Tonårstiden

Ja, så är dottern så smått i den fruktade tonårstiden! Tänk att det redan är dags? Jag har läst några böcker om tonårshjärnan och jag känner mig mer redo att tackla tonåringen. Kanske inte bokstavligen tackla HENNE, men  hur man ska gå till väga för att stötta henne. Ibland är det nästa som att man drunknar i information och det känns som om vad man än gör så gör man inte tillräckligt och ens barn är dömda till terapi för resten av sina liv...
Å andra sidan får man tänka att man kanske gör lite bättre än den föregående generationen? På grund av information man har. Och våra barn kommer att vara ännu bättre föräldrar än vi...Kan man ju hoppas. Kanske kommer de att kasta all information vi hade på tippen på grund av det nya. Vi gjorde HELT fel och de skyller på oss...
Vem vet? Hjärnan är outgrundlig. Det som fascinerade mig var att från 12 år och upp till 18 år så tar hjärnan fantastiska kliv, liknande det som händer när man är 1-3 år. Hjärnan har nästan oändlig kapacitet att lära sig och tiden är otroligt viktig för det framtida jaget. Skrämmande och fantastiskt på samma gång.
Å andra sidan är hjärnan inte ihopkopplad ordentligt ännu vilket betyder att förståndet inte hunnit med. Riskerna ökar på många sätt redan pga mer självständighet, kompisgäng etc och konsekvenstänkandet funkar ännu inte ordentligt...
Läskigt? Ja! Helt otroligt att vi alla överlevt så här långt med tanke på ens egen hjärna!

Har jag närt ett Darin-fan vid min barm??

I morse vid frukosten frågade N om vi kunde lyssna på en låt. Låten skulle låta så här:

- I wanna dance with somebody, I wanna kiss with somebody, I wanna marry with somebody...

Okay? Med den melodin som N sjöng så lät det som en gammal 80-tals dänga med Whitney Houston. Kanske med något annorlunda text.
Jag letade fram Whitneys video på datorn och mycket riktigt så var det den låten MEN det skulle INTE vara hon som sjöng den. Istället skulle det vara en kille med mörk mustasch som sjöng...
Vi kollade på TV-serien "Glee"s version, men icke. Vi hittade en man som också sjöng den, men han hade ingen mustasch.

Till sist sa N att hon kunde minsann leta upp den själv. Hon tröttnade på min inkompetens.
N tog fram Bolibompas hemsida. Där såg jag en av programledarna som råkade ha lite mustasch (skäggstubb) och utopade:
- Där är han ju!
- Men mamma, that is not a star, that is Janko. 
Eh, sorry?

Sen klickar hon vant in på den sidan hon sökte (Malins mello där hon intervjuar de medverkande i melodifestivalen) och klickar på det program där DARIN var med. Det var HAN hon sökte efter, killen med mustasch!
3 minuter in i programmet får man se Darin som fyraåring där han sjunger - I wanna dance with somebody!

Inte nog med det, hon kunde sjunga till ALLA Darins låtar...

Nu tittar hon på Erik Saades program...och säger: I like that boy. 

What to do?!

Lunch, lunch, lunch

Hemma i Sverige är vi vana vid att knappt behöva tänka på skollunchen för barnen i skolan. Och tänker man på skollunchen är det oftast att den är tråkig, oätlig, trist, äcklig och många andra negativa adjektiv efter det. Faktum är att jag själv klagade på skolmaten ända upp på gymnasiet. Jag åt den, så klart, men inte med mycket nöje. Dock ändrades min uppfattning när jag sedan började på universitetet. Tänk vad skolmaten var god ändå! Och helt gratis! På universitetet kastades man ut i verkligheten. Lunch kostar pengar! Vill man inte lägga ut den summan, får man vackert packa egen lunch att ta med och värma upp. Dessutom saknade jag klassiker som fiskpinnar med remouladsås, pizzan, pannkakan (den pannkaka som inte smakade alls som någon annan pannkaka man ätit) och till och med de trista potatisbullarna med lingonsylt. Än idag kan jag faktiskt sakna skolmaten. För övrigt var det nästan samma mat under mina 12 år på grundskola och gymnasium.

Här i USA är det en helt annan femma. Vill man ha skollunch kostar det pengar. Vad den kostar beror ofta på vilken inkomst man har, vilket är positivt. Inte bara att den kostar pengar, VAD som serveras är också tämligen oklart och skiljer sig drastiskt från skola till skola, stat till stat, stad till stad, kommun till kommun. Vissa skolor serverar hyfsat bra mat, andra mest den sämre versionen av fast food. Pommes frites räknas till och med som grönsak!

N med sin lunch box vari vi lägger lunchen.

Vill man inte betala maten eller känner för att utsätta sitt barn för vad som än må komma ur skolbespisningen, får man gott packa sina barns lunch själv. Det är det vi gör. Samma problem som när man ska laga middag varje dag, VAD TUSAN SKA MAN LAGA TILL? Nu känns det som om man packar samma lunch varje dag (det gör man ju inte! men det känns så)...
Dessutom ska den vara lätt att äta, det är bara en viss tid de har på sig att äta, och den ska hålla utan kylning i fyra-fem timmar. Nu har jag en frozzy pack i fall att man vill packa nåt som måste kylas. Det är praktiskt!

Ofta blir det en smörgås med grönsaker och frukt sidan, pannkaka med sylt och frukt, matig sallad, pastasallad...idag bakar jag matmuffins för första gången. Vi får se imorgon om det blir lyckat eller inte. Det är svårt att veta innan man provat!

Idag var en härlig dag!

För det var Ns födelsedag! Och kunde den blivit bättre? Jag tror inte det. Jag vaknade av att dottern hoppade i sängen och ropade att det var hennes födelsedag och att hon minsann var fem år nu. Hela gårdagen (lördag) gick åt till att baka cupcakes, pepparkakor, tårta och fruit cake. Det var tufft. Plus att jag för hand gjorde 32 stycken "toppers" till dotterns cupcakes som vi ska bjuda på i hennes klass imorgon. Jag höll på fram till strax efter 23, igår kväll. Galet trött var jag!

Längs ner till höger ser ni några av dekorationerna till cupcakesen. Tårtan och kronan blev helt okej tycker jag med. Jag har verkligen efterforskat när jag planerat kronan. Och det var inte helt lätt!

Ny klänning dagen till ära.

Här har vi precis sjungit för födelsedagsbarnet och man kan se på leendet att hon gillar det!

Lite dans "Gagnamstyle" så klart!

Partytricket: fånga ballonger i taket!

Prinsessklänning från auntie M och uncle J! 

Den sista bilden är på det prinsesslott som N fick i sin adventskalender. Det var ett sånt där man ska sätta ihop själv. Men, det var mycket krångligare än jag trott. Det slutade med att det var JAG som satt vid bordet och pysslade (och dessutom drog fram superlim, för annars satt inte slottet ihop. Men schhhhhh....säg inget!) Nästa gång ska jag läsa bättre på instruktionerna. INNAN jag köper nåt liknande. Jag må vara mycket, men särskilt pysslig vill jag inte säga att jag är. 

Gudmor S och lilla N med pizza i handen. Inget kalas utan pizza!

Pensionen är räddad! N fick en "spin art". Man stoppar ned färg på ett papper och slår på maskinen. Den snurrar runt och sprider ut färgen på olika sätt. Ren konst! Som sagt, Boca Raton, here we come!

Ojoj, jag är så trött efter den här helgen så det finns inte. Det enda som är kvar nu är ett minifirande på dotterns skola imorgon på lunchen. Då blir det cupcakes. Så är det bara jul kvar! Och nyår...

I alla fall var det en fantastiskt rolig dag. N avslutade dagen med att säga att det var det bästa kalaset. Hon tackade alla redan innan det var över, före tårtan och presenterna, för ett jättekul kalas :) 

Ha en fin måndag mina vänner!

Det blir väl jul ändå?

"Snöstormen" häromdagen, lämnade kvar en hel del snö. I alla fall igår. Idag var det mer eller mindre borta igen. Inte mig emot. Jag är inte direkt nån snöfantast för att vara ärlig.

Dottern i snön.

Dottern däremot, hon älskar visst snö. Hon säger att hon saknar Sverige eftersom hon vill ha snö. Total news för mig.
När jag gick med henne till skolan igår morse, tittar hon upp på mig och säger:
- It is Christmas Day, isn't it?
- Njae, inte riktigt ännu.
- Men mamma, det är ju SNÖ!
- Ja, jag vet. Men bara för att det är snö betyder det inte att det är jul. Kanske att det är närmare jul. Och här, kan jag berätta, kanske det inte är snö på julen. Inte som i Sverige.
(Att jag alls säger detta känns konstigt. När jag var liten var det visst snö varje jul i princip. Men sen hände nåt. Det var väldigt lite snö, om någon alls, på de kommande 15-20 åren. Och så för tre-fyra år sen vändes hela världen upp och ned. MASSOR med snö. HELA vintern. Hela Sverige. Med start typ oktober. What is up with that?)

N vänder snabbt på huvudet och tittar på mig med stora ögon.
- Ingen SNÖ!! Det blir väl jul ändå, fast det kanske inte är snö??!!

Apropå jul. Julpyntet i affären är uppe nu. Julkänslan kan komma!

Som ett plåster

Första arbetsdagen gick ju kanon. Det var som om man aldrig haft det där långa lovet heller. Rätt upp på hästen bara och så pang. Det var roligt att se alla eleverna igen. Några hade varit på en längre resa innan lovet så de hade jag inte träffat på väldigt länge. Vad de växer snabbt! Flickan som varit bortrest var både längre och mer "vuxen" i utseendet. Tänk vad som händer under sommarlovet!
Jag var inte så jättetrött under dagen heller. Inte förrän på eftermiddagen nån gång när den sömnlösa natten slog mig i bakhuvudet och påminde mig. Det blev därför en lugn eftermiddag när jag kom hem från jobbet. Välbehövligt.

Idag ska dottern börja på förskolan! Hon gick ungefär en månad i höstas på förskolan på mitt jobb när maken var i New York. Där trivdes hon jättebra.
Nu ska hon börja på "sin" förskola till vilken hon stått i kö ganska länge. Vi kom in på vårt förstahandsval till slut. Skam den som ger sig!
Det ska bli jättespännande. Nu är det maken som tar hand om inskolningen och första dagen är det bara en timme. Det är ett stort steg. Så till frukost, som jag gör i ordning innan jag åker till jobbet (sömntutorna sover ju lite längre än jag), ska jag överraska henne med att göra pannkakor till frukost. Hon har pratat om pannkakor i flera veckor nu så det kanske kan passa just idag för att fira lite. Fira att hon är en stor tjej nu. Förskola minsann.

Min dotter

Idag fyller miin dotter två år. Två år har gått sedan jag blev mamma och fick se min dotter för första gången. Två fantastiska år med mycket glädje och underbara minnen.
Min dotter är en fantastisk tjej och jag är glad att hon är just min. Hon har en fantastisk humor, trots att hon "bara" är två år. En egen vilja som heter duga har hon dessutom. Självförtroendet är det inget fel på och hon älskar sin egen spegelbild :)
Att vara mamma är det mest fantastiska som finns. Aldrig en tråkig stund, obegränsat med kärlek och upplevelser...Det känns verkligen som att jag har allt jag någonsin önskat mig och hon var grädden på moset. Numera gör jag val baserat på min familj. De kommer alltid i första hand. Jag kanske uppfattas som tråkig ibland, men det struntar jag i. Min familj är det viktigaste för mig :)



Grattis min underbara dotter! Du är min värld.