Vilken fantastisk start på dagen vi fick! N vaknade med ett leende och allt gick som smort med påklädning och packning och hela faderullan. Ut och in i bilen med väskor, unge och mig själv. I med nyckeln för att starta bilen och...
NADA! Absolut INGENTING. Död. Kaputt. Nyckeln gick inte ens att vrida om ordentligt. Inget liv. Jag har sett mer rörelse på månen. Vad göra liksom? I panik slår jag en signal till pappa bildoktorn. Snacka om behändigt att han jobbar tvärs över gatan. Han kom på två röda. Under tiden hade jag lyckats vrida nycklen så att lampor började lysa på instrumentbrädan. De lamporna gick sen inte att släcka igen. De fortsatte lysa och lysa. Bildoktorn gjorde i alla fall en snabb analys på en minut och konstaterade att tändningslåset var sönder. Det positiva, påstod han, var att det gick att ordna och under tiden kunde man starta bilen via motorn. Han skulle lära mig. Motorhuven upp och när pappa låg där (på riktigt! Magen nuddandes delar hej vilt) över motorn med händerna och en skruvmejsel bakom nån konstig makapär, kändes inte det alternativet längre aktuellt . Visst, jag skulle ta mig till jobbet, men sen hem då? Skulle jag kravla runt i motorn för att starta den? I don't think so.
Det slutade med att pappa tog min bil och jag hans. Det kändes aningen lättare då.
Nu ska han tydligen installera nån tillfällig startknapp så att jag kan använda bilen tills dess att rätt delar inhandlats till tändningslåset.
Sa jag inte det igår? Jag viskade ju det där om bilen på listan...Jag som trodde bilen var tillräckligt gammal för åtminstone viss hörselnedsättning. Men icke. Jag ska inte säga ett ont ord om min "Christine" från och med nu. Vågar inte...
fredag 15 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ojojoj! TUR att du har en sådan bildoktor till pappa! och att han finns så NÄRA!!! hoppas nu att det löser sig sig och att hon snart är på hjulen igen gamla Bettan! :-)
Så skönt du har en pappa så nära, är ju jättebra på alla sätt när det finns någon mer i familjen som kan rycka in på fler saker än bilar kanske:-)
Usch vilken skräckmorgon, men så skönt med pappa nära. Hopps att helgen blir bra mycket bättre.
Bilar alltså - jag säger ju det: de är onda ting! Varför är det ingen som lyssnar på mig? hihi
Hoppas idag blir bättre och att du får en lugn helg. :)
Hjälp, vilken morgon! Jag förstår din panik när inte bilen startar på morgonen när man sitter där och bara måste iväg. Man behöver ju den där bilen. Men vilken tur att din pappa fanns nära och bra och kunde hjälpa dig.
Det där tändningslåset är inget roligt. När fläkten i vår bil slutade att fungera i somras (då vi befann oss på semester på Gotland då sommaren var som hetast) visade det sig att det också berodde på tändningslåset som vi fick byta.
Hu,"Christine" läste jag som tonåring och den var rejält ruggig den. Jag hoppas inte er bil är som bilen i den boken. ;)
Jag hoppas att det löser sig med bilen snart och att ni får en mycket bättre helg än fredag.
Kram på dig
Lotta
Alla: Ja för sjutton! Helgen blev bra mycket bättre tack och lov och bilen kan man köra nu!
Skicka en kommentar