Förvirrad måndag och en eventuell måndagslista

Morgonen bjöd på smärre dramatik som inte var direkt välkommen.
Plötsligt vaknar jag av att det piper i lägenheten och när det piper brukar det oftast vara nån mobiltelefon med ett larm som slagit igång. Att på skoj sätta ett larm som går igång mitt i natten är inget vi brukar syssla med, ändock händer det då och då. Det tackar vi dottern för. Livet blir lite mer spännande då.
I alla fall "skuttade" jag ur sängen och letade upp mobilen och stängde av den. Det var makens mobil och jag fick syn på klockan som lyste 04.50. Nästan dags att gå upp med andra ord. Jag gick i alla fall tillbaka till sängen och försökte sova en stund. När det gått ett tag kändes det som att det gått tillräckligt lång tid för att kliva upp men mitt riktiga larm hade inte slagit igång. Därför gick jag upp i alla fall och tog mina kläder och tittade på klockan i köket. Den tycktes stå på 06.20!! Jösses. En timme försovandes. Jag började klä på mig som en tok och sprang runt i lägenheten för att få ihop det jag behövde. Mobiltelefonen slogs på och då ser jag att den står på 04.31!?!?

Då minns jag. Makens telefon går av någon underlig anledning en timme före alla andra klockor. När jag vaknade av mobillarmet var klockan alltså inte 04.50 utan 03.50. Därför hade inte mitt larm gått heller. Det var ju alldeles för tidigt. Det slutade med att jag la mig i soffan och försökte sova en trekvart eller så innan det var dags att gå upp på riktigt och göra morgon.
 I princip har jag väl varit uppe sen runt 04. Mysigt. Inte världens bästa start på veckan, men det får gå!

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• Kocken på skolan snart är tillbaka
• melodifestivalen börjar på lördag!
• februari börjar imorgon
• jag har en underbar familj!

God måndag på er!

"Mycket få människor lever idag - de flesta gör förberedelser för att leva imorgon."

Cravings

Igår fixade jag till slut en brunch bestående av scones gjorda på dinkelmjöl, stekt ägg, bacon och en kopp gott te. Min vanliga frukost brukar oftast vara en portion havregrynsgröt med bär och ägg. Så igår var det verkligen festligt.
MEN hör och häpna. På eftermiddagen började jag längta efter just havregrynsgröt och bär med mjölk! Det var verkligen första gången något sånt händer. Annars brukar det vara nån tanke på chokladkaka eller godis som härjar i min hjärna. Så varför gröt?
I dag hade jag tänkt att äta min efterlängtade gröt, men tyvärr tog mjölken slut igår. Måste inhandlas under dagen så att jag kan äta gröt innan jobbet imorgon. Kan knappt vänta på den där gröten.

Förutom grötångest hann jag med att titta på den första föreläsningen på min kurs "Andraspråksinlärning och flerspråkighet", en liten tupplur i soffan (det är lycka att kunna somna en stund när man vill), matlagning i form av köttbullar i grönpepparsås, yoga och ett gäng "Criminal Minds". Jag hann med att bli supernervös för att min kurs innehåller en salstenta också! Jösses. Den a 2 april ska jag sitta på Lärcentrat och skriva tenta. Det har jag inte gjort på mer än tre år. Först funderade jag till och med på att avregga mig från kursen. Jag kom på andra tankar. Jag är trots allt ingen fegis. Man ska ju utmana sig själv, eller hur?

Samtal

Jag och samåkerskan (vi åker morgon och eftermiddag till och från samma stad) pratar konstant under våra resor. Det är nog aldrig tyst och samtalen varierar från dag till dag. Oftast kommer vi till slutsatsen att det nog vore bäst om hon och jag styrde världen. Vi har fantastiska idéer helt enkelt. Och why not liksom? Vem vill inte ha världsherravälde?

Igår morse flöt samtalet på som vanligt. Oftast börjar morgonsamtalet med hur himla kallt det är just idag och lite klagomål om det är måndag alternativt lite glädjetjut om det är fredag. Sen fortsatte vi vidare på det och hamnade på ämnet familjerådgivning - hitmen - zombiejägare i Norrland - UFOn - vegetarianer som bara äter "fula" djur - restaurang som promotar att äta söta djur som helstekt kattunge. Det sista kanske låter lite väl magstarkt för ett samtalsämne. Ni får då komma ihåg att allt är sagt med glimten i ögat och aningens ironi!

Ni ser ju. Hur kommer man från "Det är himla kallt idag" till att steka kattungar? Vad händer i våra hjärnor när vi åker bil på morgonen? Jag har ingen aning, men det kan blir ganska roliga och filosofiska samtal när vi åker tillsammans.

Idag är det härliga lördag. Jag funderar på ett göra en överraskningsbrunch för maken. Vi kom bort från våra lördagsbruncher när han åkte till New York och jag är på gång att återinföra dem. Dock har jag ju inte planerat denna direkt så jag får helt enkelt dra nåt ur min magiska hatt.
Ha en jättefin lördag!

Nu är veckan snart slut, slut, slut

En väldigt lång vecka lider mot sitt slut. Trots den fantastiska början med en givande studiedag och pigghet till tusen, blev mitten och slutet väldigt intensivt. Eleverna har varit i uppror hela veckan och jag har fungerat som en hel krisgrupp nästan dagligen. Man är inte bara lärare utan i en och samma person bor också kurator, rådgivare, relationsexpert, polis, domare och kökspersonal.
Klassen som jag har hand om är väldigt annorlunda. I en "vanlig" klass går kanske 25 tredjeklassare eller 30 andraklassare. De eleverna har säkerligen olika mognad och intressen och svagheter och styrkor trots att de har samma ålder allihop.
I min klass går alla åldrar blandade. Dock är det "bara" tretton elever just nu. Den yngsta är 5,5 år (och har precis börjat hos oss) och den äldsta 10 år. Det ger ytterligare en dimension till problem. Sen finns det också många andra variabler som jag inte kan gå in på av förklarliga skäl.
Många gånger spenderas en eller två lektioner till att medla mellan elevgrupper efter en rast (och ibland leker hela klassen tillsammans på rasten!) och det tär på både mig, barn och undervisning. Den här veckan har det varit extremt mycket konflikter och jag har börjat planera hur vi ska gå vidare nästa vecka. Jag tror det blir några övningar tillsammans varje dag under en ganska lång tid. Kanske kan 20 minuter om dagen av lite samarbetsövningar och positiva vibbar hjälpa? Just nu är jag väldigt frustrerad, trött, sliten och uppgiven.
Därför kan det vara bra med en helg av bara mys och vila. Idag är det faktiskt fredag! Måndagar är bra att börja om på. Det får bli en nystart på jobbet helt enkelt.
Njut av denna fredag, för den kommer aldrig igen...

Bekväm

Jag är superbekväm människa. Jag menar det verkligen. Redan som liten faktiskt. Några av mina första minnen är när pappa skulle hjälpa mig att ta på strumpor.
Det finns två sorters strumpor enligt mig. Den första sorten har sömmen fram ovanpå tårna (Nobelpriset bårde gå till den som uppfanna detta. Hur lägger man in en ansökan om det?).
Den andra sorten har sömmen precis vid tåspetsarna. Det betyder att när strumporna är på sitter sömmen inte ovanpå tårna utan mitt på tårna. Enligt mig är det fruktansvärt obekvämt. Det går bara inte. Det förstör min dag. Jag brukade vara oerhört jobbig som barn emellanåt när det kom till sockor och speciellt strumpbyxor. Många, många strumpbyxtillverkare envisas med tåspetssömmar. Jag hoppas de går i konkurs (elakt!).

Det är inte bara strumpor som kan vara obekväma. Att sova kan vara väldigt obekvämt. Jag måste ha precis rätt
förutsättningar för att kunna sova ordentligt. Det får inte vara för kallt (duh!) och absolut inte för varmt så man svettas. Rätt sorts täcke måste finnas och ofta har jag ett tjockare täcke i sängen som jag använder under vintern, men också ett tunnare i fall att det blir varmt så att jag kan byta. Ligger jag i en obekväm position blir det omöjligt att sova. Jag kan inte ens "offra" mig för att vara schysst mot maken. Ibland är jag en hemsk människa helt enkelt.

Har jag ont någonstans är det omöjligt att ens låtsas vara bekväm, hunger gör mig tokig, sömnbrist gör mig irriterad...Det jag har upptäckt är att det är svårt att vara 100% bekväm hela tiden. Oftast är det alltid nåt som stör rytmen, men de dagar där allt verkligen fungerar är toppen. Man lär sig leva med obekvämligheter. Dagens i-landsproblem helt enkelt.

Idag verkar det som att ytterligare en kylig dag står med dörren öppen framför oss. Själv känner jag mer för vårsol och vårjacka på en vårpromenad. Snart. Nästa vecka är det februari. Jag kan nästan känna lukten av vår. Bara nästan.

Bilder från vår vårpromenad förra året i april. När kommer våren?

Vi är små

Igår kväll när jag gick hem efter mitt gympass var himlen stjärnklar. Det känns som att det inte är så ofta det händer nuförtiden. Att man kan se stjärnorna menar jag. Och ändå är det mörkt väldigt mycket på vintern. Det är otroligt vackert och stort när man går och tittar upp på stjärnhimlen.
När man går och tittar på på den mörka himlen med stjärnorna som lyser känner man sig så liten. Vi är ingenting i jämförelse med rymden. Tänk er själva. Om man någon gång skulle befinna sig på månen (inte troligt, jag vet) och titta ned på jorden, skulle man inte kunna se en enda människa. Vi är alldeles för små. Små som myror.
Tänk er ytterligare ett scenario. Om man står på en planet i yttersta delen av vår galax, då ser man förmodligen heller inte ens jorden. Utanför vår galax finns ännu fler galaxer och jag antar att man till slut inte ens kan se vår galax om man färdas tillräckligt långt. Vi är inte ens en fis i rymden. Vi kan knappt kallas jorden en partikel.
Ändå har vi människor nån slags storhetsvansinne på jorden. Med rätta. Vi har en fantastisk hjärna som kan konstruera de mest fantastiska saker, byggnader, teknik...Vi har så mycket kunskap om det mesta runt om oss. Bara det att man kan bota så många sjukdomar och odla öron på möss. Det är fantastiskt.
Trots det är det bra att ibland få perspektiv. Titta ut på stjärnhimlen lite då och då och bli lite ödmjuk inför det okända, det stora eviga.

Idag är det onsdag och jag har haft en ganska jobbig natt. Jag vaknade vid halv fyra och kunde inte sova ordentligt efter det. Idag är det dessutom långt möte på jobbet så jag är hemma vid halv sju. Det känns liiiiite jobbigt. Men vad gör det om hundra år när allting kommer kring?

Pigg som en mört

Igår var jag pigg som en mört efter att jag kommit hem från jobbet. Vanligtvis är jag halvt död, men igår gäspade jag knappt på hemvägen och jag formligen sprang till gymmet när lillan lagt sig. Jag undrar varför? Om jag visste hemligheten skulle jag fortsätta med den, för det var så skönt att vara så pigg. Slippa känna sig sömnig och tråkig. Vi får se hur idag blir. Man vet ju aldrig om det blir lika bra, men man kan hoppas och i alla fall börja dagen med den inställningen.

Jag läste om antikviteter på Lottas blogg idag. Antikviteterna det handlade om var kassettband.
Ni vet de där miniVHS-banden (VHS är alltså det som fanns innan DVD. En tjock, svart plasttegelsten som man sätter in i ett hål i en maskin och så visas filmen på TV) som man kunde spela in musik på. Kassettband är det som kom före CD-skivor (CD är en rund skiva,ungefär som en DVD för musik som man kan spela upp en musikspelare).
Nu undrar ni kanske varför jag sitter och förklarar dessa ord. Vet inte alla vad det är? Jag vill bara hänga med i tekniken som rusar fram och jag måste förklara vissa ord för mina eventuella yngre läsare också.
Jag hade nämligen en incident när jag jobbade för några månader sedan. Jag läste upp en text för mina elever och i texten förekom ordet "kassettband". Genast frågade eleverna vad sjutton ett "kassettband" var. De hade alltså ingen aning och hade inga som helst minnen av kassettband. Det var nästan lite skrämmande eftersom jag själv så väl kommer ihåg dem. Jag brukade spela in musik från radiostationer och spela av andras kassettband både hit och dit. Det var en stor grej. Ibland bytte jag också band med mina vänner.

När jag slutade i en klass, i årskurs 4, för att börja en annan skola, fick jag några presenter av mina klasskamrater och min fröken. Bland annat TVÅ CD-skivor! Oj! Det var så high tech så ni kan inte ana. Vi hade inte ens en CD-spelare! Den kom visserligen ganska snart, men just då var det riktigt häftigt att få CD-skivor.
Idag är ju läget annorlunda. Musik på internet, på ipods och andra musikmojänger. Till och med CD-skivor håller på att utrotas så sakta. När får jag undervisa den generation som inte vet vad CD-skivor är?
Tekniken går skrämmande fort framåt. De prylar vi köper är så gott som gamla redan när vi köper dem, för redan då sitter ingenjörer och filar på de sista detaljerna på nästa upplaga av den dator, telefon, Ipad, TV man precis köpt.
Det är väl bara att vänja sig. Den nya tiden är här.

Bild lånad

Bild lånad

Planering och Måndagslista

I helgen var det dags att börja planera månadens stora matshopping. Min plan var att se hur många olika rätter vi brukar laga till och sen se till att nya rätter kommer in i huset. Det visade sig att vi faktiskt äter väldigt varierat. Trots att det inte känns som det alla gånger. Oftast känns det som att man lagar samma mat om och om igen. Man tröttnar. Jag hittade lätt på minst 30 olika rätter som vi brukar laga. Visserligen tar man till vissa sejfa rätter när man inte orkar tänka på vad man ska äta till middag (eller om man bara har vissa ingredienser hemma).

Min matinspiration kommer från flera håll. Vi har inte massor med kokböcker hemma, trots att jag gärna skulle vilja köpa massor. Numera är ju nätet en outtömlig källa av recept och inspiration av olika slag. Faktum är dock att jag älskar att titta i kokböcker! Det känns mer äkta på nåt sätt, mer som att någon har lagt ned mycket tid på både recept, text och bilder för att sedan trycka upp på papper. Det finns så många vackra kokböcker dessutom. Omslag, papperskvalitet och underbara bilder.

När jag flyttade till USA skickade syster C en receptbok att fylla på recept i. Den är nu full. Inte bara av recept från USA utan också härifrån.

Igår kikade jag dessutom igenom flera böcker jag har hemma. En kokbok fick jag efter en gammelmoster som gick bort. En typisk 80-talsbok, tycker ni inte?

I den hittade jag lite spännande och annorlunda grejer. Eller vad sägs om inbakad falukorv?

Eller något som för mig bytt namn (undrar när man bestämde det nya namnet för denna? Och nu syftar jag inte på Dajmen):

En alldeles ny kokbok som jag inhandlat hos min bror som sålde jultidningar är Medelhavsbufféer. Det lät väl spännande och gott?

Förutom trevliga kokböcker snor jag åt mig tidningar från Coop med receptförslag, klipper ut söndagsbilagor och tanttidningar. Det blir en hel hög till slut.

Som sagt, internet är en fantastisk källa till insirpation och min favoritinternetsideinspiration är absolut, utan tvekan Linnea. Hon bjuder alltid på lite annorlunda skapelser och fantastiska bilder. Kika gärna in där!

Oj! Tiden flyger iväg! Idag är det ju måndag och jag är glad för att:

• Vi har studiedag idag. Jag hoppas kunna fixa klart en massa pappersjobb so mligger och skräpar.
• detta är sista veckan i januari
• lönen kommer in imorgon.
• min nya kurs på Gävle Högskola börjar på onsdag
• jag har en fantastisk familj som finns där när jag kommer hem!

Ha en superfin måndag mina vänner! 

Saker man gör

Innan man får barn vet man inte riktigt vad man ska utsättas för när barnet väl är fött. Jag menar nu inte den första spädbarnstiden, den vet ju alla att den är väldigt jobbig och en ganska stor omställning.
 Nej, nu menar jag vad som händer när bebisen blir ett barn med egna åsikter och tankar och egen stark vilja. Det händer ju förr eller senare. Spännande på många sätt, man vet ju inte vilken personlighet ens barn kommer att få. Jag är en sån som tror på både arv och miljö och att de samarbetar för att skapa barnets kärna. Därmed är det svårt att förutspå hur framtiden blir.

Sen N blivit äldre har jag gjort saker som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Till exempel händer det numera att jag och dottern brister ut i dans helt plötsligt mitt på torget i stan eller bland kläderna på H&M. Jag kan ju meddela att det inte är jag som initierar dansen utan dottern tycker att det är passande. Ibland tror jag att hon hör musik i huvudet för jämnan.
Har ni druckit te med sugrör? Det har jag. Här i huset kan man dricka det mesta med sugrör enligt dottern. Man måste ju testa allt här i livet. Dock tror jag inte att det är något jag kommer att göra vid varje tedrickning.
Det är således mycket man får uppleva när man har barn. Man utmanas av deras fantasti och glädje. Vi vuxna behöver det för annars riskerar vi att bli lite tråkiga och stela :)

Det största är i alla fall den kärlek man kan känna till en annan människa. Visserligen hade man kanske sina aningar, men när man väl upplever kärleken till sitt barn är det en helt annan känsla. Det finns ingenting som jag inte skulle göra för min dotter (och mina eventuella framtida barn). Den känslan är otrolig och skrämmande på samma gång!
Saker man gör för sina barn...Man gör allt helt enkelt. Man dansar på torg och gator, sjunger högt i bilen, dricker te med sugrör, torkar snor med tröjan, ser samma film sjuhundra gånger...
Kärleken är störst. Utan tvekan.

Fredagsmys gone wrong

Vi hade fantastiska planer inför fredagskvällen, film och mys stod på schemat. Jag såg fram emot det till tusen. Vi åt middag, gjorde N ordning för kvällen, jag duschade, nattade N. Någonstans där gick allt fel.
Sen hamnade jag i soffan av nån konstig anledning. Liggandes med en kudde under huvudet och en filt över benen...Hur kommer det sig?
Plötsligt hör jag mig själv säga till min man att han skulle väcka mig om tio minuter så vi kunde börja titta på filmen. De tio minuterna blev lite över en timme (jag skyller på maken. Han hävdar å det bestämdaste att han ville vara snäll) och då var jag fortfarande så trött att jag inte skulle pallat att titta på film. Istället låg vi och pratade lite och sen gick jag till sängen, läste och efter det sov jag helt enkelt.
Det var kanske det jag behövde efter en lång vecka med tidiga mornar. Då får man ta det helt enkelt.
Idag är jag i alla fall pigg och glad! Det kanske blir nån film ikväll istället. Med keso-ostkaka? Det tål att tänkas på. Vi har ju både keso och ägg hemma. Jag tror vi lyxar till det lite.
Trevlig lördag på er!

Denna är ju snarare fylld med kesokaka ikväll då...så förställ er det istället.

ps. Det gick bra hos tandläkaren! N var lite skeptiskt först, men sen gick det bra. Hon öppnade munnen, blev undersökt och fick en låtsastatuering som "pris", sa tack och gick hem. Perfekta tänder hade hon till på köpet. Tack och lov. 
En parentes till att N var till tandläkaren när hon var 10 månader. Här in da Sweden går man när barnet är runt året för att informeras om hur barnets tänder ska skötas, så besöket är ingen regelrätt undersökning. Mer för föräldrarnas skull. 

Så var det med det

Nu är det alltså fredag. Igen. Vart tar veckorna vägen undrar jag? Veckan känns så himla lång när man befinner sig på måndag morgon. Trots det är man lika förvånad att det faktiskt är fredag igen. Det bästa med att jobba är att man har helger att se fram emot. Är man ledig går dagarna oftast i varandra om man inte har saker inplanerade.
Det är skönt att längta till något. Oavsett om det är helgen, sin älskling, våren, en resa eller nåt annat spännande. Just nu känner jag våren i kroppen. Jag vill att det ska vara vår NU. Speciellt när solen har kommit ut och retats lite både igår och i onsdags. Då känner jag en innerlig längtan efter varm vårsol i ansiktet och en skön, lång promenad (utan ett ton kläder på kroppen) med möten med glada och leende människor som också är lyckliga att våren är kommen. Fågelkvitter, doften av vår, de första knopparna och lek i parken...Det är sånt man kan längta till när vintern känns tung och som gör att våren blir ännu ljuvare när den väl kommer.

Idag ska dottern till tandläkaren igen. Sist hon var där var hon en så där 10 månader och hade inte en endaste tand i sikte. Den första tanden kom nästan på dagen två veckor efter det besöket. Idag har hon aningens fler tänder : ) Det ska bli roligt att se vad tandläkaren säger. Jag hoppas att det är positivt.
Sist vi var där pratade tandläkaren att de ofta får in barn under tre med massor av hål i tänderna! Trots att det "bara" är mjölktänder det handlar om har det många gånger hänt att de varit tvungna att laga hålen eftersom barnen lidit av dem. Inte nog med det. Oftast har de varit tvungna att söva barnen eftersom det är stora ingrepp om man ska laga så många hål...
Jag ser många barn i skolan där jag jobbar som har svarta beläggningar på sina tänder, barn som jag hör äter godis nästan dagligen och barn som inte borstar tänderna. Det är ju inte barnens fel direkt, men det är de som får lida. Många resonerar säkerligen så att det "bara" är mjölktänder och dessa är inte lika viktiga. Visserligen får man nya, men får man hål gör det lika ont oavsett vilka tänder man har för tillfället. Dessutom skapar man ju vanor redan tidigt och det är lättare att få barnen att borsta tänderna när de blir äldre om de börjat med de rutinerna när de är små.
Nog om det! Lite musiktips så här på fredagen kan jag väl också bjuda på.



Katie Melua är en fantastiska sångerska och låtskrivare. Lite deppade sånger ibland, men samtidigt väldigt vackert...Njut  och ha en fantastisk fredag! Imorgon är det sovmorgon :)

Supermänniska

Jag själv har inga direkta super powers som jag kan delge tyvärr. Det skulle vara lite roligt att kunna säga att man kan flyga eller böja sina armar och ben i konstiga vinklar. Om inte annat är det snygga partytricks.
Jag och maken såg på "CBS 60 minutes" för att par veckor sen. Programmet i fråga handlade om människor med superminne. Fem stycken personer filmades och intervjuades och de hade alla förmågan att komma ihåg ALLA dagar i sina liv (hittills så klart). De kom ihåg saker som hände för 20 år sen, som om det var igår. På riktigt. Inte bara stora händelser, utan hela sin vardag. Man kunde slänga ut ett datum som 6 april 1987. Personerna kunde genast berätta vilket väder det var den dagen, vad de hade på sig, vad de åt till lunch, hur matchen de såg hade slutat och vilka som passat och gjort mål, hur de hade mått...De beskrev det som det var i går. Tänk er att komma ihåg varje enskild dag av ditt liv! Riktigt häftigt.

Maken såg ensam ett program härom kvällen om supermänniskor. En man hade sitt matematiska centrum i hjärnan lagt i den delen av hjärnan där reflexerna sitter (fråga mig inte hur det fungerar!) och kunde därmed räkna ut enorma tal snabbare än en miniräknare. Bara så där. Han hade alltid kunnat det. Bara så där.
Det häftigaste i programmet var dock en blind man som hade utvecklat sitt eget ekolod. Han smackade med munnen när han gick och kunde säga exakt vad det var som stod framför honom (en stol, bord, människa), ungefär hur långt det var dit från där han stod, tjocklek, höjd på dörringång...you name it. Den här blinde mannen använde inte den vita (annars) obligatoriska käppen, han cyklade till och med!

Människans hjärna är fantastisk på så många olika sätt, som jag skrivit om tidigare. Jag tappade hakan när jag hörde om dessa människor. Att flyga är ingenting i jämförelse kan tyckas. Så jag omvärderar flygandet. Jag skulle nog vilja ha nåt mer ovanligt som super power...vad? Det får min hjärna tänka ut helt enkelt. Jag återkommer.

Lill-lördagen är här minsann

Plötsligt är det onsdag. Bara så där. Lill-lördag. Jag och maken har infört onsdagsmys från och med denna vecka. Faktiskt! Jag brukar ju vara på jobbet aningens längre på onsdagar och då brukar jag inte orka träna när dottern lagt sig. Därför är det perfekt att njuta av en film tidigt på kvällen och mysa i soffan tillsammans. När jag kommer från gymmet annars är klockan halv nio. Då ska man duscha och greja och så blir klockan närmare nio. Då är det alldeles för sent att börja titta på film. Pensionären Trillingnöten måste gå till sängs vid tio. En halv film hinner man titta på en timme. Nae. Det går inte. Så det får bli onsdagsmys! Då har man nåt att se fram emot också mitt i veckan. Inget godis dock. Inte än. Fast, hör och häpna, i skåpet ligger en Marabou Mango-choklad och väntar. Orörd! Den fick jag i Marabous Chokladkalender online. Smaken kommer tydligen senare i vår, men de lottade ut ett antal på julkalendern och jag var snabb nog att få en (så klart! Det är ju choklad liksom!). Jag har stora förhoppningar för denna mumsbit. Nu är jag där igen! Tänker på godsaker.

I morse hade jag också enorm tur. Redan innan dagen börjat ordentligt. Av nån anledning startade aldrig alarmet som brukar väcka mig vid 5.30. Jätteskumt. Det visste jag ju inte så klart då. I alla fall inte innan jag räknade klockslagen som hörs från grannen. Vår granne har en jätteklocka (tror jag. Den låter väldigt stor dygnet runt) som jag skrivit om tidigare. Varje timme slår den antalet timmar. Högt och tydligt. Har man otur hör man den mitt i natten om man råkar vakna till lite. Det hände i morse. Hör man klockan är man tvungen att ligga vaken och räkna antalet för att se vad klockan är. I morse räknade jag antalet till sex! Vilket betyder att alarmet inte fungerat! Jösses. Det blev en snabb uppstigning för att kolla om det stämde (när man halvsover kan man ju av misstag räkna fel). Och klockan var sex minsann...
Tur i oturen att man har en granne med jätteklocka!

Glad lill-lördag!

Sötsuget anfaller

Jag brukar köra en månad sockerfritt då och då och januari är en sådan månad. Jag gör det för att rensa ut, för att må bättre, för att se att jag klarar det. Med tanke på de månader jag kört hittills är jag ganska säker på att jag är sockerberoende. Men vem är inte det? Jag beundrar de som kan äta EN godisbit och sen lägga ifrån sig den och GLÖMMA bort påsen i nåt skåp. Min hjärna glömmer inte. Min hjärna kommer ihåg minsta gömda godisbit.
Första veckan i januari var ganska svår. Jag tänkte på sötsaker konstant. Allt onyttigt samlades i skallen och det blev en fix-idé. Efter veckan gick det ganska bra. Jag kände mig stark, att det skulle gå vägen.
Så kom helgen som var. Och det enda jag kunde tänka på var onyttiga saker. Pizza, hamburgare, KLADDKAKA, Marabouchoklad, prinsesstårta, jordgubbstårta, smågodis, mashmallows, ballerinakakor, nutella, Aladdinaskar, munkar, nybakta kanelbullar, nougat, till och med glass som jag mycket sällan äter (ska jag slösa kalorier ska jag minsann göra det på nåt rejält och inte glass!)...Det snurrade i skallen. Jag dreglade nästan, så sugen var jag!
Precis då läste jag en artikel på Expressens hemsida, att man kan tänka bort sötsuget. Seriöst. Jag testade och det fungerade. Kanske är min hjärna extremt lättlurad, jag vet inte, men som jag skrivit tidigare är hjärnan mäktig. Man kan påverka den på otroliga sätt.
I alla fall. Tricket är tydligen att tänka på det man är sugen på. Inte bara att tänka "mmm choklad, gott" utan faktiskt tänka på ATT man äter chokladen. Man käkar på inne i hjärnan. Gör man det blir man mindre sugen. Jag testade så klart och så far so good. Det känns bättre, inte ett lika påtagligt sug. Jag ska testa igen när suget slår till. Om det fungerar då så vet jag att det inte bara är en engångsgrej.

Att helt sluta med godsaker känns inte aktuellt :) Man lever bara en gång och inget ska missas. Trots det kan man ju försöka begränsa sig en aning. Om inte annat för att LEVA lite längre så man kan äta mer godsaker.

Bild lånad.

Jag saknar all choklad tamejtusan!

Award och Måndagslista

Jag fick en jättefin Award från Madeleine i dagarna. Tack! Jag blev jätteglad. Superbra start på denna veckan också.

Man ska svara på några frågor så det gör jag här:

Ta upp närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4. Vad står det där?
...peoples other than Europeans. Rather than focus solely on interactions...

Vad var det senaste då såg på TV?
Aktiv tittning var "2 1/2 män", i bakgrunden "Bargain Hunt".

Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Nyheterna på TV, bilar som åker utanför i den blöta, slaskiga snön...

När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Igår. Jag gick till gymmet.

Vad har du på dig?
Blå jeans, vitt linne. Halvfärdig inför jobbet.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Rock n Rolla med Gerard Butler. Okej, men inte fantastisk.

Skulle du överväga att flytta utomlands?
Duh :p Planerna är i full gång.

Jag ger denna vackra award vidare till dessa fyra fantastiska bloggare: Estella (en nyfunnen bloggare som ska gifta sig i veckan), Monica (som alltid kommer med goda råd och bjuder på vackra funderingar), Camilla (en bloggare som jag följt länge och som har både bra tips och tankar kring det mesta), Anneli (en författare som väntar på att får svar från förlag och som får många Awards :))

Nu är det också måndag och dags för måndagslista. För en gångs skull ska jag faktiskt försöka att fortsätta med nåt tema på bloggen och måndagslistor passar perfekt!

Idag är det måndag och jag är glad för att:

• Jag hade en fantastisk helg med mycket lugn och mycket gos
• Det är måndag och inte söndag
• Vi är halvvägs in i januari och snart är det fantastiska februari
• Vi har massor med avsnitt av "Modern Family" att se fram emot
• Vi har kort jobbmöte på onsdag istället för ett långt
• Det bara blev två udda strumpor efter tvätten igår
• Det inte är minus 25 grader
• Jag faktiskt pallrar mig till träning minst 4 dagar i veckan trots trötthet
• Jag har en fantastisk familj som alltid stöttar mig och som välkomnar mig hem efter en lång dag på jobbet!

Ha en fantastisk start på denna veckan mina vänner!

Bild lånad.

Varför ska det vara så svårt?

Varje dag blir man ju trött. Helt naturligt givetvis. Man jobbar, gör en massa grejer hit och dit, lagar mat, städar...Det är inte konstigt att man är trött när solen börjar gå ned. Även som solen går ned vid fyra redan. Dessutom gör ju mörkret att man blir extra trött. Det är som att det är natt från fyra på eftermiddagen fram till åtta på morgonen dagen efter. Hjärnan hänger inte med.
Då är det svårt att orka med träningen. Går man upp halv sex, som jag, jobbar hela dagen, umgås med familj/städar undan/handlar/lagar mat, då är det inte konstigt att man inte direkt har lust att kasta på sig träningskläderna när dottern lagt sig och gå till gymmet. Till och med att yoga hemma känns jobbigt då.

Jag har dock kommit underfund med att det handlar mycket om inställning. Tänker man att det är så himla jobbigt och tråkigt, då orkar man verkligen inte, då blir det jobbigt. Tänker man istället på fördelarna, att man orkar, att man vill och på hur bra man mår efteråt, då får man extra energi att gå och träna.
När man väl sen har tränat är man glad att man gjorde det. För vilken energi man får! Om man var trött innan man började, är man minsann hur pigg som helst efteråt. Och det sitter i sig. Kvällen/dagen efter är det mycket lättare att gå och träna igen.
Har man en paus en kväll är det svårare att gå till gymmet kvällen efter. Konstigt det där.
Ändå kommer man hem efter jobbet och börjar fundera på om man verkligen ska pallra sig iväg senare. Hjärnan är verkligen ett mäktigt redskap. Använd den väl och låt den lura sig själv ibland.

När man är en björn med en mycket liten hjärna och tänker ut saker, upptäcker man att en idé som verkade vara riktigt idéaktig inne i hjärnan, är annorlunda när den kommer ut i det fria och andra människor ser på. 

Nalle Puh

Mindre trevligt

Fredagsmys i alla ära, men när jag kom hem hittade jag en trevlig räkning på byrån i hallen. Nämligen den fruktade elräkningen.
Det är den dyraste elräkningen vi någonsin fått, upptäckte jag ganska snart. En mindre trevlig start på helgen med andra ord. Den var så dyr att jag trodde att jag skulle svimma när jag såg den. Dubbelt så dyr som normalt. Jag vette tusan vad som hänt (förmodligen är jag inte ensam om en dyr elräkning heller).
Kanske skulle börja elda på vardagsrumsgolvet? Låtsas att vi bor i en tepee i vilda västern. Eller koka soppa på en spik. Dra ur alla kontakter. Inte ladda ett skit. Sitta i mörker och glo hela kvällarna, utan TV, utan musik eller dator. Levande ljus. Jag undrar om det skulle göra skillnad? Det borde göra det.
Jag hoppas verkligen att våren och värmen kommer väldigt snart. Väldigt snart. Jag menar typ igår.

Idag ska vi i alla fall bortse från räkningen och mysa. Inget speciellt att göra. Träffa syster C en snabbis på stan och överlämna brodern. Lite yoga. Lite lek med dottern. Kan ju knappast blir bättre!
Trevligt lördag!

Fredagsmys

Fredag i dag. Som vanligt när man jobbar rusar tiden. Det känns oftast som att det är måndag och fredag. Resten av dagarna passerar förbi snabbt.
I går kom Ns nya Buzz Lightyear på posten. När jag kom hem introducerade vi honom och hon blev helt tagen. Hon hade den hela eftermiddagen och lekte med. Han fick sitta med vid matbordet och äta knäckemacka. Men tro inte att N hade glömt sin schampoo-Buzz! Han fick vara med och blev bästa vän med riktiga Buzz.
Den nya Buzz har dessutom ett Jetpack på ryggen med ett blått ljus och  lite vind som blåser i två flärpar i bak som gör att det ser ut som att han flyger (när man trycker på en speciell knapp). Helt perfekt!

Jag har också kommit in på en kurs på distans på Högskolan i Gävle. Jag ska läsa "Andraspråksinlärning och flerspråkighet". Den verkar väldigt intressant.
Början på en ny kurs är alltid aningen förvirrad. Det är böcker som ska skaffas (inte bara en utan en hel hög) och man ska tydligen "enrolla" sig på en Blackboard. "Enrolla" minsann. Finns det inget svenskt ord?
 I alla fall. Jag har letat på biblioteket och skickat efter fjärrlån och köpt en bok via Folkuniversitetet.
Jag kan tips om en superbra sida som jag själv använder mig av när jag köper OCH säljer kursböcker. Att bli medlem på Stubok är gratis och man skriver in ISBN på boken och kommer all viktig info upp. Du behöver in princip bara skriva i pris och skick. Perfekt! Jag har sålt massor med böcker där och hittat en hel del själv.

I eftermiddag kommer min lillebror och ska sova över. Tänk vad stora de blir! Mina syskon alltså. Min ena lillebror (han som kommer i dag) fyller hela femton i år. Min yngsta bror blir fjorton. Jag kan inte förstå det, jag kommer ju ihåg när de föddes liksom. Jag höll dem när de var pytte, pyttesmå. Bytte blöja, matade...
Det konstiga är ju att mina småsyskon blir äldre, men inte jag. Hur kan det komma sig?

Vakterna

Jag läste för någon dag sen ett inlägg hos Skrotmamman och alla jäkla telefonköer man måste stå i för att komma  fram till en person att prata på, på alla möjliga ställen. Det är försäkringskassan, CSN, SJ och sjukhus. För att nämna några. Och just det där med sjukhus har jag inga bra erfarenheter av direkt. Mycket kan hända innan man får träffa en doktor för sina problem. Bokningsboken kan plötsligt försvinna så sköterskorna inte kan boka in tider till exempel. Om man kommer fram alls. Här måste man först ringa ett nummer för att boka en tid då någon ringer upp. Det kan ju betyda att det inte finns telefontider då du kan prata i telefon (de flesta jobbar kanske) eller att telefontiden är så pass sen på dagen att det inte är möjligt att komma in samma dag (men man kan ju alltid åka akut).
I höstas, några veckor innan jul, skulle jag ringa för dotterns skulle. Hon hade haft en förkylning länge som inte ville gå över. Hon hostade dessutom ganska rejält, väldigt mycket under natten. Så pass att det var svårt för henne att sova. Hostan pågick i över 4 veckor innan vi ringde. Man hoppas ju att det ska gå över. Till slut blir man orolig och måste ringa till en läkare så klart.
Jag fick en telefontid och sköterskan ringde upp på bestämd tid. Jag förklarade läget. förkylning, feber och så hostan i fyra veckor. Sköterskan svarar givetvis (det är tredje gången jag hör just denna replik när jag ringer om dottern) med nedlåtande och irriterad röst:
- Jaha, är det första barnet eller?

Vad i hela friden har det för betydelse om det är första, femte eller ens nittonde barnet? Kanske är man en aning oroligare vid första barnet, det kan jag förstå, men det har fasiken inte sköterskan nåt med att göra. Dessutom tycker jag inte att man är sjåpig om man ringer efter FYRA veckors hosta.
Efter en viss tvekan fick vi tid hos läkaren, på eftermiddagen samma dag. Det visade sig att det var den sortens hosta som kan utveckla sig till lunginflammation.
Vakterna på läkarmottagningarna är väl behövliga. Samtidigt får man vara en aningen finkänslig när man har det jobb man har kan tyckas.

Idag är det i alla fall torsdag och snart är första veckan avklarad. Idag ska N vara helt ensam på förskolan för första gången. Hittills har det gått väldigt bra. Hon smälter in bra i gruppen och verkar trivas. Tack och lov!

Söta brev och glädjepaket

Jobbveckan kunde ju inte börja bättre! Eleverna sköter sig utmärkt. Det känns nästan som en helt annan klass ibland. Jag vet inte vad som hänt under jullovet. Alla ettagluttare kan numera läsa, vissa fantastiskt bra, några precis i början av sin läsarkarriär på stapplande bokstäver, men ändock läsandes. Tänk vad de lär sig snabbt de där små. I början av terminen känns det nästan som en omöjlig uppgift att få alla ettor att tycka om läsning, att lära sig alla bokstäver, att se nyttan av att kunna läsa. En bit in känns det möjligt att åtminstone hälften skulle kunna åstadkomma nån slags läsning vid terminens slut. Och nu är det 100% som kan läsa mer eller mindre. Otroligt.
Inte nog med denna underbara start. I skolan igår fick jag ett sött litet brev som en elev skrivit under lovet till mig. Det lyder så här:

Det värmer verkligen ett frökenhjärta!

Idag när jag kom hem från jobbet fann jag också ett paket på byrån. Vad jag visste hade jag inget beställt från nånstans, jag väntade heller ingen annan post som skulle kunna dimpa ned på denna tisdag. När jag vänder på paketet ser jag att avsändaren är Lotta som skriver bloggen Min plats i solen. Jättespännande! Och när jag öppnade detta paket fann jag inte mindre än TVÅ DVD-filmer (Requiem och När jag blir stor ), ett jättefint skrivet kort om att hon ville skicka ett Glädjepaket så här i början på det nya året samt en två månaders hyrperiod för film på Lovefilm! Jag blev jätteglad!
Vilken fantastisk överraskning  så här i den, enligt mig, tråkigaste månaden på året. Vilka glädjespridare det finns i bloggvärlden : ) Inte det att man måste skicka presenter, men just tanken att pigga upp någon annan med ett kort, en vänlig kommentar eller en uppmuntran på annat sätt är något som verkligen uppskattas. Det måste jag själv bli bättre på. Tack Lotta!

Nu kan ju veckan knappt bli bättre!

Som ett plåster

Första arbetsdagen gick ju kanon. Det var som om man aldrig haft det där långa lovet heller. Rätt upp på hästen bara och så pang. Det var roligt att se alla eleverna igen. Några hade varit på en längre resa innan lovet så de hade jag inte träffat på väldigt länge. Vad de växer snabbt! Flickan som varit bortrest var både längre och mer "vuxen" i utseendet. Tänk vad som händer under sommarlovet!
Jag var inte så jättetrött under dagen heller. Inte förrän på eftermiddagen nån gång när den sömnlösa natten slog mig i bakhuvudet och påminde mig. Det blev därför en lugn eftermiddag när jag kom hem från jobbet. Välbehövligt.

Idag ska dottern börja på förskolan! Hon gick ungefär en månad i höstas på förskolan på mitt jobb när maken var i New York. Där trivdes hon jättebra.
Nu ska hon börja på "sin" förskola till vilken hon stått i kö ganska länge. Vi kom in på vårt förstahandsval till slut. Skam den som ger sig!
Det ska bli jättespännande. Nu är det maken som tar hand om inskolningen och första dagen är det bara en timme. Det är ett stort steg. Så till frukost, som jag gör i ordning innan jag åker till jobbet (sömntutorna sover ju lite längre än jag), ska jag överraska henne med att göra pannkakor till frukost. Hon har pratat om pannkakor i flera veckor nu så det kanske kan passa just idag för att fira lite. Fira att hon är en stor tjej nu. Förskola minsann.

Back to reality + måndagslista

Idag är det härliga måndag. Idag är det jobb efter en lång ledighet.
Jag önskar att jag kunde säga att jag är på topp och laddad. Redo att ta mig an vilken utmaning som helst.
Det kan jag tyvärr inte. Jag gick och la mig tidigt igår för att kunna komma upp ordentligt och ha en riktigt bra dag, utvilad och pigg. Det kändes bra till en början och jag var säker på att jag skulle somna på stört. Något gick fel. John Blund lyste med sin frånvaro väldigt länge efter att jag lagt mig och jag somnade sent. Hela natten sov jag dessutom  oroligt med halvskumma drömmar och uppvaknande vid fyra. Efter fyra var det mer halvdvala som infann sig, än sömn. Sen var det bara att kliva upp och göra det bästa av situationen när klockan ringde runt halv sex.
Vi såg på världens otäckaste film igår kväll. Sömnproblemen kanske beror på den? "Romper Stomper" hette den och handlade om ett gäng nynazister i Australien som var helt galna. Den var så vidrig, otäck och hemsk att jag inte kunde se vissa partier utan tittade bort. Det var misshandel och våld utan dess like filmen igenom.
Det värsta av allt är att detta säkerligen händer runtom i världen, kanske inte dagligen, men tillräckligt ofta för att vara obehagligt.

Trots allt är det måndag och jag är glad för att:

• Jag fick åtminstone fyra timmars sömn
• Jag har ett jobb att gå till i dessa tider
• Jag har haft en fin ledighet med massor av familjemys, roliga stunder och härlig läsning
• Jag kan börja längta till helg igen.
• Vi inte lever i ett land härjat av krig och svält.
• Bilen fungerar hyfsat igen
• Jag ska återigen åka med min samåkerska till jobbet. Trevligt med sällskap.
• Jag får komma hem till min underbara familj när jobbet är slut!

Måndagslistan har jag hoppat på via Skrotmamman. Den skapades av Jenny för att starta veckan på ett positivt sätt. Tänkte jag skulle testa ett tag i alla fall! 

Happy Monday alla glada!

Nya synder

Nu har julens gamla synder i form av saffransbullar, pepparkakor, ischoklad, knäck, fudge och annat gott, kastats ut. Det har ju satt sina spår på olika sätt. Byxorna kanske stramar en aning, man är fortfarande lite hyper efter sockerchocken under juldagarna och man snurrar omkring där hemma som en duracellkanin...

När man trodde det var över är det således dags för nya synder. Jag upptäckte nämligen att affärerna och kaféerna redan börjat introducera semlor! Det känns väldigt tidigt. Inte för att jag klagar! Jösses, jag älskar semlor. Och jag är glad att det finns många olika smaker också numera. Pistage, choklad, wienersemlor, vanilj...Det är lite spännande. Favoriten är fortfarande den gamla hederliga semlan med mandelmassa och grädde.
Förra året testade jag saffranssmak på grädden (hemma) och det blev supergott. Kanske kan man ha lite saffran i bulldegen också? Bara aningen så att det inte blir för mycket saffran.
Hemmagjord semla slår den köpta med hästlängder enligt mig. Jag tycker att bullen är saftigare och lite "tyngre" och man kan få hur mycket mandelmassa och grädde som man själv vill ha om man gör sin egen. Fantastiskt!
Förra året läste jag att man inte inte bör äta mer än fem semlor om dagen. Jag vet inte vad de baserade det på. Är det antal kalorier? Är det fem semlor och INGET annat som får intagas under dagen i så fall? För en semla är väl lätt 500kcl skulle jag tro. Jag håller mig till kanske en i veckan. Fast inte än. Nej, det får vara nån måtta på eländet.
Vi börjar väl inte förrän på måndag i alla fall? :) Alla bra dieter börjar på måndagar.

Turisten

Igår var vi på dejt jag och maken. Tänka sig! Det var inte igår. Inte ens i förra veckan. Senaste "dejten" var förmodligen när jag sprang Tjejmilen i början på september. Då var det i och för sig en ganska lång dejt (en hel dag och kväll).

Vi åkte till storstan igår sen eftermiddag och gick och åt på ett steakhouse. De serverar alltså kött och hamburgare, men också kyckling och sallad. Jag valde hamburgare och maken en biff. Till och med valde jag bort stripsen till förmån för grillade grönsaker! Jag är ju fantastisk.
Det jag märkte och undrade lite över var alla par som satt och åt. Vi blev nästan alla uppradade (nu var restaurangen så gott som full) vid en vägg och satt där med nåt bord emellan varje par. Jag observerade paren i smyg och märkte att de flesta paren (man och kvinna) inte pratade med varandra särskilt mycket. De satt tysta och tittade på väggen eller andra människor, eller så satt de och åt. Det var åtminstone ett par som inte sa ett enda ljud till varandra på hela kvällen.Paren var både unga, äldre, medelålders och nåt var säkerligen på första dejten.
Har man inget att prata om? Finns det inget mer att säga varandra utanför husets väggar? Vågar man inte prata när det finns människor så nära som ett bord iväg?
Jag och maken har alltid massor att snacka om även om vi umgås 24 timmar om dygnet nästan, när jag har lov. Vi snackar kanske för mycket? Kan man göra det?

Efteråt gick vi på bio och såg "The Tourist" med Johnny Depp och Angelina Jolie. En riktigt bra film med en snygg twist på slutet. Båda är ju väldigt bra skådespelare och filmens plot var helt okej. Och så var den rolig. Jag kan varmt rekommendera den!

Nu ser jag fram emot två härliga sista dagar innan vardagen slår till med full kraft igen på måndag.
Här ska njutas! Trevlig lördag!

Emergency

När maken kom hem från New York tog han med sig en fantastisk present till sin kärlekstörstande fru.
Vad kunde det vara mån tro?
Choklad så klart! Och inte vilken choklad som helst utan "Emergency Chocolate".

På förpackningen står det (översatt till svenska nu då):

För omedelbar lindring av: Chokladbegär, kärlekslängtan, tentapress, mild ångest och extrem hunger.


Instruktion för användande: Riv upp omslaget, bryt av önskad dos, och ät, alternativt massera in på besvärat område. Upprepa dosen tills uppäten. Om symptomen inte avtar, uppsök din lokala godishandlare. 


Perfekt! Nu har ju jag haft en massa kriser sedan maken kom hem (bilar som krånglar, julstress, långa lovdagar...) så chokladen är ju givetvis både uppäten och ersatt flera gånger om.
Leve choklad!

Två timmar senare

Nu fungerar det äntligen. Jag tror blogger fick tuppjuck av nåt slag för den laddade bara sidan där man ska skriva själva inlägget. Därför blev det bara rubrik sist.

Idag är det alltså bara en så där fyra dagar kvar till jag börjar jobba igen. Jobbångesten smyger sig på så sakta. Trots att jag gillar mitt jobb är det alltid lite små-ångest dagarna innan. Man vet vilket enormt arbete som ligger framför en hela terminen. Det är svårt att se ett slut på allt. Dagarna går i ett och det är ett under att hinner med allt man vill.
Vårterminerna brukar i alla fall kännas aningen bättre. Det går mot ljusare tider, människor (och elever och personal) brukar bli lite gladare och positivare och värmen är tillbaka. Dessutom, vem blir inte glad av att tänka på den underbara sommaren som ligger framför en? Med sol, värme, långa dagar, jordgubbar, blommor och gröna träd, mindre kläder att sätta på sig varje gång man ska ut (speciellt när man har barn).
Det är såna saker man får tänka på när både vinterdeppen och jobbångesten sätter in med full kraft.

Jag har i alla fall några fina dagar framför mig innan det är dags att gå tillbaka till vardagen. Vad sägs om lite middag och bio? Lite städning och tvättning? Träning och bra kost? Och några stunder med en god bok att njuta av utan att känna stress att man måste upp tidigt morgonen efter...
Det gäller att njuta av stunden och inte titta för mycket bakåt och heller inte för långt framåt. Ta varje dag som den kommer. Det är inte det lättaste, men man får jobba på det och försöka sitt bästa. Som Fritidsresor säger i sin reklam:  
Livet är inte dagarna som passerat utan dagarna man minns

Kan inte skriva inlägg! Irriterande.

Skeptisk

Igår eftermiddag blev jag sugen på att hitta lite mer bra yoga-videor. Jag har två som jag gillar riktigt mycket och en annan som är en introduktion till Ashtanga-yoga. Jag gillar verkligen Ashtangayogan, men sättet som videon är uppbyggd på (en instruktör som visar hela rörelsen och sen en elev som ska utföra den) gör att den inte känns sammanhängande och det blir mycket väntande.
Därför gav jag mig ut på en spännande resa på nätet igår och letade inspiration till videor att eventuellt köpa. Jag tycker att det är riktigt svårt att hitta bra material. Ibland är det för lätt, ibland för svårt, eller inte alls vad jag är ute efter.
Till slut hittade jag en video som jag gillar och den visar också Ashtangayoga. Det enda negativa med videon är instruktören. Det är en man. Medelålders, spinkig och hårig. Not my cup of tea. Vanligtvis har jag mestadels sett kvinnor som intruktörer på dessa videor och det tycker jag går an. Jag ve inte varför jag reagerade så starkt på just denna instruktör. Det kändes liksom lite osexigt av nån anledning. Jag blev helt enkelt skeptisk.
Nu är jag inte den som är den. Jag ska testa videon och se hur jag tycker rörelserna är. Det är ju trots allt dem som är viktigast. Sen är det kanske strunt samma vem som visar dem?
Här kommer ett smakprov.



Jag lyssnade lite på hur han förklarar rörelser och varför man ska göra yoga och jag tyckte att han verkade kunnig och duktig. Det blir antagligen att testa imorgon eller på fredag. Ska bli kul med nåt nytt!
Har någon annan nåt bra tips på yogavideor?

To infinity and beyond

Jag är nog lite hjärntvättad. Bara lite.
För några månader sedan fick dottern N en schampooflaska av min syster C. Inget märkvärdigt med det kan tyckas. Lite konstigt att få just en schampooflaska  kanske. Till historien hör också att flaskan var/är formad som Buzz Lightyear från "Toy Story"-filmerna. N hade givetvis ingen aning om vem det var, hon gillade bara flaskan. Själv hade jag heller inte sett någon av filmerna och kunde väl inte säga mycket om karaktären Buzz eller filmerna.
Därför lånade vi filmerna och N blev totalt fascinerad! Hon satt som klistrad framför dem. Är det nåt annat på TV är hon kanske intresserad ett par minuter och sen springer hon runt och gör annat och kommer tillbaka då och då. Sen dess har vi sett på "Toy story" nästan varje dag. Jag kan filmerna utan och innan, precis som N. Hon har alltid sin Buzz med sig bredvid och hon flyger runt med den i rummet när Buzz på filmen gör samma sak. Samtidigt skriker hon: To infinity and beyond!

Det har gått så långt att hon till och med vill ha Buzz i sängen när hon sover. Och igår när vi var på biblioteket och affären stod hon innanför dörrarna innan hon gick ut och skrek: To infinity and beyond!
Sen kunde hon gå genom dörrarna och följa med mig hem igen. 

Vi har faktiskt beställt en riktigt Buzz till N. Hon är lite frustrerad att hennes Buzz inte har vingar till exempel och att armarna inte kan röra sig hur som helst och att benen är stela. (Tack och lov vet hon inte att den är fylld med tvål!). Den beställde vi via England eftersom den i Sverige pratar svenska. Hon har ju inte sett den svenska versionen ännu. Buzz bör komma nästa vecka. Det ska bli roligt att se hennes min när Buzz (som också har röst och över 30 fraser) kommer med posten. En försenad julklapp kan man säga.  

Award-time

Av fantastiska Anneli har jag faktiskt fått en jättefin award! Tack! Ett fantastiskt fint slut på 2010 och en bra början på 2011. Med följande motivering till och med:

Life is like a box of chocolates för hennes härliga beskrivning av alla vardagliga men också festliga tillfällen i livet. Hon har alltid någon liten klurig fundering på gång. Och så har hon en supergullig dotter.

Awarden går ut på att berätta tre saker om sig själv och sedan skicka den vidare till tre andra fantastiska bloggare. So here goes:

1. När jag var liten, en så där 5-6 år, var jag livrädd att huset vi bodde i skulle börja brinna av t ex ett blixtnedslag. Därför brukade jag varje kväll under en lång tid, packa alla mina favoritsaker och nallar i två kassar som jag förvarade vid fotändan av sängen under natten. I fall att det började brinna kunde jag då grabba tag i påsarna och sedan hoppa ut genom fönstret (eftersom jag bodde på nedervåningen). Jag kommer ihåg allt detta så väl och hur rädd jag var för bränder. 

2. Jag har ett ganska ovanligt förnamn. När jag växte upp var det ytterst få som hette samma som jag (jag träffade faktiskt ingen). Idag är det några fler, men jag är trots det ensam i Sverige med min stavning. Det var så illa att när jag blev uppropad i skolan och på kurser blev jag uppropad med mitt efternamn bara. Lärarna sluddrade lite på förnamnet, gav således upp och tog efternamnet istället. Numera är människor modigare och vågar testa och det blir ju oftast rätt! Inte alls svårt.
Dock måste jag fortfarande upprepa mitt namn ett antal gånger för att folk ska få en uppfattning om vad jag heter och ofta blir det förvirring när de tror att jag heter nåt annat, liknande mitt namn som är mer vanligt. Jag måste alltid stava mitt namn vart jag än ringer eller var jag än är.

3. Jag gillar att studera och därför brukar jag ta några kurser då och då på universiteten. Oftast på distans eftersom jag jobbar. Bland annat har jag läst "Indiska religioner", "Creative writing in English" och "Idéhistoria". I vår skulle jag läst "Tvåspråkighet" men jag glömde att tacka JA till reservplatsen jag fick (jäkla nöt jag är!!) så jag ska se om det finns platser på någon annan kurs. Annars blir det nåt i höst istället.

Då var det avklarat. Nu måste jag bara välja tre andra bloggare som ska få föra detta vidare! Alltid lika svårt.

Steelcityanna för att hon har fantastisk humor och för att hon delar med sig av livets alla känslor. Dessutom bjuder hon alltid på fina bilder från Sheffield och trevliga klipp från olika serier och TV-program som inspirerar och bjuder till skratt.

Sitting in a rainbow för att hon har ett sånt jäklar anamma. Flyttar till ett annat land (Belgien), går på franskkurs för att förbättra sin franska och ger järnet för att hitta ett jobb snabbt. Och hon lyckades! Nu jobbar hon med fantastiska ostar!

Columbus lögn som delar med sig av sin vardag i sitt nya hemland Kanada med allt vad det innebär och en massa resande över världen. Otroligt spännande (och jag är absolut inte avundsjuk på allt resande :p) och inspirerande. Ta steget ut i det okända och ge sig av till ett nytt land och nya människor. Fantastiskt modigt.

Så var det

Fredagen, alltså Nyårsafton, blev en lyckad tillställning efter mycket om och men. Som ni kanske minns skulle vi servera pannacotta till efterrätt. Till just denna behövde vi vaniljstång. På torsdag kväll åkte jag och handlade mat och letade efter vaniljstång. Det visade sig att det var slutsålt. Hela jäkla stan skulle väl ha vaniljstångsfest kändes det som. Tanten i affären sa att det var slut på ICA också men Willys eller Lidl kunde ju ha. Så jag åkte dit i ett huj, men ingen lycka (hade kunnat betta om min högra arm iofs att det inte skulle finnas). Jag ringde runt i panik till alla som skulle kunna tänkas åka till den större staden mitt natten och kunde då köpa vaniljstången där. Ingen lycka.
Så jag planerade en plan B. Planen var klar när syster J ringde och sa att det visst fanns vaniljstång på ICA, för de var där! Vilken skandal. Tanten på Coop kanske ville ha dem för sig själv och köpa dem när hennes skift var slut?
Där räddades pannacottan!

   Här är vårt årliga teparty på Nyårsafton.

Klart man posar med mamma :)

 

 Vårt dukade bord som väntar. Förrätt: guacamole med tortillachips. Varmrätt: Risotto milanese och lax. Efterrrätt: Panncotta

 N älskade pannacottan och bad till och med om mer.

N avslutar sitt nyår med en dans med sin favoritnalle.

Årets första dag var seg, men mysig. Jag sov nån timme på dagen. vi värmde upp rester från gårdagen och jag tittade på "Stjärnorna på slottet" och läste ut en bok samt påbörjade en ny. Det kändes som en lagom dag. Årets tråkigaste dag.
Nu har årets tråkigaste månad officiellt startat, januari. En meningslös månad enligt mig. Inga spännande högtider, inga roliga upplevelser brukar hända nu.
Å andra sidan, för att motverka det negativa, brukar jag tänka att det är årets första vårmånad. Långsökt? Jag vet. Men tänk. Nu är det nedförsbacke till längre dagar, vårsol, vårblommor och till slut sommar. Så visst kan vi kalla januari för vår?

Dagen efter

Idag är det dags för mys och eftertanke. Därför blir det inget långt inlägg idag. Jag tycker lite synd om de som får vara värdar för till exempel TV4:s Nyhetsmorgon idag. De ser lite rödögnade ut och verkar lite smått sega. Det kan jag förstå. För även om man vet att man ska jobba dagen efter är det lätt att man väljer att stanna uppe till åtminstone efter tolvslaget.
Jag själv är lite seg trots att jag sovit. Men pensionär som jag är, är jag mer van att sova vid tiotiden på kvällen och inte vid halv ett. Kanske därför?

Ha en underbar första dag på det nya året!