Man ska tydligen inte ropa hej

Idag ångrar jag min hyllning av tågen. Med råge. För igår, när jag glad kom till tågstationen, förvandlades min lugna och trevliga morgon till kaos och panik. Först var det givetvis lugnt. Tåget var tio minuter försenat. Ingen fara på taket. Sånt händer. Jojo. Sen blev det tjugo minuter. 35 minuter. Till slut var förseningen 50 minuter! Då pallade jag inte längre. Skulle tåget ens gå?
Så i rena rama action-films-andan sprang jag hemåt (jag bor som tur är väldigt nära stationen) för att chansa med bilen som inte på långa vägar är lagad. Jag rådfrågade pappa bildoktor på vägen och fick ett okej.
In i bilen som ett huj och gasade på ut ur stan. Det kändes lite som en sån där film när människor försöker ta sig ut ur en stad som närsomhelst ska isoleras på grund av konstiga sjukdomar eller zombier som attackerar stan. Jag gasade liksom på för att ta mig iväg, men när jag når utankanter av stan, slutar gasen fungera och jag kommer ingen vart. Jag fick stanna på sidan av vägen och stänga av och sen slå på bilen igen. Efter några sekunders betänketid insåg jag att det var lika bra att vända och åka till stationen istället för att bli fast i ingenstans mellan min hemstad och jobbstad. Jag kör som ett huj tillbaka igen. Misslyckat rymningsförsök med andra ord. Bilen fick stannas ett antal gånger innan jag kom hem.

Sprang till stationen igen. Vänta. Observera att rymningsförsöket tog max 15 minuter. Tåget hade inte hunnit komma. För efter en timme blev det plötsligt inställt. Likaså det tåg som skulle komma efter vårt. Allvarliga signalfel i min jobbstad. Ersättningsbuss. Bra! Väntade på bussen som skulle komma. Tio minuter senare säger de att bussen ska lämna tjottahejtistan utanför min jobbstad och sedan komma via jobbstaden och sen hemstaden. What? Bussen skulle alltså komma om en dryg timme enligt mina uträkningar. Om jag hört rätt. Efter ytterligare femton minuter kommer en linjebuss, en reguljär buss, som går till hemstaden så jag och samåkerskan (som joinat mig) hoppar på den och betalar ytterligare en resa till jobbet (notera att resan med tåg redan är betald).
Under tiden har jag tät kontakt med fritidspedagogen på jobbet som får ta min första lektion. Bussen tar en jäkla tid, en timme, och sen är det stadsbuss till jobbet efter det.
Med andra ord. Istället för att komma klockan 8 till jobbet är jag där strax före 10.

Jag är noga med att kolla SJ:s hemsida för uppdateringar. Enligt den är det löst under dagen. Jag ser fram emot en lugn resa hem. Istället får jag mess från samåkerskan som meddelar att hennes tåg är försenat och att de flesta andra verkar bli det också. Jag kommer till stationen och möter upp. Förseningar. Vi planerar att ta linjebuss istället då vi får höra att tågen är inställda. En ersättningsbuss finns på plats- Vi kutar dit för att få sittplatser. Kommer dit, sitter ner och pratar i lugn och ro. Tio minuter senare kommer SJ:s lakejer och ber om ursäkt. Det FINNS nu ett tåg på perrongen som väntar in alla resenärer. What igen? Så vi får kuta en bra bit från bussen, till tåget som väntar längre bort. Jag vågade inte hoppas att tåget faktiskt skulle rulla, men det gjorde det. 30 minuter sen kommer jag hem (samåkerskan blev 1,5 timme sen).

Om detta upprepas idag får jag spel. Allvarliga störningar i min hjärna. Jag lägger mig ned på golvet och skriker som en trotsig treåring. Jag svär.