måndag 11 oktober 2010

Jag är ett monster!

Jag tror fasiken att jag är nåt slags sockermonster. På riktigt. Det är hemskt att inse hur det verkligen ligger till. Hur kan det vara så? Genast börjar ju funderingar kring vad man kan skylla på. Gener? Media? Affärerna som har enormt utbud av godis? Bagare som gör för goda bakverk? Kungen? Eller vad?
Nu har jag sockerförbud fram tills maken kommer hem. Det betyder sex veckor utan godis, tårtor, bullar, kakor, choklad...you name it. Första veckan brukar gå ganska vingligt. Man liksom faller åt att köpa godis var och varannan minut. Man resonerar så att det fasiken är jäkligt idiotiskt att ha förbud! Varför gör man sånt?
Efter första veckan går det bättre. Då har kroppen glömt det på nåt sätt och man tänker knappt på sötsaker. Förutom när man är hungrig. Då snurrar huvudet av chokladkakor, lösgodis och grodbakelser.
Det gäller det att ha en back-up- plan. Annars kan det gå illa om man passerar en affär med nåt gott i. Vilket sker ungefär en gång i minuten.

Sockerförbudet brukar gå ganska bra till slut. När de första två veckorna är över. När jag sedan tillåter sötsaker igen finns det nästan ingen stopp (det gäller inte bara när jag har förbud och slutar, utan också när jag äter som vanligt). Då är det som att alla spärrar bara släpper och jag äter både det ena och det andra. Lite choklad här, nån påse lösgodis, nåt bakat på helgen, lite fika på jobbmötet...det är ruskigt. Jag har ingen karaktär när det gäller sånt där. Helt sjukt. Nu är jag väl medveten om detta, men ändå är det svårt att kontrollera. Är det någon som har nåt tips?
Jag tänker inte köra LCHF eller GI eller nåt sånt. Det har jag testat och det pallar jag inte. Resultatet blir att jag alltid tänker på hur jag äter, när, var och hur. Väldigt onaturligt för min smak....

5 kommentarer:

Anonym sa...

inget fika eller godis/läsk alls i veckorna...1 dag i veckan som du får lyxa till det,men bara en viss mängd-typ 100gram godis max. jag tänker knappt på att godis å dricka finns nu dom andra dagarna å jag kan njuta oerhört utan dåligt samvete när jag väl äter godiset:) tror också att man måste äta en så liten mängd sötsaker att man inte triggar igång begäret så man är sugen igen dagen efter. men den gränsen är nog olika från person till person. /C

Saltistjejen sa...

Du jag är också ett sockermonster. tror jag. Iallafall när det kommer till svenskt godis!
Har inget bra tips om hur man ska låta bli....

my sa...

Lider med dig med saknaden av mannen osv! Hoppas de kommande veckorna kommer att flyga förbi. :)

När det gäller sockermonsterbeteende så är jag också drabbad - jag skulle kunna leva på sötsaker (och jag faktiskt nästan gjort det en gång i tiden när jag var ung och dum och nyss utflugen ur hemmet). Har inga bra tips alls. Eller, kanske att hitta något annat att snöa in på... En favoriträtt som inte är söt? Frukter brukar jag ta till, men de är ju iofs bara en annan sorts socker så det är inte så jättemycket bättre.

Lycka till i alla fall! :)

Kim M. Kimselius sa...

Ett sätt som faktiskt fungerar bra för mig är gula cocktailtomater! Låter kanske knäppt, men när sötsuget sätter in äter jag de små gula söta tomaterna och mår jättebra, både till kropp och själ. Prova! Lycka till! Kram Kim

Trillingnöten sa...

C:käkar jag en bit choklad vill jag ha tio till :p Vill ju ine leva hela livet utan en enda godbit!!

Saltis: Tack i alla fall! Det är fasiken inte lätt!

My: Ibland gör jag en god fruktsallad. Mysigt att käka, men man tröttnar ju liksom på det...självdisciplin är ju inte min starka sida :)

Kim: Jag ska nog testa gula cocktailtomater...varför inte? Värt en chans! Tack!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...