Hos doktorn i Korpilombolo

På nåt fantastiskt sätt hann jag på vår korta resa till Stockholm få med mig en souvenir i form av skräp i ögat. Det började på tisdag kväll med att det var svårt att blunda, det skavde och grejade och var allmänt jobbigt. Jag hade svårt att sova på natten för det värkte som tusan. I onsdags köpte vi ögondroppar för att lindra och på kvällen kikade maken i mitt öga. Där, nästan mitt i ögat, satt en liten brun fläck som vägrade flytta på sig trots upprepade ögonsköljningar.
Därför ringde jag läkarmottagningen igår morse för att få en tid bokad. Snabba puckar blev det för inom en timme satt jag hos doktor Eva.
Doktor Eva visade sig vara en ganska förvirrade dam i 60-års åldern (inget ont om damer i den åldern generellt!). Hon var allmänt småvirrig och bad mig tveksamt sitta på britsen i sitt mottagningsrum först, där hon sedan kikade på ögat med nån lampa och kunde konstatera att nåt fanns på hornhinnan. Därefter visade hon mig till ett annat rum, men var tvungen att ordna en nyckel för några såna hade hon inte (här kommer mitt första frågetecken). Väl inne fick hon avmaskera en sån där anordning där man sätter hakan på nån skiva och pannan mot nåt annat för att kunna lysa in i ögat och kolla med förstoringsmojängpryl. Den manicken kunde hon inte ordentligt. Var slog man på lyset? Oj, där var det visst redan på! Var finns bedövningssalva? Papper att torka med? Hur lyfter man bordet så att det blir lättare att undersöka? Var finns den där grejen man ska skrapa med? Frågetecknen samlades på hög och ju mer den högen växte, desto oroligare blev jag. Skulle hon ordna detta? Eller skulle jag gå ifrån med endast ett öga i behåll i bästa fall?
Till slut fick hon till nån bedövningssalva i ögat som gjorde lite småont och sen fick jag sätta huvudet i mackapären. Doktor Eva tog fram en metallskrapa (föreställ er ledmotivet till Hajen här) och mitt hjärta började banka lite extra. Hon vred och vände på den och sa nåt i stil med att hon inte var så van vid just ögonåkommor (det gjorde mig inte mindre nervös kan jag tala om). Till sist ångrade hon sig och sa att hon skulle skicka en remiss till ögonkliniken i storstan istället. Tack och lov! skrek jag inne i huvudet. Praise the Lord Almighty.
När vi sen satt i det först rummet och hon ringde till ögonmottagningen för att boka tid åt mig sa hon att det var bättre att skicka mig till en specialist när det nu gick.
- Det kanske hade varit annorlunda om det varit i Korpilombolo, fortsatte hon.
Korpilombolo? hann min plötsligt blonda hjärna tänka, vilken del av ögat är det? Typ den svarta grejen i mitten? Sist jag kollade hette den i alla fall pupill, men å andra sidan var det ju länge sen jag läste biologi...
Rassel, rassel, pling, katsching! Och där trillade slanten ned och jag fattade skämtet. Pinsamt. Tur att jag inte hann säga nåt dumt!
Jag fick en tid senare på eftermiddagen och den läkaren jag träffade då osade rentutav själförtroende när det gällde att skrapa ögonen på folk. Det verkade som hon inte gjorde annat än skrapade ögon dagarna i ända med rullandebandprincipen. Chop, chop så var saken ur världen ögat och vi kunde fara hemåt.
Nu har jag endast antibiotikagojs att spruta i ögonen fyra gånger för infektionsriskens skull och sen ska detta vara avklarat. Och jag har båda ögonen i behåll.

Nu är vi hemma igen

Ja, vi har faktiskt varit out of town måndag till onsdag. Jag drog en lurare helt enkelt och skrev inlägg i förtid och satte dem på tajmer. Det gick ju ganska bra om jag får säga det själv. Sen drog vi på en minisemester till Stockholm och hade ett par jättefina dagar!

Vi tog tåget i måndags eftermiddag till Stockholm och gick från Centralen till vårt hotell på Södermalm. Vädret var fantastiskt och svetten lackade när vi gick med snabba steg uppför backarna på Södern. När vi nådde hotellet och receptionisten såg att vi hade N med oss (fast vi skrivit det på bokningen) sa hon att hon kunde boka oss till deras systerhotell ett par kvarter bort istället för samma pris. Rummet de hade åt oss var väldigt litet påstod hon. Vi kunde gärna få titta på det innan vi bestämde oss. Eftersom vi inte var så sugna på att knalla vidare kikade vi på rummet, how bad could rummet vara egentligen? Men det VAR illa. Verkligen litet, med en liten tjock-TV och knappt nå rum att ens gå mellan sängen och TV-bordet. Så vi tog det andra rummet på systerhotellet. Naturligtvis.

Och vilken tur att vi gjorde det! Vi fick nämligen ett nyrenoverat stort rum alldelespå ett hotell alldeles invid Medborgarplatsen. Till samma pris. Det kallar jag service! Till N hade vi också en upplåsbar säng som vi köpte för två år sen när vi skulle till New York över sommaren. Den är verkligen perfekt, som en liten säng. Den kunde vi ställa i rummet och skärma av med stolar så att hon nästan fick ett eget rum. Hon hade inga problem med att sova i samma rum som oss tack vare detta. Ve och fasa om vi haft det andra rummet på det andra hotellet!

I tisdags tog vi en långpromenad från Södern till Djurgården där vi besökte Junibacken för första gången. N var eld och lågor. Hon visste inte vad hon skulle leka med först av alla sina "vänner" bland barnboksfavoriterna. Ögonen gick runt i skallen och hon sprang hit och dit. Visserligen var det en hel del folk, men det gick att komma förbi och N brydde sig inte nämnvärt. Vi spenderade ett par timmar där innan det var dags att gå vidare. Det var ett superbra besök!

Därefter var planen att besöka Aquaria vattenmuseumet nära Gröna Lund. Tyvärr var det en riktig besvikelse. Hemsidan såg så lovande ut och jag var säker på att det skulle vara riktigt bra. För 90kr per vuxen och 25 kr per barn var det inte värt besöket. Litet, inte mycket olika sorters fisk, ingen haj (som vi trodde, utan bara en liten tigerhaj) och ingen delfin. Nej, supertrist. Dit går vi inte igen och kan inte rekommendera ett besök heller.

Igår onsdag for vi hem och vågade oss faktiskt ned i tunnelbanan denna gången för att åka med packningen till Centralen. Det gick väldigt smidigt. Efter en lunch på en japansk restaurang i närheten åkte vi sedan hem till oss igen. Lyckliga och nöjda efter en härlig minisemester i huvudstaden!

Träningstips

Nu tar vi en till önskerubrik som kommer från Minizillen tycker jag! Träning är något som ligger mig varmt om hjärtat numera. Eller, det har det väl alltid, men jag har liksom inte haft möjlighet eller direkt motivation att utöva sport. Jag har testat på det mesta; fotboll, handboll (min favorit än idag), innebandy, pingis, löpning, Bodypump, Aerobics och nu styrketräning. Det är roligt med sport, men ofta är det dyrt med både medlemskap och utrustning om man ska utöva nån sport. Det är speciella kläder och skor, kostnad för att ta sig till och från match (föräldrar som ska skjutsa när man är barn/ungdom) eller till och med till träningslokal beroende på var man bor.

Nu har jag hittat det jag gillar och det kommer jag fortsätta med. Att gå på gym i all ära, mycket kan man även träna hemma! Här kommer mina bästa träningstips:

• Den bästa träningen är den som blir av! En klyscha kan tyckas, men ack så sann. Går du en promenad är det bättre än en timme i soffan. Logiskt. Så upp ur soffan nu!
• Cirkelträning. Cirkelträning är fettförbrännande framförallt. Här finns det ett schema som Petra komponerat till en blogg för Röhnish förra året. Bra att starta med och lätt att göra hemma utan utrustning. Urjobbigt dessutom. 
• Det är viktigt att börja lagom. Är man nybörjare ska man inte börja med att tokspringa intervaller en timme (det borde ingen egentligen). Börja lätt och öka successivt. Det är lätt att ta ut sig i början och sen tycka att det är för jobbigt att fortsätta. Inget sprint, det är ett maraton. Typ.
• Variera! Det ÄR tråkigt att bara lyfta skrot på gymmet eller bara löpa samma bana fem dagar i veckan. Gör nåt nytt ibland. Fixa en tränings-DVD (Jag kan rekommendera Paolo Robertos 15 min träning till exempel), kör yoga, gå en gruppträning, spring intervaller istället för samma tempo i fem km, gör olika cirkelträning, köp en pilatesboll och ett par hantlar. Läs tidningar för att få inspiration att sätta ihop ditt eget träningsprogram.
• Det behöver inte ta tid. Det finns föräldrar som har sjutton barn och hinner träna. Bara man prioriterar. Kan du sitta två timmar framför datorn eller TV:n varje dag har du tid att träna lika länge! Ett jobbigt tjugominuterspass är värd så mycket mer än ingen träning alls! Och vad man kan få ut på dessa tjugo minuter.
• Det finns inga ursäkter helt enkelt. Jag går upp mellan 05.00-06.00 varje vardag, jobbar hela dagen, kommer hem, umgås med familjen, städar, lagar mat, handlar, badar och lägger (tillsammans med maken så klart) och efter att dottern lagt sig smiter jag till gymmet eller tränar hemma. Fast jag ibland är så trött att jag ser i kors. För sanning är att efteråt känns det himmelskt skönt och man får mer energi. Och vad hade jag annars gjort om jag inte tränat? Jo, 90% av gångerna hade jag satt mig i soffan och degat loss. Vem blir lyckligare av det? Det är klart att jag ibland verkligen inte vill eller orkar och skippar träningen i alla fall, men 9 av 10 gånger sticker jag iväg oavsett hur trött jag är.
• Håll dig uppdaterad. Kolla inspirerande hemsidor och tidningar. Det finns massor med roligt att botanisera i som kan ge motivation att träna nåt, vad som helst! Här under ger jag tips på hemsidor som ger mig inspiration.
• Tycker man det är tråkigt att träna själv, dra med en kompis! 
• Är man rutinerad och tycker att det börjar bli slentrian på gymmet, investera i en timme med en personlig tränare. Den timmen är betald och du kommer att få så mycket nytta av de kunskaper en PT har i framtiden. Det är inte slöseri med pengar, tvärtom.
• Utmana dig själv. Du är starkare än du tror och bättre än du vet. Den 1 juli ska jag köra en utmaning i tre månader för att fixa kondition och drömkroppen. Gör nåt liknande. Utmana dig själv att kunna klara 10 armhävningar på tå innan sommaren är slut, kunna köra plankan i minst 2 minuter utan avbrott, orka springa tjugo minuter utan att stanna. När man ser resultat vill man fortsätta att utmana sig själv.
• Tänk att det tar tid att etablera en ny vana. Minst sex veckor tar det att få in en ny rutin som sedan känns normal. Ge allt nytt minst sex veckor innan du ger upp (men du kommer inte vilja ge upp efter det i alla fall!)
• Sist, men inte minst (kanske till och med det viktigaste): se träningen som en investering i framtiden. Det är ditt liv, din hälsa som står på spel. Du blir starkare, lever längre och är friskare. Det kanske känns dumt just nu att tänka på att vara stark och kry när du är 80 år, men jag lovar dig, när du väl är 80 önskar du att du hade tänkt på det när du var 25! There is no other day like today.

http://www.bodyrock.tv/

http://blogg.mama.nu/olgas-blogg/

http://sportyspiceblog.com/

http://www.styrketraning.org/

http://gymglam.se/

http://stayfit.blogg.se/

fitnessguru.se

http://blogg.aftonbladet.se/trendotraning

Jag lyckades

I söndags medan jag vikte tvätt och städade lyssnade jag på årets första sommarpratare, Mark Levengood. Tänk, oftast har jag ambitionen att lyssna på minst hälften av pratarna (vilket är ungefär så många som jag tycker verkar intressanta), men i bästa fall blir det kanske en eller två. Jag glömmer bort, tänker inte på att lyssna på dem i efterhand, har inte tid. I år ska jag försöka mig på det fantastiska att ladda ned dem på mobilen för att lyssna när jag tränar. Kan det fungera mån tro? Jag ska testa i alla fall. Först ska jag kolla vilka som ska prata och när.

Jag gillade verkligen Marks program. Han är en fantastisk berättare och har alltid glimten i ögat när han berättar saker. Speciellt rolig tyckte jag historien om Anne Holt och Liv Ullman och Livs hund var. Den fick mig att le ganska länge efteråt. Förutom den söta historien tyckte jag att Mark fick till ett fint avslut på den.
Han sa att livet oftast har ett mönster som inte är så regelbundet, men att på lite avstånd och med facit i hand kan mönstret i vår livstapet vara så märkvärdigt vackert. Jag gillade den beskrivningen med just en mönstrad livstapet.
Han sa också att vi människor alltid letar efter något, söker och vill finna svar. Antagligen på livets gåta. Man letar och letar, men när man väl tycker sig finna nåt så passar det liksom inte ihop med det man funnit tidigare. Visst är det lite så? Jag tolkar det som att det kanske är så att det finns olika "sanningar" beroende på var man befinner sig i livet. Det som tycktes fel när man var i tjugoårsåldern, kan mycket väl vara rätt när man är fyrtio, och tvärtom. Det är väl det som är charmen med livet, man vet inte vad som komma skall, men när man befinner sig på slutstationen är mönstret man skapat ändå väldigt vackert.

Nu ser jag fram emot Sven Nylander, Gustaf Hammarsten, Babben Larsson, Helena Bergström, Johan Wester och Leif GW Persson. Kanske det blir nån mer som jag kollar in. Många av namnen har jag inte någon relation till, men kan säkert vara intressanta i alla fall. Jag tycker om att det finns en så bred blandning av livsöden bland Sommarvärdarna. Allt från "okända" till "ökända". Förskollärare till politiker och allt mellan himmel och jord. Det blir nog fler än jag räknat med
Vilka lyssnar ni till och varför?

VM!

Visste ni förresten att det just nu pågår fotbolls-VM för damer i Tyskland? Jag hade ingen koll förrän maken påpekade detta i går. Jag kollar kvällstidningarnas websidor varje dag och där står det mycket lite om damernas VM och därför har det helt gått mig förbi. Hade det inte stått om herranas VM i tidningarna förra året hade jag inte vetat om det heller (fast maken hade säkert påmint mig en och två gånger, but that is not the point).
Verkligen trist! Hade det varit herrarnas VM hade nedräkningen påbörjats flera veckor i förväg, den officiella VM-låten hade spelats dagligen och reklamen för matcherna hade duggat tätt. Nu, när damernas startar, är det tyst. Maken påpekade att det ju är för att damernas fotboll inte genererar lika mycket pengar. Sant. Då kan man fråga sig varför? Jag tycker att media generellt är väldigt dåliga på att uppmärksamma damerna i de flesta sporter. Det leder i sin tur till att färre blir engagerade (eller inte ens vet om att det finns VM, SM eller annat) och ingen vill sponsra sporten. Om media tog sitt ansvar i det hela och gjorde stor grej av damernas tävlingar och resultat (liksom herrarnas) skulle säkerligen fler få upp ögonen för de fantastiska idrottare som finns inom damernas sportvärld.
Så, se till att se åtminstone en match med våra duktiga damer och heja fram dem till ett guld. Så slår vi gubbarna på näsan tycker jag! Pilutta!

Spelschema finns här  under:

http://svt.se/2.21865/1.2448255/spelschema_dam-vm_i_i_fotboll

http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4rldsm%C3%A4sterskapet_i_fotboll_f%C3%B6r_damer_2011

Good News Sunday

Jag tänkte skriva en lista på Goda Nyheter idag. Det kan man alltid behöva, speciellt nu när midsommarafton med idel olyckor och fyllor tagit över nyheterna. Det finns positiva nyheter också. Faktiskt!

• New York har äntligen sagt ja till vigsel för homosexuella! Inte en dag för tidigt tycker jag. En fantastisk framgång som bör uppmärksammas.
• Avvecklingen av regnskogen har tydligen gått ned 25% de senaste10 åren. Hurra för det! 
• Dödsantalet bland de som drabbas av allvarliga hjärtattacker har minskat drastiskt sedan 1996  tack vare nya mediciner och andra behandlingar. En hjärtesak!
• Antalet pandor har fördubblats i Kina. Tidigare trodde man att det fanns ca 1500, men nu vet man att det är närmare 3000 individer, tack vare DNA-tekniken.
• En 13-årig pojke har uppfunnti en dörrklocka som lurar eventuella inbrottstjuvar att någon är hemma. Dörrklockan är kopplad till husägarens mobiltelefon som då kan prata med den som står utanför. Ett sprakande ljud avges också för att det ska låta som att någon är i huset och pratar i interntelefonen. Fiffigt!
• Sverige har hamnat på Washington Posts nyheter där vår ekonomi efter kriserna beundras. Läs mer här. Vi kallas "The rockstar of recovery". Inte illa pinkat. 
• En 99-årig man som hoppade av skolan under den Stora Depressionen strax före andra världskriget, har äntligen tagit sin examen! Det är aldrig för sent mina vänner!

Ni ser att det finns så mycket att glädjas över i världen en söndag som denna. Ta vara på det och fortsätt vara positiva hela veckan som kommer!

Lördag : )

Så var den hajpade midsommaren över för detta året. Vi hade en superfin och relaxad dag med träning, lite midsommardans och färskpotatis. Alldeles lagom.
I år var det första gången N fick testa på att dansa kring midsommarstången. Tidigare har vi varit på resande fot (passar på att åka under midsommar för att slippa fira) och förra året var vi i Battery Park i New York, men då var det så mycket folk att det var svårt att komma fram och dansa. N tyckte det var ganska roligt att studsa runt och dansa igår, tills hon fick väldigt "ont" i benen. Det där onda kom visst från att hon ville ha nåt att dricka och äta istället. Det "onda" blev mycket bättre efter saft och en bulle. Riktig dundermedicin.

N passar på att dansa i en liten paus i musiken

Dukat matbord. Ni ser blommorna i fönstret? Nytillskott efter skolavslutningen. Fick från en elev och från rektorn. Den till höger i bild sjunger redan på sista versen. Jag fattar inte vad som går fel.

Idag är det dags för årets tråkigaste dag. Allt är stängt och alla är hemma och är bakfulla (nej, kanske inte, men många i alla fall) eller myser i allmänhet. Jag som ville ut och köpa en ny sport-BH. Jag har två som är urgamla nu och jag känner att det är dags att införskaffa nåt nytt. Vi får ta det på måndag istället. Idag får det bli träning och lite mys. Kanske "Hitta Nemo"? Filmen alltså. 

Vad gör ni en sån här dag, dagen efter?

Det är visst midsommar?

Det var inte superkul att kliva upp nu på morgonen med molnen som hänger tunga över hustaken och vinden som  verkar öka i styrka. Det blir säkert bättre framåt eftermiddagen! Hoppet är det sista som överger en.
Igår öste regnet ned och det kändes som att det aldrig skulle sluta.
Vi passde på att baka en jordgubbs-och rabarberpaj under dagen. Det blev så mycket att vi har till idag också. Perfekt till midsommar. En klick vaniljglass till det och lyckan är gjord.

I dag blir det lite trevlig mat och eventuellt dans kring nån midsommarstång om vädet tillåter. Har till och med införskaffat en burk sill. Mest för syns skull faktiskt eftersom jag verkligen inte gillar sill. Maken gillar väl viss sill och vi får se om dottern börjar gilla så småningom. Annars blir det köttbullar och så klart färskpotatis. Maken har mage att säga att det inte finns nån skillnad på smak på färskpotatis och "vanlig" potatis. Pyttsan! Jag har gått med på ett blindtest för att överbevisa maken. Inte idag, men innan färskpotatissäsongen är över.

Jag hoppas ni får en fin och solig midsommar mina vänner!

Passa på att njuta av glass också :)

Den dagen jag träffade min man/Kärlek på spanska

Duktiga tjejen hade en önskerubrik på lager, nämligen  "Den dagen jag träffade min man" och det är klart att jag skriver om det! Jag skrev om denna dag i början av min bloggkarriär någon gång i november 2009. Då nådde historien ut till min enda läsare. Nu har jag ju några fler!

Här kommer en omarbetad repris för min enda läsare och nyhet för de allra flesta.

Dagen jag träffade min man. Som vanligt, när det gäller mig, är det en lustig historia.

För att få visum som au-pair i USA måste man studera ett visst antal poäng på college (eller specialordnade kurser för au-pairer). Och det är dyrt att plugga! När jag åkte fick man 500 dollar att spendera på rätt antal poäng och det räcker inte långt. De flesta valde specialsydda kurser via förmedlingen man åker med. Som tur var hittade jag ett college som hade rabatt för au-pairer och bestämde mig för att läsa spanska. Ett smart val eftersom jag redan läst ganska mycket spanska och hade en spansktalande hushållerska i huset där jag jobbade. När man redan jobbar 45 timmar i veckan orkar man inte direkt anstränga sin hjärna med att plugga mer än nödvändigt.

Så jag hade fått ett datum, en plats och ett rum för den första lektionen i spanska. Som tur var fick jag sluta tidigare på jobbet den där kvällen (det var en kvällskurs eftersom jag jobbade på dagen), men ändock var jag försenad. Jäkla tunnelbana! 

Jag jäktade in på college och hittade rummet ganska snabbt. Jag var nästan först, trots att jag var så sen (amerikaner, jag säger då det), och gick in och satte mig och plockade upp mina block, pennor och sudd och lade dem prydligt på bänken framför mig. Andra studenter började strömma in och sätta sig. Vissa kände varandra och snackade vid bänken, andra var tysta och lite nervösa som jag. Till sist kommer läraren in. Hon presenterar sig och skriver sitt namn på tavlan. Precis som på film! Sedan säger hon kursens namn och skriver det på tavlan. N - E - U- R - O - S - C - I - E - N - C - E. Shit! Det var så långt från spanska som man kunde komma. Jag hade alltså hamnat i fel rum! Min värsta mardröm hade besannats. Mitt hjärta bankade som en trummis på ecstasy, jag började svettas och fundera på en flyktplan. Vad skulle jag göra? Ställa mig upp och proklamera att jag hamnat fel och sedan gå ut? Låtsas få ett viktigt samtal och springa ut? Jag valde den minst dramatiska vägen. Tyst och försiktigt packade jag ner mina saker och gick, utan att vända mig om, ut ur rummet. Jösses!

Nu måste jag hitta det rätta rummet så jag satte av i korridoren för att hitta en lista på rum och kurs. Jag hittade en tavla med aktuella rumsnummer och kurskoder. Då såg jag att jag flyttat om en siffra och det var på fel plan jag irrade omkring. Efter en smärre maratonrunda hittade jag rummet och kikade in genom fönstret på dörren. Där inne satt hela klassen och läraren var i full färd med att förklara saker på tavlan...

Jag knackade på och ursäktade mig och satte mig på första bästa lediga plats. Läraren fortsatte med uppropet och frågade mig vad jag hette (en espanol så klart) och jag kunde drämma till med en hel mening på spanska. Hon märkte också att jag pluggat spanska med någon som talade som de gör i Espana. Därmed fick jag också förklara varifrån jag kom (Suecia) och fick all den uppmärksamhet jag inte ville ha.

Under uppropet fick hon också till ett skämt på den blivande maken (som jag inte vid tillfället ens såg, utan bara hörde rösten på) som han inte riktigt hängde med på. 

När klassen äntligen var slut mitt i natten började jag gå mot hissen. Då kände jag en lätt knackning på axeln.

- Since you are from Sweden, do you like football?

Killen från klassen! Jag höll på att svimma av! Och söt var människan också! Gudarna måste vart på min sida den kvällen. 

Det var början på en fin vänskap och så småningom en spirande romans. Vår spansklärare hejjade på oss i bakgrunden under lektionerna och sa att vi var en "perfect match".

The rest is history som man säger :)

Semester!

Vad kunde vara bättre än att vakna till strålande solsken på första semesterdagen? Eventuellt någon som kommer in med en bricka med flygbiljetter till New York kanske. Annars är det ett perfekt uppvaknande. Sju veckor av semester ungefär. What to do, what to do? There is no end to the possibilities!
Jag känner mig lite som en kalv som skickats ut på grönbete för första gången. Speciellt efter sista dagen på jobbet som var igår.
Vi städade hela personalrummet och förrådsrummet där vi har allt läromedel. Det är ju sånt man aldrig hinner annars. Det är inte direkt så att man tar sin enda kvartsrast på hela dagen och ställer sig och rotar och ordnar i läromedel som ligger hullerombuller. Vi slängde sopsäckar med "bra-att-ha-material". Sånt man sparar i fall att, eller som kan vara roligt att använda nån gång. På typ tre år har det faktiskt inte varit läge att använda, så när?Bättre att få utrymme till nytt och fräscht. Nu finns ju också datorn där man kan hitta massor med bra att skriva ut och använda när man vill. Man behöver faktiskt inte spara en fysisk kopia av allt som förr i tiden. Fast man hade kunnat tro det när man kikade på alla gömmor i lärarrummet.
Och allt damm ska vi inte ens prata om. Ett under att vi alla inte drabbats av astma eller nåt. Nu är det i alla fall rent och fint till hösten och till den nya läraren som kommer. Det känns bra.
Nu ska jag njuta av min första lediga dag. Lite träning, lite mys, lite gå till parken om det är fint väder på eftermiddagen...Life is good!

ps. Jag klarade Super Mario värld 3-4 igår. Joy!

Nostalgi

I am hooked kan man säga. För lite över en vecka sen fick maken den briljanta idén att ladda ned Super Mario till datorn. Jag ville ju inte vara sämre jag så den hamnade även på min egen dator. Till en början var det en riktig nostalgitripp. Sånt där man spelade för typ hundra år sen och som var riktigt high tech då. Ni vet lilla fula Mario som sprang runt i det där Nintendo som på den tiden såg ut så här:

Han finns nu på min dator, ungefär samma stil. Den första utgåvan allstå, inte trean som såg annorlunda ut med den där lilla Yoshi man kunde rida på till exempel. Till en början var det en kul grej att ladda ned och lattja lite.
Nu, mina vänner, är det blodigt allvar. Jag har en akilleshäl; värld 3-4. En jäkla boss som vägrar dö, hur jag än försöker. Nu är det ett bra tag sen jag spelade spelet. I början på 90-talet kanske. Ja, faktiskt. 15-20 år är lång tid att inte spela. Ni hör hur jag försöker finna förklaringar till mitt misslyckade spelande.

Jag tror nog inte att jag ska spela nåt spel överhuvudtaget. Jag blir som besatt och måste klara det. Hur många gånger det än tar. Det är inte bra för karaktären att skrika "Dö din idiot!" i soffan dagligen. Verkligen inte. Speciellt nu när jag snart har semester. Då har jag ju i princip hela dagarna att spela. Och jag som ska skriva den där boken också i sommar. Och umgås med familjen. Och sola. Vet ni. Jag får väl köpa ett sånt där portabelt Nintendo. Måste bara komma på vad det heter också...Just nu känner jag mig som hundra år. "Jag kommer ihåg på den gamla goda tiden" med raspig och darrig röst a la 92-åriga Agda. Dagens ungdom skrattar väl rått åt våra spel som på vår tid var nymodighet där de själva sitter framför datorn och spelar WOW eller CS eller Assassins Creed eller med trådlösa kontroller på deras fancy WII-spel.

Nu ska jag klara den där satans världen. Dö boss! Dö!

Ekologiskt och Måndagslista

Vi försöker handla ekologisk mat så gott det går och så långt plånboken tillåter. Det är viktigt tycker vi i min familj. Med åren har vi lagt till varor som blivit ekologiska på vår inköpslista. I går när jag var och handlade funderade jag lite mer kring vilket utbud som finns i våra lokala affärer. Det är ju ändå där som vi oftast handlar. Meningen är väl att man också ska slippa åka bil (som inte är bra för miljön) för att få tag i de ekologiska varor man är ute efter.
Första anhalt i affären blev grönsaker och frukt. Där var det riktigt skralt med ekologiskt. De brukar ha ekologiska bananer, men de var slut (ett bra tecken i alla fall) igår. Jag hittade två inplastade förpackningar med ekologiska äpplen. De såg halvruttna ut och hade säkert legat där ett bra tag. På grönsakssidan fanns det heller inte mycket. Lite morötter och nån paprika. Jag undrar lite. Det måste ju finnas mer?
På köttsidan finns det heller inte överdrivet mycket. En liten hörna med några förpackningar köttfärs och nån kotlett. Så var den hörnan slut. Det finns mycket konserver, gryn och sånt som är ekologiska. Kanske för att de är lättare att förvara under en längre tid. Kött och grönt har ju en mycket kortare livslängd eftersom det ska vara färskt. Jag är besviken faktiskt. I New York finns det nästan oändligt med utbud, visserligen är det en väldigt stor stad, men ändå. Hur ser det ut i era butiker? Är ni nöjda? Vad finns och vad saknar ni?

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• det är måndag så att veckan kan börja och ta slut
• imorgon är det sista dagen innan semestern
• för att på onsdag börjar semestern
• träningen går så himla bra
• efter regn kommer solsken (nu har det väl ändå regnat tillräckligt?)
• jag har en fantastisk familj som betyder allt för mig!

Favoritfilm

Under mitt inlägg "Önskerubriker" fick jag en önskan från Steel Citys egen Anna att skriva om min favoritfilm. Det gör jag gärna och vilken bra dag att skriva det här inlägget på, när solen är gömd bakom regntunga moln. Perfekt filmväder med andra ord.

Alltid när jag får frågan om vad som är min "favorit"-nånting, vare sig det gäller mat, böcker, film, färg eller sida i sängen, får jag beslutsångest. EN favorit av så mycket som finns i världen av varje sort, det är omöjligt. I matväg beror det på vad man är sugen på just där och då, det finns ju så mycket gott. Böcker och film har oändligt många genre och jag gillar dem alla (kanske skulle välja en film ur varje genre?). Allt har ju sina fördelar och nackdelar.
Nu är det alltså frågan om min favoritfilm. Nu är jag kluven. Jag kan inte säga en enda film. Tyvärr. För tio år sen kunde jag, för då fanns bara en av dessa filmer. Men idag finns ju de andra tre också. Jag måste helt enkelt få säga fyra filmer. Måste.

Jag har ju tidigare berättat att jag ogillar att läsa böcker flera gånger eller se om filmer. Dessa fyra filmer får ett bra betyg då de är de enda som jag kan tänka mig att se hur många gånger som helst.

1. Forrest Gump. En fantastisk film som verkligen har många tänkvärda händelser och citat (Life is like a box of choclates till exempel). Filmen en handlar om Forrest som inte direkt är nån Einstein men som ändå lyckas medverka vid många historiska händelser och lyckas i sitt liv. Han har en enda kärlek i sitt liv, Jenny, som håller avstånd från honom. Forrest har svårt att släppa henne ur tankarna och hon förföljer honom under hela hans liv.

2. Little miss sunshine. Jag såg den på bio i New York när den kom ut och jag skrattade som en galning hela filmen. Den är bisarr på många sätt samtidigt som den är varm och full av livsglädje. Har ni inte sett den måste ni helt enkelt se till att få tag på den.
Den handlar om en lätt dysfunktionell familj som har gett sig sjutton på att lyckas skjutsa sin lilla dotter till finalen i en skönhetstävling för barn. På vägen stöter de på en hel del problem som till sist svetsar dem samman som familj.

4. Så som i himmelen. När den kom ut såg jag filmen två gånger på bio. DET är ett fantastiskt betyg. Den handlar om en man som kommer tillbaka till sin lilla by i norra Sverige efter att ha lyckats som violinist. Som barn var han mobbad och utstött och att komma tillbaka till byn, där de flesta han kände under sin uppväxt, fortfarande bor kvar, är en prövning. Han tar sig an den lokala kören och stöter på en hel del problem och människor på vägen. Det är en fantastiskt vacker film på nåt sätt, om än melankolisk och tänkvärd.

4. Den sista på min lista får bli Love Actually med Hugh Grant i rollen som premiärminister i England. En enormt rolig film om kärlek, sorg och livet i största allmänhet. Man får följa ett gäng människor under en period i deras liv och jakten på kärlek och lycka. Underbara rollprestationer och mycket att fundera över. Jag skrattare genom hela filmen varje gång.

Det får bli mina filmtips för denna gång. Gemensamt för alla fyra filmer är att det finns en tanke bakom, något som får en att ta med sig funderingar över livet när filmen är slut. Vackra, välgjorda, tänkvärda och underfundigt roliga!

Trevlig söndag!

Ibland önskar jag...

Ibland önskar jag att man slapp läsa nyheterna. Man kan ju börja undra när man surfar in på en nyhetssida och rubriker som:
"Chefen slog anställda med sin penis" eller "Har Viktoria blivit plastikblind?"
Väldigt viktiga nyheter som bara måste nå den breda massan. Ibland kan man inte tro att det man läser är sant! Man kan ju visserligen helt enkelt bara sluta surfa in på nyhetshemsidorna i och för sig. Men då får man inte de viktiga nyheterna heller, så jag är tveksam till en nyhetsbojkott. Finns det en enda seriös nyhetssida ute i cyberrymden som endast berör de stora nyheterna och som struntar i kändisar och mindre "oviktiga" nyheter. Vem bryr sig egentligen om någon som springer runt och slår några anställda med sin penis? (förutom de som blir drabbade kanske). Och vem bryr sig om vem som senast gjorde en plastikoperation för mycket? Det kanske säljer och drar till sig intresset till de större, viktigare nyheterna? Vad vet jag. Fast den där penisjagande chefen har jag svårt att få ur skallen...Jag hann aldrig läsa artikeln, bara rubriken.

Jag undrar hur mycket som aldrig kommer in i tidningarna och på nätet. Det måste vara ton av saker som hände runtom i världen som inte når någon kanal ut i världen. Orättvisor, plastikoperationer, olyckor...Drygt 6 miljarder människor och väldigt många länder där de huserar.
När jag var på Arlanda för läroplanskonferens i mars var jag in på Pressbyrån och hittade ett magazin för Good news. Jag tror till och med att det hette "Good News Magazine". Vilken alldeles fantastisk idé! För det finns säkert lika mycket roligt och trevligt som händer som det finns hemskheter och onödiga nyheter!
Jag måste kolla om jag hittar tidningen igen!

Idag är vädret inte på bästa humör så jag tror att vi tar en dag inomhus och bara myser. Det är välbehövligt just nu. Bara ta det lugnt och ha det skönt...kanske en film? Och så tvättstugan (faktiskt fått en tid!)

Nedförsbacke

Nu, efter skolavslutningen, känns det som att jobbet hamnat i nedförsbacken äntligen. Det är tre planeringsdagar kvar och sen är det dags för sommarlov. Toppen! Jag har fortfarande ett berg av papper på skrivbordet som måste sorteras, böcker att beställa, Lgr 11 att plugga och reflektera över. Ja, lite smått och gott.

Här är mitt skrivbord just nu. Eh. jag har lyckats ta över en förskolekollegas arbetsbord dessutom. Måste fixas nu alltså. Men var ska jag lägga allt? Det är ju "viktiga" papper alltihop.

Skolavslutningen igår gick fin fint. Det är roligt att se alla föräldrar och alla stolta barn. Mina ettor frågade gång på gång om de gick i tvåan nu. Och när jag sa att det kunde man nog säga, växte de och blev alldeles glada. Många barn grät. De som skulle sluta och byta skola hade en svår tid. Och så klart var väldigt många ledsna på grund av att kollegan ska sluta och flytta iväg. Några andra barn var ledsna för att sommarlovet började. De skulle sakna skolan under två månader och var superledsna för det. Jag är glad att de gillar skolan! Klart det är en kombination av kompisar och skola som gör att det är roligt att komma varje dag, men i alla fall.

Efter avslutningen blev jag och fritidspedagogen vaktmästare och samlade ihop stolar och bord. När jag lyfte på en av stolarna (observera att jag lyfte upp den från golvet och höll den i ryggen. Inget annat!) hände detta:

Japp. Först föll en del mot golvet. När jag sedan skulle ta flytta undan resten en bit, föll resten också som ett plockepinn. Tack och lov att den inte föll isär när vi hade avslutningen och någon satt på den. Kanske är jag så stark att jag inte ens vet om min egen styrka? Superwoman!

Jag åt lite sött igår, men var inte sugen så det blev väldigt lite. En halv pecankakebit och sen en sån där rund liten minchoklad man får till te och kaffe på restaurang. Inget mer. Vanligtvis när jag står inför en buffé av godsaker tar jag lite av allt (eller mycket av allt), men icke. Jag tog det lugnt och ämnar fortsätta så. Kul!

Det är fredag också. Kan det bli bättre?