Bekväm

Jag är superbekväm människa. Jag menar det verkligen. Redan som liten faktiskt. Några av mina första minnen är när pappa skulle hjälpa mig att ta på strumpor.
Det finns två sorters strumpor enligt mig. Den första sorten har sömmen fram ovanpå tårna (Nobelpriset bårde gå till den som uppfanna detta. Hur lägger man in en ansökan om det?).
Den andra sorten har sömmen precis vid tåspetsarna. Det betyder att när strumporna är på sitter sömmen inte ovanpå tårna utan mitt på tårna. Enligt mig är det fruktansvärt obekvämt. Det går bara inte. Det förstör min dag. Jag brukade vara oerhört jobbig som barn emellanåt när det kom till sockor och speciellt strumpbyxor. Många, många strumpbyxtillverkare envisas med tåspetssömmar. Jag hoppas de går i konkurs (elakt!).

Det är inte bara strumpor som kan vara obekväma. Att sova kan vara väldigt obekvämt. Jag måste ha precis rätt
förutsättningar för att kunna sova ordentligt. Det får inte vara för kallt (duh!) och absolut inte för varmt så man svettas. Rätt sorts täcke måste finnas och ofta har jag ett tjockare täcke i sängen som jag använder under vintern, men också ett tunnare i fall att det blir varmt så att jag kan byta. Ligger jag i en obekväm position blir det omöjligt att sova. Jag kan inte ens "offra" mig för att vara schysst mot maken. Ibland är jag en hemsk människa helt enkelt.

Har jag ont någonstans är det omöjligt att ens låtsas vara bekväm, hunger gör mig tokig, sömnbrist gör mig irriterad...Det jag har upptäckt är att det är svårt att vara 100% bekväm hela tiden. Oftast är det alltid nåt som stör rytmen, men de dagar där allt verkligen fungerar är toppen. Man lär sig leva med obekvämligheter. Dagens i-landsproblem helt enkelt.

Idag verkar det som att ytterligare en kylig dag står med dörren öppen framför oss. Själv känner jag mer för vårsol och vårjacka på en vårpromenad. Snart. Nästa vecka är det februari. Jag kan nästan känna lukten av vår. Bara nästan.

Bilder från vår vårpromenad förra året i april. När kommer våren?