tisdag 3 januari 2012

Så många liv


När jag går till och från gymmet på kvällarna är det fortfarande mörkt. Jag vet! Man kan ju tycka att våren tog ett skutt så här efter nyår? Vore ju fantastiskt om man vaknade upp på nyårsdagen och fann att träden knoppade och det var ljust på morgonen! Jag skulle då inte klaga.
I alla fall. När jag går där är alla lägenhetsfönster upplysta med diverse olika lampmojänger. Förvånansvärt många har fortfarande julbelysning kvar, vissa har hunnit byta ut till sina vanliga vardagslampor igen.
Ibland kan man skymta personer som bor där, eller skuggspelen av människor som befinner sig i huset, TV:ljuset som spelar mot vägg och tak...Och jag tänker, att nästan varje fönster är en inblick i någons liv. Bara sekunder av liv som man kan uppfatta när man passerar. Och det finns så många olika liv runt omkring, så många tusentals tankar i omlopp, känslor som får spelrum. Allt som sker samtidigt. Jag funderar där jag går på hur andra människors liv ter sig. Vad gör de? Hur känner de? Vad drömmer de? För sanning är att vi inte är så olika varandra som man ibland kan tro. Vi har alla samma känslor och tankar, osäkerhet och drömmar, funderingar och önskningar. Ändå finns det så mycket olycka och hemskheter i världen. Mord, överfall, krig, tortyr, mobbning...
Kanske borde vi alla tänka lite mer på vår "nästa". Det DU tänker, tänker också din medmänniska. Det DU känner, känner också din medmänniska. Det gäller oavsett hudfärg, religion, utseende, hårfärg, kläder, ålder...Under allt det där är vi alla lika...Glöm inte det.

10 kommentarer:

Marina sa...

Ytterligare några mycket kloka ord!

Lisa sa...

Klokt och väldigt fint!
Jag är (eller var snarare medan jag bodde i stan) ett stor fan av fönstergluttning. När man gick där på gatorna och kikade upp i fönstrena där på trevåningshusen. Undrade alltid vad som försiggick där bakom gardinerna, vad de åt för middag och vilket humör de var på. Lyckliga? Ledsna?
Sedan jag flyttade till landet blir det inte mycket av den varan, vill helst inte att grannarna ska se mig som en stalker. Det är faktiskt något jag saknar från stan, den där anonymiteten.

pimsan sa...

vi kan ju trösta os smed att solen var uppe sju minuter längre på nyår än å julafton .)

Camilla sa...

Jag brukar ägna mig åt ungefär samma funderingar när jag åker buss. Jag kan fantisera om vilka människorna är och vart de är på väg. Lika spännande som att kika in i fönstren.

Saltistjejen sa...

Ja när man tänker efter på att varje person man möter har sitt eget liv med sina egna lyckliga och olyckliga stunder inser man att vi alla ändå är rätt lika. Ändå. Jag brukade ofta tänka på det när jag pendlade till jobbet här med t-banan och såg så många olika människor varje dag. Olika språk, olika kulturer... ändå så lika i så mycket.
Kram!

Duktiga Tjejen sa...

Exakt! Och så dör grannen under och jag bryter ihop. Precis så. En person jag pratat med några gånger, alltid såg, aldrig kände...

EmelieMaria - Träning&annat sa...

Det beror på om du hinner samla 12 poäng tills söndag ;) Kämpa på så skriver jag upp dig på listan! :)

sophie sa...

Vad kul att du är med och tävlar :) Du har väl inte missat mitt inlägg där jag tipsar om en sida där man tjänar lätta pengar på sin blogg? gå in och kolla in det vetja :D : http://sophiecoper.se/2011/december/tjana-100-kr-for-varje-person-som-laser-din-b.html#comment

allt är gratis och 100% säkert :) Har själv fått pengar därifrån!

Kram

Anneli sa...

Det är en viktig tanke! Vi människor är mycket mer lika än vi är olika. Sedan finns det rötägg som stör det fina och harmoniska mönstret.

Malin-Charlotta sa...

Jag fick med mig från en film för några år sedan jag inte minns namnet på: Det är inte insidan som gör människan, det är insidan tillsammans med våra handlingar.

Jag fann det oerhört tänkvärt..

Tack för ett vackert inlägg, Trillis.

Follow by Email

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...