För någon vecka sedan försökte jag ta in naturen i klassrummet. Lite improvisation i vardagen så där.
Jag skulle nämligen flytta en hörnhylla som stått i klassrummet i dryga två år och som jag egentligen inte tyckt om från början. I brist på annat har den i fått stå kvar på nåder till jag fick en ny hylla alldeles för nån vecka sen.
När jag flyttat bort eländet upptäcker jag att en spindel boat till sig där bakom. En långbening, ganska stor faktiskt. Den sitter där så stilla på sitt lilla nät. Säkert lite chockad att vara i dagsljus. Och pedagogisk som jag är, efter över 7 år på universitetet ändå, kallar jag till mig eleverna för ett studium i spindel. Vi räknade ben och pratade om nätet och varför den har nät och så vidare. Sen kunde ju liksom inte spindeln bo kvar där. Och jag fick den briljanta idén att flytta den ut. Hur flyttar man en spindel på bästa sätt? Enligt experten, aka Trillingnöten, är det med en tidning och ett "motarpapper".
Allt gick bra tills den där jäkeln börjar röra sig och den pedgagogiska Trillingnöten, aka spindelexperten, börjar vifta vilt för hon är rädd att spindeln ska äta upp henne. I alla fall lät det så på de desperata skriken som medföljde viftandet.
Det slutade med att ett gäng elever med livrädda ögon lugnades av att "spindeln minsann är ute nu. Den sprang ut genom dörrspringan, över korridorsgolvet, öppnade en megatung ytterdörr och sprang ut i det fria. Och så levde den lycklig i alla sina dar." (Den fulla sanningen var att den gömde sig bakom en sophink och jag vågade inte konfrontera monstret igen, utan hoppades på att "det man inte vet, har man inte ont av"...ignorera problemet med andra ord.)
Ja, där fick man för sina försök att tämja naturen. Naturen vs Trillingnöten 2-0 (remember myrorna?)
| Ungefär så här stor var den. Eller kändes som i alla fall. |
Inlägg
11 kommentarer:
haha, livsfarliga grejer det där!
Hahaha! De 7 åren på universitetet kom till användning!
Du är för härlig. Den där jättespindeln på bilden har jag sett -den står i Bilbao / Spanien vid Guggenheim
bara inte imse vimse spindel klättrar upp igen ;-)
Hahaaha! Som det kan bli men det var ju en bra tanke från början i alla fall. Jag är inte speciellt rädd för spindlar men tycker inte de är trevliga.
Ha en fin dag! kram
Själv hade jag och tillika lärarstudenten stampat ihjäl den håriga besten. Tvi! Du är modig.
Men vad fint att du inte dödade den! Jag har aldrig hjörta att göra det, som du förstått. Jag brukar ta ut dem i en mugg med ett papper över eller helst ett genomskinligt glas så att man har koll på dem. Nu får vi inte in spindlar så ofta här, men på landet...
Antar att nästa lektion i naturkunskap blir på ämnet "spindlar är inte farliga"
Hoppas den inte dog;-) jag tycker spindlar är söta och brukar bära ut dem försiktigt när de gästar oss i sommarstugan:-).
Haha! kanske ska du inte försöka bära ut den när dina elever ser på nästa gång?? ;-) Det bästa sättet att bära ut en spindel är att ha ett lite hårdare pappersark (en tunn tidning?) och ett GLAS!!! Skjut sakta in pappret under spindeln och sätt snabbt (men försiktigt) över glaset så att spindeln är fångad under det. Sedan kan du lugnt gå ut med den och bara lyfta på glaset och vifta iväg den. Eller om du är rädd sätt ner allt på marken och och lyft på glaset så går spindeln iväg.
Kram!!
Pedagogisk lektion både i spindelkunskap och lärarkunskap. Måste vara jobbigt för barnen när de inser att läraren (och föräldrarna) inte kan och fixar allting.
haha, aven om det var obehagligt sa ar det en underbar berattelse! Fick mig att le i alla fall!
Humor! :-)
För det första fattar jag inte hur du kan tänka på att vara pedagogisk med en spindel närvatande och för det andra trodde jag din förklaring var ett förskönande inför eleverna.
Egentligen trodde jag att du tagit död på den så att du verkligen var säker på att den inte skulle komma och äta upp dig en vacker dag. Så fel hade jag ...
Skicka en kommentar