Nu när maken är borta kan jag ju inte kila iväg till gymmet lika ofta som tidigare. Därför har jag fått damma av en massa gamla träningsvideor så jag kan träna hemma istället. Det är ganska spännande att träna lite annorlunda. Jag har bland annat yogat två gånger och sedan kört Jillian Michaels "30 Day shred" i veckan.
Igår morse var jag dock till gymmet för första gången på över en vecka. När man inte längre kan gå till gymmet bara huxflux på kvällarna känns det lite lyxigt att kila iväg och träna. Och vad jag har saknat alla maskinerna! Och löpbandet! Att få springa en stund var ju himmelskt.
De hade dessutom fått en ny ställning där man kunde öva lite chin-ups och även hålla i sig och dra upp benen för att träna magen. Det där med chin-ups klarar jag nog aldrig (såvida jag inte plötsligt väger 25 kg givetvis) men magträningen var rolig faktiskt.
Det jag saknar allra mest är i alla fall att få springa. Tidigare sprang jag åtminstone 5 dagar i veckan. Och nu...inget. Det är en stor skillnad. Man blir liksom beroende av det tror jag. Mitt humör ändrades drastiskt efter bara 15 minuters löpning igår och jag var pigg hela dagen.
Ikväll blir det förmodligen poweryoga. Det är nåt som är positivt: att jag ägnar mer tid åt yoga under de här veckorna. Då kanske jag får i rutiner att köra yoga sen också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
du lär ju låna carmen electra sen! hahaha men dra ner rullgardinerna först kanske för att undvika att traumatisera grannarna/C
Hejsa vännen! Jag har varit för dålig med att läsa bloggar men nu har jag updaterat mig! Och när det gäller det här med maken.....I know how you feel! Det är inte alls roligt, man saknar och känner sig ensam. Men jag försöke att alltid tänka på det positiva, som hur lycklig jag är över att han finns i mitt liv, och att tiden kommer att gå fort. Dessutom så har jag försökt att ändra mitt tankesätt, för det värsta man kan göra tror jag...är att önska bort tiden, alla dom fina dagar man kan skapa minnen på.....man lever ju trots allt bara en gång.....:)
Men jag vet att du vet det, ville bara skicka lite uppmuntrande ord!
Kramis till dig och lillan!
Oj vad du lyckas med att se alla "problem" som utmaningar! You go girl!
Hoppas att ni alla är friska nu också!
Kramar!
Vad duktig du är, önskar att jag hade lite mer tåga med träning jag med :)
C: har du hela Carmen Electra hemma :p
Stef: Du är så himla klok! Vad skönt att få ha en sån klok bloggvän ibland :) Du har verkligen rätt. Varje dag är viktig, den kommer aldrig tillbaka igen! Tack!!
Saltis: Man har sina ljusa stunder! Förkylningarna är på väg bort tack och lov!!
Anna: Det är ba å åk! :)
Skicka en kommentar