Fashion forward

De som känner mig vet att jag inte direkt är modemedveten eller bryr mig speciellt mycket om kläder. Jag har mina stunder då jag försöker styla till lite grann, men allt som oftast är det ett misslyckande. I mitt tycke skulle det vara skönt att öppna garderobsdörren och hitta perfekt passande och matchande kläder och slippa gå på stan och själv shoppa ihop det.
 Därför förstår jag inte direkt varifrån dotterns intresse för kläder uppstått.
Igår skulle hon prompt ha sin rosa klänning. Till det valde hon sitt silverskärp med små rosetter som skulle sitta i midjan (?). I köket har vi ett flygblad från en klädaffär som sitter på kylskåpet. På den är det en flicka, som faktiskt liknar N lite grann. Dottern såg henne och pekade. Hon ville att hennes hår skulle sättas upp som flickan, högt på huvudet. Resultatet:

På fötterna har hon också finskor. Givetvis. Vad trodde ni? Söndagsfin minsann.

Igår kom min skrivarkompis över en stund. Jovisst. Jag har kompisar för varje tillfälle. Badkompis, TVtittarkompis, träningskompis, you name it. Kanske inte.
Jag läser en kurs på universitetet som vanligt. Denna gång resten av specialpedagogik. Tydligen ska vi skriva en B-uppsats och jag blev ihop-parad med en tjej och vi ska visst skriva tillsammans. Igår träffades vi för första gången och vi strukturerade upp vårt arbete lite närmare. Det visade sig att hon var väldigt trevlig och snäll dessutom. Det är ju alltid en fördel. Hon hade med sig en Nalle Puh-tidning till N, lite bullar och ett alldeles fantastiskt tålamod när N hade sina utspel (hon blev uttråkad av att rita bredvid oss efter fem minuter och tvekade inte en sekund att låta oss veta det genast).
Så, en alldeles lugn och fin söndag som vanligt!