Här vare sjukt

Den fina helgen vi hade förra veckan avslutades med en rejäl magsjuka för min del. Hela söndagen och så pass att jag även fick stanna hemma från jobbet i måndags för att vila upp mig. Sonen fick en rejäl förkylning med feber som varade i princip söndag till fredag. Maken och dottern blev också förkylda men inte lika allvarligt som sonen. Jag har inte haft magsjuka på många år. Plötsligt händer det, som man säger ;)

I övrigt denna vecka har vi ändrat till sommartid här i USA. Ett par veckor framåt ligger vi alltså bara fem timmar efter er. Vår familj brukar hantera denna förändring väldigt bra, nästan som om det inte ens existerade. Det enda som känns konstigt är väl att det är mörkt igen på morgonen när jag åker till jobbet. Det var så himla skönt att ha solen med sig äntligen när man är uppe så tidigt ändå. Man känner sig piggare liksom. Solen lär väl återkomma så småningom även på morgonen.

Donald Trump dundrar på han med och vägrar ge upp. Tyvärr har han vunnit fler röster och just nu ser det ut som om han kommer att knipa republikanernas nominering. Nu har också protesterna mot honom börjar göra sig hörda. Vid varje tal han gör är det alltid en grupp med protestanter och även här i NY, där han har ett gäng byggnader, finns det folk som arrangerar protester. Det känns skönt att se!

Här är ett klipp från Bill Maher där han liknar Donald vid Hitler. Det är ett komiskt inslag i hans show, men med en allvarlig underton...

Som kalvar på vårbete

Veckan som gick var intensiv. Vi gick från vinterväder till sommarväder på 25 plusgrader ett par dagar. Och barnen på jobbet var som galna. Inte bara att vara ute i parken utan ett ton kläder, men rent känslomässigt. Det var en del galna upptåg och mycket känslor som for runt i klassen. Många irritationer och små konfrontationer hela tiden. Samma sak hände i höstas när vädret blev kallare. Så veckan har varit extremt intensiv med många fina stunder också.
Vi får hoppas att nästa vecka blir bättre! Det brukar vara så i alla fall.

För att avsluta veckan bestämde sig sonen för att vakna 04.45. på en lördag. Visst är det där lustigt? Att när han ska vakna mitt i veckan 05.30 ca så måste JAG VÄCKA honom. På helgen eller när han inte går i skolan vaknar han upp med ett skutt på okristliga tider? Orättvist. För mig alltså.

Det blir en fin dag på alla sätt i alla fall, trots den tidiga morgonen. Vi ska träffa dotterns gudmor som är på besök från Tyskland, gå på bio och mysa. Vi ska se "Zootopia" tillsammans och käka middag. Det blir fint det!

Hoppas ni njuter av helgen!

En liten paus och Donald Trump

Det blev en ofrivillig bloggpaus. Paus och paus. Just nu skriver jag ju cirka ett inlägg per vecka, så mycket av en paus blev det ju inte egentligen! Ni fattar.

Jag har haft två intensiva veckor med jobb och annat. En vän från Tyskland är i stan (dotterns gudmor) så vi umgicks förra helgen. Vi har haft personalutvecklingskväll på jobbet. Jag gick hem till en kollega för att möta hennes lilla dotter som föddes för en månad sedan. Så små de är! Bebisar alltså. Det är så lätt att glömma sånt där. Så söta också!

Det har varit vårvarmt. Och snö. Inom loppet av ett par dagar. Just nu är det 5 minusgrader. Om ytterligare ett par dagar kommer det att vara över 20 plusgrader.

Och så har vi presidentvalet som pågår. Inte det riktiga valet, men valet av presidentkandidater från de olika partierna. Ni har säkert inte missat att Donald Trump försöker bli republikanernas kandidat. En skrämmande tanke att han kan bli president. Jag är relativt säker på att Hillary Clinton slår honom i det stora presidentvalet i november. Å andra sidan trodde jag aldrig att Trump skulle komma så här långt, så jag kan ha fel.

NU har republikanerna fattat att Trump är ett verkligt hot och har börjat motarbeta honom. Lite sent och lite för lite. Idioterna har redan blivit övertygade. Ja, jag kallar dem som röstar på Trump för idioter. Ingen normal människa skulle ens överväga att rösta på en man som honom. Han har inen plan för att styra USA överhuvudtaget. Han ljuger ständigt, han behandlar kvinnor på ett förödmjukande sätt, han är en rasist med stort R och vill bara bli president för sin egen skull.

Det är skrämmande. Dock har äntligen John Oliver tagit av sig silkesvantarna! Kolla detta klipp!

#makedonalddrumpfagain

Våren är här!

Idag är det närmare 15 plusgrader här i New York. Det känns lite som vår just nu. Den här vintern har verkligen varit galen. Under den närmaste veckan ska det bli runt 10 plusgrader. Sen vet man ju inte. Kanske kommer det en köldknäpp till? 

Jag ser i alla fall fram emot ett väder där man bara kan kasta på en tunnare jacka och ett par skor och så vara färdig! Tänk vad mycket lättare livet blir. Både hemma och på jobbet. 

Ni kan tänka er att jobba på förskola (kanske några av er gör det förresten) och klä på 12 eller fler barn för att gå ut!

Här är det ju ofta inte så att man bara kan kasta på ett barn kläder och skicka ut på gården (som man gör på svenska förskolor) utan alla barn ska ju kläs på först och sen går man till en park i närheten...

Vi har ju haft ledigt hela veckan som gått. Och vad skönt det har varit. Vi har knappt gått ut. Som svensk känns det sjukt att säga. Förra helgen var det minus 20 och då ville vi verkligen inte gå ut. Sen har sonen dragits med förkylning så vi har tagit det väldigt lugnt. Gått till biblioteket har vi gjort i alla fall. Och nu i eftermiddag ska vi gå till lekparken.

Det var länge sen!

Hoppas ni har det bra var ni än är!

En ny dinosaurie i stan

Denna vecka har vi sportlov och vår plan är att ta det lugnt. Superlugnt. Ungarna har haft förkylningar nu i flera veckor. Sonen har haft feber och hostar fortfarande.
Dock begav vi oss på en utflykt igår med min svenska vän K och hennes dotter A. Vi for till American Museum of Natural History för att kolla på bland annat den nya enorma dinosaurien Titanosaur.

Dottern köpte ett "ägg" som man kunde hacka ur och finna hajtänder som lyser i mörkret. Sonen hjälpte till så klart.

American Museum of Natural History är ett fantastiskt museum som man kan gå till många gånger och ändå inte se allt! Plus att de har massor med olika utställningar som byts ut hela tiden.

Sonen alltså

Det är spännande att jämföra sina två barn. De är ju två helt olika personligheter trots att de är födda i samma familj. Dock finns det ju skillnader. Dottern är ju förstfödd och hade nästan sex år utan rivalitet från något syskon medan sonen föddes in som nummer två.

Ända från början har de två haft stora skillnader. Dottern har alltid varit lite räddare när det gäller fysiska aktiviteter (rädd för att klättra, ramla etc) medan sonen har haft full ös och därmed också ramlat en hel del och givit oss ett antal hjärtattacker i processen.
Dottern var senare med språket. Hon var ju hemma med pappa väldigt länge. Sonen har ju både pappa och en storasyster som nu älskar att prata oavbrutet (hon kan prata för sig själv en timme. Lätt). Sonen hör alltså mycket mer språk. Och frågar om ord hela tiden. Han pekar på något flera gånger så att man får upprepa vad det heter tills han förstår hur man uttalar det.
Han är en nyfiken liten kille som vill veta hur saker fungerar.

Dottern har alltid varit pysslig och gillar att rita och leka med smågubbar. Nu får sonen det automatiskt eftersom han också gillar att härma syrran. Han drar fram papper och pennor och ritar väldigt ofta.

Något som förändrats sen sonen föddes är ju tekniken. Vi hade ju knappt TV när dottern föddes (ja, vi var lite efter). Nu har vi smartphones och flera datorer och olika plattor. Dessutom har vi varit lite mer fria med TV och datorprogram för sonen. Med dottern var vi mer restriktiva. Dock ser vi hur mycket sonen lär sig från att se vissa program för barn.
Häromdagen satt han vid matbordet och snackade (blandar sitt låtsasspråk med svenska och engelska). Plötsligt säger han att "The first color of the rainbow is red". När jag frågade honom vilken färg som kommer efter röd, svarade han orange.
Så klart får han inte sitta hur länge som helst framför datorn eller TV, men mycket mer än dottern fick i samma ålder.  Han lär sig också användbara från syrran. Awesome, cool. etc.

Sonen har också ett redigt humör. Medan man kunde resonera med dottern i ungefär samma ålder, blir sonen ofta upprörd och irriterad. Speciellt när han inte får som han vill. Dock får man ju också förstå att han har en rival i systern och när han är ensam är han väldigt annorlunda.

Sonen har en fantastisk förmåga att förstå väntan och tid. Ofta vill han ha nåt eller göra nåt, men om vi inte har tid förklarar vi att först måste vi göra detta och SEN kan vi göra det han vill. Och han fattar. Det kan vara att ett paket kommer på posten och maken säger till honom att de måste vänta med att öppna till jag kommer hem. Det kan vara flera timmar tills jag kommer hem. Men så snart jag kommer innanför dörren hämtar han paketet så att vi kan öppna (jag är ju oftast inte införstådd med att han fått vänta på mig).

Dottern var pottränad två veckor efter sin andra födelsedag. Hon blev torr på natten när hon var 2 år och 2 månader.
Sonen är fortfarande på gång. Vi tar bort blöjan under dagen och han går på pottan - om vi påminner. Annars kissar han på sig. Trots att han är nästan 2.5 år och vi började med potträningen för snart två månader sedan...

Det är fantastiskt att se dessa tvp individer växa upp. Jag kan inte fatta att dottern i år fyller 9 år och att sonen fyller tre, Helt galet! Trots att de driver mig till vansinne hälften av tiden är det fantastiskt att få vara mamma till dessa underbara små människor. 

Sonen och dottern

Sonen och dottern älskar varandra väldigt mycket. De gillar också att driva varandra till vansinne. De leker väldigt bra tillsammans i flera minuter och sen brakar kommunikationen totalt. Oftast slutar det med att sonen blir arg eller skriker för han inte får som han vill. Eller för att dottern börjat leka med hans grejer.
De har många bra stunder också.

Häromkvällen låg jag och dottern i sängen och läste en bok tillsammans. Sonen kommer in. Han släcker taklampan. Sen går han fram till fönstret och släcker nattdukslampan. Det blir alldeles mörkt.
Dottern utbrister:
- Men nu blir jag ju rädd!! (Hon är lite rädd för mörkret)

Varpå sonen genast börjar göra spöklika ljud ifrån där han står på andra sidan rummet...

Ny telefon

Äntligen har nya telefonen kommit! Känns himla bra. Har fört över mitt liv från fen gamla telefonen nu och kan börja blicka framåt!  Haha! Låter dramatiskt men när man inte ens kan skicka och ta emot sms på sin telefon, då är det illa! Nu ska jag ta väl hand om den nya så den håller minst lika länge!

Glorious snow!

Vi fick 70 cm snö till slut. EN hel del med andra ord. En ordentlig storm. Här kallar man oftast ett väder som genererar mycket snö under en kort period för "storm". Det är inte alltid vind eller annat som tillhör en sådan storm. I Sverige skulle vi inte kalla det storm, utan vinterväder.

Här är det problematiskt med mycket snö. Vi hade svågerns bil parkerad utanför oss (eftersom de är bortresta och vi har hand om deras son under tiden). Den var helt insnöad plus att plogarna skjutit mängder av snö mot bilen under natten. Vi har ju inte spadar att använda eftersom vi inte äger bil och inte behöver skotta någon trottoar (det sköter vår vaktmästare). Så valet stod mellan att köpa en spade eller betala någon som skottade ut bilen. Det är alltid ett gäng med killar som kör runt dessa dagar och erbjuder hjälp. SÅ vi gick på det sistnämnda. När bilen var skottade skulle maken parkera den någonstans. Vid vägkanten går inte eftersom det är fullt med snö, vallar av snö. Och alla parkeringshus var upptagna. Vi skulle köra in den i svågerns garage, men deras vaktmästare hade skottat en enorm vall framför ingången. Inga spadar fanns att köpa längre så det gick inte att köpa en sån och skotta själv heller. Plus att vägarna därikring inte var plogade. TILL SIST, efter fyra timmar av att försöka hitta nånstans att parkera lyckades han komma in i svågerns garage eftersom det var någon som försökt forcera högen med sin bil. Svågerns bil är väldigt stor och stark och kunde ta ner det sista av snöväggen.

Dessutom är min skola stängd idag för att de måste skotta i stan. Folk är insnöade och vägarna är svåra att köra på. Tåg och tunnelbanor är delvis stängda.
Jag fick en ledig dag och det tackar jag för!

Förresten, det blir plusgrader från och med idag...ni vet ju vad det innebär för snön! Allt detta kaos för att sedan smälta bort inom ett par dagar! :)

Det kom snö!

Det började snöa igår kväll runt 22. Och sen har det liksom inte slutat. Snön har kommit ner i olika itensitet och kommer tydligen fortsätta  fram till imorgon bitti. Vanliga civila fordon får inte vara ute på vägarna här i NYC, utan endast utryckningsfordon får befinna sig där. Det händer ofta under stormar som denna att man stänger av vägarna. Många ger sig ut i alla fall även om vädret är ruskigt. Här är man inte så van att köra i vinterväglag och de flesta bilar har inte vinterdäck (antar att de kanske har allvädersdäck?) och det sliras och sliras här utanför när de ska upp för backen (vi bor mitt i en brant backe). 

Vi har gått ut och lekt i snön ett tag och imorgon när det slutat snöa ska vi åka pulka i backen!

Trött

Veckorna går så snabbt. Men samtidigt så långsamt. Denna vecka hade vi en dag ledigt (måndag) och först kändes veckan kort. Redan onsdag igår. Och sen idag slog det till. Det kändes trögt. Och jag är så trött när jag kommer hem. Jag går och lägger mig klockan 21. Givetvis somnar jag inte direkt, men nästan. Kanske går jag lite och lägger mig  då för att hinna läsa i någon bok innan jag somnar som en stock. Jag går ju upp 05.20 och sen är det full rulle med pendling och jobb till barnen somnar vid 20. Inte undra på att man är lite trött då?

På lördag ska en snöstorm dra in över stan. Den första för i år. Jag minns för två år sen då den första stormen kom de första dagarna av januari. Skönt att det dröjt lite längre nu tycker jag. Vi har i alla fall stora planer på att åka pulka på lördag så jag hoppas att snön blir av.

Om nu snön ligger kvar på måndag orkar jag inte tänka på att pendla med sonen till skolan/jobbet. De är ganska usla på att ploga och skotta trottoarer här där jag bor. Och jag reser ju med en paraplyvagn = inte den bästa snövagnen direkt. Sonen är för stor att ha i en bärsele också. Han väger ju nästan 20 kg nu. Plus all vinterutrustning. Nä. Vi får se. Jag skulle egentligen kunna ta den stora vagnen de dagar det är snö. På tågen har jag ändå vagnen utfälld och det finns hiss överallt där jag går...

Vi får se. Den dagen den sorgen som man säger.

PS. Ingen ny telefon än! Efter helgen...Jag saknar instagram!

Tragiska nyheter

Jag har tragiska elektroniknyheter. Min fantastiska trotjänare Samsung har tyvärr gått ur tiden. Efter 2.5 år av upplevelser tillsammans har jag nu varit tvungen att säga farväl till min vän. Jag är just nu i väntan på en ny bekantskap som bör anlända i slutet av nästa vecka. Under tiden har jag dammat av en annan gammal vän - fliptelefonen från antiken. 

Det var en chock för systemet att skriva ett sms när man är tvungen att trycka fyra gånger för att få fram ett S och två gånger för ett E och så vidare. Det var ett tag sen jag använde en så gammal teknik och det fick mig att uppskatta de framsteg som skett de senaste tio åren...

Sockerfritt!

En vecka med sockerfritt! Ja, lite mer än det, men i alla fall.

  Malin undrade lite över hur jag tänker kring det här med att utesluta socker och vad som räknas helt enkelt. Jag har uteslutit socker i olika former flera gånger. Senast förra året i januari då vi startade projektet "100 days with real food" där det mesta uteslöts. Dock är jag inte lika radikal i år.
Främst ska jag utesluta det uppenbara sockret som godis, bullar, kakor, läsk, saft etc.

Saker som juice dricker vi inte ofta eftersom vi sällan köper hem det på grund av att det är så sött (bättre att äta en frukt). Så ett glas juice ibland är okej enligt mig. Det blir ändå kanske mindre än en gång per månad.

Laktos tillåter jag också eftersom jag inte använder mjölkprodukter mer än en skvätt i mitt te, lite till min gröt på morgonen. Ost äter jag i någon form kanske en gång per vecka.
Jag är dock inte främmande för att utesluta mjölk och använda mandelmjölk eller något annat som ersättare. Dock har jag inte hittat nåt bra märke. De flesta som jag sett har massor med tillsatser som jag inte gillar. På skolan där jag jobbar har de en vitamix (en mixer som är superstark) som de gör mandelmjölk med (mandlar och vatten i princip). Men den maskinen är lite dyr för oss (runt 500 dollar).
Så jag kikar fortfarande på alternativ.

Som ni ser är jag inte väldigt sträng, så tillvida att jag utesluter ALLT. Ser jag att jag återkommer till någon källa för att äta socker (ersätter godis med t ex sockrade flingor) så kommer jag utesluta det på en gång. Är det att jag äter något en gång i veckan eller mer sällan anser jag att det är okej.

Efter 100 dagar kanske jag beslutar att utesluta mer, men det vet jag ännu inte. Vi får se.

Vad har ni för tankar kring socker? Kan ni hantera det? Kan ni inte? Märker ni skillnad när socker utesluts en tid? Hur?

Vips!

EN vecka utan socker och en vecka tillbaka på jobbet. Intensivt. Skönt att jobba när man lägger om kosten för då hinner man liksom inte tänka på det. Förutom när man är på väg hem på tunnelbanan och man undrar varför man är så sötsugen och hungrig och inser att man inte käkat på nästan 6 timmar! Då gäller det att vara förberedd med lite frukt eller nåt.

Veckan på jobbet gick bra. Rutinerna sitter nästan igen.
Min kollega var borta under de första tre dagarna så jag fick en ersättare, som visade sig vara alldeles perfekt. Hon är vår bildlärare på skolan kan man säga, men hoppar in där hon behövs.
Det märktes att hon har mer erfarenhet än min kollega, det gick smidigt som attan under de tre dagarna.
Min vanliga kollega är en fin och trevlig kille som är mycket hjälpsam. Det enda som är negativt är att han har väldigt lite erfarenhet av att jobba med mindre barn och har t ex svårt att göra två saker samtidigt. När man jobbar med barn måste man hålla ögon och öron på många ställen hela tiden. Han kan sitta och jobba med en grupp barn vid ett bord och så kan det vara ett bråk med två barn som gråter alldeles intill utan att han reagerar förrän jag säger till (och jag kanske är upptagen med att byta blöjor/hjälpa tvätta händer på toaletten under tiden, men måste ändå hålla öronen öppna för att meddela kollegan) och han har precis lärt sig schemat vi har i klassrummet (efter fyra månader)...

I och med att han inte har så mycket erfarenhet är det också jag som måste komma med många idéer till klassrummet (istället för att vi hjälps åt). Visserligen gillar jag att bestämma ; ) Men skulle hellre ha lite draghjälp.
Allt detta kändes extra mycket när jag hade en superkompetent medkollega i början av veckan och sedan fick tillbaka min vanliga kollega. Jag är ju heller inte perfekt (nästan så klart! haha) och han retar sig säkert på mig också! Skulle jag tro.

Denna helg blir ganska lugn. Jag ska träffa en vän idag och se hennes nytillskott för första gången. Hon har en son som är lika gammal som H och i september fick hon en liten dotter också. Vi har inte hunnit träffas ännu (pinsamt!) men idag ska det ske. Äntligen!

Hoppas ni får en fantastisk helg!

2016 - året som kommer

Det är alltid så spännande att se framåt, att göra planer, att få vara förväntansfull och lite pirrig. Visserligen känns ju Nyårsdagen (som ju är 1;a januari) som en helt vanlig dag trots att det är ett nytt år, men det blir ändå en nystart. En andra chans på något sätt.

Under 2016 vill jag fortsätta att njuta av dagen. Jag har försökt att njuta av varje sekund på sista tiden. Inte bara tänka framåt. Maken påminde mig om ett citat från Dalai Lama häromdagen;

Det känns igen kan jag säga. Samtidigt är det svårt att få fason på sina tankar. Jag tror på en balans mellan att leva i nuet och att "oroa" sig inför framtiden. Oroar man sig aldrig kommer mycket att gå åt skogen! Viss framförhållning behövs. Att oroa sig för saker man inte kan göra nåt åt är dock något som jag ska försöka undvika.

Dessutom ska jag från och med idag leva sockerfritt. Så länge det bara går. Minst 100 dagar i sträck. Förmodligen mer. I slutet av 2015 blev jag diagnostiserad med en underaktiv sköldkörtel (ska utredas för autoimmun sjukdom ), vilket delvis förklarar min trötthet, min viktuppgång och svårighet att gå ned i vikt sedan sonen föddes. Nu ska jag försöka skapa de allra bästa förutsättningarna för att må bra och bättre. Det innebär en omläggning av kost och motion framför allt.

Några löften ger jag inte, mer än att jag lovar att arbeta med mig själv för att bli en bättre människa, liksom varje år. Jag hoppas att 2016 bjuder på många spännande upplevelser. Kanske en resa, kanske en flytt, fint väder, besök från Sverige, nya bekantskaper och bättre hälsa.

GOTT NYTT ÅR MINA VÄNNER!