Våren är här!

Idag är det närmare 15 plusgrader här i New York. Det känns lite som vår just nu. Den här vintern har verkligen varit galen. Under den närmaste veckan ska det bli runt 10 plusgrader. Sen vet man ju inte. Kanske kommer det en köldknäpp till? 

Jag ser i alla fall fram emot ett väder där man bara kan kasta på en tunnare jacka och ett par skor och så vara färdig! Tänk vad mycket lättare livet blir. Både hemma och på jobbet. 

Ni kan tänka er att jobba på förskola (kanske några av er gör det förresten) och klä på 12 eller fler barn för att gå ut!

Här är det ju ofta inte så att man bara kan kasta på ett barn kläder och skicka ut på gården (som man gör på svenska förskolor) utan alla barn ska ju kläs på först och sen går man till en park i närheten...

Vi har ju haft ledigt hela veckan som gått. Och vad skönt det har varit. Vi har knappt gått ut. Som svensk känns det sjukt att säga. Förra helgen var det minus 20 och då ville vi verkligen inte gå ut. Sen har sonen dragits med förkylning så vi har tagit det väldigt lugnt. Gått till biblioteket har vi gjort i alla fall. Och nu i eftermiddag ska vi gå till lekparken.

Det var länge sen!

Hoppas ni har det bra var ni än är!

En ny dinosaurie i stan

Denna vecka har vi sportlov och vår plan är att ta det lugnt. Superlugnt. Ungarna har haft förkylningar nu i flera veckor. Sonen har haft feber och hostar fortfarande.
Dock begav vi oss på en utflykt igår med min svenska vän K och hennes dotter A. Vi for till American Museum of Natural History för att kolla på bland annat den nya enorma dinosaurien Titanosaur.

Dottern köpte ett "ägg" som man kunde hacka ur och finna hajtänder som lyser i mörkret. Sonen hjälpte till så klart.

American Museum of Natural History är ett fantastiskt museum som man kan gå till många gånger och ändå inte se allt! Plus att de har massor med olika utställningar som byts ut hela tiden.

Sonen alltså

Det är spännande att jämföra sina två barn. De är ju två helt olika personligheter trots att de är födda i samma familj. Dock finns det ju skillnader. Dottern är ju förstfödd och hade nästan sex år utan rivalitet från något syskon medan sonen föddes in som nummer två.

Ända från början har de två haft stora skillnader. Dottern har alltid varit lite räddare när det gäller fysiska aktiviteter (rädd för att klättra, ramla etc) medan sonen har haft full ös och därmed också ramlat en hel del och givit oss ett antal hjärtattacker i processen.
Dottern var senare med språket. Hon var ju hemma med pappa väldigt länge. Sonen har ju både pappa och en storasyster som nu älskar att prata oavbrutet (hon kan prata för sig själv en timme. Lätt). Sonen hör alltså mycket mer språk. Och frågar om ord hela tiden. Han pekar på något flera gånger så att man får upprepa vad det heter tills han förstår hur man uttalar det.
Han är en nyfiken liten kille som vill veta hur saker fungerar.

Dottern har alltid varit pysslig och gillar att rita och leka med smågubbar. Nu får sonen det automatiskt eftersom han också gillar att härma syrran. Han drar fram papper och pennor och ritar väldigt ofta.

Något som förändrats sen sonen föddes är ju tekniken. Vi hade ju knappt TV när dottern föddes (ja, vi var lite efter). Nu har vi smartphones och flera datorer och olika plattor. Dessutom har vi varit lite mer fria med TV och datorprogram för sonen. Med dottern var vi mer restriktiva. Dock ser vi hur mycket sonen lär sig från att se vissa program för barn.
Häromdagen satt han vid matbordet och snackade (blandar sitt låtsasspråk med svenska och engelska). Plötsligt säger han att "The first color of the rainbow is red". När jag frågade honom vilken färg som kommer efter röd, svarade han orange.
Så klart får han inte sitta hur länge som helst framför datorn eller TV, men mycket mer än dottern fick i samma ålder.  Han lär sig också användbara från syrran. Awesome, cool. etc.

Sonen har också ett redigt humör. Medan man kunde resonera med dottern i ungefär samma ålder, blir sonen ofta upprörd och irriterad. Speciellt när han inte får som han vill. Dock får man ju också förstå att han har en rival i systern och när han är ensam är han väldigt annorlunda.

Sonen har en fantastisk förmåga att förstå väntan och tid. Ofta vill han ha nåt eller göra nåt, men om vi inte har tid förklarar vi att först måste vi göra detta och SEN kan vi göra det han vill. Och han fattar. Det kan vara att ett paket kommer på posten och maken säger till honom att de måste vänta med att öppna till jag kommer hem. Det kan vara flera timmar tills jag kommer hem. Men så snart jag kommer innanför dörren hämtar han paketet så att vi kan öppna (jag är ju oftast inte införstådd med att han fått vänta på mig).

Dottern var pottränad två veckor efter sin andra födelsedag. Hon blev torr på natten när hon var 2 år och 2 månader.
Sonen är fortfarande på gång. Vi tar bort blöjan under dagen och han går på pottan - om vi påminner. Annars kissar han på sig. Trots att han är nästan 2.5 år och vi började med potträningen för snart två månader sedan...

Det är fantastiskt att se dessa tvp individer växa upp. Jag kan inte fatta att dottern i år fyller 9 år och att sonen fyller tre, Helt galet! Trots att de driver mig till vansinne hälften av tiden är det fantastiskt att få vara mamma till dessa underbara små människor. 

Sonen och dottern

Sonen och dottern älskar varandra väldigt mycket. De gillar också att driva varandra till vansinne. De leker väldigt bra tillsammans i flera minuter och sen brakar kommunikationen totalt. Oftast slutar det med att sonen blir arg eller skriker för han inte får som han vill. Eller för att dottern börjat leka med hans grejer.
De har många bra stunder också.

Häromkvällen låg jag och dottern i sängen och läste en bok tillsammans. Sonen kommer in. Han släcker taklampan. Sen går han fram till fönstret och släcker nattdukslampan. Det blir alldeles mörkt.
Dottern utbrister:
- Men nu blir jag ju rädd!! (Hon är lite rädd för mörkret)

Varpå sonen genast börjar göra spöklika ljud ifrån där han står på andra sidan rummet...

Ny telefon

Äntligen har nya telefonen kommit! Känns himla bra. Har fört över mitt liv från fen gamla telefonen nu och kan börja blicka framåt!  Haha! Låter dramatiskt men när man inte ens kan skicka och ta emot sms på sin telefon, då är det illa! Nu ska jag ta väl hand om den nya så den håller minst lika länge!

Glorious snow!

Vi fick 70 cm snö till slut. EN hel del med andra ord. En ordentlig storm. Här kallar man oftast ett väder som genererar mycket snö under en kort period för "storm". Det är inte alltid vind eller annat som tillhör en sådan storm. I Sverige skulle vi inte kalla det storm, utan vinterväder.

Här är det problematiskt med mycket snö. Vi hade svågerns bil parkerad utanför oss (eftersom de är bortresta och vi har hand om deras son under tiden). Den var helt insnöad plus att plogarna skjutit mängder av snö mot bilen under natten. Vi har ju inte spadar att använda eftersom vi inte äger bil och inte behöver skotta någon trottoar (det sköter vår vaktmästare). Så valet stod mellan att köpa en spade eller betala någon som skottade ut bilen. Det är alltid ett gäng med killar som kör runt dessa dagar och erbjuder hjälp. SÅ vi gick på det sistnämnda. När bilen var skottade skulle maken parkera den någonstans. Vid vägkanten går inte eftersom det är fullt med snö, vallar av snö. Och alla parkeringshus var upptagna. Vi skulle köra in den i svågerns garage, men deras vaktmästare hade skottat en enorm vall framför ingången. Inga spadar fanns att köpa längre så det gick inte att köpa en sån och skotta själv heller. Plus att vägarna därikring inte var plogade. TILL SIST, efter fyra timmar av att försöka hitta nånstans att parkera lyckades han komma in i svågerns garage eftersom det var någon som försökt forcera högen med sin bil. Svågerns bil är väldigt stor och stark och kunde ta ner det sista av snöväggen.

Dessutom är min skola stängd idag för att de måste skotta i stan. Folk är insnöade och vägarna är svåra att köra på. Tåg och tunnelbanor är delvis stängda.
Jag fick en ledig dag och det tackar jag för!

Förresten, det blir plusgrader från och med idag...ni vet ju vad det innebär för snön! Allt detta kaos för att sedan smälta bort inom ett par dagar! :)

Det kom snö!

Det började snöa igår kväll runt 22. Och sen har det liksom inte slutat. Snön har kommit ner i olika itensitet och kommer tydligen fortsätta  fram till imorgon bitti. Vanliga civila fordon får inte vara ute på vägarna här i NYC, utan endast utryckningsfordon får befinna sig där. Det händer ofta under stormar som denna att man stänger av vägarna. Många ger sig ut i alla fall även om vädret är ruskigt. Här är man inte så van att köra i vinterväglag och de flesta bilar har inte vinterdäck (antar att de kanske har allvädersdäck?) och det sliras och sliras här utanför när de ska upp för backen (vi bor mitt i en brant backe). 

Vi har gått ut och lekt i snön ett tag och imorgon när det slutat snöa ska vi åka pulka i backen!

Trött

Veckorna går så snabbt. Men samtidigt så långsamt. Denna vecka hade vi en dag ledigt (måndag) och först kändes veckan kort. Redan onsdag igår. Och sen idag slog det till. Det kändes trögt. Och jag är så trött när jag kommer hem. Jag går och lägger mig klockan 21. Givetvis somnar jag inte direkt, men nästan. Kanske går jag lite och lägger mig  då för att hinna läsa i någon bok innan jag somnar som en stock. Jag går ju upp 05.20 och sen är det full rulle med pendling och jobb till barnen somnar vid 20. Inte undra på att man är lite trött då?

På lördag ska en snöstorm dra in över stan. Den första för i år. Jag minns för två år sen då den första stormen kom de första dagarna av januari. Skönt att det dröjt lite längre nu tycker jag. Vi har i alla fall stora planer på att åka pulka på lördag så jag hoppas att snön blir av.

Om nu snön ligger kvar på måndag orkar jag inte tänka på att pendla med sonen till skolan/jobbet. De är ganska usla på att ploga och skotta trottoarer här där jag bor. Och jag reser ju med en paraplyvagn = inte den bästa snövagnen direkt. Sonen är för stor att ha i en bärsele också. Han väger ju nästan 20 kg nu. Plus all vinterutrustning. Nä. Vi får se. Jag skulle egentligen kunna ta den stora vagnen de dagar det är snö. På tågen har jag ändå vagnen utfälld och det finns hiss överallt där jag går...

Vi får se. Den dagen den sorgen som man säger.

PS. Ingen ny telefon än! Efter helgen...Jag saknar instagram!

Tragiska nyheter

Jag har tragiska elektroniknyheter. Min fantastiska trotjänare Samsung har tyvärr gått ur tiden. Efter 2.5 år av upplevelser tillsammans har jag nu varit tvungen att säga farväl till min vän. Jag är just nu i väntan på en ny bekantskap som bör anlända i slutet av nästa vecka. Under tiden har jag dammat av en annan gammal vän - fliptelefonen från antiken. 

Det var en chock för systemet att skriva ett sms när man är tvungen att trycka fyra gånger för att få fram ett S och två gånger för ett E och så vidare. Det var ett tag sen jag använde en så gammal teknik och det fick mig att uppskatta de framsteg som skett de senaste tio åren...

Sockerfritt!

En vecka med sockerfritt! Ja, lite mer än det, men i alla fall.

  Malin undrade lite över hur jag tänker kring det här med att utesluta socker och vad som räknas helt enkelt. Jag har uteslutit socker i olika former flera gånger. Senast förra året i januari då vi startade projektet "100 days with real food" där det mesta uteslöts. Dock är jag inte lika radikal i år.
Främst ska jag utesluta det uppenbara sockret som godis, bullar, kakor, läsk, saft etc.

Saker som juice dricker vi inte ofta eftersom vi sällan köper hem det på grund av att det är så sött (bättre att äta en frukt). Så ett glas juice ibland är okej enligt mig. Det blir ändå kanske mindre än en gång per månad.

Laktos tillåter jag också eftersom jag inte använder mjölkprodukter mer än en skvätt i mitt te, lite till min gröt på morgonen. Ost äter jag i någon form kanske en gång per vecka.
Jag är dock inte främmande för att utesluta mjölk och använda mandelmjölk eller något annat som ersättare. Dock har jag inte hittat nåt bra märke. De flesta som jag sett har massor med tillsatser som jag inte gillar. På skolan där jag jobbar har de en vitamix (en mixer som är superstark) som de gör mandelmjölk med (mandlar och vatten i princip). Men den maskinen är lite dyr för oss (runt 500 dollar).
Så jag kikar fortfarande på alternativ.

Som ni ser är jag inte väldigt sträng, så tillvida att jag utesluter ALLT. Ser jag att jag återkommer till någon källa för att äta socker (ersätter godis med t ex sockrade flingor) så kommer jag utesluta det på en gång. Är det att jag äter något en gång i veckan eller mer sällan anser jag att det är okej.

Efter 100 dagar kanske jag beslutar att utesluta mer, men det vet jag ännu inte. Vi får se.

Vad har ni för tankar kring socker? Kan ni hantera det? Kan ni inte? Märker ni skillnad när socker utesluts en tid? Hur?

Vips!

EN vecka utan socker och en vecka tillbaka på jobbet. Intensivt. Skönt att jobba när man lägger om kosten för då hinner man liksom inte tänka på det. Förutom när man är på väg hem på tunnelbanan och man undrar varför man är så sötsugen och hungrig och inser att man inte käkat på nästan 6 timmar! Då gäller det att vara förberedd med lite frukt eller nåt.

Veckan på jobbet gick bra. Rutinerna sitter nästan igen.
Min kollega var borta under de första tre dagarna så jag fick en ersättare, som visade sig vara alldeles perfekt. Hon är vår bildlärare på skolan kan man säga, men hoppar in där hon behövs.
Det märktes att hon har mer erfarenhet än min kollega, det gick smidigt som attan under de tre dagarna.
Min vanliga kollega är en fin och trevlig kille som är mycket hjälpsam. Det enda som är negativt är att han har väldigt lite erfarenhet av att jobba med mindre barn och har t ex svårt att göra två saker samtidigt. När man jobbar med barn måste man hålla ögon och öron på många ställen hela tiden. Han kan sitta och jobba med en grupp barn vid ett bord och så kan det vara ett bråk med två barn som gråter alldeles intill utan att han reagerar förrän jag säger till (och jag kanske är upptagen med att byta blöjor/hjälpa tvätta händer på toaletten under tiden, men måste ändå hålla öronen öppna för att meddela kollegan) och han har precis lärt sig schemat vi har i klassrummet (efter fyra månader)...

I och med att han inte har så mycket erfarenhet är det också jag som måste komma med många idéer till klassrummet (istället för att vi hjälps åt). Visserligen gillar jag att bestämma ; ) Men skulle hellre ha lite draghjälp.
Allt detta kändes extra mycket när jag hade en superkompetent medkollega i början av veckan och sedan fick tillbaka min vanliga kollega. Jag är ju heller inte perfekt (nästan så klart! haha) och han retar sig säkert på mig också! Skulle jag tro.

Denna helg blir ganska lugn. Jag ska träffa en vän idag och se hennes nytillskott för första gången. Hon har en son som är lika gammal som H och i september fick hon en liten dotter också. Vi har inte hunnit träffas ännu (pinsamt!) men idag ska det ske. Äntligen!

Hoppas ni får en fantastisk helg!

2016 - året som kommer

Det är alltid så spännande att se framåt, att göra planer, att få vara förväntansfull och lite pirrig. Visserligen känns ju Nyårsdagen (som ju är 1;a januari) som en helt vanlig dag trots att det är ett nytt år, men det blir ändå en nystart. En andra chans på något sätt.

Under 2016 vill jag fortsätta att njuta av dagen. Jag har försökt att njuta av varje sekund på sista tiden. Inte bara tänka framåt. Maken påminde mig om ett citat från Dalai Lama häromdagen;

Det känns igen kan jag säga. Samtidigt är det svårt att få fason på sina tankar. Jag tror på en balans mellan att leva i nuet och att "oroa" sig inför framtiden. Oroar man sig aldrig kommer mycket att gå åt skogen! Viss framförhållning behövs. Att oroa sig för saker man inte kan göra nåt åt är dock något som jag ska försöka undvika.

Dessutom ska jag från och med idag leva sockerfritt. Så länge det bara går. Minst 100 dagar i sträck. Förmodligen mer. I slutet av 2015 blev jag diagnostiserad med en underaktiv sköldkörtel (ska utredas för autoimmun sjukdom ), vilket delvis förklarar min trötthet, min viktuppgång och svårighet att gå ned i vikt sedan sonen föddes. Nu ska jag försöka skapa de allra bästa förutsättningarna för att må bra och bättre. Det innebär en omläggning av kost och motion framför allt.

Några löften ger jag inte, mer än att jag lovar att arbeta med mig själv för att bli en bättre människa, liksom varje år. Jag hoppas att 2016 bjuder på många spännande upplevelser. Kanske en resa, kanske en flytt, fint väder, besök från Sverige, nya bekantskaper och bättre hälsa.

GOTT NYTT ÅR MINA VÄNNER!

2015 - året som gått

2015 var ett alldeles lugnt och bra år på alla sätt. Det startade lugnt och slutade lugnt. 2015 erbjöd mycket jobb och jobberbjudanden, många val.
Nya bekantskaper som har visat sig bli mycket goda vänner (Looking at you K! ;))

Vintern var lång och kall. Mycket snö och mycket slask. Våren blev extra välkommen med värme och grönska, liv.

Sommaren innebar jobb, men vi reste också till Sverige för första gången på tre år och fick träffa familjen. Värt guld! Sonen introducerades för majoriteten av familjen. Efter resan kändes det så himla bra. Batterierna var laddade och humöret var bättre.

I september fick jag erbjudande om nytt jobb - ett jobb som jag verkligen ville ha. Det var så klart en turbulent tid då jag var tvungen att säga upp mig från mina två andra jobb. Och sedan börja pendla mycket längre, till en annan stat. Det var dock ett bra val och jag trivs som fisken i vattnet än så länge.

Hösten gick snabbt. Swish! Och så var det jul!

Julen var lugn och fin. Mycket familj och mycket god mat. Lugna dagar utan krav. Inga måsten. Välbehövligt!

Nyåsafton blir likadan. Lugn och fin!

Ett bra år med andra ord!

 Kärlek!

Snart dags att sammanfatta

Julen är över för denna gång. Som vanligt har december gått alldeles för snabbt! 1 december övergår snabbt till julafton och sedan nyårsafton. Man hinner knappt blinka.

Vi hade en jättefin jul med makens familj och svärfamilj. Vi umgicks utan krusiduller. Spelade spel, åt mycket mat och delade ut julklappar. Vi ger mest till barnen, men även jag fick några fina klappar i år. En samsung fit från maken (en klocka som mäter steg, sömn etc liksom fitbit). Från svägerskan fick jag en vattenkokare som jag önskat (och som använts flitigt sedan juldagen) samt 6 månaders fri tillgång till Kindle- bibliotek (läsa hur många böcker som man kan och vill under denna tid). Av svågern fick jag fina produkter från Bodyshop och från makens brorson ett fint halsband. Mycket nyttiga presenter med andra ord.

Barnen fick också exakt vad de önskat. Dottern har en docka (som hon fick förra julen) från American Girl Doll. I år önskade hon en hel del kläder och annat till dockan, vilket hon fick. Plus andra fina presenter från familjen i Sverige!
Sonen är helt besatt av grävmaskiner och andra fordon och han fick en hel flotta av sådana. Grävmaskin, traktorer, båtar och bilar. Nu leker han dygnet runt med dessa! Båda fick presenter som är roliga, men nyttiga och som kommer att hålla länge!

Nu är jag ledig ännu en vecka och det ska bli skönt! Bara ta det lugnt. Idag ska jag uträtta massa ärenden som att skicka brev ;) Sonen har ju ännu inget namn i Sverige! Jag måste skicka in papperen. Sedan har vi ett litet pakebyte över landsgränser, så jag ska försöka ordna med det också under veckan.

Fullt ös!

Att blogga eller inte blogga?

Ibland känner jag att jag kanske skulle sluta blogga?
Är det värt att skriva ett inlägg per vecka som det blivit de senaste åren?
 Ibland har jag massor att skriva om - men väldigt lite tid.
Ibland har jag massor med tid - men inget att skriva om.
Jag brukade skriva fler komiska inlägg, men de senaste åren har jag fokuserat på mer "allvarliga" saker att skriva om.
Jag gillade att ha ett roligt perspektiv på händelser. Kanske går det i faser? Jag ser fortfarande det roliga i allt, men hinner inte skriva om det och så glöms det bort.

Som när jag igår på väg hem, vinkade upp till sonen som stod med sin faster i fönstret och tittade. Jag vinkade och skickade iväg ett gäng slängkyssar. Så plötsligt tittar en halvnaken man ut ur ett annat fönster och vinkar och ler stort!
Bortgjord! Jag skrattade så jag grät på vägen upp till lägenheten...
SOM TUR var var det en granne som jag brukar tala med då och då. Han hälsar alltid. Dock fick jag så klart förklara läget när jag senare mötte honom i lobbyn.

Å andra sidan kikar jag ibland runt på mina gamla inlägg (har bloggat i över sex år nu!) och påminns om hur liten min lilla dotter brukade vara, vilka roliga saker som hon sagt och gjort och andra grejer som vi varit med om. Det är så värdefullt (för mitt minne är som vatten och en sil, rinner rakt igenom!) att se bilder och läsa. Då blir jag mer peppad att fortsätta skriva!

Och så kontakten med alla andra bloggare! Och läsare! Så underbart! Jag har fått flera vänner på detta sätt och bekanta som mejlar och skriver brev utanför bloggens värld också. Det är värt så mycket! Speciellt när man bor så långt ifrån familj och nära vänner i Sverige, kan det kännas lite ensamt ibland, Men så "träffar" man dessa underbara människor via deras bloggar och ja. Ni fattar!

Jag säger som Annika : Utan er läsare=ingen blogg! Alltså en blogg så klart - men inte alls lika rolig!

Det återstår att se. Jag kommer att fundera på detta under mellandagarna! Än så länge är jag med! Ibland får man en sån där identitetskris och man måste reinvent sin blogg ibland...kanske måste jag göra det för att fortsätta? Vi får se!