Vet ni vad, nu åker vinterjackan fram!

Huvva, vilket rusk det är ute! Det är alldeles grått, det blåser och det verkar som om det regnar lite grann också. Jag trodde det var vår nu?
Jag är ju en sån som hatar att frysa och min vårjacka är ju inte direkt varm om jag säger så. Jag är lite sugen på att dra fram vinterjackan faktiskt. Fast då får jag väl höra det på jobbet kan jag tro. De retar mig för att jag fortfarande använder mössa emellanåt. Det fanns en tid då jag aldrig använde mössa eller vantar, eller ens knäppte vinterjackan. Det spelade ingen roll hur kallt det var ute, det gick bara inte. Den tiden kallas visst tonåren? Känns den igen?
Nu för tiden skulle jag aldrig drömma om att gå ut utan mössa och vantar en kall dag, oavsett om det är vår, höst eller vinter. Kanske att jag skulle vägra sommarmössa. Där går gränsen faktiskt. På sommaren ska det vara varmt, no matter what.
Med det här hemska vårvädret vågar jag inte ens tänka på vilket väder det blir i sommar. Därför är jag glad att vi spenderar sommaren i New York, för det vädret kan man lita på (även om det ofta är alldeles för varmt och kvavt, men jag tar det alla dagar än att ha det så här).

Vi kör en måndagslista!
Idag är det måndag och jag är glad för att:

• det faktiskt är maj och snart juni
• vi om ca en månad befinner oss med maken
• jag snart rättat klart nationella proven
• det är så kul att träna
• solen var framme igår i alla fall, även om det var kyligt i alla fall
• det är tredagars arbetsvecka, precis det jag förespråkar
• jag har min fantastiska make och dotter som gör livet värt att leva!

Jag längtar till New York...

Klart man vill vinna

Jag är med och tävlar om en bok hos författaren Desirée Fredlund. Var med ni med! HÄR är länken.

Bild från Desirées blogg

Sommarminnet jag helst vill glömma

Nästa rubrik kommer från fina Anneli som önskade denna: sommarminnet jag helst vill glömma. Det är klart att jag måste ta det som kom upp direkt i skallen när jag läste förslaget. Jag har faktiskt inte så många hemska sommarminnen, förutom detta.

När vi var små var vi ofta ute i Sverige på semester, både nära och långt bort. Vid det här tillfället var det tur att det var nära hem. Hela familjen skulle åka till en stugby några mil bort och sova över en helg. Jag var väl 14 år vid tillfället ungefär. Det var ett riktigt mysigt ställe med nära till vattnet. Stugan var också trevlig, stor och rymlig. Jag och två syskon fick dela ett rum (vi är en stor familj och har alltid delat rum på nåt sätt). Eftersom jag drog nitlotten fick jag sova på golvet med allt vad det innebär. Allt väl så långt. Den allra första natten var riktigt hemsk. Jag sov ganska mjukt och skönt, men istället drömde jag hemska mardrömmar. Aldrig före och aldrig efter denna händelse har jag drömt så hemskt. Nu kommer jag inte ihåg den exakta drömmen, men den obehagliga känslan finns kvar när jag tänker på semestern. Jag vände och vred på mig hela natten och vaknade gråtandes, kallsvettig och alldeles skräckslagen. Det gick helt enkelt inte att somna om efter det, eftersom jag var livrädd att fortsätta drömma. Jag vägrade sova kvar en natt till. Som tur var skulle våra grannar hemifrån komma över dagen och grilla. När de åkte hem följde jag med och sov resten av helgen hemma. Tack och lov!

Visserligen inte ett så hemskt sommarminne som skulle kunna vara, men ändå minnesvärt för mig. Har ni nåt sommarminne som allra helst skulle glömmas bort?

Sommaridyll va?

I love fredagar!

Speciellt gårdagen. Då var jag nämligen ledig och dottern med. Ns förskola hade planeringsdag och jag hade en innestående ledig dag att ta ut. Inte illa. Vi myste i soffan på förmiddagen, gick på stan, shoppade lite, åt god lunch och sen hem och titta på TV och äta popcorn.
Innan vi gick hem var vi på den lokala affären för att inhandla lite matvaror. När vi var på väg ut sa jag till N att vi skulle hem och titta på film och äta popcorn.

- Va? När solen är framme? frågade dottern lite smått chockad.
- Ja, svarade jag.
- När solen är framme?
- Ja.
- Efter att jag duschat?
- Nej, det är för tidigt att duscha nu, klockan är bara ett.
- Ska vi se på film när solen är framme? fortsatte hon
- Ja, det ska vi.
- Inte duscha först?
- Nej.
- Mamma, säg: Vi ska titta på film när solen är framme.
- Vi ska titta på film när solen är framme.
- Yeeaaaaah!!!

Provar hattar på shoppingturen

Hoppsaskutt hela vägen hem. Idag blir det kanske kosläpp, beror lite på vädret. Det ser inte så lovande ut tyvärr. Men hoppet är det sista som överger en!
Ha en fin lördag!

Hur jag ser på att åldras

Den andra roliga önskerubriken kommer från Malin-Charlotta. Åldersnojja? Moi?

Det där med åldernojja är nåt som går i vågor hos mig. När jag var yngre tyckte folk att jag såg äldre ut och när jag väl var "äldre" (alltså, runt 20), tyckte folk att jag såg yngre ut. En gång var jag och en kollega på det turistmål jag arbetade på under min studietid, bjudna som representanter från vår stad att besöka vänstaden i Estland. Under den första frukosten undrade en medresenär om jag hade mina föräldrar med mig. Då var jag 21. Men efter det gick det utför. Gråa hårstrån började dyka upp runt 25, numera har jag också rynkor under ögonen. Jag färgar håret. Om jag inte gjorde det skulle nog håret vara nästan grått. Och jag är inte ens 30. Än. Jag färgar håret för glatta livet och skjuter upp det oundvikliga lite längre. Faktiskt fick jag dock höra av en ny kollega, 10 år äldre än jag, när vi diskuterade barn. Hon hade tre barn, min andra kollega likaså. Då vänder sig den nya kollegan mot mig och säger att "Du är väl så ung att du har väl inga barn än?" Jag älskar min kollega. Förmodligen är det mina nya glasögon som täcker rynkorna under ögonen. Inget ont som inte har nåt gott med sig.
I dagens samhälle är det viktigt att se ung ut, inte nödvändigtvis vara ung. Det är fruktansvärt sorgligt att så många känner ett behov av att göra ingrepp och spruta in både det ena och det andra för att förlänga sin ungdom. Och ändå slutar det allt som oftast med att resultatet inte blir så bra. Till och med unga tjejer runt 16-20 använder botox och annat jox mot rynkor. Då är det nåt som är riktigt fel.

Ibland bryr jag mig inte om att åldras. Jag tycker att det är skönt att åldras tidvis. Man får mer respekt som "äldre". Man blir mer tagen på allvar och ens åsikter räknas på ett annat sätt. Dessutom har jag samlat massor med erfarenheter i min livsryggsäck som jag har stor användning för varje dag. Vid dagens slut kan jag packa ned lite till för framtida behov.

.Det jag alltid varit rädd för är döden och den är ju tämligen förknippad med ålder av uppenbara orsaker Så åldersnojja, ja. Det har jag. Tack och lov att det sker relativt gradvis så man hinner vänja sig! Sen är det ju tydligen så att de som firar flest födelsedagar statistiskt sett lever längst. 

Det här kommer jag inte att sakna med Sverige

Första önskerubriken får bli denna från Duktiga tjejen. Den tänker jag väl nästan på dagligen, och jag lägger till saker på listan så gott som varje vecka! Samtidigt finns det ju en hel del jag kommer att sakna också. Och säkerligen också det jag nu skriver på min "inte-sakna-lista". Jag kommer inte att sakna:

- folk som tränger sig förbi i affärer eller andra ställen, utan att först fråga om man kan flytta sig lite. De ser ju uppenbart att utrymmet bakom eller framför är för litet för att deras kropp ska kunna passera förbi obemärkt, ändå försöker de. En annan har ju inte kunnat se att det är någon som kommer och vill förbi, då är det inte så lätt att flytta sig...

- vintern. Speciellt inte de som varit på senare år. Minus 20, massor med snö. Tjocka vinterkläder på och ändå känns det som om man ska frysa ihjäl.

- folks ovilja att hjälpa till. I alla fall har jag den uppfattningen om att det är "sköt dig själv och skit i andra" som ofta råder. I New York har jag istället fått uppleva att folk så gott som genast flyttar på sig på tunnelbanan så att man kan sitta om man har med sig barn eller är gravid. Har man tunga väskor eller vagn finns det folk som är villiga att hjälpa till att lyfta dessa. Det finns många välgörenhetsorganisationer som en hel del människor engagerar sig i också.

- svordomar i TV. Det finns så mycket jävla, skit, fan, helvete i TV-serier och annat så det är inte klokt. På ett barn/ungdomsprogram (jag tror att det måste ha varit för 11-12-åringar) som var dubbat var det faktiskt någon som sa "bitch". Det är inte direkt sånt jag vill lära mina barn. Visserligen kan ju USA vara riktigt omvänt. Man får säga "bitch" på TV, men inte "shit"? Eh.

- att alla har samma kläder. Många köper samma kläder på samma ställen. Det ska vara märkeskläder och än det ena och än det andra. Modehetsen är total, även hos yngre. På ett helt annat sätt än på min tid.

- biograferna. Visserligen gillar jag att det finns möjlighet att boka plats på bion, men sen är det så tråkigt. Jag gillar stora biokomplex och att man kan köpa nachos att äta om man vill. Tar man med sig sånt här in på bion i Sverige blir man halshuggen. Offentligt på torget.

- de flesta internetföretagen som levererar. De är så sega. Vissa är supersnabba, andra kan dröja en vecka, två veckor. Det gäller att inte ha bråttom. I USA är det service. Där kan man många gånger beställa sent en eftermiddag och få det nästa dag redan. ps. hmmm...jag tror jag syftade lite fel här. Jag menade givetvis att de flesta webshops har snabb leverans. Internetleverantörer har jag inte så mycket mer erfarenhet om, förutom att jag en gång kunde ringa kundservice mitt i natten för att fixa internet. Jag syftade på att få hem VAROR, ex skor, böcker och sånt över natten.

ps. Tänk på att allt detta är sagt med glimten i ögat också. Det finns mer jag kommer att sakna än inte sakna. 

Ni är riktigt fina ni!

Tack för alla superfina och roliga rubriker som trillat in! Det har varit jättekul att läsa igenom och de flesta rubriker är verkligen utmanande. Det gillar jag! Så förvänta er en vecka eller två med önskerubriker. Jag betar av en efter en. Någon måste jag kanske fundera längre på och de senarelägger jag lite. Ni har räddat min majmånad!

Idag har jag och kollegan möte med rektor inför höstterminen. Nästa läsår bjuder på en hel del förändringar som jag inte riktigt är glad över. Bland annat kommer jag att få gå ned i tid i min lärartjänst till 80%. För att få upp till 100%, dvs heltid, måste jag skarva i med fritids 20%. Istället för en blandklass åk 1-3 kommer jag att få en F-1 och min kollega en åk 2-4. Personal kommer att få sluta och ersättas, vilket inte är jättekonstigt, det finns massor med anledningar till det, men med allt annat som pågår känns det ganska mycket just nu. Precis när jag lärt mig lägga upp en bra undervisning för åldersblandad grupp 1-3, måste jag lära mig F-1. F betyder förskoleklass. Jag kommer visserligen att samarbeta med en förskollärare, men har ingen aning om något mer.
Det blir säkert bra till slut, men jag vet redan nu att jag kommer att få mycket mindre tid att planera och dokumentera eftersom jag får mindre tid som lärare nästa år. Och just nu är det tufft som det är. Det är mycket jag funderar över och det är nog därför det låst sig lite med att finna nåt att skriva till bloggen.

Jag uppskattar all fin hjälp jag får från er läsare!

ps. Vill ni veta lite mer om en lärares vardag kan ni gå in på http://lararmyteriet.wordpress.com/

Önskerubriker!

Ärade vänner och bekanta, okända som kända. Just nu tryter min fantasi. Eller min fantasi är snarare upptagen av att skriva omdömen i 379 ämnen, rätta nationella prov och göra bedömningar, plus mina specialpedagogik-kurser som fortfarande pågår. Så hade jag ett liv hemma också ja. Ni vet, det där när man umgås med dotter, skjutsar till och från förskola, pendlar, lagar mat, diskar, städar, tränar...Hjärnan arbetar på högvarv alltså. Därför räcker jag nu ut en hand till er. En liten vit flagga till och med. Jag älskar att skriva bloggen och tycker det är fantastiskt roligt med all respons jag får. Och jag vill fortsätta även under dessa hektiska tider.
Kan ni inte skicka lite önskerubriker till mig? Som vi gjorde förra året? Ni kanske kommer ihåg? Ni ger mig en önskerubrik och jag skriver. Det kan handla om allt möjligt, mellan himmel och jord. Jag är inte rädd för en utmaning!
Are you up for it? Bara en fair warning; frågar ni om kläder, mode, smink och sånt, då kan det bli vad som helst skrivet. Bara så ni vet.

Sovmorgon minsann!

Idag tog jag sovmorgon och det var riktigt skönt. Sovmorgon för mig är en extra timme av sömn :) Härligt!

Madeleine skickade elva frågor till mig! Och jag svarar gladeligen. Jag är ju så himla bra på listor som ni vet!

1. Var träffades du och din man/pojkvän/fästman?
Jag och maken träffades på en spansk-kurs på ett college i New York. http://vilsnajollen.blogspot.se/2011/06/den-dagen-jag-traffade-min-mankarlek-pa.html

2. Nämn 3 känslor när du mötte din man/pojkvän för första gången.
Stresskänslor (jag var försenad till första dagen på kursen, hatar att vara försenad), förvirring (tittar han på mej?) och spänning (för han var ju hur söt som helst! Och charmig!)

3. Nämn en minnesvärd semester tillsammans och var var ni?
Det får nog bli vår första semester när vi åkte till Boston. Vi tog in på fint hotell och hade bokat bord på en riktigt dyr restaurang med fantastisk mat!

4. sol/bad semester eller skidsemester?
Men, pest eller kolera liksom? Skidor går fetbort. Jag hatar kyla och kan inte åka skidor. Sol/bad. Solar jag ser jag ut som en stoppskylt och bada är liksom inte min grej. Dessutom kan man få sand överallt. Jag är mer en storstadsmänniska som hellre går på museum, hänger i fina parker, tar en schysst fika och kanske shoppar souvenirer.

5. 3 saker som varit positiva med flytten/planerad flytt till USA?
Mer individualitet i USA än här i Sverige. Man vågar skilja sig från fårskocken.
Spännande att få göra nåt nytt, utvecklas
Närmare till makens familj

6. Om du fick byta yrke, vad skulle du jobba med då?
Oj, svårt! Jag har liksom inga andra intressen än pedagogik. Kanske guide på nåt roligt ställe? Som jag jobbat som tidigare. Projektledare inom nåt vore roligt!

7. Nämn, en för dig minnesvärd serie från 80-talet.
Hahaha. I love gamla serier. Pantertanter! A-Team, Knight Rider och min all time fave: Airwolf! OMG. Jag kan fortfarande introt...


8. Favvosnack i USA vs Sverige?
USA: Jellybelly (nu finns de tydligen med chokladöverdrag!! Maken har lovat att fixa såna till jag kommer.) och cupcakes. Ja, cupcakes räknas som snack. I min bok i alla fall.

Sverige: lösgodis givetvis. Helt klart. Med mycket choklad.

9. Hur ofta använder du Skype?
Varje dag. Flera timmar.

10. Vad gjorde dig glad senast?
I natt när dottern kom insmygandes till min säng och somnade. Det händer väldigt sällan. Två gånger någonsin.

11. Mode eller egen stil?
Mode? Say what? Egen stil? Jag har inget av detta. Ibland klär jag mig bara för att jag måste. Alltså, jag vill inte vara naken, jag är inte nudist. Men kläder är tråkigt. Och det känns som om inget passar ordentligt...

Nu måste jag faktiskt få suga på de frågor jag ska ställa till några av er. Återkommer senare!

Den bästa dokusåpan

Jag har hittat den ultimata dokusåpa. Här hemma i vår stad till och med! Vem hade anat det? Dessutom har de livesändningar dygnet runt. Man får titta gratis i fem minuter men måste sedan ladda om sidan. Dock finns det en tjänst som du kan köpa. Det är en sms-tjänst som kostar 19 kr i veckan. Med den kan du titta oavbrutet 24 timmar om dygnet!

I kvitter får vi följa livet i en holk med allt vad det innebär. Sändningen är igång dygnet runt, men av naturliga skäl kan det var lite svårt att se när mörkret faller på. Klicka på Play-knappen för att starta sändningen. Du kan titta gratis i fem minuter, sedan måste du ladda om sidan. Men om du vill titta helt obegränsat på livet i holken rekommenderar vi vår sms-tjänst Kvitter Guld som kostar 19 kronor i veckan. 

Bild från en annan kamera. 

Ja. Det handlar om livet i en holk. Tydligen har den lokala blaskan monterat upp en holk med en kamera som filmar fåglarna som bor där. "Inflyttningsstriden" mellan talgoxen och blåmesen vanns av talgoxen som nu har lagt fyra små ägg. Det är drama på högsta nivå mina vänner. Lite gulligt är det i alla fall. Jag undrar hur många tittare den har? Och om det är någon som köpt sms-tjänsten? 

Två månader

Idag är det den 5 maj. Alltså exakt två månader sedan maken tog flyget över dammen till The Big Apple. Det är det absolut längsta vi varit ifrån varandra. Sist var för nåt år sen och då var det sex veckor. Det kändes som en evighet då. 
Och detta är vår evighet nu. Denna gång är det i alla fall vår och på väg mot sommar. Då var det höst och på väg mot mörkaste vinter. Dock är saknaden densamma. Den första tiden kunde jag knappt somna eftersom jag var van vid att höra TV:n lite lätt från vardagsrummet (nej, maken gillar inte att somna pensionärstider som jag gör). Och att vakna upp helt själv...ni fattar.
Jag saknar att komma hem efter en lång dag på jobbet och få en stor kram från maken. Att kramas över Skype  är inte lika trevligt faktiskt. Jag saknar att på en gång kunna skicka iväg ett sms eller ringa för att berätta nåt kul. Vi är ju liksom i två olika tidszoner och det är svårt att tajma roliga händelser till när båda är vakna. Jag saknar makens galna upptåg med fuldans i köket. Till och med hans jäkla retande saknar jag. Fast det går ganska bra att retas genom Skype också har jag märkt. Jag saknar att sitta framför TV:n och titta på våra program och filmer och kommentera det som händer. Att titta själv är helt klart inte lika kul. Jag har faktiskt nästan slutat titta. Serierna är inte alls lika roliga utan sällskap av maken. Jag saknar makens goda grytor han brukar göra. Själv är jag usel på grytor. Jag saknar alla samtal vi brukar ha om allt och ingenting där vi förfasar oss över världen och dess invånare. Jag saknar att slippa vara stressad. Nu är jag ensam med allt. Alla beslut, alla lämningar på dagis, alla hämtningar, alla sjukdomar och krämpor (små som stora), all städning, all matlagning, inhandling...Det är så skönt att vara två och dela på allt ansvar. Att kunna diskutera vad som är bäst i vissa situationer, att låta någon annan ta över när man är helt slutkörd.

Och nu kan vi äntligen säga att vi ses nästa månad! Trots det innebär det ytterligare 46 dagar av saknad. Jag tycker det låter bättre och närmre med nästa månad så vi säger så tills vidare....

Sol gör skillnad

Den senaste veckan har solen strålat som bara den när jag gått upp på morgonen. I morse var det tvärtom. Solen är gömd bakom ett grått täcke av moln. Vad mörkt det är! Jag hade nästan glömt bort hur det känns när man vaknar och det är så mörkt och dunkelt. Sol gör faktiskt skillnad på både humör och pigghet. Det ryktas visst om snö inatt? Jag hoppas verkligen att det bara är just det - rykten. Snö i maj. Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Och, nej tack, jag vill  inte höra om år då det varit snö vid midsommar!

För övrigt är det visst fredag. Den här veckan gick snabbt! Fyra dagars ledigt och tre dagars arbete är nog det ultimata tror jag. Det bara svishar fram och man har mycket energi på jobbet hela veckan och kan göra sitt allra bästa.
När är nästa val i Sverige? Jag tror jag ska starta ett parti, Trepartiet (Tre som står för tredagars arbetsvecka) och ställa upp. Are you with me?

Trots att solen lyser med sin frånvaro - stanna upp och en stund idag och lukta på blommorna!

Posig very much? Hon fixade till glasögonen och kepsen och sen posade hon.

Äntligen fick jag en utmaning!

Jag har sett den här utmaningen dra runt på andra bloggar och har hållit tummarna att jag också får medverka. Så där i smyg. Och nu äntligen! Tack Stef!


11 frågor


1. Vilken tv serie kollar du på som du inte vill erkänna för andra att du följer?
Ska jag verkligen erkänna det? Typ alla The real housewives of (sätt in amerikansk stad). 

2. Sommar, Höst, Vinter eller vår?
Hösten så klart. Vackra höstträd och en lätt vind som blåser på den solbrända huden!

3. Vilket land vill du allra helst besöka och varför?
Japan. Exotiskt, spännande och helt annan kultur.

4. Vem skulle spela dig i filmen om ditt liv?
Jag har en liten kärlek för Drew Barrymore, så kanske hon? Givetvis, rent utseendemässigt så är ju Charlize Theron mer lik, men ändå ;p

5. Facebook-älskare eller Facebook-hatare?
Hatare. 

6. Ditt bästa boktips?
Så många! Men absolut Hungerspelentrilogin som ni alla säkert redan läst.

7. Simmar du helst i havet eller i pool?
I pool. Tempererat is da shit. Havet är grymt kallt och väldigt vågigt. Och jag är en badkruka.

8. Vilken är den tråkigaste hushållsysslan enligt dig?
Helt klart att sopa och torka golven. Nu när maken är borta är detta mitt ansvar and i dont like it. Det är sååååå tråkigt. Otroligt tråkigt. Jag viker till och med hellre tvätt. En syssla som är näst tråkigast.

9. Om någon av dina vänner/ familj skulle beskriva dig med ett ord, vad skulle dom säga då?
Hmmm...svårt det där. Jag vill ju säga intellektuell, strålande, ödmjuk...men jag tror det skulle bli...Guds gåva till mänskligheten. Det var visst fyra ord?

10. Vad är din strategi för att överleva om zombies invaderade?
Så många gånger som jag tänkt på detta så det finns inte! Min strategi är att överleva. Och då menar jag att lassa på med vapen och ammunition until I drop. Lite mat också. Bosätta mig i en stuga på en öppen plats, omringa huset med lampor som med rörelsedetektorer för att se om något kommer nära. Larm runt hela skiten också. 

11. Hur skulle du beskriva din organisationsförmåga: "Koll på läget" eller "huvudet under armen och armen hemma" ?

Mer huvudet under armen och huvudet glömt hemma.


Här kommer mina elva frågor som jag ska skicka vidare:


1. Finns det liv på andra planeter? Varför/Varför inte?
2. Om du fick äta bara ett sorts godis resten av ditt liv, vad skulle det vara?
3. Morgonmänniska eller kvällsmänniska?
4. Vilken superkraft skulle du helst vilja ha?
5. Vad är det pinsammaste du gjort?
6. Vad skulle du säga till dig själv, som du är idag,  om du såg dig med ditt 70-åriga jags ögon?
7. Finns det något du ABSOLUT inte skulle äta i en situation som handlar om liv eller död?
8. Vilken dokusåpa skulle du helst medverka i?
9. Om det fanns ett piller som gjorde att du levde i 130 år, skulle du överväga att ta det?
10. Bio eller film i soffan?
11. Vilket är ditt sämsta köp någonsin?


Jag skickar vidare till:


Steelcity Anna 


Jojo


Dorran


Helena


Duktiga tjejen


Ni andra får mycket gärna svara ni också! Jag läser! :) 

Äntligen är det vår!

Den här våren lät vänta på sig! Den retades in i det sista, med snö, lite sol, regn och så sol, kyla och så lite värme...Och tänk vad jag, eller vi alla, längtat! Nu är den här. Den här långhelgen har varit rent ut sagt fantastisk. Både vädermässigt och aktivitetsmässigt. Helt lat och härlig har den varit. Igår spenderade vi drygt tre timmar ute i parken där N lekte med sin lillkusin N som är 1,5 år. De hade riktigt mysigt tillsammans. Gungade, sprang, hoppade, åkte kana, klättrade...och folk ute var på ett strålande humör. Jag fick till en pratstund med en okänd farmor med ett litet barnbarn och med en granne som jag sett under flera år men som jag inte direkt pratat med. Två andra grannar mötte vi på väg till parken dessutom. Bland annat en man som också känner min pappa. Han och hans "kvinna" (som han brukar säga, de är särbos) brukar åka till USA och semestra ofta. Hennes dotter bor där, i Florida, närmare bestämt. Han är lite avis att vi ska flytta över till "Staterna", men de har också planer. Halva året där och sommarhalvåret här i Sverige. Jag frågade lite hur långt planerna hade gått. Och han rynkade pannan lite och log och sa att han minsann spelar på lotto så mycket han har råd varje månad, så snart så...
Visst är det härligt? Hoppet är det sista som överger en! Vi måste alla ha nåt att sträva mot i våra liv. Och vem vet? Nästa år är det kanske han som flyttar över?

Idag är det back to work som gäller. Fast helt ärligt hade jag nog hellre spenderat en till ledig dag i parken!

Nu ska jag vara den där surtanten

Ni vet, hon som klagar på att det är för hög musik en måndag mitt på dagen, eller som klagar på att du går på hälarna när du är hemma...eller på att du glömt ta bort luddet från filtret i torktumlaren.
Valborg. Igår. I vår lilla hemstad är det mycket populärt med cruising just då. För er som är oinvigda i detta fenomen betyder det att folk drar ut sina snyggbilar, amerikanare (som de inte vill åka med på vintern för snö, is, salt, grus) och åker runt stan varv efter varv efter varv efter varv efter varv efter varv efter varv. Från eftermiddag till sena kvällen. Av outgrundlig anledning. Skryta? Visa sin manlighet?
Tidigare år har det varit trafikstockning utanför vårt hur eftersom vi bor invid huvudleden runt stan. I år verkar de ha ändrat rutt. Tills nattetid. Då for de runt utanför oss också. Det är inget fel i det. Nej, inte alls. Motorljud stör inte. Det är förare och passagerare som skränar och skriker och spelar hög rockabilly-musik (jag skulle gärna jävlas och skriva dansbandsmusik, men kanske någon av de som åker runt i bilarna läser här och tar illa vid sig...det vågar jag inte riskera. De kanske kör ännu jävligare nästa år då) som stör. Det var ett jäkla liv runt halv tolv på natten. Och jag kunde inte somna för att oljudet var så närvarande. Jag försökte ta bild på eländet:

Så snabbt åker de inte, men jag vet inte hur man tar bilder nattetid med kameran.

Men jag har numera ett mål. Jag har läst nånstans att en bil blir veteranbil när den är 25 år. Guess what! Vår bil blir veteran om två år. Mohahahaha. Jag är lite sugen på att planera att dra ut med den för att jäklas. Sätta på en amerikansk flagga, spela dansbandsmusik (Thorleifs eller nåt liknande) och åka runt. Vääääldigt långsamt. Smärtsamt långsamt.
Fast grejen är ju att vi förmodligen bor i New York då och har sålt bilen. Kan man sätta in en klausul i bilköpet där man sätter villkor? Att ägaren måste gå med på dessa villkor (ex köra runt på cruisingen) för att få köpa bilen? Det vore väl nåt?