Det gäller att planera

Jag läste nyss att en ettåring satts i kö för seniorboende i Stockholm. Spännande tider! Och så klart leder detta till ytterligare tankar. Det var barnets mormor, som just nu bor i lägenhet på seniorboendet, som satt sina barn och barnbarn i kö. Tydligen är det en väntetid på runt 20 år att få en lägenhet, både på seniorboendet och i Stockholm i övrigt. Det är en fasligt lång tid kan jag tycka.
Och jag menar, det kan ju hända mycket på 20 år, och ännu mer på 65 år. Det finns väl egentligen ingen som kan vara helt säker på var detta barn vill bo i sin egen framtid? Kanske är det Stockholm? Då är det ju snällt att det finns plats för honom/henne då. Kanske skulle familjen ge sig ut i landet också och ställa barnet i kö i andra attraktiva städer också, för säkerhets skull? Så han/hon har lite valmöjligheter.

Dessutom såg jag en reklam på TV igår för ett äldreboende. Där skulle man minsann få välja själv vad man vill göra om dagarna, och bara för att man är gammal betyder inte det att man slutar leva. En av de boende hyllade stället och bad folk söka dit.
Det är därmed en ny era som startar. Den då folk planerar sina barns ålderdom. Den då folk är rädda för att hamna på ett ålderdomshem utan kärlek, omtanke och frihet. Jag hoppas att denna medvetenhet bidrar till en förbättring av äldrevården så att man slipper oroa sig...En förbättring både för de som bor där men också för de som valt detta som sitt arbete...