Till exempel ska man inte använda döda fisk-handen. Ni har säkert själv varit med om att man skakat hand med någon som sträcker fram sin hand och när man tar i den känns den i princip lealös, död. Det är den döda fisk-handen. Den är mycket obehaglig tycker jag. Likaså när någon bara använder halva handen. Ens egna hand blir klämd lite löst med en ormmuns-hand (testa att forma din hand som om den skulle föreställa en orm för skuggteater). Då känns det lite som att den här personen egentligen inte vill skaka hand, men gör det för syns skull.
Tipsen som artikeln gav var att ha ett bestämt handtag, direkt och starkt. Det inger respekt och utstrålar självförtroende. Självklart ska man inte vara så stark i handslaget att man gör illa den andra parten ; )
I måndags fick jag skaka hand med en rektor från en annan skola.Det var då jag kom att tänka på just hur viktigt det är med handslag. Hennes handslag var starkt, direkt, fast och hon hade ögonkontakt. Sen kommer det där lilla men...På nåt sätt kändes det som ett påhopp när hon tog min hand. Jag vet inte varför. Det var oerhört starkt och fast, men det kändes lite som att hon drog mig mot sig när hon tog handen. Det kändes lite hotfullt. Undrar om hon själv är medveten om det?
Har ni någonsin funderat på hur ni skakar hand? Det är ganska intressant när man väl börjar fundera. Vid varje handskak som jag gör, passerar tanken genom huvudet. Förhoppningsvis gör det skillnad. Jag vill i alla fall inte sträcka fram en död fisk!
uppdatering: Katarina kom med ytterligare en aspekt som jag också är medveten om men som i skrivandets stund inte föll mig in. Det här med den kulturella aspekten. I vissa kulturer skakar man inte hand. I andra kulturer skakar inte män och kvinnor hand med varandra, för gemensam respekt. I mitt yrke är det också svårt med föräldrar. Vissa har varit i Sverige länge och vet hur det funkar, andra är nya i landet eller har inte så mycket erfarenhet. Det blir som en liten dans. Man rycker framåt, den andra bakåt och sen framåt. Se bara självsäker ut och kör på!
10 kommentarer:
Ha, ha. Nä, jag tänker inte så mycket på det. Jag är ju en handskakar person själv och tycker det är viktigt, i vissa sammanhang.
Men här,, hmmm, vissa grupper ska man inte skaka hand med,, av "kulturella ting"..Då blir det sååå mycket svårare,, ska jag eller inte,, vem ska ta första steget,, är hon/hon väst orienterad i mötet med nya eller... osv.
Håller med om allt du skriver! Men mest jobbigt tycker jag att det är med folk som skakar hand, och sedan håller kvar och liksom vägrar släppa... jobbigt
Jag tycker alltid jag tänker på hur folk skakar hand. Gillar framförallt INTE slappa handskakningar. Men visst man vill ju inte få fingrarna knäckta heller ;-)
Och att det är många kulturella skillnader är klart! Något att tänka på om man vistas med folk från olika länder och med olika bakgrund.
Jag har också läst om det för ett gäng år sedan och försöker sen dess vara medveten om hur jag skakar hand.
Fast just för tillfället så behöver jag inte tänka så värst mycket på det, här är det snarare pussapåkinden-tekniken som man måste fundra på - något som jag fortfararande har svårt för. Blir helt nervös varenda gång jag vet att jag ska träffa folk och ska behöva puss på alla. Aldeles för närgånget för denna kalla svenska, haha.
Hu och usch för slappa handslag!! Själv ÄLSKAR jag kroppskontakt, vilket kan låta hur konstigt som helst så där utan vidare förklaring... hehe men jag gillar att hälsa, krama eller kindpussa människor jag möter. Jag är nog inte som de flesta svenskar som har en otroligt stor egensfär och klampar nog gärna in lite för långt ibland, står liiite för nära folk när man pratar, lägger gärna en hand på personen jag har en konversation med. Visst låter jag fullständigt skräckinjagande! :) Att folk inte har samma kultur osv ja det kan man ju inte ta hänsyn till tycker jag. Är man i ett annat land får man faktiskt ta seden dit man kommer...(gäller även mig när jag är utomlands då naturligtvis)
Kramen
"Död-fisk" är det värsta! Ett rejält handslag, utan tvekan och med ögonkontakt är nog att föredra!
Sitter nu och njuter av en skål med hemgjord alldeles osockrad glass a la trillingnöten.
TACK för tipset! Mmmmmm mums!
Usch ja, fiskhänder är obehagliga. Jag undrar ibland hur de själv upplever sina slappa handslag. Nej, det ska vara varma, lagom hårda, möten av händer :)
Katarina: Det är en konst att skaka hand, verkligen!
Freedom: hahaha, det har jag aldrig varit med om! Men läskigt i så fall!
Saltis: Jag håller med om att den döda är värst. Det känns verkligen inte som att man inte håller en hand!
My: Snacka inte ens om pussandet! Det kan jag inte alls...jag fattar ingenting. En gång, två gånger, tre? Höger först, vänster?
Jenny: sånt kan vara svårt också! Ibland har jag inget emot närkontakt, i vissa fall är det jobbigt. Beror ju på personen också :) Så det inte blir creepy!haha
Monika: Håller med!
Martina: Varsågod!
Anneli: Ja, och hur blir det när två slappisar träffas??
Folk skakar hand ganska sällan här i England, jag vet inte om det är en generationsgrej eller en kulturgrej, eller om man helt enkelt tänker att det är bäst att inte gör det ifall nån annan skulle tycka det var underligt? En del manliga kollegor i 50 plusåldern skakar hand. Men när vi hade anställningsintervjuer första gången när jag började som chef och jag automatiskt skakade hand med de som kom såg de oftast lite bestörta ut, typ vad gör hon? Mina kollegor skakade aldrig hand, de presenterade sej bara och sa slå dej ner här tack. Jag måste fråga nån känner jag!
Skicka en kommentar