Idag regnade det till exempel inte. Då får man vara glad. Dessutom var N bara gnällig 50% av tiden istället för 90% och jag gjorde en supergod pizza till middag idag. Det är också bara fem veckor kvar tills maken kliver av planet! Glaset är faktiskt halvfullt ha jag hört.
Inlägg
6 kommentarer:
Det är ok att ha skitveckor vännen. Och det är ok att tycka synd om sig själv. Det har vi och gör vi ju alla emellanåt. Ibland behöver man få ur sig allt det jobbiga och tråkiga och få lite uppmuntran och tröst. Det är kanske precis det som behövs för att det ska vända.
Nu har du varit nere på botten och vänt och nu kan det bara bli bättre, eller hur? Och som du skriver är det ju bara du som kan bestämma hur du ska spendera de kommande fem veckorna som är kvar tills din man kommer hem. Antingen eländig, ledsen och deprimerad eller så tillåter du dig själv att sakna och gör det allra bästa du kan av dessa fem veckor. Jag tror inte att din man vill att du ska sitta och deppa under tiden han är borta. Jag tror att han vill att hans fru ska vara den positiva och livsbejakande kvinna hon är och inte låta livet stanna upp under denna tid.
Skickar dig stora styrkekramar vännen och önskar dig en riktigt fin söndag!
Kram Lotta
Man får ha negativaveckor sålänge man kan ta sig upp och må bra igen :) Styrkekram
ja där ser du,tiden går fort. snart är han hemma igen^^
Man får ha någon eller möjligen några;-) skitdagar men sen ändrar man själv på det, det är ju så bra uttänkt att man blir trött på dem också och så på något förunderligt sätt hittar man på något roligt. Och viktigt att man är medveten om dem som du skriver, gnälldagarna, för då vill man ändra. Ha det riktigt bra i veckan, hoppas lilltjejen orkar busa och leka mycket.
Det är ju en depperiod för många nu på hösten. Dessutom är det en superjobbig sjukperiod med förkylningar och allt vad det är. Det är bara att göra sitt bästa och hänga med. Snart är det jul och det är ju alltid mysigt. Fem veckor går fortare än du tror just nu och vips så är ni tillsammans igen. Hang in there!
Kramar!
Lotta: ja, du har verkligen rätt! Vad skönt att få såna uppmuntrande ord! Tack!!
Viktkamp: Visst är det så! Man måste bara inse att man är nere så att man kan ta sig upp igen! Kram
Pilla: Ja, det gåt faktiskt fortare än jag trodde! Kan vara den extra stressen!
Monica: Ja det stämmer verkligen!!
Anneli: Julen ja! Den kan man ju tänka på, då blir man glad. Vips är den här och maken dessutom! Kram
Skicka en kommentar