förvånansvärt långt upp, trots väldigt dåliga låtar. Och vi i Europa grannröstade, precis som sig bör. Så klart! Jag blev dock lite besviken på rösterna från Azerbaijdjan. Med tanke på all hjälp till vinsten (hehe) så var vi värda åtminstone en tio poäng!

Idag återstår VM-finalen i hockey. Det ser ut som att det blir så att jag tittar på den. Det regnar nämligen ute (konstigt vore om det regnade inne). Idag är jag faktiskt lite glad att det regnar. Som vanligt på söndag är det städdag och gym som gäller. Då är det mindre roligt om solen lyser och det är 25 plus. Faktiskt.

Sen undrar jag lite om människorna på vårt bostadsbolag är lite av tankeläsare. Bland annat har centrifugen i den stora tvättstugan (vi har två, ett mindre rum och ett större) varit paj i flera månader. Först skulle nån del beställas och sen skulle den bytas ut. Inte mycket har hänt på den fronten. Förra söndagen när jag var nere och tvättade kollade jag på väggar och golv och funderade på när det senast blev renoverat, eller i alla fall ommålat. Det är flagande färg, slitna dörrar och trösklar, urgamla maskiner som inte ens centrifugerar och nån som till och med läcker lite vatten. Det är rosthål i lilla tvättstugans centrifug och det är allmänt sunkigt.
I onsdags fick vi hem en lapp. Tvättstugan ska renoveras nu i slutet på maj! Kanske skulle jag tänkt dessa tankar redan för fyra år sen när vi flyttade in?
Nu hoppas jag bara att det går smidigt och snabbt som sjutton med den där renoveringen. Det lär bli kaos med tvättider när bara den lilla stugan kan användas till en början under arbetet. Det var svårt att få tider innan, nu lär det bli rena rama huggsexan!

Okej, dags för morgongröt och morgonmys med dotera. Kram på er!

Ett litet paket

I torsdags fick jag hem den gröna påsen från min Hemliga Bokvän. Det var ett paket med två böcker, varav en jag redan läst, och den andra som jag önskat mig, ansiktsmask, Dove tvål, en liten visp, ett doftljus, Earl Grey Cream-te, en liten väska (typ necessär) och en Lindt-chokladkaka som jag ska mumsa på i juni. Den har jag inte smakat tidigare. Tack Hemlige Bokvän! Ska bli kul att se vem du är.

Nu finns inte teet med på bilden, men det finns i skåpet :) Ska testa ikväll.

Idag ska vi på teater igen på biblioteket. N gillade den förra mycket så jag hoppas den här blir lika bra. Den har mer sång och ramsor och det gillar hon ju i vanliga fall.

Ikväll blir det Mellofestival och i år är ju Sverige med! Jag hade mina tvivel med lilla Manboyen, men han gick hem hos flickorna i Europa. Tack och lov. Ska bli kul att se. Trist att Norge inte gick vidare bara...

Och imorgon kanske det blir ishockey också. Herregud, VM-final! När var Sverige med i finalen senast? Var det när Foppa kammade hem segern och hamnade på frimärket? Och när var det? 1994? Noll koll. Vi får se vad som händer. Beror på vädret. Så patriotisk är jag.

Nyheter på balkongfronten. Utemöbler har lånats av syster C (vill inte köpa ännu, måste känna av hur det känns) och, svimma inte nu, men jag ska plantera solrosor i en kruka och ha på balkongen! Jösses. Kors i taket. Vi får se. Mina fingrar är inte ens ljusgröna i dagsläget. Snarare är de mer kända för att vara växtdödare. Plantor darrar i min närvaro och vädjar för sina liv. Endast en planta har lyckats överleva, trots knappt nå vatten på sex veckor när vi var i NY förra sommaren. Och sparsamt med vatten under året som gått. Snacka om livsvilja!

Vi får se. Jag uppdaterar! Nu håller vi tummarna för våra svenska hopp.

Äntligen tillbaka

Tänk att blogger har varit nere hela dagen...jag som hade så mycket att skriva om just idag. Det får vänta till imorgon i alla fall.
Njut av er fredagkväll!

Premiär

I tisdags var det premiär för första löpturen utomhus. Jag vet att jag sa att detta skulle ske på mitt påsklov eller så, men ja. Nu blev det inte så. Jag kände inte att jag var redo. Det är ett stort steg att gå från det trygga gymmet och ut i naturen och världen efter så många månader! Så vill jag inte att det ska vara för kallt heller att springa nu när jag varit förkyld. Jag vet ju att man inte blir förkyld bara för att man blir kall, duh, men inga risker ska tas. Hatar att vara förkyld.

Premiärturen i tisdags gick fenomenalt bra. Jag tog en liten lättare runda första gången ute för i år. Det trista med att springa ute är att jag inte har nån aning om hur långt eller hur fort jag springer. Visserligen kan man uppskatta på ett ungefär, men även där är jag helt klart sämst. En gång, när jag jobbade på ett turistmål, skulle jag förklara vägen till en attraktion för en besökare. Jag beskrev att de skulle gå till vänster utanför dörren och sen var det ca 50 meter nedför vägen. Kollegan skrattade gott och sa efteråt att "kära puckade kollega, de där 50 m är snarare 500 meter, bara så du vet". Så min förmåga att uppskatta avstånd litar jag verkligen inte på.  Nästa gång blir det en längre tur som jag tror ligger på ca 12 km (i verkligheten kanske tio gånger så långt då).

Så klart tar jag bilder på de tråkigaste ställena. Sån är jag. Jag tänkte mest på ljuset. Härligt att springa i kvällssol!

Det är skönt att vara tillbaka på gymmet och med träning. Jag har verkligen saknat det under veckan jag var sjuk. Ikväll blir det styrka på gymmet och lite lätt löpning på bandet eventuellt. 

Dessutom fick jag en avi från posten igår. Jag misstänker att det är paketet från mina Hemliga Bokvän! Ska bli så spännande att hämta i eftermiddag. Paketet jag ska skicka till någon är så gott som klart, det fattas en liten grej som jag hoppas kommer på posten idag. Sen skickas det imorgon!

Ha en fin torsdag!

Att skaka hand

För många år sedan läste jag en hel artikel om att skaka hand, varför jag fastnade för just den artikeln vet jag inte, men jag vet så här i efterhand att jag haft mycket nytta av den. Artikeln gav en hel massa råd för hur man ska gå tillväga när man skakar hand med någon. Och vad man inte ska göra.
Till exempel ska man inte använda döda fisk-handen. Ni har säkert själv varit med om att man skakat hand med någon som sträcker fram sin hand och när man tar i den känns den i princip lealös, död. Det är den döda fisk-handen. Den är mycket obehaglig tycker jag. Likaså när någon bara använder halva handen. Ens egna hand blir klämd lite löst med en ormmuns-hand (testa att forma din hand som om den skulle föreställa en orm för skuggteater). Då känns det lite som att den här personen egentligen inte vill skaka hand, men gör det för syns skull.
Tipsen som artikeln gav var att ha ett bestämt handtag, direkt och starkt. Det inger respekt och utstrålar självförtroende. Självklart ska man inte vara så stark i handslaget att man gör illa den andra parten ; )

I måndags fick jag skaka hand med en rektor från en annan skola.Det var då jag kom att tänka på just hur viktigt det är med handslag. Hennes handslag var starkt, direkt, fast och hon hade ögonkontakt. Sen kommer det där lilla men...På nåt sätt kändes det som ett påhopp när hon tog min hand. Jag vet inte varför. Det var oerhört starkt och fast, men det kändes lite som att hon drog mig mot sig när hon tog handen. Det kändes lite hotfullt. Undrar om hon själv är medveten om det?

Har ni någonsin funderat på hur ni skakar hand? Det är ganska intressant när man väl börjar fundera. Vid varje handskak som jag gör, passerar tanken genom huvudet. Förhoppningsvis gör det skillnad. Jag vill i alla fall inte sträcka fram en död fisk!

uppdatering: Katarina kom med ytterligare en aspekt som jag också är medveten om men som i skrivandets stund inte föll mig in. Det här med den kulturella aspekten. I vissa kulturer skakar man inte hand. I andra kulturer skakar inte män och kvinnor hand med varandra, för gemensam respekt. I mitt yrke är det också svårt med föräldrar. Vissa har varit i Sverige länge och vet hur det funkar, andra är nya i landet eller har inte så mycket erfarenhet. Det blir som en liten dans. Man rycker framåt, den andra bakåt och sen framåt. Se bara självsäker ut och kör på! 

Bilderna!

Det här är absolut det sista inlägget angående bilderna i Söndagsbilagan! Ingen länk har kommit upp så jag har fotat bilderna (så kvaliteten är inte den bästa). Here goes:

Här är min individuella bild.

Här är vår bild tillsammans. Jag fick sitta så där i typ 20 minuter. 

Hör och häpna men jag har faktiskt börjat fundera på att "öppna upp" balkongverksamheten i sommar. Blir vädret fint kan det vara ganska mysigt att sitta nån stund då och då på balkongen och mysa. Slippa klä på sig snyggkläderna och gå ut (ja, man går ju inte ut hursomhelst). Nu ska här funderas ut en bra strategi till balkongförfining. Just nu står två gamla stolar där ut (som är fula, tunna, smutsiga och obekväma) samt en en död krukväxt. Den där krukväxten blev bannlyst i vintras då den hade små flugor som huserade i den och som drev mig till vansinne. Nu ska den skickas vidare till den sista vilan i helgen. Liksom de två fulstolarna. Sen kan nog livet på balkongen börja. Just ja. Möbler ja. Well, en sak i taget. 

Måndag?

Ännu snabbare än veckorna, går helgerna nuförtiden. Solen sken i alla fall och det var riktigt härligt. Faktiskt shortsväder och allt.
Det är alltid lika spännande på våren när man ska blotta sina liljevita ben för första gången på månader. Man får bara hoppas att ens medmänniskor är beredda med solglasögon i handväska, handskfack och andra förvaringsställen. Jag kör med den bleka vampyrlooken eftersom den är ganska inne just nu (Twilight, True Blood, Vampire diaries, you name it). Det blir svårt när vampyrhysterin går över till nåt annat, mer solbränt alternativ. Men just nu får jag passa på att njuta.

Apropå bilderna i Expressen så har länken inte kommit ut än, jag antar att de vill att man ska köpa bilagan först och sen lägger de ut länkar. Har de inte länkat till imorgon kommer jag att ta en bild av tidningen åtminstone.
Det kändes fruktansvärt konstigt att de sig själv i tidningen så uppsminkad och dann. Sånt man bara ser andra göra, men aldrig får uppleva själv. Förrän nu. Min systers man kände knappt igen mig sa syrran. Det hör ju inte till vanligheterna att gå i knallrött läppstift, guldiga, glittriga högklackade och lockat hår på det där sättet. Ja, inte ens klänningen brukar få tillträde till min kropp så lättvindigt.
Nu börjar väl ett annat sorts liv för mig. Solglasögon, breda hattar och livvakter. Kändis på kuppen. Hybris? Jag? Not at all.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• solen skiner så fint. Allt blir lättare i livet då!
• bilderna i tidningen faktiskt blev så bra som de blev. Man blir ju nervös!
• jag är så pass frisk att det blir ett lättare träningspass idag. Yay!
• det snart är semester för min del. Det känns att det behövs efter ett intensivt år.
• bilen rullar så fint. Inga tåg så långt ögat kan nå.
• jag har en underbar och fantastisk familj som jag älskar mer än nåt annat!

Bild lånad.

Jag är med i tidningen idag!

Idag  och imorgon måndag kan ni se mig i Expressens Söndagsbilaga (om ni kommer ihåg att jag skulle vara med i ett Gör-Om-Mig- reportage). De har tydligen glömt att säga till mig från Expressen så syrran ringde nyss och berättade. Typiskt.
Jag ska hitta länken och länka så småningom!
Har själv inte sett det än!

Lyssna på bok

När jag kör bil brukar jag lyssna på en CD-bok för underhållning (som jag säkerligen har nämnt vid andra tillfällen). Av flera anledningar faktiskt. Den mest uppenbara torde vara att det är väldigt farligt att köra och läsa en vanlig bok, med text och sidor, samtidigt. En annan anledning till CD-bok är det skrala utbudet av radiostationer jag kan få in på radion i bilen. Ni som känner min bil lite grann, kan förstås gissa er till detta. Ingen antenn finns det på bilen och ja, det är säkerligen fler bakomliggande orsaker till att kanalerna inte vill rattas in ordentligt. Ibland har jag tur och får in en hyfsad kanal (som inte är arabisk, finsk eller turkisk eller nåt pensionärsprogram) och då kan jag lyssna.
Okej, back to topic. Oftast lånar jag CD-böcker från biblioteket. De har tydligen fått in en hel massa nytt sen jag lånade sist i december (det är ganska oartigt att lyssna på CD-bok när man har en samåkerska som kanske inte alls är intresserad att lyssna själv). Det är alltid svårt att välja vilken bok jag ska låna.
Det som är ännu svårare är att veta vilken uppläsare man vill lyssna på. Det finns också en uppsjö av sådana. Man kan tro att vi i Sverige skulle ha ett ynka urval med tanke på hur få vi är. Helt osant. Det finns massor. Jag tror inte att jag har lyssnat på någon uppläsare två gånger. Om man inte räknar de serier som jag lyssnat på. Anna Janssons böcker tror jag har Marie Rikardsson på alla ljudböcker. Ett bra val. En av de få uppläsare som jag klickar med.
Nyligen lånade jag "Smärtbärarna" av Åsa Nilsonne som ljudbok. Eva Fröling stod som uppläsare. Jag fick positiva vibbar. Varför vet jag inte, men så gick det till. Men, när jag väl började lyssna klickade det inte alls. Jag tror att det kan vara för att hon läser på boken på ett sätt som jag själv inte skulle. Hon tar andra pauser, betonar annorlunda och har ett annat tonfall. Det stämmer liksom inte. Boken var dessutom ganska seg i början (troligtvis för att jag inte gillade uppläsaren) och jag var beredd att ge upp. Till slut släppte det och boken har faktiskt en bra handling och därför lyssnar jag klart på boken.
Ofta när jag börjar lyssna på en ljudbok tar det en lång stund innan jag vant mig vid uppläsarens röst och sätt att läsa. Kanske är det lite som att börja en ny bok som man själv läser. Det är en trevande start innan man vet vart det bär vägen helt enkelt.
Helt klart är i alla fall att ljudboken är en fantastisk uppfinning. Har Nobelpriset delats ut till den som uppfann CD:n alternativ kom på idén att låta spela in böcker? Inte vad jag "kommer ihåg" i alla fall...

Till slut vill jag bara tipsa om en blogg som en arg bibliotekarie skriver. Den är fruktansvärt rolig och handlar om livet på biblioteket. Läs den här.

Powerful woman

Tidigare i veckan fick jag ännu en Award. Denna gång från Kim Kimselius. Tack så hemskt mycket! Ett extra fint pris tycker jag eftersom det är just Powerful Woman Writer Award. Awarden skapades av Maria Engelwinge.

Hon startade den och skrev så här:

Under de åtta månader jag har bloggat har jag stött på så många fantastiska kvinnor i bloggvärlden. Starka, kompetenta, intelligenta kvinnor med driv, jävlaranamma, ödmjukhet och talang. Kvinnor som inte gett upp trots att livet tufsat till dem ibland. Kvinnor som jag ser som mina vänner i dag och som alltid finns där för varandra när någon av oss har det jobbigt. Därför vill jag dela ut denna "girl-power award".
Jag skulle helst vilja ge det här priset till er alla, men jag väljer ut några stycken och ber er som får det att sprida detta pris, eller uppmuntran snarare, så att det snart finns över hela bloggvärlden. För jag är övertygad om det kryllar av kvinnor där ute som förtjänar 
detta.


Helt rätt tycker jag!


Jag skickar därför den här fina Awarden vidare till dessa bloggare:


Monica med sin Starforsblogg som skriver om precis allt. Hon inspirerar med inredning, tankar om livet och samhället, sitt engagemang för barn och alltid med glimten i ögat!


Stef som är en hängiven student men som även hinner jobba och ändå har tid att hålla sin fina blogg vid liv med vardagsbektraktelser och annat roligt!


Anna  i Sheffield som nog är den tuffaste och coolaste bloggaren vars blogg jag läser (ni märker säkert vilka helt ocoola ord jag använder också a la 90-talet. Har ingen koll på vilka inneord det finns nu. Fett cool kanske?).


Alexis som är en kvinna med ett mål. Hon kört hårt och delar med sig av upp-och nedgångar i livet. Starkt!


Passa gärna på att titta in hos dessa fantastiska människor. Fler fina bloggar finner ni i höger spalt.


Ha en fortsatt trevlig lördag! Kram!

Ibland får man ändra lite på dagens ämne

På sistone har det dykt upp en hel del idéer till blogginlägg och det är till och med ibland svårt att välja ut vad som ska skrivas. Vissa perioder är det tvärtom. Då kommer liksom ingenting. Hur hårt man än tänker.
I dagsläget har jag kanske en fem inlägg som väntar på att skrivas.

Den här helgen har börjat bra måste jag säga. Fredagen var en lugn historia med middag (kycklinggryta med curry för tredje dagen i rad. Don't even ask why. Men god är den i alla fall som tur är) och sen fick dottern stanna uppe en längre stund på kvällen. Vi poppade popcorn som tydligen är hennes nya favorit. I torsdags började hon nämligen prata om popcorn (som hon bara ätit två gånger i sitt liv tidigare) vid middagsbordet. "I love popcorn", sa hon plötsligt och såg så drömsk ut. Jag köpte därför lite att poppa igår. Tillsammans med en skål av de vita små godsakerna satt vi sedan och tittade på "American Idol". N njöt som aldrig förr. Vara uppe sent, äta popcorn med mamma och pappa och titta på TV (musik som hon älskar). Hon klappade vid varje framträdande och såg till att vi också gjorde det så klart, kramade om oss lite då och då, mumsade popcorn och bara hade mys. Lyckat!

Och i morse när jag kikade in på bloggen hade jag fått en trevlig kommentar från En bok om dagen som också arrangerar vårens bokbyte som jag är med i. Hon meddelade att jag har vunnit en grön påse med hemligt innehåll. Jösses! Nu känner jag att det var tur att jag faktiskt bestämde mig för att kommentera hennes tävlingsinlägg! Först tänkte jag inte göra det eftersom jag inte så ofta har tur i alla fall. Men för att ha chans att vinna måste man ju ändå delta.

Det blev således en alldeles fantastisk start på denna helg! Dessutom skiner solen utanför fönstret, och temperaturen ser ut att stiga rejält idag. Lycka!

Jag hoppas ni får en fantastisk helg mina vänner!

Bild lånad.

En stilla undran

I söndags var jag och träffade min gamla vän från Malmö. Vi träffades som sagt när vi båda var au-pairer i New York. Första gången vi pratade var i Svenska Kyrkan på 5th avenue. Det visade sig att vi båda åkte med samma au-pair-förmedling (en ganska okänd förmedling dessutom) och bodde ganska nära varandra vilket betydde att vi hamnade i samma au-pair-grupp (som träffades en gång i månaden och gjorde saker tillsammans). Den första tiden hade jag himla svårt att förstå vad hon sa. Skånska är för mig en ganska avlägsen dialekt och jag fick fråga henne flera gånger vad hon sa. Det gick väldigt mycket lättare med tiden kan jag tala om. Nu är det längre inget problem. Kanske nån gång när man pratar i telefon. Men då skyller jag på bruset!

I alla fall träffades vi igen i söndags och när det var dags att åka hem igen var jag tvungen att lösa en tågbiljett i en automat. Det fanns fyra automater och alla hade en väldigt lång kö. Första maj och dagen efter Valborg. Många skulle hem och automaterna gick varma. Vi ställde oss i en av köerna, som var väldigt lång. Efter en så där 10 minuter var vi framme och upptäckte att den var sönder. Alla resor kostade 359kr och den reagerade inte på tryckningar. Vi hade visserligen sett att många stått en bra stund, längre än normalt, och trixat med kort och tryckningar, men inte funderat nämnvärt på det. Vad som slog mig då var: Varför vände sig ingen om och berättade för de som stod bakom att automaten var trasig? Då hade man sluppit stå i kön så länge för att äntligen komma fram och upptäcka att den är sönder. Och det är inte första gången det händer. Nån gång när jag stått i bankomatkön har jag kommit fram och den har inte fungerat. Trots att flera stått framför har ingen sagt till kön bakom. Kanske gick den sönder just när jag kom fram, tänker ni nu. Inte troligt. Man ser folk som går därifrån utan nåt i händerna till exempel. När man står i kön tror man att det kan bero på att personen glömt nåt, eller bara ville ha ett utdrag.
I söndags gjorde jag därför nåt "osvenskt". Jag vände mig om till automatkön bakom mig och ropade att automaten var sönder. Och vet ni? Ingen hoppade på mig. Ingen skrek åt mig. De var nog ganska tacksamma att de slapp stå i kö till en trasig automat.

Ha en fin fredag! Och kom ihåg att le!

Bild lånad.

Min bästa vän

Min allra bästa vän när förkylningen slår till är nässprayen. Utan den skulle jag gå under totalt. Att vara täppt i näsan är något av det värsta jag vet. Särskilt när man ska sova. Något jag beundrar maken för är hans förmåga att sova utan nässpray. Han tar aldrig en enda spray när han är förkyld. Till skillnad från mig som "badar" i det. 

Den som uppfann nässprayen förtjänar ett Nobelpris och en helgonförklaring av påven. Så mycket älskar jag nässpray.

Ibland kan man dock få för mycket av det goda. När jag var gravid med N (känns som för hundra år sen, har hon faktiskt växt i min mage?) jobbade jag i slutet av graviditeten på en förskola. Ni som har eller har haft barn på förskola vet ju vilka baciller som huserar där och hur lätt de sprids. Som gravid har man ju också sämre immunförsvar och jag drabbades givetvis av ett gäng förkylningar (var gravid på hösten och vintern så klart). Till slut var jag förkyld konstant och nässprayen var återigen min bästa vän. En dag insåg jag att jag inte längre var förkyld men täppt. Yikes. Beroende av nässpray alltså. Guld. Så jag fick köra en egen avvänjning hemma. Tänk er själva att vara höggravid, täppt i näsan och i panik att behöva vakna klockan 05.00 för att gå och jobba en hel dag med busiga små barn (när man ändå inte sover så bra på natten för man måste kissa typ en miljon gånger i timmen)...men där satt jag några nätter med täppt näsa och kuddar i ryggen för att stötta upp. It was hell för mig. Jag lyckades till slut, efter mycket svordomare och många trötta dagar och kunde fortsätta leva utan mitt beroende. Tack och lov. Nu används sprayen sporadiskt när jag är förkyld. 

Jag insåg igår också att den nässpray jag använt hittills faktiskt gick ut i maj 2009. Hm. Jag tror till och med att jag minns att jag köpte den när jag var gravid, när jag kom hem till Sverige igen. Dubbel-hmm. Vilket betyder att jag köpte den hösten 2007. Trippel-hmmm. Undrar om det är farligt att använda gammal nässpray? 

Tur att den tog slut igår kväll. Får köpa en ny idag. Jag uppdaterar er igen 2015 och berättar om min nässpray från 2011. Som jag fortfarande använder då.

Love (nässprayen alltså, inte kvinnan).

Självuppfyllande profetia

Hur många gånger har man inte hört lite "skvaller" om andra människor och sen när man väl mött honom/henne känns det inte som att det stämmer alls? 

Ganska ofta tycker jag. Så ofta att jag numera struntar helt i vad folk säger och försöker bilda mig en helt egen uppfattning. Det ska man väl alltid göra, men det är så lätt att falla för det andra säger. Om man inte tänker efter förstås. Då kan man undvika att hamna i den fällan gång på gång.

Varje vår, ungefär vid den här tiden, brukar de barn som ska börja ettan på hösten ( från förskoleklassen på skolan) komma till mig och min klass en dag i veckan. Dels för att jag ska kunna lära känna dem lite bättre och dels för att de ska få se att skolan inte är ett så farligt ställe som de kanske tror. 

Detta blir tredje året som jag tar emot barn från förskoleklassen och jag börjar bli ganska rutinerad om jag får säga det själv. Ofta känner jag till barnen lite grann, jag ser dem dagligen och hälsar och pratar, men jag vet inte hur de är som personer eller hur de uppför sig alltid. Många gånger får jag förstahandsinformation från förskollärarna om de olika eleverna. Den är si, den är så. Oftast är det mest om de "störande" barnen man får information. Hur bråkiga de är, hur svårt det är att lära sig de enklaste saker, att de aldrig lyssnar och så vidare. Jag tror absolut att det finns en hel del sanning i det hela. Helt klart. Förskollärarna upplever detta varje dag. Samtidigt får inte jag ta mig till detta för om jag redan innan tror att någon är bråkig, okunnig, jobbig blir det lätt en självuppfyllande profetia. Barnet blir bedömt genom hörsägen istället för faktisk information. Sanning är ju att det barnet inte uppträtt så inne i mitt klassrum ännu, varför ska han/hon stämplas som bråkig då?

Jag har fått tre-fyra barn från förskoleklassen genom åren som stämplats som ditten och datten. De stämplarna har jag struntat i. Det visade sig att ena killen ("som inte ens kunde färgerna") är en av de smartaste och duktigaste i klassen. Visserligen gör han aldrig läxorna (han går i tvåan nu), men han läser som en femteklassare och förstår det han läser väldigt bra, matte är inga problem..Ni förstår. En annan kille från förskolan hade en ganska trög start i höstas, men efter jullovet fullkomligt exploderade han! Läser väldigt bra, nyfiken, tycker att det är kul att lära sig. Han är inte alls så bråkig som påståtts. Han har svårt sitta still, men oftast är det inget problem, jag försöker acceptera det så gott det går (vissa barn är bara så, men de lyssnar i alla fall). Och under de senaster veckorna går även det bättre.

 

Igår var det dags för de nya små ettorna att äntra klassrummet. En av killarna är verkligen känd på förskolan för bråk. Han har slagits, sagt fula ord, sparkat någon i magen, han lyssnar inte på de andra lärarna. Det är svårt att nollställa när man hör saker som dessa och även ibland ser sånt ute på skolgården. Därför försöker jag verkligen uppmuntra honom hela tiden han är i klassrummet. För att han ska känna sig stor, duktig, kapabel till att vara en bra elev och vän. Mycket kramar och uppmuntran. Igår stannade han hela dagen (första dagen vägrade han komma in efter halva) och han log flera gånger, sa inte ett enda fult ord och var lugn. Nu kanske det inte alltid kommer att bli så för att en dag gick bra, men man måste förutsätta att det blir bra. Annars stämplar man någon, kanske för resten av livet, och det är ännu värre. Jag tror nog att det blir en hel del svåra dagar i höst (killen är dessutom inte ens sex år ännu, han fyller i sommar), men jag förutsätter att han lyckas storslaget!

Jag hoppas DET istället blir en självuppfyllande profetia!

Vad jag menar är att detta ska appliceras på varje sak i livet. Om du tror att du inte kan, då kan du inte. 

Always believe in yourself and others. You are capable of great things. Just believe it. 

Jag visste det...

Jag hade på känn att detta året skulle vara annorlunda. Vädervis i alla fall. När vintern kom och aldrig tycktes ta slut var jag bombsäker på att största delen av april skulle vara snöfylld. Sen blev det inte så. Sommaren gjorde en snabbvisit på nån vecka eller två. Livet lekte.
Sen har det bara blivit kallare och kallare för varje passerad dag. I morse vaknade jag upp till snö och minusgrader! Snö? Det tog faktiskt ett par minuter för min hjärna att registrera vad den såg när jag tittade ut genom fönstret. Ögonen fick dra en extra runda över de snövita hustaken innan informationen sjönk in ordentligt. Snö. I maj? Det händer väl. Och det har hänt att det kommit snö vid midsommar har jag hört flera som sagt. Jag trodde det mer var ett illvilligt rykte som spreds för att oroa folk. Jag ber om ursäkt. Det var nog sanning after all.
Jag vet faktiskt inte om jag pallar det här med snö i maj. Det känns liksom inte rätt att dra på sig vinterjackan igen, för tro mig, det kommer jag att göra. Jag orkar inte frysa. Igår frös jag som en tok både på jobbet och hemma. Det verkar inte som att bostadsbolagen varit beredda på dessa temperaturer. I maj. Jag poängterar: snö i maj.

Inte nog med det. Igår kväll kände jag att en förkylning höll på att boa in sig i näsan och halsen. Mycket riktigt, i morse när jag vaknade snörvlar jag lite lätt och har en antydan till halsont också. Begynnande förkylningshelvete med andra ord. The winter is back, med råge. Omysigt till tusen kan jag tala om.
Vilket trist tisdagsinlägg det blev. Neggotrillingnöten är i farten märker jag! Måste ändras!

Idag är det tisdag och jag är faktiskt glad för att:

• jag blev förkyld på den här veckan när jag faktiskt ändå kanske planerade att vila från träningen. Vilket betyder att jag inte missar nåt väsentligt utan kan planera ny träning inför kommande veckor ordentligt.
• det är maj och trots snö just nu, är det snart sommar och förhoppningsvis sol.
• jag faktiskt lyckats påbörja min klassiska läsning. Anna Karenina ligger på nattduksbordet med sina 800 sidor och har påbörjats i alla fall.
• det finns väldigt många trevlig serie som vi följer just nu. Av helt galet olika slag också. 
• jag håller på att knåpa ihop ett fint paket till men hemliga bokvän (ska ju inte avslöja vem jag ska skicka till i fall att någon kommer och snokar). Det är superkul att fundera på vad som ska läggas i och vad som får plats.
• jag har en fantastisk familj som jag älskar mer än nåt annat i helaste världen!

Ha en fin tisdag trots snö!

Bild lånad babes!

Jag har fått en jättefin Award från Anneli! Tack! Alltid lika kul med utmaningar. Och denna utamaning var av den svårare arten. Man ska nämligen berätta åtta saker om sig själv som ni inte hört om tidigare. Det är ju supersvårt och jag har funderat och funderat. Till slut poppade det upp lite i alla fall. Om de är spännande kan bara ni avgöra. Sedan ska jag skicka vidare till åtta andra bloggare. Det blir lite lättare!
Here goes.

1. Jag har superfobi för otvättat hår. Jag måste tvätta mitt hår varje dag annars kan jag inte leva i princip. Känner jag att mitt hår är flottigt och tungt mår jag nästan illa. Visst, rent teoretiskt går det väl att leva med flottigt hår en dag, men psykiskt. Nope. Ibland paniktvättar jag håret innan jag ska nånstans för att jag först trott att jag skulle klara av att gå med "flottigt" hår, men sen ångrar jag mig. Onödigt vetande nummer ett.
2. Jag är väldigt, väldigt rädd för död och sjukdom. Jag är rädd för att jag själv eller någon nära och kär ska dö. Sjukdomar är värst. Speciellt sjukdomen med stort C, eftersom alla verkar drabbas av den numera. Livrädd är jag både för den och döden. Döden är ju svår att undvika, men så länge som möjligt i alla fall.
3. Jag är manisk när det gäller att komma i tid. Jag hatar att vara försenad eller stressad någonstans. Detta brukar ofta resultera i att jag kommer alldeles för tidigt. Hellre det. Jag blir galen på folk som är konstant försenade (för såna finns), respektlöst mot andra människor, det är vad det är. Slöseri med andra människors dyrbara tid.
4. Jag älskar att gå på bio. Numera blir det kanske nån gång om året, inte mer. När jag bodde i New York gick jag på bio minst en gång i veckan, oftast fler. Jag älskar atmosfären, den stora duken, ljudet och att dela upplevelsen med så många människor. Många filmer är bäst på bio helt enkelt. Ett vardagsrum med 32 tums-TV gör inte filmer rättvisa.
5. Jag har flyttat väldigt många gånger. Runt17-18 gånger under mitt liv. Bytt skola fyra gånger upp till jag gick i fyran. Om jag räknar med att pappa också flyttat (skilda föräldrar) där jag också bodde, kan det röra sig om ett antal gånger till.
6. Jag har alltid haft mål i livet som jag arbetat mot. Redan tidigt visste jag att jag ville bli lärare och därmed blev valet till gymnasiet väldigt enkelt och vägen efter gymnasiet. När jag var nästan 23, blev jag färdig lärare. Man kan säga att jag är ganska målinritkad på det sättet. Nu är nästa steg att flytta till New York och att skriva klart den där boken (eller böckerna).
7. Jag har varit behjälplig med fakta om Sverige och svenskar vid skrivandet av en italiensk roman (skriven av Marta Mondelli). Den har precis kommit ut och jag fick en kopia av den. Tyvärr är den på italienska. Ett av de språk jag inte talar. Kanske får bli anledningen till att plugga italienska nästa gång? Tror det!
8. Jag ogillar konflikter av alla slag. Undviker dem som pesten. Ibland är det svårt att undvika, men jag försöker så gott det går. På sistone har jag fått mer skinn på näsan, i alla fall på jobbet, och där går jag ibland i batalj med rektor och kollegor om det är något jag brinner för. Jag ogillar att bli överkörd.

Puh. Det gick vägen till slut! Nu skickar jag denna vidare till följande fantastiska bloggare (som jag också tror gillar att skriva listor och sånt):

SteelCityAnna

Duktigatjejen

Sittinginarainbow

MonikaHägg

Kattasfikarum

Ochsågickytterligare

Skrotmamman

Minplatsisolen

Idag är det måndag, hör och häpna. Ännu en helg som farit förbi i raketfart. Borde vara fredag imorgon, med tanke på hur snabbt tiden går : ) Ha en fin måndag!

Bokbytesfrågor

Jag är ju med i ett bokbyte som En bok  om dagen anordnar. För att hjälpa sin hemliga bokvän på traven kommer här svar på lite frågor om mig och mitt läsande. 


* Vilken genre håller du dig helst till då du läser?
Jag läser mycket deckare, älskar en bra deckare. Jag gillar också lite "djupare" böcker som "Tisdagar med Morris" och  "Siddhartha". Jag gillar också spänning och övernaturligt som Koontz. 


* Favoritförfattare? 
Jag har läst böcker av alla större författare. Inte alla böcker, men en hel del. Harlan Coben, Anna Jansson, Leif GW Persson, Hammarbyserien, Dean Koontz (alla Koontz och Coben)...


* Har du någon önskebok?
Inte önskebok, men som jag gärna vill läsa:


Water for elephants - Gruen
Fyrmästarens dotter - Rosman
Niceville - Stockett
En gåtfull vänskap - Ogawa


* Finns det någon genre eller författare som du undviker? Vilken?

Jag gillar inte böcker som är förutsägbara. Eller överromantiska böcker som liknar mer Harlequin-böcker. Jag ogillar också Liza Marklund starkt. 


* Finns det någon genre eller författare som du gärna vill prova på, men inte 
kommit dig för? Vilken?
Jag ska påbörja ett projekt att läsa mer klassiska böcker. Det är många böcker som man "bör" läsa, men som jag aldrig läst. I skolan läste vi nån bok och lite utdrag ur vissa, men nu ska jag läsa hela boken. Både svenska och utländska författare.


* Skulle du kunna tänka dig att ta emot beg. böcker? 
Absolut. Självklart!

* Läser du på andra språk än svenska?
Engelska läser jag ofta på.

* Lyssnar du på böcker? (Mp3 eller cd?)
Japp, CD till bilen.


* Vilken slags smycken gillar du?
Örhängen. Gärna långa och silver. Armband.

* Samlar du på något?
Erfarenheter : ) "Samlar" på tekoppar, tycker i alla fall mycket om. Annars inget samlande.

* Annan sysselsättning - än att läsa böcker?
Titta på film! Älskar film. Tränar mycket. Löpning, styrketräning, yoga...går på gym och har en del träningsvideor. Skriver på en bok. Studerar då och då på universitet.

* Vad gör du en perfekt sommardag?
Sitter i parken på en filt med min dotter och make. Har en god picknick, en bra bok och nåt att göra med dottern (som en fotboll, drake)...


* Favoritland?
Vad svårt! Jag har inte varit på så många ställen för att vara ärlig, trots mina språkkunskaper. Jag älskar USA, framförallt New York  så klart, Italien, Spanien, Frankrike...vill besöka alla de länderna.

* Favoritfilm och favoritteveserie?
Film: Forrest Gump och Love Actually. Serie: Fringe, Glee, Criminal Minds, The Event, Modern Family, True Blood.


* Favoritgodis?
Choklad (Lindt, Amedei, Cluizel) och lösgodis. Fram till den 16 juni äter jag inget godis. Jag har nån jäkla utmaning som jag utsätter mig själv för :) Jag äter också naturgodis.

* Favoritdrink eller favoritdryck?
Te (ej fruktiga teer sim mango, persika och sånt...och fruktdrinkar (ej alkohol)


* Favoritmusik
Lyssnar på det mesta. Coldplay, Lady Gaga, Norah Jones, Bruno Mars. Inte dansband! Där går gränsen. Och inte dödsmetall och sånt heller faktiskt. 

Nu hoppas jag att detta var en liten hjälp för min hemliga bokvän : )


Idag är det minsann söndag. En liten tripp till Uppsala för att hälsa på en gammal au-pairvän från New York är på listan av saker att göra. Hon hälsar på ända från Malmö. Det ska bli superkul att få träffa henne. Senast var sommaren 2009. Ett bra tag sen alltså. 
Jag hoppas ni alla får en fin söndag!