Idag är ingen vanlig dag!

För det är makens födelsedag! Visst måste det ha varit ödet att just vi två träffades? Jag som svensk i New York och mannen som fyller år på en av de svenskaste dagarna - Nobeldagen! Det är ju fantastiskt. Och absolut ödet. Han är, som jag skrivit så många gånger tidigare, en fantastisk man på alla sätt och vis. Omtänksam, galen, kärleksfull, pålitlig, helt underbar...Jag är världens lyckligaste som är hans fru! Jag älskar dig mer än nåt annat sötnos : )

Jag och dottern var på stan igår eftermiddag för att inhandla lite till hans present och det blev intressant. Vi var in på bokhandeln och köpte en sak (kan ju inte avslöja exakt vad då maken läser) och skulle få den inslagen. Mannen bakom kassan drar fram värsta papperet! Det var regnbågar högt och lågt, glada små barn, blommor och det såg ut som om någon spytt färger över hela papperet. Lite diskret påpekade jag att det var en vuxen som skulle ha presenten. Mannen såg lite förnärmad ut när han frågade om den vuxne i fråga var ungdomlig av sig. Jao, sa jag, det kan han väl vara. Mannen menade att det var bäst han var det för det här var det enda icke-julkappspapperet de hade just nu. Det fick väl duga. Det såg lustigt ut i alla fall så jag smålog lite medan han slog in resten av paketet....

Idag är det ju Nobeldagen och vi ska fira med Nobellunch i skolan. Jag hoppas att förra årets missöde med att nästan bränna ned skolan inte upprepas. Håll tummarna!

Grattis älskade!