Check ups

Idag är dagen D. Nämligen den årliga besiktningen för bilen. En dag som jag alltid fasar för. Mer och mer för varje år som går. I år är jag dessutom extra nedslagen eftersom det är en hel del som inte riktigt är som det ska. Visserligen har pappa min kikat på den under gårdagskvällen, men jag är ändå inte hoppfull. Det kommer att bli några tvåor (det är väl det som betyder att man måste fixa nåt?). Om de sätter ut treor blir det säkert några såna också. Kanske att de gör undantag för min bil.
Jag lovar att besiktningspersonerna kommer att slåss där bakom dörrarna när de ser min bil komma. "Fan, jag fick ju den där bilen förra året. Nu får du ta den!" "Nä, du. Det var jag som gjorde de senaste tre före det..."
Lika bra att dra bort det som ett plåster. Ritsch. Helst skulle jag inte vilja åka in med den alls. Besiktningar är onödiga. Speciellt när man redan vet hur sugig bilen är. Man behöver faktiskt ingen annan som säger samma sak...

Ps, inte min bil

Avslöjande

Jo, det var ju nåt som jag undanhållit för er en längre tid. Något som gjort att vi farit till Stockholm då och då det senaste halvåret och som nu faktiskt är så gott som färdigt. Nu är det bara resten som ska klaffa så småningom, men det är svårare att planera.
Så här ligger det till. Vi har ansökt om visum till USA för min del, ett så kallat Green Card. Det har betytt en hel massa papper att samla in, andra papper att fylla i, läkarundersökningar och besök till Amerikanska Ambassaden i Stockholm för inlämnande och sedan för "intervju". Intervjun var jag grymt nervös inför. Vad skulle de fråga? Vad skulle de säga? Man har ju sett på film liksom!
Well, om jag säger så här, jag tror det underlättades att vi varit gifta i 4,5 år faktiskt för sammanlagt fick vi 5-6 frågor som var väldigt allmänna. Sen var det liksom klart. Efter en vecka skickade de hem passet till mig med visumet i plus en packe med papper som jag måste visa upp i tullen när jag reser in i USA nästa gång. Därefter kommer mitt Green Card att skickas till mig via posten.

Anledningen till att jag berättar detta just nu är att vi är i startgroparna att starta vårt nya liv i USA. Först var det tänkt att vi alla skulle flytta till sommaren eftersom vi trodde att jag måste flytta inom sex månader för att få mitt Green Card. Tydligen är det så att man måste åka in i landet bara inom sex månader. Det lyfter ju en stor börda från våra axlar. På söndag denna vecka flyttar maken till New York för att hitta jobb. Det kan ju ta ett tag då arbetssituationen ser ut som den gör överallt i världen just nu. Jag och dottern stannar här. Det kommer att bli en enorm förändring de närmsta månaderna. N måste gå på förskolan många timmar om dagen och jag jobbar och är som ensamstående. Maken blir ensam på andra sidan Atlanten (lite släkt har han ju så klart, men han är utan oss).
Mitt hjärta gör ont bara av att tänka på att vi ska vara ifrån varandra så länge. Sist när maken åkte var han borta 6 veckor. Det kändes överkomligt. Nu är det närmare 4 månader.
Jag orkar inte ens tänka på det just nu. Jag tar dagen som den kommer fram till söndag. Och så får var jag tänka på att vi gör det för att få en bättre framtid. För oss. Några månader som vi offrar för att vi ska starta ett nytt liv i ett annat land. Det kommer att gå bra. Det känner jag på mig...
Så om jag verkar lite nedstämd då och då, vet ni varför...

Hörde jag ropen skalla?

Ledighet åt alla! Eller i alla fall för mig. Det är huvudsaken. Sportlovet har börjat (och ni läsare rättade mig. Vi är inte sist ut med sportlov. Det finns sportlov vecka 10 och 12 också!) och solen följer med hela vägen in. Lovely.
Idag ska vi försöka ta oss till stadsparken och se om lekparken har överlevt vintern i år igen. Dottern är ett big fan av att leka där. Dessutom är det nära till dammarna där änderna huserar. Kanske att vi ger dem lite vårmat också när vi ändå är där. Kan det bli en bättre dag? Jag tror faktiskt inte det.

Förresten, ni kanske undrar var min melodifestivalfeber tagit vägen? Förra året var jag ju som en galning på söndagen. Jag har faktiskt inte på allvar följt alla deltävlingar i år. Jag brukar ju titta på SVTplay, men de är så sega med att lägga upp programmet att jag inte riktigt hinner kika i tid. Finalen kommer jag så klart att se! Det är ju nästa vecka. De delar jag sett av Mellon so far har väl inte varit särskilt imponerande faktiskt, så vi får se hur finalen blir.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• det är måndag i Sportlovsveckan
• jag har en hel vecka ledigt
• solen skiner
• snön är ett minne blott (i alla fall för nu)
• besiktningen av bilen är på onsdag. Lika bra att få det gjort. Lite som att dra av ett plåster. Gör det snabbt! Garanterar inte smärtfritt, men man kan ju alltid hoppas.
• vi har hittat en supermysig ny serie som vi ska följa, Touch. Helt i min smak!
• jag har min fantastiska man och underbara dotter i mitt liv!

Ta fram dansskorna, det är måndag!

Vågar man?

Vågar man tro på att våren är på gång? Solen lyser, det är plusgrader, snön smälter och droppar från taken och jag kan till och med se gräsmatta! Vågar man? Det känns otroligt skumt att solen är så gott som uppe runt halv sju och den stannar uppe fram till nästan halv sex på kvällen. 

Samtidigt som jag tycker att det är skönt att det vänder så tar mitt psyke lite stryk så här års. Det tar tid för hjärnan att ställa om från mörker till ljus och det gör att jag känner mig lite konstig fram till april, maj nån gång. Det händer varje år av någon konstig anledning. Jag vet att jag inte är ensam, men man känner sig ändå lite utanför. Alla är så glada och njuter av solens återkomst medan jag själv är mer avvaktande. I alla fall till en början, sen kommer jag där på sluttampen.
Man hinner liksom vänja sig vid mörkret under vintern och det normala är att det ska vara mörkt dygnet runt. Sen vänder det så snabbt att man inte hinner med. Träden och blommorna hänger heller inte med. Än är det långt kvar till de första trevande knopparna! Då kommer det att kännas bättre för mig, det vet jag.
Något annat som man hinner glömma under året är all jäkla hundskit som dyker upp när snön försvinner. Riktigt snuskigt. Jag skriver om det varje år, men det måste uppmärksammas. Äckligt, äckligt, äckligt. 

Lördagsbetraktelser

Jag är visst ledig en vecka nu! Sportlov. Det blir inte mycket sportande för min del. Förutom det vanliga gymmet då givetvis. Sen kanske det blir en sport att mata änder när dottern blir frisk igen. Det kan ju bli kul med tanke på hur många änder som dök upp sist.

Sen valde inte Kronprinsessparet namnet Hello Kitty (vilket i mitt tycke kanske var ganska bra att de inte gjorde), utan Estelle! Jag är glad och stolt att vi har en blivande drottning med make som är så pass modiga att de vågar ta ett så "okungligt" namn. För mig låter det väldigt kungligt och vackert. Perfekt namn! Cred till Estelles mamma och pappa.
Nu kanske vi kan modernisera Herman Lindqvist lite också. Damma av honom lite, piffa till, pimpa, så att han också kan hänga med i tiden. Han är tydligen fast på 1800-talet och kan behöva lite hjälp. 

Och tydligen var det inte så konstigt att man blev sjuk heller. Högsta siffran på 20 år av insjuknade i influensan under veckan. Skönt att vara en i statistiken i alla fall. Kanske blir det bättre efter Sveriges sista Sportlov nu?

Status nu: äta frukost och titta på TV. Familjen vaknar nog alldeles strax! Ha en fin lördag!

Jag föreslår en av dessa till Herman. Så han alltid
kan hålla koll på vilket år det är. Allt är inbyggt i dessa. Modernt och stilrent.

För en prinsessa i tiden kanske?

Så har det äntligen skett! En liten prinsessa har kommit till världen. Och nu slås det vad om vilket namn miraklet ska få. Det är både Alice och Ingrid och Astrid. Kungen ska tydligen förkunna prinsessans namn under nån ceremoni senare idag.
Det finns alltså tid att komma med namntips till kungafamiljen! Jag och min klass diskuterade prinsessans födelse igår i skolan och jag frågade vad de tyckte att hon skulle få heta.
Flickorna i klassen var helt klart överens. Ingrid, Margareta och Kristina i all ära, men det namn som vann överlägset hos mina elever var:
Hello Kitty! 
För en prinsessa i tiden är ju det ju inte helt omöjligt va? I dessa tider när barn blir döpta till allt möjligt som Anakin, Arwen, Solstråle och Yoda (äsch, Yoda vet jag kanske inte nåt om, men resten...) är det väl inte helt omöjligt att även den kungliga familjen påverkas?

Blivande namne med prinsessa?

Mycket vila

Den här veckan har gått i vilandets tecken. Jag tror inte jag vilat och tagit det så här lugnt på år och dar faktiskt. Det var nog välbehövligt för livet tenderar att gå i 190 annars, vare sig man vill eller inte. 

Nu börjar det i alla fall ljusna på sjukdomsfronten. Både jag och maken är bättre. Jag lite bättre än maken. Dottern är ännu inte sjuk och förhoppningsvis slipper hon detta helt. Det vore fantastiskt skönt!

Idag blir det jobb för mig. Två dagar och sen är det sportlov. Vintern ser ut att komma tillbaka. De senaste dagarna har ju mycket snö töat bort, men så inatt kom det tillbaka lika fort igen. Typiskt.

Nästa vecka är det i alla fall mars. Första vårmånaden!

Helt plötsligt är det mitt i veckan!

Ja, så kan det gå när man är sjuk. Ena dagen är det söndag och en ny vecka är i antågande och så plötsligt är det onsdag och arbetsveckan är snart slut. Jag är inte den som klagar.
Något som gick "fetbort" (sorry för det lama skämtet, men jag var tvungen!) igår var semlan. Jag är ju på min Fitnessfight fram till den 29 februari. Konstigt nog tillåter de inte semlor i den kosthållningen. Verkligen lågt. Men när fighten är över planerar jag att äta en semla. En semla på hela året. Och då ska jag verkligen fundera vilken sorts semla det ska bli. Det finns ju den gamla hederliga så klart. Dock tycker jag att hemgjord sådan är allra bäst. I år tänker jag inte baka, för då är risken stor att 150 semlor åker ned istället för en. If you know what I mean.
Jag är väldig sugen på att testa wienersemla. Det har jag aldrig testat! Huvudsaken att det är mandelmassa i. Jag älskar mandelmassa och har ingen förståelse för de som inte gör det : )
Vilket är ert hetaste semmeltips? Ni som redan smakat för i år liksom!

Back to life

Herregud, jag har varit helt däckad! Efter mitt inlägg i söndags morse kollapsade jag totalt. Började frysa, skaka och må himla dåligt. Jag fick inta sängen och sova helt enkelt. Åt knappt på hela dagen. Hade ont i kroppen, framförallt ryggen. Fruktansvärt!
Jag har inte haft feber på 6 år så jag hade glömt hur hemskt det är att vara sjuk! Måste vara starka grejer jag smittats med. Det ska mycket till att jag ska vara hemma från jobbet, men igår var jag tvungen. Det gick helt enkelt inte. Idag blir också en hemmadag. Kroppen är helt slut efter sjukdomen och jag vill inte riskera att insjukna igen.
Tänk vad man uppskattar att vara frisk när man varit så sjuk!
Nu är maken också nere för räkning. Vi faller som furor häromkring.
Well, I am back on track så smått och det är jag glad för. Fy tusan för att vara sjuk!

Jag är i mitten då.

Error

Sjuk. Feber. Går tillbaka till sängen.

När man blir överraskad

Ibland kan man ju ha fina planer för en dag. Jag menar, pulkaåkning är ju ganska fint eller hur? Men så kan det hända att man blir lite överraskad. Av en begynnande förkylning till exempel. Jag kände mig lite skum redan under natten till lördagen, men tänkte att det förmodligen bara var träningsvärk eller nåt sånt. Efter frukost kändes det fortfarande inte bättre och min röst lät inte som den skulle ordentligt. Det var bara att face the music och inse att en förkylning är på gång.
Jag satte genast in det tunga artilleriet. Echineagard, vitaminer, sömn, vatten, te och en slappardag. Det blev alltså ingen pulkabacke igår.
Idag känns det lite bättre. Jag poppade två alvedon innan läggdags och nu känner jag att snuvan är här, men hostan har liksom lagt sig. Ingen halsont heller. Nu håller vi tummarna!

Nu är det så att jag nästan hoppas på att snön fortsätter vara kvar så vi kan åka nästa helg istället...Då är det ju dessutom sportlov. Could it be better?
When life gives you lemons, make lemonade som det så fint heter...

Det är magiskt

Det finns något magiskt över en tidig lördagmorgon...en kopp te, lite bloggläsande, uppdatering av nyheterna, lite mysig frukost. Allt i väntan på att familjen ska vakna till liv efter en natt av fantastiska drömmar.
Idag, om vädret tillåter, kommer vi att ge oss ut med pulkan. Vi har faktiskt inte varit i pulkabacken ännu denna vinter. Vintern har ju ganska precis börjat ändå. Känns det som. Vi får se vad dottern tycker. Förra året tyckte hon det var kul, men det kan ändras från år till år (som med att gunga).

N i backen förra året

Ha en alldeles egen magisk lördag!

Kaffe med musik

I veckan har jag lyssnat på en CD-bok på väg till jobbet. Visserligen ingen nyhet, det gör jag så gott som jämt i alla fall. Denna gång har jag lyssnat på "Kaffe med musik" av Karin Brunk Holmqvist. Den har verkligen tilltalat en minitant som mig.
Den handlar om fyra äldre damer i en syförening som vinner en resa till en julmarknad i Tyskland. Resan involverar en bussresa, boende på hotell och en massa utflykter. Som i alla sällskap är det alltid någon som är lite mer harig än de andra och någon som är mer "på". Så också i detta sällskap. I detta gäng om fyra finns också en ganska ny bekantskap som inte riktigt passar in. Hon är lite annorlunda jämfört med de andra, nyinflyttad, och svår att förstå sig på. Under resans gång får vi följa en mystisk bil, konstiga beteenden och  dricka kaffe med musik.
Boken är väldigt underhållande och jag ser de här damerna framför mig hur de diskuterar och resonerar, omvärldsoerfarna som de är. I grund och botten är de alla hemmafruar och har inte sett mycket av världen utanför sin stad.
Emellanåt kan jag tycka att jargongen damerna emellan är alldeles för förnumstig, lite krystade skämt så att säga. Dock glömmer man det snabbt när nåt nytt dyker upp som är bättre och då ler man brett igen.
 Idag ska jag lyssna på slutet!
ps. "Kaffe med musik"? Det är inte som det låter!

ps. 2 Happy Friday!

Som en bananfluga på väggen...eller var det bananen...eller soptunnan? Var ÄR jag?

Jo, så läste jag nyheterna som varje morgon och halkar in på en artikel om bananflugor. Bananflugor är i mitt tycke ena riktiga små odjur. Dryga som sjutton att få bort under vissa sommarmånader och förökar sig som jag vet inte vad. Jag vet att de är användbara i forskning och det är väl för väl att bananflugor finns i överflöd. Om de behöver kan jag skicka fina exemplar i augusti när de besöker mig. Det är bara att slå en signal, eller kommentera detta inlägg om ni inte har mitt nummer. 
Nyheten var att forskare nu upptäckt att ett ämne ur gurkmeja kan bota tydliga alzhemiertecken hos bananflugor. Ni hörde rätt! Alzheimertecken hos bananflugor! Say what again? Forskning i all ära. HUR ser man om en bananfluga har alzheimer? Detta är verklig science fiction för mig. Flyger den till fel ruttna banan? Och hur vet man vem som är vem? Rent logiskt fattar jag väl att det finns system för sånt här, men herregud. I en annan artikel om just bananflugor läste jag att de kan bli "gubbsjuka" och "gumsjuka". Det vill säga att äldre bananflugor dras till yngre. De hade undersökt bananflugor i åldern 7-65 dagar. DAGAR! Jag undrar hur många bananflugeår 1 dag är?
Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Jag säger då det.
Förtidstanten i mig är lite orolig att forskare snart försöker göra nån slags genfusion mellan människa och bananfluga a la 80-talets "The Fly" med Jeff Goldblum. 

När jag googlade på The Fly fick jag fram lite äckligare bilder som jag inte tänker visa här. Detta får räcka. Ni har väl fantasti människor? En man som förvandlas till en gigantisk fluga...

Jag hör röster!

Snacka om att jag trodde jag blivit spritt språngande galen igår morse när jag satt i bilen och nästan var framme på jobbet. Helt plötsligt, from nowhere liksom, hör jag en hög kvinnoröst som talar! Bara så där! Jag höll på att kissa på mig där jag satt och sjöng till Robyn för full hals. Mitt i "...I keep dancing on my own..." blir jag abrupt avbruten av den mystiska rösten.
Det tog faktiskt i alla fall fem-tio sekunder innan jag fattade vad som var på gång.
När jag startade bilen hade jag tryckt på sökknappen för att hitta en radiostation att lyssna på. Det är ganska svårt att hitta rätt frekvens i min bil. Det fattas nämligen en antenn och man har väldig tur om man lyckas "ratta" in en kanal. Ytterligare en charmig twist med bilen.
I alla fall. Jag tryckte på knappen och så klart fanns ingen station. Jag glömde tydligen att trycka av sökningen så jag antar att den sökte för fulla muggar hela vägen till jobbet och så plötsligt kom den ur radioskuggan och vips blev det nyheter med hög kvinnoröst.
Tack och lov att det inte var nåt min hjärna hittade på! 
Eller hur ligger det egentligen till? 

Kommersiellt skit?

Det finns de som anser att Alla Hjärtans Dag är kommersiellt, att det bara är till för att affärerna ska tjäna pengar och det är ingen idé att fira. Man ska inte fira jul, påsk eller nåt annat heller då det också har blivit för kommersiellt. Men hörrni. Det är ingen som tänkt på att alla dessa semlor är kommersiella då? De som redan börjar bakas Annandag jul och inte försvinner förrän till midsommar typ? I hundra olika sorter (när det bara finns en original som är fruktansvärt god?)
Well, nu var det inte det vi skulle prata om. Jag vill bara säga att jag skiter i om saker är kommersiellt, jag gillar i alla fall. Och speciellt gillar jag denna dag som råkar vara just idag. Kärlekens dag. Det är viktigt med kärlek. Inte bara kärlek mellan två människor som är tillsammans, utan också kärleken mellan oss medmänniskor. Ibland verkar det nästan som vi är rädda för varandra. Man vågar inte titta i ögonen när man möter en okänd, kostar inte på sig ett leende eller att hålla upp en dörr några extra sekunder. Sitta bredvid varandra på buss eller tåg är nästan omöjligt, ge ett handtag med matkassen eller bara se en annan person ännu svårare. Alla vill vi bli sedda. Idag kan vi väl göra det där lilla extra för någon annan? En kram, en komplimang, hålla upp en dörr, hälsa eller bara våga tittat i ögonen och ge ett leende?

Idag är det kärlekens dag och jag har förberett en överraskningsfrukost till maken och dottern som de kommer att få äta när de vaknar. I am long gone när de kliver upp. Lite nybakat, lite förberett te i kitteln och ett mysigt kort (dottern får en klistermärkesbok med pirater, hennes senaste hobby)...Ikväll blir det god middag. Men den kommer jag inte avslöja här för maken hinner läsa!

Lite extra läsning för er som är nyfikna på maken min (kom ihåg att han är upptagen bara : p No monkey business!):
Förra året skrev jag så HÄR
I ett annat inlägg (lite längre ned i inlägget) finns något om maken som jag är stolt över. Kolla HÄR 
2009 skrev jag DETTA till makens födelsedag

ps. Jag ska övertala maken att gästblogga nåt inlägg så han får ge sin syn på saker och ting :) Framförallt Sverige. Men det blir på engelska. Ni som måste får använda Googla Translate. Jag avsäger mig dock allt ansvar för den översättningen. Det kan bli hur som helst! Kanske till och med ser ut att handla om nåt helt annat än ämnet i fråga...

Solen i all ära...

Och så kom solen fram från sina gömmor i helgen. Den sken för fullt på lördag och söndag, knappt ett moln på himlen heller. Riktigt härligt! Om det inte vore för en sak...nu måste jag tvätta fönstrena också. Jäkla skit. Vad som försvinner i snötunga moln, kommer tillbaka i vår. Kanske inte rimmar, men who gives a damn?
Solen sken vackert genom vardagsrumsfönstren så gott det gick. Det var aningen svårt för solstrålarna att tränga igenom smutsen på fönstren...Herregud! De ser ut som sju svåra år de däringa fönstren. Som om de inte blivit tvättade på år och dar. Vänta lite. Det kan ha gått år och dar förresten. Med största sannolikhet faktiskt. Oooops. My bad.
Projekt "tvätta-apskitiga-fönster" får vänta ett par veckor till. Nu är det "för kallt". Sen kan det bli "för soligt". Mycket möjligt att det hinner bli "för regnigt" också innan jag kommer till den perfekta tidpunkten att tvätta dem...

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• helgen blev relativt lugn. Det är den visserligen nästan alltid, men lugnare än andra. Me like.
• det inte är lika kallt som förra veckan. Nu är det "bara" minus 5-10. Bättre än -20
• två veckor kvar till sportlovet. Jag behöver en vecka med rekreation helt enkelt. Vila. Låta latmasken regera.
• det snart är mars. Nu är vi på mitten av februari go vänner. Ni vet ju att i mars byter man till sommartid. Det är alltså sommar om en dryg månad. Om man hårddrar det.
• det verkar som om min hårfärg (jag färgar) håller sig längre denna gång. Wohoo! Nu väntar jag bara på ett sätt att permanent färga håret så man slipper färga en gång i månaden.
• det är Alla Hjärtans Dag imorgon. Min och makens dag. Well, det har blivit det eftersom vi firar årsdag den 22 februari. Vi firar mycket jag och maken :) Så snart det finns tillfälle kör vi för fulla muggar...
• jag har en fantastisk make som står ut med mig i vått och torrt och för vår fina dotter som är bäst i världen!

Fönster, fönster på väggen där, sig mig vem som smutsigast i landet är!
Alltså. Jag menar smutsiga fönster. Om ni trodde nåt annat. 

Livet på en pinne

Mys i soffan på morgonen, lite frukost och lunch och god mat. Lite träning, lite kramar, lite lek och lite tjat. En bra film eller nåt TV-program, sova och läsa en bra bok. En sväng på stan. Livet på en pinne en helt vanlig helg.
Skönt att bara få vara och ta det lugnt efter en vecka med hårt jobb och pendling. Två veckor kvar och sen är det dags för lite sportlov.
Våren rasar på. Det är ljust till nästan efter fem nu för tiden och dottern är konfunderad. Jag sa vid halv fem igår att det var dags att börja laga mat. Dottern kikade ut genom fönstret och kommenterar:
- Men solen är ju framme! Det är inte mörkt!
Klart man blir förvirrad när man inte kan klockan och litar på solen. Allt handlar om att solen är uppe eller nere för en liten tjej. Och nu är allt vänt upp och ned.

Söndag. Städa. Gym. Gosa i soffan. Allt är alldeles rosa denna helg. Känns bra!

Är det jag som blivit kortare eller hur är det egentligen?

Den senaste veckan har gamla elever kommit på besök till skolan. Det är ju superkul att få träffa dem igen. Faktiskt är det ganska många av de elever som slutat sexan som kommer tillbaka och hälsar på emellanåt. Det uppskattas verkligen av en gammal lärare.
Om det inte vore för en sak.
Det verkar som om jag krymper för varje år. Går det utför efter 25-årsstrecket or what? De små pluttarna som gick i sexan en gång i tiden, och som var alldeles lagom kortare än mig själv, är helt plötsligt bra mycket längre! Hur gick det till? Dessutom har killarna en mörkare och djupare röst som dundrar i korridoren. Denna förvandling på ibland bara ett halvår.
Tjejerna är numera unga kvinnor med en mognad i sitt sätt och ett lugn (och även de är längre än jag. What is going on? Återigen, är det jag som krymper?)
Mitt hjärta växer när jag ser dessa ungdomar. Vilken glädje att få se dem mogna och bli vuxna! Det är stunder som dessa då jag vet att jag valt rätt yrke. När eleverna kommer tillbaka och är glada och stolta! Jag kan knappt vänta på att få träffa dem om 10 år eller så. Vad har de då uträttat i livet? Jag förväntar mig stordåd!

Lånad.

Regnbågens alla färger

Så ser det ut i min bil numera. På instrumentbrädan (är det där man ser hastigheten och sånt? Jag vet inte så noga.) lyser regnbågens alla färger emellanåt. Jag hade ingen aaaaning om att det fanns så många fina hemliga lampor där. Det känns nästan lite som ett sånt däringa mellanstadiedisco då och då när lamporna börjar lysa en efter en. Det är blått, rött, orange och lite annat gott och blandat.
Jag vet inte riktigt om de där lamporna signalerar något bra. Jag har en sneaky suspiscion att de mer antyder att det skulle vara nåt fel på bilen? Rätta mig om jag har fel.

Nu tänker vi på roligheter istället. How about att det är fredag? Jo, men visst. Det ÄR fredag. 14 minus på temperaturen ute. Snö så in i Norden (men som reklamen säger: Det är vinter 5 månader om året. Varför kämpa emot?)
Vi kör en fredagspartylåt!

Det här med "Förtidstant"

Igår hävdade jag att jag är förtidstant. Så är det. Min karriär som förtidstant började mycket tidigt. Redan som 6-7 åring ville jag komma till programmet "Café Norrköping" och hålla Christer Sjögren i handen. Nu har jag en suspekt aning om att det var min mormors inverkan. Hon älskade Vikingarna och speciellt den "snygga" Christer Sjögren. Det smittade av sig. Ändock.Jag hade inte protesterat om jag fick åka till Norrköping. Jag fick aldrig träffa Christer.
En av mina andra favoritsysslor var att sticka och virka hemma hos gammelmoster. Gärna i sällskap med lite goda bakverk och med nåt tantigt program på TV:n. Ibland Bingolotto, ibland "På spåret" (då, när jag var liten tös, var dessa program inte hippa som idag).
Andra tantaktiga beteenden är:
- att jag anser att det faktiskt var bättre förr. När detta "förr" var kan jag inte specificera, men det var nån gång då "Loket" ledde Bingolotto.
- att jag pensionerade mig från partyscenen redan som 23-24 åring. Idag tål jag inte lukten av alkohol ens, ännu värre smaka på det (med vissa undantag, men då smakar det inte alls alkohol). Dansa kanske inte var riktigt min grej någonsin, men det hände att jag svängde mina lurviga då och då. Idag är de lurviga fint placerade i soffan på fredag- och lördagkvällarna. 
- att jag svänger med tantuttryck som "vi ska se sa blinda Sara" eller skämtar med dagens ungdom om Kurt Olsson och Arne Weise. Två personligheter de flesta småungar inte har en aning om vilka de är. Synd och skam är det. Det var bättre förr!
- småkakor. Need I say more? Gärna sju sorter.

Nu ska ni också förstå att det här med "tant" inte har nån negativ klang hos mig. Snarare tvärtom. Jag älskar tanter och allt vad de hittar på. Speciellt de pillemariska, roliga tanterna.
En sån aspirerar jag att bli så småningom. Övning ger fädighet. Jag går i livets skola och kommer så småningom att ta studenten som en riktigt fin, härlig, krutig tant! 

Okänd rolig tant. Me like!

Åsiktsmaskin

Jag zappade förbi nåt nyhetsprogram igår kväll där ett gäng människor satt och diskuterade nyheter. Jag vet inte om det var dagens nyheter eller veckans, eller årets. Det spelar mindre roll. Det roliga tyckte jag var att vid namnen på de deltagare som satt och diskuterade fanns olika titlar (när namnen visades i bild). En av dessa deltagare var till exempel "författare och ÅSIKTSMASKIN".
Kan man faktiskt jobba som åsikstmaskin? Finns det lediga jobb på ams.se som säger åsiktsmaskin? "Vad vill du bli när du vill bli stor? Ja! Åsiktsmaskin!"
Eller kanske är det mer kanalen som söker deltagare som funderar. Vem ska man fråga om han/hon vill vara med? "Jo, men Berit Pratmoster HON är en riktigt ÅSIKTSMASKIN. Hon sprutar ur sig åsikter om allt och inget. Henne kan vi ta med." 
Eller frågar producenterna deltagaren vad de vill ska stå vi namnet? "Jo, visst, jag är ju en riktig åsiktsmaskin. Det kan ni skriva..."
Som jag tidigare skrivit, så känns det oftast som att det alltid är samma människor som sitter och säger sina åsikter i TV eller på radio...har Sverige inte fler att bjuda på?

Kram från Trillingnöten "Bloggare och Förtidstant"

Ont i hjärtat

Igår när jag surfade runt på nyhetssajterna fick jag läsa saker som verkligen smärtar i hjärtat. Sånt där som går direkt in och hugger sönder min tro på mänskligheten. En mamma som hetsar sin treåring att röka och dricka. Kallar honom det ena och det andra (riktigt, riktgt fula ord), knäpper till honom i tinningen och filmar det hela samtidigt som hon hånar honom lite till. Om detta sker i sällskap med mammans väninna, vad händer då bakom lyckta dörrar? Stackars, stackars, stackars lilla treåring som är värd så mycket bättre än en elak idiot till mamma.
Jag mådde riktigt illa när jag läste detta. Det finns helt enkelt vissa som inte borde få bli föräldrar. Så är det. Detta kom fram och treåringen får förhoppningsvis en bättre barndom nu.
Vad händer med alla de små barn som inte har den turen? Som fortfarande lever i skräck hemma? Som fortfarande älskar sin mamma och/eller pappa, och som inte kan förstå varför de inte blir älskade tillbaka? Som istället för kramar och pussar får förnedring och hånfulla ord?


En vuxen som blir misshandlad har ändå möjlighet att välja. Stanna kvar eller gå. Visserligen ett svårt val för många, men faktiskt en möjlighet. Ett barn har inte det. De förstår inte vad som händer, kanske inte ens vet hur det SKA vara att vara barn.

Arla morgonstund

Jag bara undrar. Varför är det så att man vissa mornar vaknar med ett ryck långt före det att larmet ska ringa och sen är det svårt att somna om för man vet att klockan "snart" ringer (även om det kanske är en dryg timme kvar)? Och så andra mornar, som denna, så vaknar man knappt av väckarklockan och man skulle göra vad som helst för en timmes sömn till? 

Och speciellt en måndag. Nu kör vi en måndagslista tycker jag!

Idag är det måndag och trots att jag är trött och seg är jag glad för att:

• mitt kost- och träningsprogram flyter på. Känns skönt efter fem dagar! 24 days to go!
• det är februari. Den första vårmånaden (okej, okej, lite långsökt, MEN jag är desperat)
• nästa månad är det mars. Då smälter snön. Väl?
• sen kommer april minsann och då är det supermycket vår!
• maj följer på det och då är det snart sommar och värmen är definitivt här
• jag har en söt liten make som kan värma mig i vinterkylan och en lika söt dotter som bjuder på varma härliga kramar som också värmer :)

Teknikens under!

Jag upphör aldrig att förvånas att det finns så fantastisk teknik nu för tiden! I onsdags lovade jag mig själv att aldrig köra i Stockholm igen. Well, det löftet höll ungefär två dagar för igår bar det av igen. Visserligen en lördag eftermiddag/kväll/natt och ingen rusningstrafik. Jag och syrran gick på Nike Blast kvällsevent (Nike Blast är en tränings"mässa" under två dagar med massor av träningsformer och annat. Vi var på ett speciellt event som var under lördagkvällen istället.) och det fanns egentligen inget annat sätt än att köra dit.
MEN. Ett big MEN! Syrran har ju nåt flashigt GPS-program på sin telefon som vi följde utan problem. Fatta! Smidigt och helt fantastiskt. Vi åkte inte fel en enda gång. Visserligen stannade vi till nån gång för att se om det verkligen var rätt väg. Trots allt ska man ju inte lita till 100% på tekniken. Tyvärr.
Jäklar vilken skön resa det blev! No stress. Nu är jag nästan lite sugen på att skaffa en modääärn telefon jag med. Bara nästan.

On another note mina vänner. Nu missade jag ju Melodifestivalen igår kväll. Jäklar alltså. Jag letar febrilt på SvtPlay för att få se reprisen, men icke! Det står på sidan att man ska kunna se reprisen till imorgon kväll, men det enda som kommer upp är att nästa sändning är nästa lördag. Galet dåligt!
Istället kikar jag på bidragen på youtube. Men det är ju inte samma sak liksom som att se hela showen. Besviken.

Tack för det televerket!

Jag tränar ju som sagt på gym. Väldigt ofta dessutom, numera sju dagar i veckan. Jag vann nämligen en månad med Fitnessfighten av Linn som driver bloggen Drivkraften. Jag hade funderat på detta i höstas, men ansåg att  jag inte hade råd just då. Med Fitnessfighten får man träningsprogram och kostschema för en månad. De som fått bäst resultat under månaden får tävla om fina priser. Riktigt fina! Jag startade den 1 februari och avslutar den 29:e. Än så länge går det bra, men så är det bara dag 4 idag.
Igår var jag alldeles godissugen på kvällen. Och det blev starkare efter mitt gymbesök. Supersuget från helvetet! Inte bra att gymmet ligger vägg i vägg med en grekisk restaurang som har världens godaste baklava...
Inte nog med det. När jag passerar en butik på vägen har de jäklarna dekorerat sitt skyltfönster med GODIS! What is up with that? Geléhjärtan i ett skyltfönster till ett Beautycenter?

Life is not fair.

Vidare på min promenad hemåt passerar jag en pizzeria och en kiosk med massor av choklad. Ibland verka det som om den kiosken är specialiserad på choklad. Eller kanske det bara är i min fantasi just nu?

Jag anar en konspiration här. Det finns folk som anmält till Fitnessfighten som känner sig hotade och som placerar en massa frestelser i min väg! Så måste det vara!

It is da shit!

Har ni märkt hur kallt det blivit? Asså, den senaste veckan har mer snö och mer kyla liksom smugit sig på mer och mer. Jag måste säga att vädegudarna hara blivit smartare med åren. För en så där två år sen var det bara pang på. 20 minus och MASSOR med snö. Likaså förra året. Nu har det skett pö om pö. Lite snö här, en extra minusgrad där och så PANG! Superkall vinter! And you don't even know what hit you! Lurigt.

Igår skulle jag och klassen gå till biblioteket. Det är ungefär en promenad på 15 minuter om allt går väl. Innan jag gick fick jag erbjudande om att få låna kollegans termobrallor. Jag själv äger inga sådana eftersom jag ibland är snålheten personifierad. Speciellt när det gäller nåt så galet som termosar. Det är ju faktiskt inte så att jag är ute speciellt mycket när det är kallt. No way. Så för mig är det slöseri med pengar. Well. OH. MY. GOD! Vilken skillnad med termosar. Mina ben var alldeles gosiga och varma i detta fantastiska hölje. De hade gladeligen kunnat spatsera runt i dessa hela dagen. Utomhus i minus 10. Wonderful! Termosar is da shit man.
Tur i oturen att jag fick låna dessa underbara skapelser för när vi kom till bibliteket kom jag på att de öppnade först klockan 13 och nu var det 12.30. Vi lekte utanför i lekpaken, körde lite jaga och annat spännande. Och när vi kom in så var det så klart att det var stängt heeeeela dagen igår istället. Utbildning för personalen. Enda dagen någonsin typ som det är stängt. Så jag kallade på skolans buss. Jag en av tjejerna fick inte plats så vi sprang till skolan och tävlade mot bussen. Ett långt tag var vi övetygade om att vi vann. Logiken i detta kan jag inte förklara. Vi förlorade i alla fall. Men jag var varm.

Kärlek!

Nä, inte ska du väl köra där? Men ditåt då? Jäkla skit, nu blev det fel i alla fall!

Om ni någonsin hör mig nämna "Stockholm" och "bil" i samma mening igen, snälla stoppa mig. Jag är förmodligen inte vid mina sinnens fulla bruk och behöver då stöd och hjälp. Lova mig!?

Igår for vi nämligen till Stockholm för en dag full med möten och inbokningar. Och självklart tog vi bilen. I rusningstrafik. I Stockholm (tack och lov lånade vi syrrans bil!). Det var ingen barnlek. Ganska enkelt att komma DIT, men sen IN i Stockholm, det är en helt annan femma. Massor med bilar, filer, vägarbeten i kombination med minimalt med skyltning, blir det en "hårslitar"-upplevelse. Jag fattar fortfarande inte varför skyltarna kommer preciiiiis före man ska välja vilken väg man ska ta? Och självklart väljer man fel. Flera gånger. Jag svär, det fanns INGA skyltar om vilken väg som var hit eller dit före den punkten när det faktiskt var för sent. Vi fick vända om för att ta oss tillbaka mot Stockholm C och givetvis var det från det håller det kom massor med bilar.
Vi stod en halvtimme  för att komma tillbaka dit vi åkt fel, och när vi väl var framme hade vi ingen aning om vilken väg vi skulle ta ändå. Givetvis åkte vi fel igen. Trodde vi. Tills vi ser nya skyltar som någon godhjärtad förvaltning satt upp. Samma sak inne i Stockholm, för nu kom vi från ett annat håll och hade ingen aning om hur vi skulle ta oss dit vi skulle. Precis fyra minuter innan vår första bokade tid, rullade vi in på parkeringen, skakiga och helt galet stressade. I alla fall jag. Maken är lugn som en filbunke i alla lägen. Fast denna gång skyller jag på att det var jag som var tvungen att köra.

Sen kan man ju koka ihop det med att inför nästa möte skulle tanka bilen. Det var ju inte vår bil och jag hade ingen aning om hur den fungerar. Det är ju en sån där modääärn bil ni vet. Den blinkar och skriver siffror hej vilt. Plötsligt piper den att det är dags att tanka. Men HUR dags är det egentligen? Kan man köra en mil, tre, fyrtio, man bara undrar? Och inga bensinstationer i innerstan så klart. Ringde nåt nummer som kan kolla upp vad som helst. Den kunde kolla upp adresser, men inte hur man kom dit från är vi befann oss. Vadddå, kolla "vad som helst"  liksom?  Kanske ska begära pengarna tillbaka?
Vi hade is i magen till sist och tankade när vi åkt ut ur Stockholm. En fråga bara.
Varför är det mycket mycket mycket lättare att hitta UT ur Stockholm än IN? Det gick minsann på ett nafs? Rent kommersiellt vore det ju bättre om man "fångade" sina besökare så länge som möjligt? Eller är det miljönissarna som bestämt hur det ska vara?

Lånad.