Halloween 2015

Då gick det av stapeln igen, Halloween! Det känns som att det var igår som förra årets Halloween var. 2015 var ett bra år för att fira eftersom Halloween inföll på en helg. Vanligast är att det är em vardag då man måste rusa hem efter jobbet för att klä ungarna och sen ut för att gå Bus eller Godis. Nu kunde vi förbereda hela dagen i lugn och ro och vi kunde även göra det mysigt inför firandet med barnens kusin. Vi bakade häxfingrar och fladdermuskakor. Till middag åt vi mumiekorvar, grön pasta och tomatsås. Och så en massa godis till efterrätt så klart!

Spökbordet

En av trapporna vi såg på vår promenad

Lite fingrar med blodsås!

N klädde ut sig till Hermione från Harry Potter och Hugo fick bli den enda superhjälte han har koll på; Stålmannen. Vikingklädseln funkade inte tyvärr. Det får bli ett annat år!

Det var också roligt att komma ut innan mörkret föll, det blev liksom bättre bilder då. Det finns ju en charm i att gå i mörkret också så klart. Alla ljus och läskiga skuggor. Det blir ju nästa år igen! Då infaller Halloween på en måndag. Vardag igen.

Apropå måndag. Det är visst måndag imorgon igen! 

Kyrkan eller fängelset?

Maken var på in på affären igår och passerade två äldre damer som satt och konverserade i foajén. En av damerna skulle precis lämna sin vän för att gå. Damen som stannade kvar sa:

- See you at church!

Varpå den avgående damen ropade tillbaka över axeln:

- Or in jail!

Varför inte liksom? Keep it real ladies!

New York, New York

Det är vardag att bo i New York nu. Skyskraporna som ramar in promenader, taxibilar som ilar förbi, ljudet av polisbilar som en slags bakgrundsmusik (inte varje sekund, men ofta), myller av människor var du än går och språket som inte är ditt modersmål men som känns lika naturligt som att andas till slut. Det är vardag.

Men ibland. Nu när jag pendlar längre och måste ända nedåt World Trade Center för att åka till en annan stat, är det som om jag upptäcker staden på nytt. Istället för att glo rakt fram när jag går mellan tunnelbana och PATH-train som tar mig till New Jersey, kollar jag uppåt och förundras över hur högt den nya skyskrapan sträcker sig. Den som ersatt de gamla byggnaderna som rasade för fjorton år sedan. Och kikar man in på en annan gata ser man en liten kyrka som fortfarande håller sig kvar, trots att höga byggnader tagit plats runtom. Det är New York - kontraster. Från en gatan till en annan känns det nästan som om man rest till en annan stad. Charmen med New York är svår att förklara. Ofta är det så att man antingen älskar New York eller "hatar" det...
Jag älskar New York. Här finns alla möjligheter i hela världen. Det är inte för intet som uttrycket "If I can make it there, I'm gonna make it anywhere," (från filmen New York, New York).

Första gången på äppelplockning

Förra helgen for vi iväg på äppelplockning. Det är en stor grej här i krokarna. Det känns väl lite lustigt för en svensk som plockade äpplen nästan dagligen ibland under sin uppväxt, att ta bilen och åka till en gård och betala för att plocka äpplen. Å andra sidan är det kanske inte så konstigt. Det finns inte många äppelträn här i stan alls. Vi lyckades övertala svåger med familj att köra lite uppstate så vi fick uppleva detta fenomen med att plocka äpplen (och pumpor blev det med).
På nåt sätt lyckades vi pricka in den kallaste höstdagen så här långt, men det gick bra i alla fall.

Man får långa stavar med en liten påse högst upp för att fånga äpplet. Och så en påse så klart att ha äpplena i.
Tyvärr fanns det inte många äpplen kvar på själva träden. Vi fann kanske fem äpplen totalt. Sedan fick vi bege oss till den plats där de samlat äpplena som trillat ned. Och det gick ju bra det med!

Det var mycket vackert vid pumporna på ängen också. Med utsikt över trädens begynnande höstskrud!

Allt som allt blev det en fin dag tillsammans!

Testat att ta hand om barngrupp med tappad röst - CHECK!

Jag åkte på nån jäkla förkylning i veckan. Inte så konstigt när båda ungarna här hemma har snorat och hostat och allt möjligt. Plus att jag har en hel hög med vandrande bakteriehärdar på jobbet som det bara rinner om dagarna i ända. Det vara bara en fråga om NÄR snarare än OM. Så i onsdags började det killa i näsan och halsen. Som ett brev på posten. Under natten blev det värre, jag vaknade med halsont och kunde inte sova. Torsdagen förflöt på jobbet, rösten blev sämre och sämre och när jag vaknade fredag morse var det i princip borta. Lite halsont, visst, men ingen röst - det var nog det värsta. Fortsatte ändå till jobbet och vi arbetade runt det där röstproblemet. Jag visste att vi skulle vara fler vuxna i klassen igår vilket så klart underlättade för oss.
Det var ändå en ganska lång dag. Jag var också tvungen att ringa viktiga samtal - i princip utan röst. Jag ringde upp och sa -
I lost my voice, can you hear me?
Det var knappt men personen svarade i alla fall! Och sen försökte jag tvinga fram vad jag ville ha sagt. Jag lät väl som en galen tonårskille i målbrottet!

I helgen blir det vila rösten. Som vanligt går det så där med det. Tänk vad mycket man använder rösten till när man tänker efter. Det var supersvårt att vara tyst igår på jobbet. Elva ungar som springer runt och så femton kollegor på det. Och föräldrar...

Halloween

Halloween är i antågande igen. Det känns som om det går snabbare för varje år. Jag gillar Halloween. Speciellt i år då den infaller på en lördag. Vilket betyder att vi kan göra dagen ännu mer speciell! Vi har planerat en liten Halloweenfest med barnens kusin. Vi ska ha spökdans och sedan någon läskig middag. Därefter går vi tillsammans ut på "trick or treat" i grannskapet. Varje år har vi storslagna planer på kostymer, men Halloween smyger sig alltid på! Plötsligt är det bara en vecka kvar till festligheterna och där står vi utan att ha beställt material eller börjat titta på hur vi ska få ihop kostymerna!

Jag hoppas det blir annat i år. Det är drygt tre veckor kvar nu och jag har börjat fila lite. Dottern vill vara något ur Harry Potter, förmodligen Hermione. Detta bör vara ganska enkelt. Plus att det är kläder hon kan använda även i skolan. Win - win helt enkelt. Sonen ska förmodligen vara någon slags viking. Jag ska försöka mig på att sy nåt enkelt av lite tyg. Vi köpte en bok om vikingar i Sverige och där fanns det lite tips på hur man kan sy enkla kläder. Vi får se.
Jag och maken klarar oss utan utklädnad. Kanske nån enkel vampyr eller så. Lite blod. Eller en mask. Eller ingenting ; )

Hermione

Jag läser!

Positivt med att pendla: läsningen! Jag har plöjt igenom ett gäng böcker på de här två veckorna redan. Bland annat "En man som heter Ove" av Fredrik Backman. Sist på bollen som vanligt! Men vad bra den var alltså! Jag skrattade, blev tårögd och skrattade om vartannat. Det är mycket möjligt att boken är ännu bättre på svenska? Jag läste den nämligen på engelska eftersom det var det enda sättet att få tag på boken just då. En ganska bra översättning vill jag påstå!

I övrigt är det en långhelg denna helg. Måndag innebär Columbus Day och både jag och dottern är hemma från skola och jobb. Dock ska jag på kurs hela dagen imorgon söndag. Jag ska gå förstahjälpen kurs igen. Här, där jag bor, är det lag på att lärare och de som har hand om barn tar en sådan kurs vartannat år. Vilket är bra! Ju oftare man gör det, desto lättare kommer det fram om man någonsin behöver det. Jag har ju gått en sån kurs säkert sex-sju gånger redan, men känner mig fortfarande osäker. Ändå känns det inte så lockande att fara ner till Manhattan och spendera över sex timmar på en kurs en söndag. Å andra sidan är det skönt att ha det överstökat!
Plus att jag är ledig på måndag, vilket betyder att jag får två dagar ledigt i alla fall...ibland är man smart!

Global familj

Jag  snubblade in på ett nytt blogginlägg på Närmast Hjärtat, en blogg jag följer sedan länge. Fantastiska texter som både berör och lockar till skratt. Idag skriver hon om sorg, flyktingar och att vara en global familj. Har ni inte ännu läst, ta ett par minuter och njut av kloka ord HÄR.

Oktober, en hel vecka, pendling och stormar

Oktober smög sig på. Plötsligt en dag var det första oktober och med den månaden kom också regn. I flera dagar. Och kyla. De sista dagarna av september var riktigt varma och lite fuktiga. Obehagliga. Men så bara över natten kom kylan och regnet, som på beställning. Jag har som tur är mina gummistövlar som både är varma och vattentäta. Tyvärr har jag ingen varm OCH regntät jacka så maken fick helt enkelt söka på nätet och hitta nåt bra till mig. På min nya skola går vi ut i alla väder. Kanske inte orkaner och liknande. Vad jag vet i alla fall ; )
Så det gäller att vara förberedd. Tydligen ska jackan komma idag, vilket passar bra i detta väder. Bara för det kommer solen imorgon och det blir väl nån slags sensommar plötsligt igen! Inte mig emot!Skulle vara lite festligt att gå i shorts i oktober. Det har jag aldrig gjort.

Första veckan på nya jobbet har också passerat. Det har varit en tumult vecka minst sagt. Den började med en personaldag där vi fick utbildning i Reggio Emilia. Det roliga är ju att den pedagogista (som det heter i Reggio Emilia-världen) är samma som kom till min gamla skola, så jag känner henne lite grann. Det var skönt att få ett familiärt ansikte.
På tisdagen hade vi föräldramöte och inte många av mina föräldrar kom eftersom de barnen är återvändare. Lite trist. Jag kom hem strax efter 22 på grund av pendling och sen upp igen 05.30 på onsdagen för att återvända till skolan, Det kände som om jag borde sovit över helt enkelt...Skulle haft ett rum med säng där på skolan ; )

Resten av veckan gick bättre dag för dag. Barnen i min klass har haft många olika lärare under de första veckorna och inga rutiner har funnits ordentligt. De har liksom ändrats hela tiden. Vilket resulterat i att de är lite överallt. Inget fel på det, men om man har 11 barn i ett litet utrymme, med två lärare, leksaker etc så måste man ha någon form utav rutin för att få något gjort. Så jag har lagt ned mycket jobb på att få barnen att förstå rutinerna, så att de kan bli mer självgående och kan sitta still i fem minuter vid ett möte etc. Min lärarkollega är nyexaminerad och faktiskt inte för de äldre åldrarna utan som lärare för engelska som andraspråk. Han har alltså inte mycket erfarenhet ännu vilket bidragit till att rutinerna inte funkat. Men han är snabb att lära, ambitiös och väldigt snäll så jag är säker på att han kommer in i det snart!

Pendlingen har gått bra. Den ÄR lång, men jag får mycket böcker lästa. Jag försöker nu att lyssna på böcker också, men det är så svårt! Jag brukar fara bort i tanken och så missar jag flera sidor innan jag lyckas fokusera igen. Så jag måste öva lite mer tror jag. Jag ska också försöka skriva på min egen bok så småningom!

Hoppas ni har det bra!

Dagen före

Imorgon börjar allvaret. Lång pendling, nya kollegor, nya barn, nytt klassrum, nya rutiner. Visserligen inte all på en gång för mitt nya arbete börjar med en studiedag för lärare. Ganska skönt ändå att börja så! På tisdag kväll är det dessutom föräldrakväll vilket betyder sen kväll för oss lärare, men samtidigt en chans att träffa föräldrar och prata en stund.

Med många nya "hej" blir det också en del "adjö" tyvärr. I fredags var det sista dagen på skolan och även på barnvaktsjobbet. Det kändes jobbigt att säga farväl. Jag har ju trivts väldigt bra på båda ställen och jag kan skatta mig lycklig som faktiskt har något som är så svårt att ta farväl utav. Det är inte alla som har det!
Jag hade gärna stannat kvar på skolan, men tyvärr såg det inte ut som om jag någonsin skulle få heltid eftersom skolan är så pass liten. Dessutom skulle lönen ändå bli sämre på en heltidstjänst. Just nu i alla fall.

Så imorgon börjar ett nytt kapitel! Detta blir bra!

Det är inte bara att börja jobba inte!

Om man nu skulle tro att det bara är att vandra in på sitt nya jobb och börja jobba, tror man fel! Jag har en hel lista på saker som ska ordnas:

- Fingeravtryck. Nationell databas över begådda brott är väl alldeles för organiserat, tycker USA. Alla stater har alltså sin egen databas och eftersom jag nu ska jobba i en annan delstat än New York måste jag boka tid för fingeravtryck nånstans i New Jersey. Jag får låna en bil på lördag för att fara över vattnet och ta mina fingeravtryck. Att åka tåg och allt sånt funkar inte så bra i NJ märkte jag när jag bokade tid...

- Första hjälpen. Vartannat år måste man uppdatera sin kurs och eftersom det var mer än två år sen måste jag gå en kurs igen. Detta skulle jag gjort på mitt gamla jobb nu i vinter, men eftersom jag börjar på det nya jobbet måste jag se till att fixa det själv. Vilket betyder att jag får ta ca åtta timmar en helgdag för att gå CPR, som det heter här. Det är ju en bra kurs, men jag hade hellre tagit den på nån personaldag istället...

- Hälsokontroll. I går gick jag till min husläkare för en hälsokontroll. Nya jobbet vill veta att jag är frisk och kry och kan jobba.

- Tuberkulostest vill man också ha. Som tur är funkar det med det jag tog för mitt första jobb här i USA för tre år sen. Jag fick leta reda på papperen så att jag kan ta kopior. Det är mycket papper som man bör spara på här i USA eftersom centrala register (och register mellan olika myndigheter) är få. Mycket är privat och det finns massor med olika instanser, därav är det svårt att ha allt i samma databas.

- Kolla resväg. Tyvärr kommer min resväg att vara ganska lång. Ca 1.5 timme enkel väg. Det är en ganska direkt väg dock vilket underlättar. En tunnelbanelinje och sen ett tåg som korsar över till New Jersey. Liten promenad och sen är jag framme. Vi håller på att kolla hur mycket det kostar att ha en bil så småningom. Är det så att jag trivs på jobbet kan det hända att vi flyttar så småningom.

Ja, och sen jobbar jag ju fortfarande mina andra två jobb, har två barn och en make etc, så det blir ganska mycket att stå i just nu...

I veckan fick vi också ett paket på posten. Som skulle innehålla böcker från en bloggvän här i USA. Malin hade inte bara skickat med massor med svenska böcker (svenska böcker som är värda sin vikt i guld här) utan också söta T-shirtar, Bamsepussel, pennor, tandborstar, påslakan, vantar, kepsar och till och med en fribiljett till ett museum. Hur hon fick ner allt i paketet är för mig fortfarande en gåta! Sonen blev genast alldeles överlycklig i en flygplansbok som var med i paketet och en gul/svart mössa som han sprang runt med på huvudet. Inomhus. I 25 grader.

En del av det som fanns med i paketet!

Tack!

Det går för jäkla snabbt i vändningarna alltså!

Här har man börjat vänja sig vid vardagslunken igen, upp på morgonen, göra sig klar för jobbet, åka till jobbet, jobba, jobba, jobba, komma hem, äta, lägga barn, träna, sova...
Och så plötsligt ställs allt på ända. Ett enkelt litet mail som jag inte bett om, men som kan komma att ändra vår situation enormt.
Ett mail om ett jobb jag inte sökt. Som damp ned i mitt knä. Bara så där. Som om himlen öppnat sig och släppt ned ett erbjudande inlindat i fint papper. Rätt ned i mitt knä. Och jag tar jobbet och springer av bara tusan.

För tre år sedan, när vi flyttade till New York, sökte jag massor med jobb. Och fick komma till många intervjuer. Bland annat på en skola i grannstaten New Jersey. Vid tidpunkten fick jag flera jobberbjudanden, bland annat från skolan i NJ. Eftersom jag fick ett erbjudande på ett jobb runt hörnet bestämde jag mig för att ta det istället. Det visade sig vara "hell on earth" på många sätt.

I alla fall. Jag trivs på skolan där jag jobbar nu. Väldigt mycket. MEN det är bara deltid och jag måste därmed ha två jobb för att få ihop heltid. Inte helt roligt faktiskt.

Med detta nya jobb är jag en del av ett team (på min nuvarande skola är jag "bara" Assistant Teacher även om rektorn jobbar mot att man istället jobbar kollaborativt) på två som arbetar tillsammans och planerar verksamheten.

Skolan är Reggio Emilia, något som jag dragits till de senaste åren. Ni som inte vet vad det är, kan jag berätta att det är en pedagogik som helt sätter barnet i fokus. De drar i trådarna på olika sätt. Visar barnen intresse kring något speciellt ser vi lärare till att provocera fram frågor och funderingar med hjälp av material och barnen själva. Pedagogiken stammar från Italien och skolan ska faktiskt skicka tre lärare till Italien i år för att fortbilda sig.

Lönen är mer än vad jag drömt om. Inte miljonär, men med tanke på vad jag tjänar just nu - på två jobb - känns det nästan så.

Sonen får dessutom en gratis plats på skolan i tvåårsgruppen. Gratis. En plats som normalt kostar ca 18 000. DOLLAR. om året.

Och just ja, nämnde jag att skolan är "svensk"? Skandinavisk skola för åldrarna 1-5 år. Med svenska influenser som gemensamma måltider (annars på skolor tar barnen med sig lunchlådor som de äter gemensamt vid ett bord). De har en egen kock som lagar veganmat.

Ja, ni förstår ju varför jag vill ha det här jobbet. Det värsta var att ringa min nuvarande rektor och berätta. De har varit fantastiska på alla sätt på skolan och jag kommer att sakna dem. Kanske är den nya skolan hemsk, men det vet man ju inte förrän man testat? Och jag är positiv!

Och just ja. Jag börjar om två veckor. Det är snart. Livet upp och ned som sagt.

I Sverige

När vi var i Sverige passade vi på en dag att besöka dotterns förskola där hon var i 1.5 år innan vi flyttade till New York. Det kändes först lite konstigt och jag vågade nästan inte gå in på förskolans bakgård. Tänk om de inte skulle känna igen oss! Just på gården såg jag till en början ingen lärare som jag kände igen, men så plötsligt dök det upp ett bekant ansikte! DÅ kändes det genast lite bättre. Hon välkomnade oss med öppna armar och visade oss till dotterns avdelning och hennes lärare som alla var kvar! Det var fantastiskt att se hur de kom ihåg dottern och att de blev så glada att se oss! Ännu roligare var ju också att få presentera lillebror! Han trivdes som fisken i vattnet och gick loss på leksaker och böcker och trolldeg. Och dottern kom ihåg både lärare och rummet. Hon frågade efter sin favoritleksak; pippihuset som hon alltid brukade leka med.
Jag är verkligen glad att vi gick dit och hälsade på! Det är en fin förskola det där och mycket fina lärare som jobbar. Lärarna lovade att de är kvar när vi kommer nästa gång ;)

Två år

I veckan firade vi att lilla sonen fyllde två år. I torsdags närmare bestämt. Samtidigt som det känns som att han kom till oss i förrgår känns det ändå som om han alltid funnits där. Det är väldigt konstigt. Jag jobbade ju den dagen men när jag kom hem firade vi med lite pizza och födelsedagscupcakes. Han njöt när vi sjöng för honom och sjöng givetvis med! Vi kommer att fira honom imorgon söndag med ett litet kalas med några nära vänner till familjen. Vi hoppas att kunna vara ute för en liten picknick, men vädret såg lite tveksamt ut så vi får se!

September

Ja, så blev det september?! Vad tusan? I måndags gick jag tillbaka till jobbet igen. Det var som om jag aldrig haft semester liksom. Det kändes som om man var där igår! Denna vecka är det mest förberedelser inför det nya läsåret, vi städar klassrummet och förrådet och kontoret och gudarna ska veta att det behövs.
Lärare är samlare. På riktigt. Oj, en gammal tandborste från 1983?! Ja, men DEN spar vi! Kan vara "bra att ha". I gömmorna i veckan hittade vi en stor samling LP-skivor till exempel. Säkert något som en förälder donerat och som lärarna då tänkte: "kan vara bra att ha!". Vi hittade gamla kartonger, 300 snäckor och stenar (som barnen ändå tar med sig till skolan varje år. Man behöver inte spara ALLA från tidernas begynnelse), plastknivar till förbannelse, ett tjugotal slevar (VEM behöver 20 slevar liksom? Detta är INTE en restaurang eller en cateringfirma!) och en massa annat "bra att ha". Men grejen är att "bra att ha" är INTE "bra att ha" om det inte använts på flera år. Att spara hjälper inte. Så vi har rensat, kastat, sorterat och organiserat och det känns SKÖNT! Nu vet vi också vad som finns gömt där inne och det är lättare att använda det som faktiskt finns. Det fanns en hel del dyra saker som vår rektor köpt in som inte ens använts.

Idag hade vi föräldramöte, men det var inte många av våra familjer som kom. De flesta har haft barn på skolan förut, i den yngre klassen, och de behöver ju inte komma varje år för samma information. Lite trist för oss lärare som tar oss tid att komma på kvällen...Vi fick i alla fall se tre familjer utav 19...

Imorgon är det fredag. Det bästa med att jobba är att fredagar och helgen blir så mycket mer efterlängtade!