Ibland kan jag bli lite
blasé. Det känns som om det
aldrig händer nåt. Vardagslunken lunkar på.
Inga nyheter, ingen spänning, inga äventyr. Ser
samma människor på väg till jobbet. Likadant på väg hem. Pratar om
samma saker och äter
samma mat.
Samma, samma, samma. Då kan det komma över mig att det
skulle vara kul att komma bort. Resa. Göra nåt nytt. Se nåt nytt. Bara nåt annat. Ingen jäkt, inget stress. Nåt. Men vad?
Så tänker jag lite längre.
Är det ändå inte lite vackert i att möta samma tant och hund på promenad på väg till förskolan med dottern? Ungefär samma tid varje morgon.
Rutiner.
Lika vackert är det att ha ett jobb att gå till. Ett jobb man gillar och ser fram emot för det mesta.
Skönhet är också att komma hem trött, mötas av makens och dotterns kramar och berättelser om hur dagen varit. Att få laga grytan man lagade förra veckan i brist på fantasi och energi, men som ändå smakar lika gott som alltid.
Att få avsluta dagen med att lägga dottern, läsa en saga man redan läst 150 gånger, men som dottern anser vara lika rolig som första gången den lästes.
Det vackra att ha en man som älskar en för den man är, no matter what. For better and for worse. Att få älska lika mycket tillbaka. Kärleken är praktfull!
Det vardagliga äventyret kan vara minst lika vackert som en resa till djungeln eller en helg i Paris. Att få
äta en sen, lång frukost med nybakat bröd istället för den gamla vanliga filen med muslin man annars häver i sig i stress på morgonen.
Fint är också att få läsa en efterlängtad bok man stått i kö på i flera månader. Eller att kunna
vara uppe sent och slötitta på nån film, när man vanligtvis lägger sig pensionärstid vid halv tio.
Skönheten i att se de första vårblommorna, de gula krokusarna och de blå okända små knopparna, längs husväggen, är svår att slå.
Jo, den
känslan slås faktiskt av att "bråka" med dottern en lång stund, bli irriterad och stressad. Och då dottern efter en stund vill hålla min hand med motiveringen"
för att jag älskar dig mamma"-
Då rinner alla känslor av blasé av mig...och ersätts av en enorm tacksamhet över livet. Det man har. Och man vill inte vara någon annanstans än här och nu.
Livet är vackert.
Skönheten i att se de första vårblommorna, de gula krokusarna och de blå okända små knopparna, längs husväggen, är svår att slå.
Inlägg
16 kommentarer:
Åh, det är så sant det du skriver, man stannar upp alldeles för sällan. Idag uppäckte jag en blomstängel på en av våra svärmorstungor, som inte blommar särskilt ofta. Härligt! Man blir lite lycklig även över de små sakerna ibland. Stor kram!
Vackert och tänkvärt! Precis så är det, det gäller bara att bli påmind om det, så tack!
Ha en fin helg!
Tack! Jag är av rastlös natur och har ofta svårt för att uppskatta just det där. Samma tant, samma hund, samma samma. OCh ändå är det ju ständigt en förÄndring på gång, trots att man inte ser den för att det sker så långsamt.
Den 90-åriga tanten ovanför bor inte längre här. Hon är jättesjuk. Gubben hennes är ensam och gastar inte längre till hennes halvdöva öron. En gång i veckan kommer barnen (vithåriga de med) för att köra honom till sjukan för att träffa sin livskamrat. Det är så rörande så att det inte är klokt. Tror jag måste blogga om det endera dagen... tack för inspirationen.
Det är det man har närmast, det där "vanliga" som är lättast att glömma bort!
Jag gillar vardagen och alla inrutade rutiner samtidigt som jag såklart vill uppleva nytt och utvecklas under vägen. Några små avbrott från vardagen förgyller - men inte i för stor dos.
Vad fint!
Och dessutom får du ju äventyr snart. Jag behöver äventyr även om jag uppskattar vardagen. Då blir livet ÄNNU vackrare och allt får perspektiv. Sedan jag bodde utomlands i ghettot och i emotionellt helvette har jag alltid uppskattat vardagen dock, de där små sakerna som många tar för givet. Att ha vatten i kranen. Att kunna åka kollektivt. Att ha släktingar nära. Äta en knäckebrödsmacka. Ja, allt det där. Fint!
Vackert! Och viktigt!
Vackert! Och viktigt!
Denna vardag, åh vad jag älskar den!
Människan tror hela tiden den behöver så mycket för att bli lycklig, när det är i vardagen man finner livet som mest.
Så tänkvärt och viktigt ämne, Trillis. Tack för du delar med dig!
That's the spirit! :) Underbar bild!
Vackert inlägg och en härlig avslutning på arbetsveckan.
En resa tar slut lika fort som den börjat men den trygga vardagen har man kvar. Det gillar jag med vardagen!
Mycket fint skrivet. Jag håller med, ibland känns vardagen tråkig men när man tänker efter så är det den som är det vackraste som finns.
Verkligen sant! Att kunna stå still och njuta och SE vad man har omkring sig! Det känns som om så många gör som du säger, flyr till Paris eller köper dyra saker för att fylla det där hålet.
Rutiner är vackert! Kramar!
Vilken mysig betraktelse! Visst är det så, att vardagen Är som bäst när den får vara just det - vardag. Det känns nästan lite magiskt med små rutiner ibland.
Hoppas du får en massa härliga vardagsmirakel under helgen!
Å vilket underbart inlägg, jag behövde det i dag!
Kramar och härlig helg!
Att möta en tant med sin hund på samma tid är vackert på något sätt och tryggt. Sen kan man bli trött på folk, de säger samma samma, gör samma samma, kanske tryggt det med att de finns:-). Och dottern, hon är säkert aldrig samma samma, barn är intressanta och roliga och tänk vad de får nöja sig,-), med samma föräldrar men det är så de vill ha det och vill inte byta ut dem för allt i världen:-). Tur det,-), härligt påsklov önskas!
Skicka en kommentar