tisdag 29 mars 2011

Triumf!

Just nu flyter jobbet på ganska bra. Speciellt förra veckan. Då fick jag äntligen lite genombrott hos en del elever. Vi har till exempel en tjej i ettan som har kämpat så hårt med allt. Jag menar ALLT. Från att komma ihåg bokstäverna (vilket tog hela hösten och lite till) till att komma ihåg ordbilder och höra vilka bokstäver som finns i ett ord. På sistone har vi försökt att ljuda ihop två bokstäver till ett ord, men det har inte gått så bra. I flera månader har vi försökt på olika sätt. Och så förra veckan lossnade det! Pang, sa det bara. Lite som en ploppeffekt. Plötsligt kan hon läsa ord med två bokstäver och läser dem väldigt bra dessutom. Det bästa var dock att se hennes glädje när hon insåg att hon förstod hur man skulle göra. Hon sken som en sol, om inte ännu starkare, och sa genast att hon skulle läsa för mamma när hon kom hem. Det är under dessa stunder jag är tacksam för att jag blev just lärare. På vilket annat jobb kan man få uppleva samma glädje som när ett barn upptäcker nåt för första gången? Det är oslagbart och väldigt inspirerande!
Nu försöker jag övertala rektorn att skicka mig på läskonferens en dag nästa vecka. Konferensen kostar en del kulor, men jag tror att det är värt vartenda öre. Just läsning är något så otroligt viktigt i skolan och ju mer jag vet som lärare om läsprocessen, desto lättare är det att hjälpa alla elever till läsning. Även de elever som stöter på svårigheter på vägens gång. Framförallt dem, kanske jag ska säga. Idag ska jag fråga en sista gång. Håll tummarna!

10 kommentarer:

Saltistjejen sa...

Förresten, på tal om barn. jag jobbade ett par år som simlärare åt barn i olika åldrar. Det handlade inte om att lära dem simma utan mest om att lära dem behärska nya simsätt som crawl och ryggsim. Jag är gammal simmare...
Ett år hade jag en kille i 9 års-åldern som bara inte kunde förstå hur man skulle simma bröstsimsbentag. Han flöt visserligen men det var knappt.... han var bra på crawl dock, men just bröstsimmet fungerade dåligt. OJ vad vi tragglade. På land i vattnet, i djup bassäng med hjälpmedel och i grundbassäng. Sedan i slutet av året gick det plötsligt så mycket bättre. På ngt vis hade han lärt känna sin kropp och hittat balansen i vattnet. Oj vad han var stolt och glad!!!! :-)
Så himla roligt att se!!!

Anna sa...

Jag har upplevt den där plopp-effekten med mina barn när dom var små...det är helt underbart att vara med när det plötsligt lossnar och dom förstår koden.
Ha en bra dag.

Malin sa...

Vad skönt att man tillåter att det tar lite tid med detta. Här förväntas att barnen skall kunna läsa efter Kindergarten. Barnen är då 5 eller 6 år gamla. Man satstar visserligen väldigt mycket på läsning i public schools, men jag hörde också från en expert att man har mycket fler lärningssvårigheter i USA än te x Sverige där man väntar lite längre med att lära ut läsning. Kanske för att man lär ut ett sätt att läsa (ofta fonetisk) och om det inte passar det barnen så tar det lång tid att lära sig ett annat sätt (när man väl upptäcker svårigheter). Alla 5 åringar testas på sk sight words och skall gärna kunna 25 av dem när de BÖRJAR skolan vid 5 års ålder. Hoppas du får åka på kursen!

Anneli sa...

Det måste vara en helt fantastisk känsla. Jag känner igen känslan från alla milstolpar mina barn har nått.

Monica sa...

Hälsa rektorn du absolut ska åka på läskonferensen! Läsningen är grunden till allt.

Anonym sa...

What a glorious experience! I know exactly how you feel. Whenever I get those moments as a teacher it feels to me almost like a spiritual moment. Now, the headmaster would be remiss if he does not send you to the conference. You must go!
N's Nana

Skrotmamman skrotar vidare - tävlar om att bli veckans blogg hos APAN sa...

Åh vad underbart! Jag loooog när jag läste det! Fantastiskt, man blir helt varm av sådant. Jag har själv aldrig haft läs- eller skrivproblem, men kan någonstans ändå känna igen denna triumf när något går.

Jag kan tex absolut inte dansa. Inte för fem öre. Inte ett steg (känns det som) Jag har noll koordination. Två bakvända högerfötter och tre tummar.
Men så testade jag att dansa squaredans, och fick en aha-upplevelse som hette duga. En dans uppbyggd på regler, turer, rena rama matematiken. Allt fastnade på två röda! Lycka! (för mig)

Monika Häägg sa...

Så fint du beskriver läsprocessen och hur den lilla tjejen hittar läsandets kod.
Hoppas du får åka på läskonferensen!

Emma sa...

Ja, vilken grej att få vara med om när det händer för de små! Jag fick gåshud när jag läste, jättefint. Men det gäller att veta att uppskatta det också. Ungarna har tur som har dig där.

Trillingnöten sa...

Alla: Det ÄR verkligen fantastiskt och det är så roligt att ha ett sånt arbete. Slitet man lägger ned är helt klart värt det när man ser såna här framsteg!

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...