fredag 6 maj 2011

En stilla undran

I söndags var jag och träffade min gamla vän från Malmö. Vi träffades som sagt när vi båda var au-pairer i New York. Första gången vi pratade var i Svenska Kyrkan på 5th avenue. Det visade sig att vi båda åkte med samma au-pair-förmedling (en ganska okänd förmedling dessutom) och bodde ganska nära varandra vilket betydde att vi hamnade i samma au-pair-grupp (som träffades en gång i månaden och gjorde saker tillsammans). Den första tiden hade jag himla svårt att förstå vad hon sa. Skånska är för mig en ganska avlägsen dialekt och jag fick fråga henne flera gånger vad hon sa. Det gick väldigt mycket lättare med tiden kan jag tala om. Nu är det längre inget problem. Kanske nån gång när man pratar i telefon. Men då skyller jag på bruset!

I alla fall träffades vi igen i söndags och när det var dags att åka hem igen var jag tvungen att lösa en tågbiljett i en automat. Det fanns fyra automater och alla hade en väldigt lång kö. Första maj och dagen efter Valborg. Många skulle hem och automaterna gick varma. Vi ställde oss i en av köerna, som var väldigt lång. Efter en så där 10 minuter var vi framme och upptäckte att den var sönder. Alla resor kostade 359kr och den reagerade inte på tryckningar. Vi hade visserligen sett att många stått en bra stund, längre än normalt, och trixat med kort och tryckningar, men inte funderat nämnvärt på det. Vad som slog mig då var: Varför vände sig ingen om och berättade för de som stod bakom att automaten var trasig? Då hade man sluppit stå i kön så länge för att äntligen komma fram och upptäcka att den är sönder. Och det är inte första gången det händer. Nån gång när jag stått i bankomatkön har jag kommit fram och den har inte fungerat. Trots att flera stått framför har ingen sagt till kön bakom. Kanske gick den sönder just när jag kom fram, tänker ni nu. Inte troligt. Man ser folk som går därifrån utan nåt i händerna till exempel. När man står i kön tror man att det kan bero på att personen glömt nåt, eller bara ville ha ett utdrag.
I söndags gjorde jag därför nåt "osvenskt". Jag vände mig om till automatkön bakom mig och ropade att automaten var sönder. Och vet ni? Ingen hoppade på mig. Ingen skrek åt mig. De var nog ganska tacksamma att de slapp stå i kö till en trasig automat.

Ha en fin fredag! Och kom ihåg att le!
Bild lånad.

12 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Å jag håller med! Sådant gör en så frustrerad. jag säger alltid till om jag upptäcker att saker inte fungerar och jag vet att folk väntar på just den saken/maskinen eller vad det nu är. Tycker det är vanligt hyfs faktiskt. Hjälpsamhet och artighet på ngt vis.
BRA att du gjorde detsamma. MEN konstigt att ingen av de som stod bakom tackade!? Det brukar jag göra här när folk säger till om sådana saker.

Duktiga Tjejen sa...

Jag hade lätt sagt till! Typiskt svenskt. Blä.

Stef sa...

Haha härligt! Bra och osvenskt gjort! Fler borde göra som du! kramar

mintekopp sa...

Så otroligt irriterande, det är ju sådant som skapar negativitet helt i onödan. Bra gjort där! Tur att det finns sådana som du som faktiskt vågar säga till! Heja dig :-)

Ida's Lippstick sa...

Härligt att du bröt trenden!
Ha en fin fredag!
/ Kram Ida

Monika Häägg sa...

Skånskan är lite "grötig". Det är ju inte så långt till Danmark och danskan är lätt att läsa men ack så svår att begripa. Halmstadsdialekten är också svår. Vi ligger i kanten av gröten och lyckas med det fina konsstycket att svälja ned alla "r" som finns mitt i orden ("ouden")
Bra att du gav information till övriga i kön! Lite mer sådant behöver vi i vårt samhälle! Tänk så mycket onödig tid vi skulle spara!

Anna sa...

Bra gjort :)

Carro's Blogg sa...

Ja du, svenskar är allt ett bra konstigt släkte, men som det är med sin familj. Man älskar dem ändå. Tycker du gjorde rätt som sa till de andra så att de inte behövde köa i onödan.

Monica sa...

Det gjorde du rätt i:-). Vi skulle gå på julkonsert och efter mycket om och men hittade vi en parkering som jag förstod sen inte var så självklart, såg den jättelånga kön utanför kyrkan och det var iskallt ute, så jag tänkte att någon där framme måste veta läget. Stegade fram och folk såg ut som de ville slå ned mig minst;-) som kanske trängde sig före fast jag sa att jag skulle fråga om platser och mycket riktigt sa mannen som var inkastare/utkastare att det är proppfullt nu, möjligen en vuxen med ett barn tar vi in, de har ju brandskyddsregler att följa m m. så jag gick och folk stod kvar, undrar ibland...

En bok om dagen sa...

Grattis! ;-)

En grön påse kommer att hitta sin väg hem till dig - jag ska bara snoka igenom din blogg lite mer noga först... ;-)

Trillingnöten sa...

Saltis: Bra att du gör det! En och en kan vi nog påverka lite tror jag. Nej, ingen sa tack! Typiskt svenskt tror jag, det med!

Duktigatjejen: Japp, typiskt!

Stef: För tusan :) haha...

mintekopp: Tack! :)

Ida: Detsamma! kram!

Monika: Jag har lite svårt för de sydliga dialekterna och många som jag träffat har också dragit på mer med dialekten för att förvirra :9 Mer dialekter på TV tycker jag :)

Anna: Merci!

Carro: hahaha, du har så himla rätt!

Monica: Attdu vågade! I kölandet Sverige är ju risken att man blir tillsagd om man "bryter" kön, hahaha....ilskna blickar!

En bok om dagen: Jösses! Vad glad jag blir! Tack!!

Skrotmamman skrotar vidare - 14 månader mellan barnen sa...

Visst är det sjukt? En period i livet hade jag såna problem att jag var tvungen att äta glutenfritt. Stod i kö till McD i tusen år (typ) och när jag kom fram och beställde sa de: "Glutenfria brödet är slut".

Men hallå, kan man sätta upp en lapp? Eller skäms de för det (antagligen) så mitt i lunchtid fick jag leta mig vidare, efter att ha tappat typ 1/4 av min lunch redan....

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...