I går kväll trotsade jag allt vad negativa tankar hette och började skriva. Faktiskt! Nästan 1500 ord blev det minsann och idag ska jag fortsätta. Det var som jag trodde. När man väl börjat vill man avsluta, man vill fortsätta, förbättra, se vad som händer, fila och läsa om. Planen är att skriva en timme om dagen i alla fall. Mer har jag inte tid med. Dottern sitter här bredvid just nu och vill ha min uppmärksamhet så skrivandet idag får skjutas upp en stund. Huvudsaken är att jag är igång. Det är spännande!
måndag 4 juli 2011
Nu blir det åka av
Jag är allt som oftast drottning av uppskjutande. Tankar som "Imorgon", "inte just nu", "jag ska bara", rumsterar gärna om i min hjärna. Till exempel har jag skjutit upp skrivandet av min roman som jag haft i tankarna i flera månader. Min barnbok är klar, den ska bara läsas och tänkas om, skrivas ut och skickas in. Inte mycket arbete på det. Min långbok däremot, har knackat på ett bra tag och velat ut. Ändå har jag inte öppnat dörren och släppt den fri. Varför? Jag vet faktiskt inte. Kanske är det rädsla. Att skriva tar mycket tid och har man väl börjat vill man fortsätta till slutet för att se vad som händer. Kanske är det pressen att skriva nåt bra? Tänk om man verkligen suger på att skriva? Att man inte var så bra som man trodde. Slöseri med värdefull tid. Kanske är det mitt självförtroende? Varför skriva om man ändå inte blir utgiven? Dåliga tankar, jag vet! Ändå kommer de och vill inte lämna.
I går kväll trotsade jag allt vad negativa tankar hette och började skriva. Faktiskt! Nästan 1500 ord blev det minsann och idag ska jag fortsätta. Det var som jag trodde. När man väl börjat vill man avsluta, man vill fortsätta, förbättra, se vad som händer, fila och läsa om. Planen är att skriva en timme om dagen i alla fall. Mer har jag inte tid med. Dottern sitter här bredvid just nu och vill ha min uppmärksamhet så skrivandet idag får skjutas upp en stund. Huvudsaken är att jag är igång. Det är spännande!
I går kväll trotsade jag allt vad negativa tankar hette och började skriva. Faktiskt! Nästan 1500 ord blev det minsann och idag ska jag fortsätta. Det var som jag trodde. När man väl börjat vill man avsluta, man vill fortsätta, förbättra, se vad som händer, fila och läsa om. Planen är att skriva en timme om dagen i alla fall. Mer har jag inte tid med. Dottern sitter här bredvid just nu och vill ha min uppmärksamhet så skrivandet idag får skjutas upp en stund. Huvudsaken är att jag är igång. Det är spännande!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
15 kommentarer:
Spännande med bokskrivandet. Om jag ser ditt namn på en bok i bokhandeln någon gång, så ska jag definitivt köpa och läsa den! Garanterat. Lycka till med skrivandet.
Spännande! Lycka till med skrivandet. Jag antar att du gör reklam här när boken kommer ut så att jag kan släng mig på närmsta nätbokhandel.
Det är så spännande med folk som vill skriva.
Jag skrev jättemycket som "ung" och känner ibland att jag (under typ en bussresa) kan sitta och tänka ihop världens bästa synopsis... och så önskar jag att jag hade ett fickminne att tala in alltihop på.
Men antagligen skulle man ändå inte göra det, för vem vill sitta och tala med sig själv på bussen liksom....
Oja, det handlar om rädsla.
Jag har själv en, i stort sett färdig ungdomsbok som bara behöver finslipas för att sedan skickas in. Men jag finslipar aldrig. Är livrädd just för att boken berör mig så mycket och ligger mig varmt om hjärtat. Tänk om den dissas totalt? Vad gör jag då?
Lycka till!
Kram.
lycka till gumman du om någon fixar den med glans,,,ser fram mot en som vanligt(bloggen) trevlig läsning
kram mamma
YAY!
Vad duktig du har, kom igen jag hejjar pa dig!!
Häftigt!!!
Jag tror verkligen att man bara måste TA sig tid, Annars blir det aldrig av. Själv har jag inte kommit långt med mina skrivaridéer heller. Hoppades ju att kunna köra lite efter min Skrivarkurs i våras och efter att jag blivit av med jobbet. men hittills har jag fyllt upp dagarna med annat. Borde skärpa mig. KUL att du har kommit igång iallfall!
KRAM!
Trotsa rädslan! Jag känner igen de där tankarna. Min roman tog sju är att skriva, eller åtta. Den är fortfarande på korrläsning och jag vet inte om det känns sorgligt, läskigt eller befriande - antagligen alla känslor på en gång.
Skrov, skriv, skriv!
Wow, vad kul! Ska bli jätteroligt att höra mer om detta men antar att du vill vara lite hemlighetsfull om bokens innehåll än så länge, tänk om nån skulle sno din ide! :) Jag skulle tro att du är himla bra på att skriva, eller vet snarare från att ha läst din blogg ganska länge!
Låter härligt att du har kommit igång med ditt skrivande!
Heja, heja! Ser fram emot bägge böcker.
Underbart vännen!!! ÄNTLIGEN!!! Jag hejar på dig hela vägen, det vet du. :) En dag träffas vi för den där fikan på Bokmässan tillsammans med Anneli när vi alla är där för att signera våra böcker. Jag gör plats i bokhyllan för din kommande bok. Bara skriv på vännen och all tid är värdefull, en timme om dagen blir hela 365 timmar på ett år. Det blir många härliga ord på de timmarna. :)
Kram på dig du fina
Åh vad roligt! Jag visste det. Nu är du igång och då är det mycket lättare. Jag tvekar inte ens en sekund på att du ska klara det. Det är du och jag och Lotta på en bokmässa i en inte allt för avlägsen framtid :)
Oh, längtar tills vi får se!
Du är inte ensam. Vågar inte tala om hur länge jag haft min bok i skallen utan att fortsätta printa ner bokstäver där de hör hemma.
För min del handlar det mest om att jag är oorganiserad. Jag har så mycket jag vill skriva om så det blir ingen ordning på någon del.. Och på det, lite rädsla, denna fantastiska rädsla som vi kan lära oss så mycket av...
Jag hejjar på dig och dina bokstäver! Lycka till!
Skicka en kommentar