"Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid". Har man gett sig sjutton på något kan jag lova att ingenting är omöjligt, man kan flytta berg om man vill, det tar bara aningen längre tid. Ibland vill man inte ta den där extra tiden, man orkar inte kämpa hela vägen till slutet, då är det klart att det känns omöjligt.
Jag tänkte på det när jag gick hem från affären igår. Jag skulle gå över gatan och fick syn på en upptrampad stig rakt över en gräsplätt på andra sidan vägen. Den sneddade liksom över gräset. Då tänkte jag att det är precis så vi människor är. Vi är programmerade att ta genvägar. Trots att det kanske endast tar ett par korta sekunder extra att ta den "längre vägen", väljer man att gena över. Anledningen till att det blir en upptrampad stig ÄR ju att det är många som gör samma sak. Ibland lurar vi till och med hjärnan när vi sneddar över en gräsmatta, när det i själva verket är exakt samma sträcka att gå runt (jag tänker på pytagoras sats). Vi trycker gärna lite extra på gasen när vi kör för att komma förbi den "långsamma" bilen framför och tjäna en extra minut. Jag förundras över hur många gånger också detta faller platt. Jag har blivit omkörd av någon som legat bakom mig länge och nosat. Bilen kör förbi, och man kan nästan känna hur irriterad föraren är på att jag åker i rätt hastighet. Men, vem är det som står där framför en i kön när man når nästa rondell, stad eller trafikljus? Den irriterade bilen. Föraren tjänade alltså ingenting på att köra som en galning, men riskerade istället sitt och andras liv. Är det värt det?
Vad jag vill säga med denna text är att om man vill uppnå något, vad som helst, finns det inga genvägar. Genvägar leder en ofta in på fel väg i slutändan. Det finns ingen genväg till att gå ned i vikt, bli bättre på något, skriva den där boken, komma ur en kris, tjäna mer pengar, vad man nu vill uppnå. Det är alltid hårt arbete som gäller, men det ger de resultat man vill ha. Man kan flytta berget om man så måste hacka ned det i småbitar först. Att lasta berget helt som det är på en lastbil och flytta skulle vara det mest bekväma och ta minst tid, men det går inte. Det finns inga genvägar. Bryt ned ditt mål i mindre bitar och beta av dem en efter en. Resultaten kommer snabbare än du tror. Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.
Inlägg
15 kommentarer:
Du har så rätt. Problemet är bara att komma ihåg det.. Man vill ju att saker och ting ska hända nu! Fast man rationellt sätt förstår att Rom inte byggdes på en dag. :)
Jag håller med. MEN, det är inte bara människan som söker genvägar, hela jorden söker genvägar - se bara på bäckarna hur de försöker hitta snabbaste vägen ned, eller hur djuren hellre käkar mat ur soptunnor där allt finns tillgängligt än att gå ut och leta riktig mat. Allt och alla är så, jorden är så, och ibland, men inte alltid, så är ju faktiskt genvägarna rätt bekväma...och ibland mer värda att ta än långvägarna... ;)
Hatar dårarna i trafiken, dock. Och snabbmaten.
Visst är det så, ungefär som när man ska äta en elefant, man får ta en bit i taget...fast ibland händer det nog att jag är den där som vill tjäna en minut, fast fastnar vid rödljusen...
så är det ju, vi vill ofta ha saker nu, nu, nu...så funkar inte livet... :)
Mitt valspråk: Be realistic, demand the impossible
Liknande mitt motto faktiskt - så klokt. Och ungefär det jag menar med mitt morgoninlägg - att lära sig tygla otåligheten. Annars kommer jag aldrig att nå framgång i det jag vill.
Hårt arbete ligger bakom det mesta, det vi mår bra av tror jag.
Så rätt! Det svåra är att klara av att hålla motivationen igång och möjligheterna inom räckhåll. Men det är sant: Ingenting är omöjligt. Min sexåring tycker det är onödigt att ordet omöjligt finns när allt är möjligt.
Tack för det här inlägget. Bra att bli påmind ibland.
kram
Ibland behöver man ju inte flytta berget, det kan räcka med att hitta rätt väg runt det, eller till det, beroende på vad man vill.
Klokt skrivet! Jag tänker ofta på mitt motto: Allt blir bra till slut och är det inte bra så är det inte slut än.
Det här är en mening jag bara älskar och gärna delar:
"Inom varje önskan finns maskineriet för dess uppfyllelse"
Skrivet av Deepak Chopra ur "Krama din skugga av Debbie Ford. En helt fantastisk liten bok om man älskar att utveckla sitt inre.
Debbie fortsätter: ""Det betyder att vi har förmågan att förverkliga våra innersta drömmar och det vi är. Om vi inte kan göra eller få någonting har vi ingen verklig längtan efter det. Så enkelt är det.""
Det är så ruskigt bra och sant, precis som ditt inlägg ovan, Trillingnöten. Tusen tack för det, du gav ljus till min kväll!
Cinnamon: Haha, jo hjärnan VET ju, men vill inte lyssna. Resultat ska komma NU!
Duktiga: det är sant! MEN vad ÄR bättre för t ex djuren? Att äta vår skräpmat från tunnorna ELLER äta den mat som de SKA äta? :) Jag tycker också om att ta genvägar ibland, eller ofta. Skyller på hjärnan!
Karin: Absolut. Nu!
Marina: Hahaha, elefanten var oslagbar! Och jag är också ibland den där vid rödljuset!
Eva: Väldigt bra! Den snor jag också!
Husfrun: Precis, vissa saker måste få ta tid.
Monica: Ja, det är bra för moralen vill jag påstå!
Dorro: Sant! Vilke klokt barn du har!
Christel: Det beror kanske på vad man vill uppnå :) Det finns ju också olika vägar, som du sa, inte bara en väg till målet.
Martina: Underbart! Jag snor det också!
Malin: Tack för denna inspiration, det är så sant. Vill man ha något riktigt mycket uppnår man det! helt klart! Tack!
Du ha så rätt vännen. Ett motto jag själv försöker leva efter. Jag tror att mycket handlar om vilken inställning man har till livet. Ser man problem eller ser man möjligheter? Och drömmar förverkligas inte av sig själv, det gäller att göra jobbet för att nå dit.
Kram
Åh vad bra skrivet!! Jag tänker alltid så, även om man verkligen VILL ta den där genvägen ibland för att man inte orkar - men av alla mina erfarenheter av olika händelser och saker jag gått igenom i livet hittils, så vet jag att det ligger hårt arbete och inga genvägar bakom alla resultat! =) Påminner mej alltid om det. Plus - undrar egentligen VAD det är som vi nu har så BRÅTTOM till??!! Vad är det som ska komma sen? Det kommer alltid nya problem/händelser/situationer som vi ställs inför hur vi ska agera, så varför skynda??
.. + att vad vore det för mening med livet om allt va så enkelt hela tiden? Skulle vi inte blir uttråkade? Jag lever iaf för att lära mej!
Skicka en kommentar