För många år sedan hörde jag ett uttryck som faktiskt har satt kvar sedan dess:
En riktig vän säger till om du har något mellan tänderna.
Det kanske låter lite roligt och samtidigt konstigt, men är det inte sant?
Har ni varit med om att man varit ute på stan, fikat/ätit middag, shoppat med en vän och så kommer man hem (eller går till damernas på fiket) och ser att man har nåt mellan tänderna och att man förmodligen haft det största delen av dagen? Vännen såg säkerligen detta, man sa inget. Du gick runt och log och visade hela stan det du hade mellan tänderna och din vän sa ingenting.
Nu behöver det ju inte bara gälla just nåt mellan tänderna, utan om det är nåt annat som inte stämmer (kläderna ut och in, rufsigt hår, fläckar på kläderna etc).
Säger man inte till för att det är pinsamt? För att man inte ska lägga sig i?
Vore det inte bättre att bara säga: Du har nåt mellan tänderna?
Hur tacksam skulle DU inte vara om någon sa det till dig? Tänk på det nästa gång du tvekar om du ska säga nåt eller inte. En riktig vän säger till.
Nu förbereder vi Ns kalas! Yay! Ha en trevlig lördag!
Inlägg
7 kommentarer:
Du har så rätt!!!
Jag kan ibland tycka att det känns pinsamt att påpeka sådana typer av saker men jag gör det faktiskt. Alltså jag tycker egentligen INTE det är pinsamt om det är en vän, mer om de är en kollega eller en person jag inte känner så väl. Men som sagt jag skulle vilja veta sådant själv så jag säger till andra.
Lycka till med kalaset! Det kommer alldeles säkert bli jättebra!
kram!
Så sant så!
Aha, mera kalas, va roligt!
Självklart säger jag till om jag ser nåt som inte är som det ska och som jag vet att vännen skulle vilja veta. Jag frågade faktiskt på jobbet da´n efter om ingen sett något, men nej...annars vet jag att dom sagt till. Men dom har lovat att kolla min klädsel lite mer noggrant hädanefter ;-)
Ha en bra dag.
Kram
Du har så rätt vännen! Visst är det så att en riktig vän säger till om man har något melan tänderna, om kläderna är ut och in eller om mascaran har runnit under ögonen. En riktig vän påpekar detta. Av omtanke och kärlek och just därför blir man tacksam och glad. För att någon bryr sig om en. För att de själva skulle vilja att någon uppmärksammade dem på detsamma.
Jag minns den gången min mans mormor hade varit på toaletten och hennes kjol hade fastnat i strumpbyxorna som att hela baken syntes. Självklart säge man till om en sådan sak. Det hade jag gjort även till en främling.
Själv gick jag däremot och shoppade genom en stormarknad med vita byxor en sommar. När jag kommer ut till bilen upptäcker jag att jag har fått min mens och har en JÄTTEFLÄCK med blod i baken. Här pratar vi om halva baken. Men inte en människa sa något. Och jag som trodde att jag hade en bra hårdag och det var därför jag fick så många leenden. ;)
Ha en härlig kalsdag fina du!
Kram Lotta
Jag brukar säga till och det här med gylfen öppen har hänt mig flera ggr. Nu senast sa jag till en mamma på sonens skola som glömt ta bort prislappen på tröjan (som tur var satt den i armhålan, så jag tror inte så många andra såg den. Hon var mycket tacksam, med tanke på att vi båda hjälpte till på öppet hus just då. Jag kände henne inte alls, men naurligtvis önskar jag att någon skulle göra detsamma för mig.
Håller helt med och jag försöker att alltid säga till samt att alltid säga till alla att säga till mig! Fast trots detta har jag kommit fram till speglar och upptäckt saker mellan tänderna efter en heldags skrattande så av någon anledning har folk svårt att säga något.
Saltis: Visst är det så! Om man känner varandra väl kan jag verkligen inte fatta varför man INTE säger nåt. Är det en kollega eller en ytlig bekant, då kan jag förstå till viss del att man inte säger till... Men bra jobbat!!
Katarina: Det blev mycket kalas! Knappt firande förra året, men i år blev det flera dagar!
Anna: Bra att du frågade :) Så man vet! Och att de är med och hjälper dig i framtiden :p
Lotta: Tack för att du delade med dig!!! Wow! Vilken pinsamhet som skulle kunnat undvikas om nån vågat säga till...jösses!
Malin: Precis! Behandla andra som du själv vill bli behandlad!
Johanna: Ja, det sitter som en spärr av nån anledning. Helt sanslöst trist. Men vi börjar ju nånstans. Med oss :)
Skicka en kommentar