Check ups

Idag är dagen D. Nämligen den årliga besiktningen för bilen. En dag som jag alltid fasar för. Mer och mer för varje år som går. I år är jag dessutom extra nedslagen eftersom det är en hel del som inte riktigt är som det ska. Visserligen har pappa min kikat på den under gårdagskvällen, men jag är ändå inte hoppfull. Det kommer att bli några tvåor (det är väl det som betyder att man måste fixa nåt?). Om de sätter ut treor blir det säkert några såna också. Kanske att de gör undantag för min bil.
Jag lovar att besiktningspersonerna kommer att slåss där bakom dörrarna när de ser min bil komma. "Fan, jag fick ju den där bilen förra året. Nu får du ta den!" "Nä, du. Det var jag som gjorde de senaste tre före det..."
Lika bra att dra bort det som ett plåster. Ritsch. Helst skulle jag inte vilja åka in med den alls. Besiktningar är onödiga. Speciellt när man redan vet hur sugig bilen är. Man behöver faktiskt ingen annan som säger samma sak...

Ps, inte min bil

Avslöjande

Jo, det var ju nåt som jag undanhållit för er en längre tid. Något som gjort att vi farit till Stockholm då och då det senaste halvåret och som nu faktiskt är så gott som färdigt. Nu är det bara resten som ska klaffa så småningom, men det är svårare att planera.
Så här ligger det till. Vi har ansökt om visum till USA för min del, ett så kallat Green Card. Det har betytt en hel massa papper att samla in, andra papper att fylla i, läkarundersökningar och besök till Amerikanska Ambassaden i Stockholm för inlämnande och sedan för "intervju". Intervjun var jag grymt nervös inför. Vad skulle de fråga? Vad skulle de säga? Man har ju sett på film liksom!
Well, om jag säger så här, jag tror det underlättades att vi varit gifta i 4,5 år faktiskt för sammanlagt fick vi 5-6 frågor som var väldigt allmänna. Sen var det liksom klart. Efter en vecka skickade de hem passet till mig med visumet i plus en packe med papper som jag måste visa upp i tullen när jag reser in i USA nästa gång. Därefter kommer mitt Green Card att skickas till mig via posten.

Anledningen till att jag berättar detta just nu är att vi är i startgroparna att starta vårt nya liv i USA. Först var det tänkt att vi alla skulle flytta till sommaren eftersom vi trodde att jag måste flytta inom sex månader för att få mitt Green Card. Tydligen är det så att man måste åka in i landet bara inom sex månader. Det lyfter ju en stor börda från våra axlar. På söndag denna vecka flyttar maken till New York för att hitta jobb. Det kan ju ta ett tag då arbetssituationen ser ut som den gör överallt i världen just nu. Jag och dottern stannar här. Det kommer att bli en enorm förändring de närmsta månaderna. N måste gå på förskolan många timmar om dagen och jag jobbar och är som ensamstående. Maken blir ensam på andra sidan Atlanten (lite släkt har han ju så klart, men han är utan oss).
Mitt hjärta gör ont bara av att tänka på att vi ska vara ifrån varandra så länge. Sist när maken åkte var han borta 6 veckor. Det kändes överkomligt. Nu är det närmare 4 månader.
Jag orkar inte ens tänka på det just nu. Jag tar dagen som den kommer fram till söndag. Och så får var jag tänka på att vi gör det för att få en bättre framtid. För oss. Några månader som vi offrar för att vi ska starta ett nytt liv i ett annat land. Det kommer att gå bra. Det känner jag på mig...
Så om jag verkar lite nedstämd då och då, vet ni varför...

Hörde jag ropen skalla?

Ledighet åt alla! Eller i alla fall för mig. Det är huvudsaken. Sportlovet har börjat (och ni läsare rättade mig. Vi är inte sist ut med sportlov. Det finns sportlov vecka 10 och 12 också!) och solen följer med hela vägen in. Lovely.
Idag ska vi försöka ta oss till stadsparken och se om lekparken har överlevt vintern i år igen. Dottern är ett big fan av att leka där. Dessutom är det nära till dammarna där änderna huserar. Kanske att vi ger dem lite vårmat också när vi ändå är där. Kan det bli en bättre dag? Jag tror faktiskt inte det.

Förresten, ni kanske undrar var min melodifestivalfeber tagit vägen? Förra året var jag ju som en galning på söndagen. Jag har faktiskt inte på allvar följt alla deltävlingar i år. Jag brukar ju titta på SVTplay, men de är så sega med att lägga upp programmet att jag inte riktigt hinner kika i tid. Finalen kommer jag så klart att se! Det är ju nästa vecka. De delar jag sett av Mellon so far har väl inte varit särskilt imponerande faktiskt, så vi får se hur finalen blir.

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• det är måndag i Sportlovsveckan
• jag har en hel vecka ledigt
• solen skiner
• snön är ett minne blott (i alla fall för nu)
• besiktningen av bilen är på onsdag. Lika bra att få det gjort. Lite som att dra av ett plåster. Gör det snabbt! Garanterar inte smärtfritt, men man kan ju alltid hoppas.
• vi har hittat en supermysig ny serie som vi ska följa, Touch. Helt i min smak!
• jag har min fantastiska man och underbara dotter i mitt liv!

Ta fram dansskorna, det är måndag!

Vågar man?

Vågar man tro på att våren är på gång? Solen lyser, det är plusgrader, snön smälter och droppar från taken och jag kan till och med se gräsmatta! Vågar man? Det känns otroligt skumt att solen är så gott som uppe runt halv sju och den stannar uppe fram till nästan halv sex på kvällen. 

Samtidigt som jag tycker att det är skönt att det vänder så tar mitt psyke lite stryk så här års. Det tar tid för hjärnan att ställa om från mörker till ljus och det gör att jag känner mig lite konstig fram till april, maj nån gång. Det händer varje år av någon konstig anledning. Jag vet att jag inte är ensam, men man känner sig ändå lite utanför. Alla är så glada och njuter av solens återkomst medan jag själv är mer avvaktande. I alla fall till en början, sen kommer jag där på sluttampen.
Man hinner liksom vänja sig vid mörkret under vintern och det normala är att det ska vara mörkt dygnet runt. Sen vänder det så snabbt att man inte hinner med. Träden och blommorna hänger heller inte med. Än är det långt kvar till de första trevande knopparna! Då kommer det att kännas bättre för mig, det vet jag.
Något annat som man hinner glömma under året är all jäkla hundskit som dyker upp när snön försvinner. Riktigt snuskigt. Jag skriver om det varje år, men det måste uppmärksammas. Äckligt, äckligt, äckligt. 

Lördagsbetraktelser

Jag är visst ledig en vecka nu! Sportlov. Det blir inte mycket sportande för min del. Förutom det vanliga gymmet då givetvis. Sen kanske det blir en sport att mata änder när dottern blir frisk igen. Det kan ju bli kul med tanke på hur många änder som dök upp sist.

Sen valde inte Kronprinsessparet namnet Hello Kitty (vilket i mitt tycke kanske var ganska bra att de inte gjorde), utan Estelle! Jag är glad och stolt att vi har en blivande drottning med make som är så pass modiga att de vågar ta ett så "okungligt" namn. För mig låter det väldigt kungligt och vackert. Perfekt namn! Cred till Estelles mamma och pappa.
Nu kanske vi kan modernisera Herman Lindqvist lite också. Damma av honom lite, piffa till, pimpa, så att han också kan hänga med i tiden. Han är tydligen fast på 1800-talet och kan behöva lite hjälp. 

Och tydligen var det inte så konstigt att man blev sjuk heller. Högsta siffran på 20 år av insjuknade i influensan under veckan. Skönt att vara en i statistiken i alla fall. Kanske blir det bättre efter Sveriges sista Sportlov nu?

Status nu: äta frukost och titta på TV. Familjen vaknar nog alldeles strax! Ha en fin lördag!

Jag föreslår en av dessa till Herman. Så han alltid
kan hålla koll på vilket år det är. Allt är inbyggt i dessa. Modernt och stilrent.

För en prinsessa i tiden kanske?

Så har det äntligen skett! En liten prinsessa har kommit till världen. Och nu slås det vad om vilket namn miraklet ska få. Det är både Alice och Ingrid och Astrid. Kungen ska tydligen förkunna prinsessans namn under nån ceremoni senare idag.
Det finns alltså tid att komma med namntips till kungafamiljen! Jag och min klass diskuterade prinsessans födelse igår i skolan och jag frågade vad de tyckte att hon skulle få heta.
Flickorna i klassen var helt klart överens. Ingrid, Margareta och Kristina i all ära, men det namn som vann överlägset hos mina elever var:
Hello Kitty! 
För en prinsessa i tiden är ju det ju inte helt omöjligt va? I dessa tider när barn blir döpta till allt möjligt som Anakin, Arwen, Solstråle och Yoda (äsch, Yoda vet jag kanske inte nåt om, men resten...) är det väl inte helt omöjligt att även den kungliga familjen påverkas?

Blivande namne med prinsessa?

Mycket vila

Den här veckan har gått i vilandets tecken. Jag tror inte jag vilat och tagit det så här lugnt på år och dar faktiskt. Det var nog välbehövligt för livet tenderar att gå i 190 annars, vare sig man vill eller inte. 

Nu börjar det i alla fall ljusna på sjukdomsfronten. Både jag och maken är bättre. Jag lite bättre än maken. Dottern är ännu inte sjuk och förhoppningsvis slipper hon detta helt. Det vore fantastiskt skönt!

Idag blir det jobb för mig. Två dagar och sen är det sportlov. Vintern ser ut att komma tillbaka. De senaste dagarna har ju mycket snö töat bort, men så inatt kom det tillbaka lika fort igen. Typiskt.

Nästa vecka är det i alla fall mars. Första vårmånaden!

Helt plötsligt är det mitt i veckan!

Ja, så kan det gå när man är sjuk. Ena dagen är det söndag och en ny vecka är i antågande och så plötsligt är det onsdag och arbetsveckan är snart slut. Jag är inte den som klagar.
Något som gick "fetbort" (sorry för det lama skämtet, men jag var tvungen!) igår var semlan. Jag är ju på min Fitnessfight fram till den 29 februari. Konstigt nog tillåter de inte semlor i den kosthållningen. Verkligen lågt. Men när fighten är över planerar jag att äta en semla. En semla på hela året. Och då ska jag verkligen fundera vilken sorts semla det ska bli. Det finns ju den gamla hederliga så klart. Dock tycker jag att hemgjord sådan är allra bäst. I år tänker jag inte baka, för då är risken stor att 150 semlor åker ned istället för en. If you know what I mean.
Jag är väldig sugen på att testa wienersemla. Det har jag aldrig testat! Huvudsaken att det är mandelmassa i. Jag älskar mandelmassa och har ingen förståelse för de som inte gör det : )
Vilket är ert hetaste semmeltips? Ni som redan smakat för i år liksom!

Back to life

Herregud, jag har varit helt däckad! Efter mitt inlägg i söndags morse kollapsade jag totalt. Började frysa, skaka och må himla dåligt. Jag fick inta sängen och sova helt enkelt. Åt knappt på hela dagen. Hade ont i kroppen, framförallt ryggen. Fruktansvärt!
Jag har inte haft feber på 6 år så jag hade glömt hur hemskt det är att vara sjuk! Måste vara starka grejer jag smittats med. Det ska mycket till att jag ska vara hemma från jobbet, men igår var jag tvungen. Det gick helt enkelt inte. Idag blir också en hemmadag. Kroppen är helt slut efter sjukdomen och jag vill inte riskera att insjukna igen.
Tänk vad man uppskattar att vara frisk när man varit så sjuk!
Nu är maken också nere för räkning. Vi faller som furor häromkring.
Well, I am back on track så smått och det är jag glad för. Fy tusan för att vara sjuk!

Jag är i mitten då.

Error

Sjuk. Feber. Går tillbaka till sängen.

När man blir överraskad

Ibland kan man ju ha fina planer för en dag. Jag menar, pulkaåkning är ju ganska fint eller hur? Men så kan det hända att man blir lite överraskad. Av en begynnande förkylning till exempel. Jag kände mig lite skum redan under natten till lördagen, men tänkte att det förmodligen bara var träningsvärk eller nåt sånt. Efter frukost kändes det fortfarande inte bättre och min röst lät inte som den skulle ordentligt. Det var bara att face the music och inse att en förkylning är på gång.
Jag satte genast in det tunga artilleriet. Echineagard, vitaminer, sömn, vatten, te och en slappardag. Det blev alltså ingen pulkabacke igår.
Idag känns det lite bättre. Jag poppade två alvedon innan läggdags och nu känner jag att snuvan är här, men hostan har liksom lagt sig. Ingen halsont heller. Nu håller vi tummarna!

Nu är det så att jag nästan hoppas på att snön fortsätter vara kvar så vi kan åka nästa helg istället...Då är det ju dessutom sportlov. Could it be better?
When life gives you lemons, make lemonade som det så fint heter...

Det är magiskt

Det finns något magiskt över en tidig lördagmorgon...en kopp te, lite bloggläsande, uppdatering av nyheterna, lite mysig frukost. Allt i väntan på att familjen ska vakna till liv efter en natt av fantastiska drömmar.
Idag, om vädret tillåter, kommer vi att ge oss ut med pulkan. Vi har faktiskt inte varit i pulkabacken ännu denna vinter. Vintern har ju ganska precis börjat ändå. Känns det som. Vi får se vad dottern tycker. Förra året tyckte hon det var kul, men det kan ändras från år till år (som med att gunga).

N i backen förra året

Ha en alldeles egen magisk lördag!

Kaffe med musik

I veckan har jag lyssnat på en CD-bok på väg till jobbet. Visserligen ingen nyhet, det gör jag så gott som jämt i alla fall. Denna gång har jag lyssnat på "Kaffe med musik" av Karin Brunk Holmqvist. Den har verkligen tilltalat en minitant som mig.
Den handlar om fyra äldre damer i en syförening som vinner en resa till en julmarknad i Tyskland. Resan involverar en bussresa, boende på hotell och en massa utflykter. Som i alla sällskap är det alltid någon som är lite mer harig än de andra och någon som är mer "på". Så också i detta sällskap. I detta gäng om fyra finns också en ganska ny bekantskap som inte riktigt passar in. Hon är lite annorlunda jämfört med de andra, nyinflyttad, och svår att förstå sig på. Under resans gång får vi följa en mystisk bil, konstiga beteenden och  dricka kaffe med musik.
Boken är väldigt underhållande och jag ser de här damerna framför mig hur de diskuterar och resonerar, omvärldsoerfarna som de är. I grund och botten är de alla hemmafruar och har inte sett mycket av världen utanför sin stad.
Emellanåt kan jag tycka att jargongen damerna emellan är alldeles för förnumstig, lite krystade skämt så att säga. Dock glömmer man det snabbt när nåt nytt dyker upp som är bättre och då ler man brett igen.
 Idag ska jag lyssna på slutet!
ps. "Kaffe med musik"? Det är inte som det låter!

ps. 2 Happy Friday!

Som en bananfluga på väggen...eller var det bananen...eller soptunnan? Var ÄR jag?

Jo, så läste jag nyheterna som varje morgon och halkar in på en artikel om bananflugor. Bananflugor är i mitt tycke ena riktiga små odjur. Dryga som sjutton att få bort under vissa sommarmånader och förökar sig som jag vet inte vad. Jag vet att de är användbara i forskning och det är väl för väl att bananflugor finns i överflöd. Om de behöver kan jag skicka fina exemplar i augusti när de besöker mig. Det är bara att slå en signal, eller kommentera detta inlägg om ni inte har mitt nummer. 
Nyheten var att forskare nu upptäckt att ett ämne ur gurkmeja kan bota tydliga alzhemiertecken hos bananflugor. Ni hörde rätt! Alzheimertecken hos bananflugor! Say what again? Forskning i all ära. HUR ser man om en bananfluga har alzheimer? Detta är verklig science fiction för mig. Flyger den till fel ruttna banan? Och hur vet man vem som är vem? Rent logiskt fattar jag väl att det finns system för sånt här, men herregud. I en annan artikel om just bananflugor läste jag att de kan bli "gubbsjuka" och "gumsjuka". Det vill säga att äldre bananflugor dras till yngre. De hade undersökt bananflugor i åldern 7-65 dagar. DAGAR! Jag undrar hur många bananflugeår 1 dag är?
Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Jag säger då det.
Förtidstanten i mig är lite orolig att forskare snart försöker göra nån slags genfusion mellan människa och bananfluga a la 80-talets "The Fly" med Jeff Goldblum. 

När jag googlade på The Fly fick jag fram lite äckligare bilder som jag inte tänker visa här. Detta får räcka. Ni har väl fantasti människor? En man som förvandlas till en gigantisk fluga...

Jag hör röster!

Snacka om att jag trodde jag blivit spritt språngande galen igår morse när jag satt i bilen och nästan var framme på jobbet. Helt plötsligt, from nowhere liksom, hör jag en hög kvinnoröst som talar! Bara så där! Jag höll på att kissa på mig där jag satt och sjöng till Robyn för full hals. Mitt i "...I keep dancing on my own..." blir jag abrupt avbruten av den mystiska rösten.
Det tog faktiskt i alla fall fem-tio sekunder innan jag fattade vad som var på gång.
När jag startade bilen hade jag tryckt på sökknappen för att hitta en radiostation att lyssna på. Det är ganska svårt att hitta rätt frekvens i min bil. Det fattas nämligen en antenn och man har väldig tur om man lyckas "ratta" in en kanal. Ytterligare en charmig twist med bilen.
I alla fall. Jag tryckte på knappen och så klart fanns ingen station. Jag glömde tydligen att trycka av sökningen så jag antar att den sökte för fulla muggar hela vägen till jobbet och så plötsligt kom den ur radioskuggan och vips blev det nyheter med hög kvinnoröst.
Tack och lov att det inte var nåt min hjärna hittade på! 
Eller hur ligger det egentligen till?