Jag har ju som sagt blivit en löpare under de senaste åren. Trots att jag sprungit i snart tre år är det under de senaste två åren som jag verkligen lagt ned tid och energi på att bli bättre, snabbare. Dessutom har jag lagt till annan träning och bättre kost.
I juli 2009 kom jag till en punkt då jag inte gillade det jag såg. Det jag såg i spegeln och på kort alltså. Något måste göras. Jag ville må bättre, ha mer energi och kunna vara stolt istället för att gömma mig. Man gömmer sig nog omedvetet när man inte trivs med sig själv. Jag har nu kommit en lång väg och fortfarande är det en bit kvar till mitt mål. Skillnaden är att jag tar det lugnt nu. Jag hetsar inte eftersom jag vill att det ska vara bestående. Jag vill leva så här om 10 år också. Då måste det få ta tid. Det måste få sätta sig i ryggmärgen. För då glömmer man inte.
Jag började faktiskt med en DIET som jag och maken hittade i en brittisk tidning i New York. Det var en flingdiet. Den gick ut på att äta flingor och mjölk till frukost och lunch, sen välja tre snacks om dagen från en lista samt en middag från en annan lista. Sammanlagt skulle man leva på ca 1300 kalorier. Det var en bra start för mig. Jag gick ned ganska mycket i början och blev sporrad. Efter nån månad inser man ju att det faktiskt inte går att leva på flingor om man ska leva ett normalt liv. Sakta men säkert bytte jag ut flingorna mot annat, men höll mina kalorier. Jag tränade mer löpning, började bli intresserad av andra träningsformer också. Man kan säga att det hälsosamma livet liksom grew on me, so to speak. Små steg, ett litet steg i taget. Jag började läsa om träning, viktminskning, testade olika program, köpte DVD-träning. Jag utvecklade hela tiden min träning och kost.
Idag ser ni i högra spalten att jag tränar varierat och tycker att det är fantastiska roligt att träna! Jag mår bra av det, jag trivs mer med mig själv när jag tränar. Med en bra kost, som också utvecklas hela tiden, kan man nå långt.
Ibland kan man behöva en påminnelse vad man åstadkommit. Jag fann en gammal bild på mig själv från 2009 då vi spenderade sommaren i New York. Vad skönt att få se att det har skett en märkbar förändring. Här under bjuder jag på mig själv en smula. Jag visar en bild som jag annars aldrig skulle visa.
Jag i juli 2009
Jag i september 2010
Det har hänt en del och det känns bra. Framförallt att jag orkade springa en mil! Wow! Jag har på köpet gått ned ca 16 kg sen 2009. Inte helt illa. Nåt att vara stolt över. Och jag har en bra mycket bättre hälsa än jag hade då. Vilket är ännu viktigare.
Ännu är jag inte i mål. Det handlar inte lika mycket om vikten längre, utan om formen, muskler, kanske lite abs som man kan visa upp på stranden och att fortsätta ha roligt med träningen. Det får ta den tid det tar. Ingenting är ju omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.
Inlägg
14 kommentarer:
Gud vilken skillnad och vad duktig du är! Man ser verkligen JÄTTESKOR skillnad, och man ser vilka vältränade ben du har! Jag beundrar den där diciplinen... Jag har alltid ätit samma kost i typ hela livet och tränat sedan -96 (och innan det sysslat med ridning osv), så jag ser aldrig någon skillnad på mig och är aldrig nöjd. Jag får dåligt samvete av nästan allting jag äter, något som är sjukt jobbigt.
Jag trodde aldrig att jag skulle vara en löpare, jag började springa för 10 år sedan och minns att jag bara orkade typ 20 minuter och var helt FÖRSTÖRD. Det är just DET som är det härliga med löpning -att man ser så märkbara resultat!
Jag har alltid så mycket att säga till dina inlägg känner jag, för det känns lite som att det du skriver alltid berör mig - I like it! Känner igen mig i mycket och har typ åsikter om allt du skriver, hihi :)
Sammanfattning: jag tycker att du är hur duktig som helst och du har supersnygga ben, man SER verkligen att du tränar! Insidan är det viktigaste, absolut, men det är ju extra kul när insidan speglas i utsidan! :)
Bra jobbat! Måste dock erkänna att jag har lite svårt att tänka mig flingor och mjölk till frukost och lunch varje dag...
Ja, du har mycket att vara stolt över. Du är envis och duktig och driven och... :) Själv ska jag försöka hitta ett sätt att kicka mig själv tillbaks in i ett mer aktivt liv med regelbunden träning. Vet bara inte hur.
Håller med duktiga tjejen, vilken skillnad! Och helt rätt inställning, det där med att träningen och kosten ska bli en livsstil, ett varaktigt resultat istället för att man går ut för hårt och ledsnar. Jag jobbade på ett gym förut och den största inspirationen för mig var de som kom och tackade mig för att jag hjälpt dem förändra sitt liv! (jag jobbade bara som medlemsrådgivare, men som första kontakt blev man ändå nån som pratade och pushade dem när man såg dem på gymmet, eller ringde om det var länge sen de varit där för att se hur de mådde). Ibland saknar jag den delen av jobbet, men nu får jag se till att motivera mig själv istället tror jag, haha.
Tack för löpningsinspirationen, ska nog ge mig ut i spåret och se om jag kan lyckas bli en vän av löpning trots allt... :)
Vilket inspirerande inlägg och vilken fantastisk viktresa du har gjort!
Vilken grej att springa en mil du kan verkligen vara stolt!
/ Kram Ida
Härligt jobbat du! Skönt att det har blivit mer som en livsstil att äta bra kost och träna, det är viktigt :)
Du är bäst! Vilken styrka.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: du imponerar kvinna! Jag är så imponerad av din styrka, målmedvetenhet och ditt jävlar anamma. Och att när du har bestämt dig så backar du inte. Du är en sann inspirationskälla!
Kram på dig
Men vad duktig du är! Verkligen inspirerande att läsa. Dagen då jag har gått ner 16 kilo kommer det är jag säker på men inte riktigt än. Kram!
Duktiga> Jag GILLAR att du har mycket att skriva och mycket åsikter! Det är superkul :) Och jag vet exakt vad du menar med löpning! det är så lätt att se skillnad och framsteg. Plus att man blir trött om man ser till att lägga på ett kol. Det är fantastiskt! Testa att ändra lite i din kost kanske, om du vill ha framsteg? Du kanske är nöjd med din kropp i alla fall? Huvudsaken du mår bra!
Marina: haha, jag med! Jag övergav ju efter nån månad. SÅ kul är det inte att käka flingor!
Husfrun: Börja långsamt! Ta ett steg i taget. Säg att du ska ta minst två ordentliga promenader per vecka i en månad. Sen utöka till tre. Efter det kan du ju alltid säga att du ska springa var femte minut på dina promenader. det finns massor med hemmaövningar också om du vill träna mer! Säg bara till!
Jojjo: De som jobbar på ett gym har ett STORT ansvar! Du gjorde ett fantastiskt jobb! Folk på gymmet ska vara trevliga, uppmuntrande och hjälpsamma. Då vill man komma och då känner man sig inte dum! Vår tjej på gymmet är motsatta. Jag gillar henne inte, men å andra sidan träffar jag henne sällan eftersom hon slutar då jag kan träna på kvällen...
Ida: TACK! Kram på dig!
Mariah: Det är så sant. Det ska sitta i ryggmärgen, det är viktigt!
Anneli: Tack!!
Lotta: Du är ALLTID så uppmuntrande! Bara att läsa dina kommentarer får mig att vilja fortsätta vara stark och duktig! Tack!!
Dorro: Sakta men säkert!! :)
Bra kämpat och 16 kg är bra jobbat. Men som du säger är ju det viktigaste att äta någorlunda hälsosamt och att vara någorlunda tränad. Då mår man bättre, men det krävs envishet och ihärdighet för att komma dit.
Bra jobbat! Tjejmilen antar jag! Sprang också den!
Fasiken vad strongt gjort av dig, jag är jäkligt imponerad!! Jag skall också komma dit en dag, 'när man ahr bestämt sig' som det så vackert heter! .-)
men seriöst: Hur har jag kunnat missa detta inlägg? Är det ens möjligt? Tydligen! Mycket bra och intressant skrivet i alla fall. Så jäkla imponerande! Jag suger åt mig av den inspiration detta ger mig...så ska jag fortsätta med min resa mot att bli en joggare (trodde väl aldrig det skulle ske!) Inget är omöjligt! KRAM
Skicka en kommentar