onsdag 4 maj 2011

Självuppfyllande profetia

Hur många gånger har man inte hört lite "skvaller" om andra människor och sen när man väl mött honom/henne känns det inte som att det stämmer alls? 
Ganska ofta tycker jag. Så ofta att jag numera struntar helt i vad folk säger och försöker bilda mig en helt egen uppfattning. Det ska man väl alltid göra, men det är så lätt att falla för det andra säger. Om man inte tänker efter förstås. Då kan man undvika att hamna i den fällan gång på gång.

Varje vår, ungefär vid den här tiden, brukar de barn som ska börja ettan på hösten ( från förskoleklassen på skolan) komma till mig och min klass en dag i veckan. Dels för att jag ska kunna lära känna dem lite bättre och dels för att de ska få se att skolan inte är ett så farligt ställe som de kanske tror. 
Detta blir tredje året som jag tar emot barn från förskoleklassen och jag börjar bli ganska rutinerad om jag får säga det själv. Ofta känner jag till barnen lite grann, jag ser dem dagligen och hälsar och pratar, men jag vet inte hur de är som personer eller hur de uppför sig alltid. Många gånger får jag förstahandsinformation från förskollärarna om de olika eleverna. Den är si, den är så. Oftast är det mest om de "störande" barnen man får information. Hur bråkiga de är, hur svårt det är att lära sig de enklaste saker, att de aldrig lyssnar och så vidare. Jag tror absolut att det finns en hel del sanning i det hela. Helt klart. Förskollärarna upplever detta varje dag. Samtidigt får inte jag ta mig till detta för om jag redan innan tror att någon är bråkig, okunnig, jobbig blir det lätt en självuppfyllande profetia. Barnet blir bedömt genom hörsägen istället för faktisk information. Sanning är ju att det barnet inte uppträtt så inne i mitt klassrum ännu, varför ska han/hon stämplas som bråkig då?

Jag har fått tre-fyra barn från förskoleklassen genom åren som stämplats som ditten och datten. De stämplarna har jag struntat i. Det visade sig att ena killen ("som inte ens kunde färgerna") är en av de smartaste och duktigaste i klassen. Visserligen gör han aldrig läxorna (han går i tvåan nu), men han läser som en femteklassare och förstår det han läser väldigt bra, matte är inga problem..Ni förstår. En annan kille från förskolan hade en ganska trög start i höstas, men efter jullovet fullkomligt exploderade han! Läser väldigt bra, nyfiken, tycker att det är kul att lära sig. Han är inte alls så bråkig som påståtts. Han har svårt sitta still, men oftast är det inget problem, jag försöker acceptera det så gott det går (vissa barn är bara så, men de lyssnar i alla fall). Och under de senaster veckorna går även det bättre.
 
Igår var det dags för de nya små ettorna att äntra klassrummet. En av killarna är verkligen känd på förskolan för bråk. Han har slagits, sagt fula ord, sparkat någon i magen, han lyssnar inte på de andra lärarna. Det är svårt att nollställa när man hör saker som dessa och även ibland ser sånt ute på skolgården. Därför försöker jag verkligen uppmuntra honom hela tiden han är i klassrummet. För att han ska känna sig stor, duktig, kapabel till att vara en bra elev och vän. Mycket kramar och uppmuntran. Igår stannade han hela dagen (första dagen vägrade han komma in efter halva) och han log flera gånger, sa inte ett enda fult ord och var lugn. Nu kanske det inte alltid kommer att bli så för att en dag gick bra, men man måste förutsätta att det blir bra. Annars stämplar man någon, kanske för resten av livet, och det är ännu värre. Jag tror nog att det blir en hel del svåra dagar i höst (killen är dessutom inte ens sex år ännu, han fyller i sommar), men jag förutsätter att han lyckas storslaget!
Jag hoppas DET istället blir en självuppfyllande profetia!

Vad jag menar är att detta ska appliceras på varje sak i livet. Om du tror att du inte kan, då kan du inte. 
Always believe in yourself and others. You are capable of great things. Just believe it. 




16 kommentarer:

Katarina sa...

Så fint och bra skrivet! Åh, vad känner igen mig, fast då om de stora och vuxna människorna.

Jag tänker på alla vuxna som kommit på kant med sin arbetsgivare och är svartmålad i sin bransch eller på en liten ort! Det är viktigt att ha med sig ett öra ibland men också lika viktigt att skaffa sig en egen bild på saker och ting!

Jag har själv mött många vuxna som tappat tron på sig själv av en och annan anledning i mitt förra jobb. Men som du skriver, man ska inte dömma för snabbt och du har alldeles rätt i hur många gånger har man sagt eller hört andra säga, - Jag som trodde....

Vad, roligt att besöka den skolan man ska gå på och träffa sin fröken redan innan sommaren. Jag har nog inget minne av det från min tid, bara att jag satt i en lång korridor och skulle göra något skolmognads test. För attfå veta om jag fick börja skolan, jag är född i slutet av året.

Lycka till! Kram

Saltistjejen sa...

Håller verkligen med dig!!! Man måste försöka! OCH det är så att negativa förutfattade meningar lätt färgar av sig och gör att man kanske går in i en situation eller ser på en person med neggo-galsögonen på sig vilket inte gynnar någon. Allra minst en själv. Så att försöka ha ett öppet sinne är det bästa. MEN det kan vara nog så svårt.
Heja dig som är en sådan fantastisk lärare och som försöker se alla barn som unika personer med både starka och svaga sidor!
:-)
Kramar!!

sara sa...

Kloka ord! Det är verkligen så sant. Jag försöker också tänka på att inte lyssna på skvaller och försöker bilda mig en egen uppfattning om folk. Det är inte alltid lätt, men väl värt en ansträngning.
Tror dina elever har en väldigt bra lärare. :)

Stef sa...

Klokt sagt min vän! Stämplingsteorin är fortfarande levande och stämmer verkligen in på vad du säger. Vi läste om den i gruppsykologi kursen! kramar

MiniZillen sa...

Så bra sagt. Å kul att höra från en lärare! Min sambos syster är förskolelärare och hon berättar liknande historier om hur man säger att ett barn är "si-och-så", men att det sedan visar sig inte alls stämma..ungen behöver bara en chans!

my sa...

Önskar våra barn kunde få dig som lärare när det blir dags! :) Det behövs fler som inte bara "ger upp" och accepterar att "såhär är denna eleven, det går inte att göra något åt".

Håller alla tummar och tår för att den där lille killen hittar rätt till slut!

mintekopp sa...

Kloka ord och så sant, jag håller verkligen med dig. Det är en konst att inte ta till sig av allt negativt som sägs. Att ha förutfattade meningar om en människa som man ej ännu har träffat gör verkligen att man kan behandla en människa på helt fel sätt. Detta är framförallt viktigt att tänka på i jobb där man arbetar med människor, sådana jobb som du och jag har. Med öppna ögon och en vakenhet för problemet så har vi i alla fall kommit halvägs.
Ha en bra dag!

Monica sa...

En stor förlust för skolan blir det om du reser vidare. Tror faktiskt att vi "förlorar" många av de bästa unga människorna vi har i landet till andra länder, något för våra politiker att tänka på.

Min plats i solen sa...

Du är en fantastisk lärare vännen och dina elever är lyckliga som får en sådan egagerad och klok lärare som du. Lyhördhet är så viktigt och att ge alla människor samma möjligheter. Att fokusera på det som barn KAN och inte det som de inte kan. Att lyfta det positiva och arbeta på det som behöver finjusteras samtidigt men med en positiv känsla. Att se möjligheter istället för svårigheter.

En av mina barns lärare valde alltid att lära känna varje barn först och bilda sig en egen uppfattning innan hon öppnade några skriftliga omdömen, utvecklingsplaner eller liknande. För att ge alla samma start och möjligheter.

Du är en fantastisk lärare! Sträck på dig och var stolt!

KRAM

Carro's Blogg sa...

Det är verkligen svårt att inte ta in förhandsinfo om både barn och vuxna. Men du har rätt, detta är något vi alla borde tänka på lite oftare. Och tyvärr är det väl som du skriver, det är oftas den dåliga informationen som det pratas om.

Mrs Clapper sa...

Så sant, så sant. Vet du, jag tror att du är en av de där lärarna som man minns med värme hela livet. Du verkar vara en fantastisk människa och verkligen dedikerad i ditt yrke. HURRA för dig!

Anneli sa...

Du är verkligen helt underbar! Jag önskar att mina barn fick ha lika fantastiska lärare som du är. De har nog ganska bra lärare och är ganska lätta barn att ha, men alla har inte samma tur. Om alla lärare var som du skulle vår värld vara em mycket bättre plats och alla barn skulle få chansen att synas. Lärare är vardagshjältar när de gör sitt jobb på det sättet som du gör. Kram!

Emma sa...

Jag hoppas också att min lilla O ska få ha lärare som du! Mycket klokt och välformulerat!

Camilla sa...

Så glad jag blir när jag läser ditt inlägg. Härligt att du ger alla en chans även de som behöver få en andra chans. Hoppas verkligen att min son får en sån lärare nästa är när han börjar fyran. Just nu gnäller bara läraren på honom så deras samarbete här kört ihop sig.

Lycka till till hösten. Det kommer att gå jättebra.

Trillingnöten sa...

Katarina: Men du, visst är det så! Många har tappat tron på sig själv, det är fruktansvärt! Alla är verkligen kapabla människor och det måste vi alla se :)
Vad kul att höra om din skolerfarenhet :) Så annorlunda!

Saltis:
Du har så rätt! Tänk så mycket vi skulle kunna undvika om vi bara tog av oss neggoögonen ett tag och se på människor positivt!

Sara:
Vet du, jag tror att dina elever också har en fantastisk lärare!

Stef:
Tack för att du bekräftade min tes! :) Så sant!

Minizillen:
Helt klart! Det finns massor med lyckliga historier som man kan delge. Bråkiga ungdomar som växer upp till fina medborgare!

My:
TYvärr är det så! Det är hemskt! Ibland är det klart att det känns hopplöst, men man måste ändå försöka.

Mintekopp:
Jag kan inte annat än hålla med! Ingen är perfekt och det är viktigt att inse sina egna brister och begränsningar när det kommer till att döma andra människor!

Monica:
Tyvärr är det så! Många försvinner och aftonbladet skrev igår om "brain drain". Det stämmer. Man uppskattar inte utbildning här som i andra länder.

Minplatsisolen:
Så fina ord är jag inte säker på att jag är värd, men jag hoppas att en dag vara nära på fullär och fullfjädrad :) Vilken fin idé ditt barns lärare hade. Jag känner samma sak ibland och ska ta till mig det! tack!

Carro:
Ja, ofta hör man aldrig det bra hos elever och andra människor. Är vi dåliga på att berömma?

MrsC:
Jösses, vad glad jag blev av dina ord :) Fantastisk vet jag inte, men jag försöker mitt bästa och ibland funkar alla delar!

Anneli:
Usch, nu rodnar jag. Så fina ord! Inte något jag är värd, men i framtiden hoppas jag vara så bra jag bara kan vara! Jag har en lång väg att gå känns det som, men jag är på god väg!

Emma:
Tack :) Jag önskar att lilla O får fanatstiska lärare som sår fina frön!

Camilla:
Jag hoppas också att din son får en lärare, att han kan få börja om. Det är superviktigt! Tack!

Skrotmamman skrotar vidare - 14 månader mellan barnen sa...

Så är det absolut! Själv var jag en segpropp "i starten" och var sen med allt. Eller rättare sagt, all motorisk utveckling. Gick först vid 1,5 år tex. Senare blev det prat om jag ev var utvecklingsstörd, jag bara SATT och tittade. Sen en dag så la jag ett pussel. Utan att ha försökt någonting.

Tydligen hade jag analyserat det i huvudet innan jag testade, och när jag "vågade" testa så hade jag analyserat klart = korrekt resultat. Varken mamma eller pappa trodde att jag gjort det själv. Men jag gjorde det. Och allt. Bara lite senare än andra.

Dottern var likadan. Var inte intresserad av att GÖRA hela tiden. Men pang, på två månader tog hon igen allt och var "i fas igen".

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...